PREVIOUS:    ”jag kommer explodera” andades han fram. ”nej, det här går inte! Res på dig, vi går in nu” på nolltid var vi tillbaka inne i hotellet och på väg upp till vårt rum igen. Jag fnittrade lågt åt Justins snabba och beslutsamma steg längst korridoren innan han låste upp vår dörr, snabbt drog han med mig in efter sig och snart jag var upptryckt mot den stängda dörren. 

   ”jag behöver dig, nu” stönade han fram och satte händerna under mina lår innan han smidigt lyfte upp mig. Ögonblick senare landade jag, med ryggen först ner i madrassen. Våra rörelser var desperat och hetsiga samtidigt som vi slet av varandra kläderna och precis som Justin lovat gjorde han allt och lite till med mig. Flera gånger om. 

 

”Spence?” frågade jag och hennes huvud snurrade genast runt så hennes blick mötte min. ”skulle jag kunna få prata med dig?” hon nickade fort och vi steg bort från gruppen. Vi befann oss för tillfället i den stora lokalen som under morgon dagen skulle hålla Billboard Award och Justin var tvungen att repetera inför sina uppträdanden. Musiken ekade mellan väggarna och dansarna samt Justin dansade runt på scenen. 

   ”vad är det?” jag granskade henne för ett ögonblick innan jag bestämde mig för att endast gå rakt på sak. 

   ”jag vet att du har hållit något hemligt för mig” sa jag och jag såg hur hon stelnade till. ”en hemlighet som du delar med Ryan” hennes blick gick från panikslagen till vädjande. ”jag vet inte varför du inte har sagt något men jag valde att låta det vara, ville att du skulle komma till mig med det. Men eftersom det inte verkar hända inom snar framtid-” 

   ”jag ville berätta, tro mig! Men det är inte så enkelt, okej!?” utbrast hon förtvivlat. ”dem hatar mig, okej? Hans föräldrar hatar mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tycker verkligen om honom men jag tänker inte ändra mig för någon killes föräldrar. Aldrig, det är inte jag. Men... men jag tycker verkligen om honom” nu flödade orden ur Spencers mun utan hinder och jag stod med stora, förvånade ögon och något hängande haka. 

   ”dem hatar dig?” frågade jag i misstro, hon nickade sorgset. ”varför det? Hur kan dem?” 

   ”de är väldigt religiösa och har en väldigt klar bild utav hur Ryans flickvän ska se ut. Jag är i stort sett motsatsen!” hon slog frustrerat ut med armarna innan hon slog sina händer mot låren, hon suckade argt. ”och jag vet inte vad jag ska göra längre! Ryan är rädd vad som skulle hända eftersom han inte vill att jag ska bli sårad” jag drog in henne i en kram och kände snart hur hennes armar lades runt mig. 

   ”det kommer ordna sig” sa jag och drog handen upp och ner över hennes rygg. ”jag är glad att du äntligen erkände det” hon drog sig ifrån. 

   ”hur visste du egentligen?” frågade hon med misstänksamma ögon. ”vi har varit väldigt diskreta” 

   ”ehm... det kan ha varit jag och Ana som flämtade utanför sovrummet hemma hos Justin för typ en månad sedan” sa jag och såg oskyldigt på henne. Spencer flämtade till.

   ”jag visste det!” utbrast hon. ”jag visste att jag inte inbillade mig. Åh, du din-” 

   ”ey, du hemlighetsbehållare! Du är inte mycket bättre” återigen såg hon beklagande och sorgsen ut. 

   ”jag vet, jag är ledsen. Jag borde ha berättat för dig för länge sedan men det var så mycket annat” sa hon och jag nickade förstående. Jag log sedan mot henne och pep exalterat till. 

   ”ni är ett jätte gulligt par förresten. Ni passar väldigt bra ihop” hon sken upp likt en fem åring på julafton och slog ihop händerna framför sig som om hon skulle be. 

   ”tycker du det?” jag nickade ivrigt, hon fnittrade glatt och vi började hoppa runt på stället. 

   ”KNASBOLLAR!” Justins röst ekade genom lokalen och vi höll nästan på att falla till marken i förvåning. Jag vände mig med ett bankande hjärta och flämtande andetag. 

   ”vad!?” skrek jag tillbaka och Justin flinade roat. 

   ”vi är klara” jag grep tag i Spencers arm och vi gick viskandes bort till gruppen igen som börjat röra sig mot scenen där vi skulle möta Justin backstage. 

 

*

 

Onsdag, 30:e April. 

   Det var morgonen till det stora eventet och jag kunde inte vara mer uppspelt, detta var första gången jag skulle få följa med Justin på ett utav tillställningarna som han var bjuden till. Vackra designer klänningen, reporter, skrikande fans, tacktal, priser flashade framför mina ögon medan jag låg och dagdrömde. Jag vände på huvudet för att titta på klockan, 10:02 stod den på. 

   Med ett brett leende vred jag på mig så jag halvt låg över Justins rygg. ”Justin” jag kysste lätt hans skulderblad. Han stönade svagt och mumlade något ohörbart. Jag bet ihop för att inte skratta. 

   ”Justin” upprepade jag och lekte försiktigt med det korta håret på hans bakhuvud. 

   ”nej” hörde jag hur han sa ner i kudden, jag småskrattade. 

   ”det är dags att gå upp, vi har mycket att göra idag” sa jag. ”du har massa pris att vinna idag” Justin stönade trött. 

   ”jag vill inte” svarade han, jag himlade med ögonen. 

   ”ledsen gubben men du har inget val” jag sköt ifrån från sängen och dansade bort till badrummet där jag gjorde mina få morgonrutiner innan jag återvände för att se Justin nu liggandes på rygg, ögonen fortfarande slutna. Jag skakade roat på huvudet. 

   ”Justin, jag varnar dig. Du vet vad jag kommer göra om du inte stiger upp ur sängen när jag räknat till fem. Ett...” Justin låg fortfarande still. ”två...” fortfarande still. ”tre...” han stönade till. ”fyra... fem... jag varn-” 

   ”nej, nej! Jag är uppe!” Justin sköt upp ur sängen samtidigt som jag började ta de första stegen mot den. Ett belåtet flin låg nu på min läppar och Justin stod på vingliga ben medan han gnuggade sig i ögonen. ”ondska” sa han sedan utdraget medan han pekade på mig. Jag skrattade. 

 

 

   Sittandes framför spegeln fick jag på det sista glittret på mina ögonlock, jag blinkade några gånger innan jag vände huvudet helt rakt fram så jag kunde inspektera det. Mina ögon hade ett lager silvrig glitter tillsammans med mörk ögonskugga samt eyeliner. Mina ögonfransar var utsträckta med hjälp utav mascara samt mitt ögonbryn var noggrannare ifyllda, tillsist såg jag på mina rödmålade läppar och gned dem mot varandra. Jag nickade nöjt. 

   ”åh, vad vacker du är” utbrast Ana så fort hon klev in genom badrumsdörren. Jag log tacksamt. 

   ”tack så mycket Ana” svarade jag. ”önskade att ni kunnat följa med” Justin var endast tillåten att ha med sig ett tillägg in i lokalen för att platserna skulle räcka till. Jag reste mig från stolen och gick fram till klädpåsen som hängde på väggen. Den vita klänningen inuti hade jag själv sytt när jag var 15 med hjälp utav min textils lärare. Jag hade ett säker A kan jag ju säga. Klänningen hade en djup rygg och ett litet längre släp, en hjärtformad urring som satt fast i tunna vita band som gick över mina axlar och fästes vid mina skulderblad ungefär. 

   Spencer trädde in genom badrummet med skorna jag bett henne hämta, ett par silvriga klackar med röd undersida som matchade det röda läppstiftet. ”förstår fortfarande inte att du lyckades göra den där” sa hon och tittade på klänningen. Jag log. 

   Försiktigt tog jag ut den och drog ner den korta dragkedjan på sidan innan jag klev i den och drog upp den över de vita spets trosorna och både rygg -och axelbandslösa bh:n jag hade på mig. Lika försiktigt drog jag upp dragkedjan igen innan jag slätade till tyget, klänningen satt fortfarande som en smäck och hängde precis som jag ville från min kropp. Det vackra tyget hade fina mönster neder till samt längst kanterna i ryggen. Återigen vände jag mig mot spegeln för att halvt snurra runt och såg till att allt satt som det skulle, mitt hår hade jag satt upp i en löst sittande knut högre upp på huvudet. 

   ”är jag acceptabel?” frågade jag nervöst, först nu slog det mig att jag hade mycket att mäta mig med. Alla kändisarna där som ägde mer pengar än jag någonsin skulle göra även fast jag levde fem liv hade säkert de mest vackra kreationerna.

   ”Penny” jag såg genast upp från klänningstyget för att möta Ana och Spencers blickar. ”du kommer helt klart vara vackrast där” jag log tacksamt men blygt. 

   ”tack” sa jag generat och slöt de båda i en kram. Jag drog sedan in ett djupt andetag och klev i klackarna som gjorde mig minst en decimeter längre. Jag nickade sedan nervöst och följde efter tjejerna ut ur badrummet och vidare ut i huset, rösterna blev högre ju närmre vi kom vardagsrummet. Jag fingrade lite på släptet som jag hade i handen innan jag steg ut från korridoren så jag blev synbar för killarna som satt samlade i sofforna. 

   Min blick landade genast på Justin som inte riktigt hunnit titta upp än och såg honom klädd i ett par svarta kostymbyxor som verkade sitta där de skulle för en gångs skull tillsammans med en vit skjorta där ärmarna var upprullade till armbågarna samt en svart slips. Han såg otroligt stilig ut även fast klädnaden var utav det simplare slaget men det var nödvändigt eftersom han hade många ombyten att göra under kvällen. 

   Mitt blick gled upp till hans ansikte samtidigt som han vände på huvudet och våra blickar möttes, Justin stannade upp i sin rörelse och stirrade på mig. Nervositeten fyllde mig genast, tyckte han inte om den? Såg jag inte tillräckligt bra ut? Jikes! 

   ”wow...” andades han sedan fram och verkade komma tillbaka till verkligheten, han reste sig från platsen bredvid Ryan och jag fick mig en skymt utav de andra. ”du... du...” 

   ”ser det bra ut?” frågade jag tveksamt när Justin stod precis framför mig, han gav ifrån sig en läte som var en blandning mellan en fnysning och ett skratt. 

   ”bra?” frågade han ironiskt. ”Penny, du ser så mycket bättre ut än enbart ‘bra’. Du är jätte vacker, en ängel. Herregud... jag kommer behöva slåss hela natten för att hålla killarna borta från dig” rodnaden steg genast på mina kinder över hans ord och jag fnittrade lågt. 

   ”tack” mumlade jag medan jag lutade mig fram. ”du är väldigt stilig” jag placerade sedan en lätt kyss på hans läppar för att sedan se det breda leendet som sträckte sig över hans ansikte. Vi tog avsked utav våra vänner som fick underhålla sig själva medan vi var borta, Spencer tvingade mig att ta ett kort om det var så att jag stötte på The Wanted. Jag slängde fram lillfingret för att ge henne mitt hedersord och hon krockade glatt sitt lillfinger med mitt. 

   ”bilen körde precis in på uppfarten så det är dags att gå, hjärtat” jag nickade åt Justin och kramade dem alla innan jag följde efter Justin ut genom ytterdörren, en stor svart bil stod parkerad utanför och Justin öppnade dörren för att låta mig gå in först. Inne i bilen satt redan Ryan Good, Scooter samt Kenny och Moshe. Jag sken upp i ett brett leende över deras bekanta ansikte. 

   De överöste mig genast med komplimanger och jag fasade över att rodnaden på mina kinder aldrig skulle lägga sig, vi lämnade den instängda området som Justin bodde i och förberedde oss på den långa resan till Las Vegas. Runt 4 timmar skulle bilresan ta och jag la huvudet mot Justins axel medan vi båda såg ut genom fönstret på naturen som svischade förbi utanför. Jag måste ha somnat till för nästa ögonblick ruskades jag till liv och jag såg mig förvirrat omkring. Skriken var det första som registrerades i min hjärna sedan Justins ansikte som var framför mitt. 

   ”vi är framme nu baby” jag nickade och täckte munnen med handen samtidigt som jag lät en liten gäsp smita ur min mun. Justin flätade samman våra fingrar innan någon från utsidan öppnade dörren, först nu såg jag att vi var de enda som var kvar inuti fordonet. Skriken ökade genast i styrkan och något ännu mer när de såg vem det var som steg ur, skriken efter Justin var helt otroliga. De höga tonerna som de nådde, återigen förundrades jag över hur Justin inte var döv ännu. 

   Han släppte mig för ett ögonblick och lämnade mig vid Scooter och Ryan för att kunna skriva några autografer till fansen som så högt skrek om det. Justin gjorde sin grej innan han återigen kom fram till mig och la sin arm runt min midja innan vi fördes bort mot den blå mattan. Dock inte för än vi tvingades upp på den lilla avsatsen där en brunett i kort, men väldigt vacker klänning stod med en mikrofon i handen och ett brett leende på läpparna. Justin stod i mitten utav oss och jag försökte att inte stirra rakt in i kameran utan såg istället på kvinnan. 

   ”wow, en utav kvällens höjdare har tagit sin entre till mattan. Justin Bieber allihopa” Justin log brett mot henne. ”Justin, du är nominerad i 7 olika kategorier ikväll. Vilken vill du helst se dig själv vinna?” Justin fick ett fundersamt uttryck medan jag själv stod paff. 7 nomineringar!?

   ”att vinna Milestone Awardet igen skulle inte direkt göra mig ledsen” skämtade han och kvinnan skrattade till. ”men jag ser fram emot vilket pris jag än vinner, det är alltid en ära men jag ser inte priserna som det viktigaste inom karriären” hon nickade. 

   ”och du tar inte din entre på mattan ensam utan jag ser att du tog med dig din förtjusande flickvän Penelope. Du är väldigt vacker ikväll, vem bär du?” frågade hon och paniken spred sig i mitt bröst för ett ögonblick när uppmärksamheten riktades mot mig. Ändå lyckades jag pressa fram ett leende.

   ”tack så mycket. Faktiskt så ehm... ingen. Eller jag har sytt den själv så, Penelope Hawkins” svarade jag och skrattade till, reportern såg chockat på mig. 

   ”vad säger du?” utbrast hon. ”snurra runt så vi kan få se den underbara ryggen” Justin släppte sitt grepp om mig och jag snurrade försiktigt runt så kameran kunde filma ryggen utav min klänning innan jag snurrade tillbaka. ”kanske en blivande designer som står framför oss” jag log endast vänligt. Reportern fortsatte ställa korta frågor till Justin och la några kommentarer om att vi var ‘the it couple’ bland de andra. Tillslut fick vi lämna för att ta oss ut på mattan där vi ställde oss framför havet utav kameror. Justin log mot mig medan skriken från fotograferna ekade. 

   ”Justin! Justin!” ”vinkla huvudet hit!” ”kan vi få se en kyss?” ”Penelope!” ”Justin!” det var otroligt svårt och en aning frustrerande att veta vart jag skulle rikta blicken men jag försökte så gott jag kunde, behöll leendet på mina läppar. Justin böjde sig plötsligt fram mot mig innan jag kände hans läppar mot min kind, jag log generat och mötte sedan hans retfulla leende. 

   Med irriterade ögon fick vi kliva åt sidan och jag blinkade flertal gånger för att återfukta mina ögon. ”hur går det?” frågade Justin oroligt vid min sida. 

   ”ingen fara, de är något irriterade dock” svarade jag och fortsatte blinka för ett ögonblick innan jag gav honom ett lugnande leende. Justin ledde mig bort till trappan som skulle ta oss ner till ingången och jag höll ett hårt grepp om hans hand för att jag inte skulle falla - snarare än att gå - nerför trappstegen. 

 

 

   Bruno Mars öppnade showen med sin fantastiska låt ”Tresure” som lätt skulle hamna på min iPod inom snar framtid. Både kändisar samt fans fyllde den enorma lokalen och jag hade presenterats inför så många att jag nästan vart snurrig. Så många namn. 

   Snart var det dock dags för Justin att försvinna backstage inför sitt klädombyte till ”Take You” och hand i hand smet vi bort från våra platser innan vi kom ut till de stora korridorerna som skulle leda oss ut till husvagnarna. Justin öppnade dörren intill den som det stod ”Justin Bieber” på och klev uppför de få trappstegen innan vi såg de få från Justins crew redan sittandes runt bordet i ena änden. 

   ”bra, du är här. Skynda dig att byta om” Justin nickade och skyndade sig bort till den andra änden där han kunde byta om. Jag gick fram till de andra och sjönk ner på en soffkudde.

   ”tar det alltid såhär lång tid?” frågade jag. Ryan skrattade till. ”jag menar, det har väl inte ens gått halva programmet än men ändå känns det som om vi suttit där inne i två timmar, minst” 

   ”det är ju så mycket som vi ser som man inte gör där hemma, under alla reklam pauser så sitter vi där inne. Väntandes” jag släppte ut ett djupt andetag vid Scooters ord men nickade. 

   ”okej, LEGGO!” Justin kom tillbaka, nu iklädd ett svart linne tillsammans med en jacka där enda ärmen var borta för att visa hans tatuerade arm. Tillsammans med jackan hade han ett par svarta, harems liknande byxor och svarta Supras. Micken satt redan runt hans huvud och pilotglasögonen framför hans ögon. I en stor klunga gick vi tillbaka samma väg som vi kom för att ställa oss backstage där vi väntade på att Ariana Grande skulle presentera Justins framträdande. 

 

   

 

   ”I’m alive, I’m alive, I’m alive

And oooooooh, I can fly, I can fly, I can fly

And oooooooh, I’m alive, I’m alive, I’m alive

And I’m loving every second, minute, hour, bigger, better, stronger, power!” 

 

   Justins andra framträdande var i full gång och publiken skrek ivrigt över hans och Will.I.Am’s uppenbarelse. Två pris hade Justin hittills blivit tilldelad - ‘Artist Of The Year’ samt ‘Best Male Artist’. Personligen kände jag mig som en stolt fotbollsmamma som såg sitt barn göra sitt första mål. 

 

   ”whatever dosen’t kill you, only makes you stronger

So I’ma get stronger

Call me like a veteran, veteran

I lock, lock it down and go

Call me like a veteran, veteran

I lock, lock it down and go” 

 

   Jag applåderade glatt och mitt leende fick det nästan att värka i mina kinder, jag tror aldrig mina kinder har behövt varit såhär ansträngda på länge. Kunde man få träningsvärk i kinderna? Funderade jag över medan jag sökte efter toaletten som en utav personalerna backstage hade gett mig direktioner till. Jag stannade till i den övergivna korridoren och snurrade runt lite på stället, här befann sig knappast några toaletter. Jag suckade uppgivet och började gå bort mot ena änden i hopp om att det skulle leda mig ut till den stora parkeringen med husvagnarna. 

   Plötsligt slogs en hand över min mun som kvävde mitt skrik innan jag backades in i väggen, med skrämda uppspärrade ögon stirrade jag på personen framför mig. Ansiktet fick det är vridas i magen och tårarna att stiga i ögonen. Leendet på hans läppar var grymt och snett, inget utav de varma leendena som han bart under alla åren jag känt honom. 

   ”har du saknat mig?” frågade han och lutade sig fram innan han mjukt kysste min kind. Han lutade sig sedan tillbaka och jag kunde återigen se in i den mörka ögonen som tillhörde Hector.