Kapitel 79 - Har Alltid Gjort Och Kommer Alltid Göra

PREVIOUS:   ”jo, jag bara undrade. Ni är ju vad som kallas familj och ni båda betyder mycket för mig... därför... därför undrade jag bara... ehm... den där killen, Justin, på sjukhuset. Jag... ehm... jag har... jag vet inte, men det känns som om han också betyder något. Är han också familj?” frågade jag. Stacey stirrade förvånat på mig med hakan hängandes medan John verkade bita ihop käkarna på ett nästan argt sätt. Hade jag sagt något fel? Oroligt pendlade mina ögon fram och tillbaka mellan dem båda tills Stacey öppnade munnen men John hann före med ett svar. 

   ”nej, Justin är inte familj. Justin är en artist och du var bara ett stort fan utav honom” svarade han simpelt. Ett fan? Frågorna löpte amok i min hjärna men jag svalde dem istället för att yttra dem, jag kunde se hur Stacey kastade en blick på John som endast ignorerade henne. Jag svalde innan jag såg ner på maten framför mig. Han var alltså inte betydelsefull, jag var bara ett fan... 

 


 

”jag vet inte hur länge till vi borde godkänna det här?” Scooter kliade sig i skägget som börjat växa fram i ansiktet på honom och han varit för stressad och trött för att raka bort. Allison la bekymrat armarna i kors över bröstet medan Dan, Alfredo och Kenny satt i soffan. ”jag menar, han mår ju uppenbart inte bra. Han beter sig som en robot, jag har aldrig sett någon reagera på det här viset. Aldrig såhär starkt” 

   ”jag vet det är galet, men de var riktigt speciella tillsammans. Dock vill han ju inte sluta, inget vi säger får honom att rubba sig” utbrast Alfredo frustrerat. Han hade många gånger försökt prata med sin vän men med utan några framgångar. Han ville inte lyssna. 

   ”inga nyheter om Penelope då?” frågade Allison hoppfullt men fick en huvudskakning från Alfredo som svar. Hon suckade olyckligt. 

   ”hon har tagits hem men det ligger fortfarande på 0 med minnet. Hon har även förbjudit alla som befann sig på sjukhuset att ta kontakt eller träffa henne. Förutom Stacey och John förstås... men annars ingen” informerade Fredo. 

   ”ingen utav hennes vänner?” frågade Scooter förvånat och Alfredo skakade ännu en gång på huvudet. 

   ”så vad ska vi göra?” frågade Kenny och kliade sitt kala huvud. ”låta honom fortsätta?” 

   ”jag kan inte se så många andra val alternativ, det kommer alltid vara Justin som avgör vad som är bäst för honom. Om han orkar eller inte och om han inte vill ta en paus” Scooter suckade. ”så kan ingen utav oss hindra honom” 

 

Tisdag, 31:a December, Justins Perspektiv. 

   Jag såg henne överallt. Hur hon stod framför mig, skrattade, gjorde de fula men gulliga minerna in i kameran på min telefon. En gång hade det verkat så verkligt att jag sedan funnit mig själv ståendes i mitten utav rummet med ett brett leende och armarna höjda som om jag höll någon runt midjan. Det skrämde mig smått. Höll jag på att bli galen? Definitivt, var svaret på den frågan. 

   Kanske det är jag som borde läggas in på psyk hem för att ta hand om dessa psykiska problem... I alla fall, jag kunde känna mitt teams oro men jag visste inte vad jag skulle göra åt det. De ville avbryta hela turnén men jag kunde och ville inte. Vad skulle jag göra då? Att gå tillbaka till studion för att skriva var otänkbart, enbart tanken att jag var fast att skriva om mina känslor och händelser fick mig att rysa. Nej, det skulle enbart bara göra ännu mer ont. Jag ville bort men ville fortfarande inte vara ensam. 

   Det var en ständigt kamp mellan de båda, jag ville ha människor omkring mig som kunde distrahera mig men när de väl var där ville jag inget annat än att de skulle försvinna igen. Precis som nu, här stod jag mitt på gräsmattan under den svarta himlen med en cider i ena handen och den andra nedkörd i byxfickan medan jag såg upp på stjärnorna. Bakom mig dunkade musiken från högtalarna och sorlet från människorna som behövde nästan skrika för att höras. 

   Det var nyårsafton och festen var hos ingen mindre än mig själv. Men jag var inte på något sätt delaktig i det som hände där inne, alla mina vänner, mitt team, några fler kändisar i min ålder befann sig där inne men jag hade knappt sagt mer än 10 ord till någon utav dem. Kalla mig tråkig, party pooper eller osocial, vad du vill men denna dagen betydde så mycket mer för mig än ett nytt år. En betydelse som fick det att knyta sig i magen och föra tårar till mina ögon. 

   Det var vår årsdag, ett år hade gått sedan jag kysste henne för första gången. Aldrig trodde jag att jag kunde vara lyckligare än i den stunden. Känslan jag hade i kroppen var obeskrivlig, men att då stå ett år senare alldeles ensam utan den personen eftersom den fallit i glömskan och inte kom ihåg en åt mig långsamt inifrån och ut. Hon var inte här. Hon visste inte att det var vår årsdag. 

   Hon kommer inte ihåg alla minnen vi skapat med varandra. Alla leenden, alla kyssar, alla meningar. Allt. 

 

 

 

”Justin, Justin” jag vaknade med ett ryck och såg mig desorienterat runt i mitt sovrum tills jag fann Penny ansikte bara några decimeter från mitt i mörkret. 

   ”va?” frågade jag hest samt trött, det hade varit en lång dag i studion och jag hade slocknat likt ett ljus när vi väl gått och lagt oss. Jag slöt ögonen igen och suckade men slingrade en arm runt hennes midja och drog henne intill mig. 

   ”är du väldigt super trött eller sådär lagom trött?” frågade hon vid mitt öra. ”för jag har en idé” jag skrattade till, detta var så typiskt Penny. Hon sa aldrig det man förväntade sig eller betedde sig som andra. Vilket jag älskade. Jag gnuggade mig i ögonen. 

   ”lagom trött antar jag” svarade jag sedan in i kudden och hon satte sig genast glatt upp innan hon drog bort täcket från sin kropp för att visa hennes bara ben. Sedan var hon uppe ur sängen och framme vid sin resväska som hon fortfarande inte packat upp riktigt ännu. 

   ”vad gör du? Vad är klockan?” frågade jag och satte mig upp. Jag sträckte mig sedan mot nattduksbordet för att gripa tag i min telefon innan jag väckte den. ’4:05’ stod det på skärmen, jag stönade svagt vid den tidiga timmen. 

   ”vi ska ut” svarade hon glatt och jag såg nu att hon hade fått på sig ett par tjocka, mönstrade leggings och en utav mina collagetröjor. Jag gnuggade mig återigen i ögonen innan jag gäspade. 

   ”varför det? Vad ska vi göra?” Penny klev fram till sängen och ryckte bort täcket. 

   ”kom igen, fråga inte så mycket” jag skrattade och skakade på huvudet men reste mig ur sängen. Mina leder knackade högt innan jag slappnade av för att sedan gå och ta på mig de långa jeans shortsen som jag haft dagen innan och en t-shirt. Jag drog på mig en beanie på huvudet för att slippa bry mig om håret och följde sedan efter Penny som redan lämnat rummet. Med en gäsp gick jag ut för att finna henne i köket där hon precis satt tänderna i ett äpple och sedan låtit det sitta där. 

   ”okej, vill du berätta för mig vad jag gör upp vid fyra på morgonen?” frågade jag och la armarna i kors över bröstet. Hon började prata men insåg ganska snart att jag inte kunde förstå ett ord utav vad hon sa på grund av äpplet. Hon skrattade generat till innan hon grep tag om äpple och bet bort biten. 

   ”jag ska visa dig alldeles strax, ska du ha något att äta?” frågade hon och viftade med sitt äpple, jag skakade på huvudet med ett leende på läpparna. Herregud, så mycket jag älskade henne. 

   ”okej, kom igen” hon gick mot hallen och jag följde strax efter henne. Jag klev i mina svarta vans innan hon tog ledningen mot garaget. ”jag vet inte riktigt vad jag letade efter, jag var kanske mer nyfiken när jag gick in i ditt garage för några dagar sedan. Repa dina bilar” hon skrattade när hon såg min panikslagna minn.”lugna dig, jag har inte lagt ett finger på dina bebisar” jag skrattade till och grep tag i handen hon lagt på min kind och förde den till mun där jag kysste den innan jag flätade samman våra fingrar. 

   ”i alla fall, så medan jag kikade runt snubblade jag över dessa” hon stannade och pekade med armen på cyklarna som stod lutade mot väggen men som inte ofta använts på grund av brist på tid men även privat utrymme. ”så” fortsatte hon och drog åt på å:et. ”vi ska ut och cykla” hon log stolt mot mig och jag såg på henne med höjda ögonbryn.

   ”på riktigt?” frågade jag. ”nu?” 

   ”ja, nu. När hade du annars tänkt dig att du skulle kunna cykla? Mitt på ljusa dagen, nej tack. Jag vill gärna behålla skinnet på mig” svarade hon och jag skrattade. Hon släppte min hand och gick sedan fram till ena cykeln innan hon rullade ut den ur garaget, jag följde hennes exempel och satte mig sedan på sadeln för att sparka mig ut. Gud, så länge sen det var sedan jag senaste cyklade. Jag saknade det, att göra något så normalt som att cykla. Men nu var min chans. Jag satte fötterna på tramporna och cyklade långsamt runt i en cirkel medan jag väntade på att Penny skulle ta sin sista tugga utav äpplet innan hon slängde ut det bland buskarna där det kunde ruttna. 

   ”redo?” frågade jag och cyklade upp bredvid henne. Hon log brett och sköt iväg. 

 

Solen var på väg upp när vi nådde ner till stranden, som var i stort sett folktom. Några få människor passade på att springa medan trafiken fortfarande var i stort sett obefintlig och det inte kryllade med människor i sanden. Vi cyklade långsamt fram på vägen, sick sackade oss fram. 

   Min blick såg ut över vattnet och på de små vågorna som slog in över stranden. Det var länge sedan jag kunnat gå ut såhär och inte bli störd utav någon, inte en enda paparazzi som var tvungen att trycka upp sin kamera i mitt ansikte, inte ett enda fan som grät utav lycka och ville ha en autograf eller ett foto. Det var skönt som omväxling, som att jag bara var normala Justin från Stratford igen och inte den stora popsensationen Justin Bieber. 

   ”jag och Spencer brukade cykla överallt, vart vi än skulle så var det på cykel” berättade Penny plötsligt, jag såg på henne där hon cyklade bredvid mig. De få hårslingorna som inte satt uppsatt i en knut på hennes huvud fladdrade i den svaga brisen. ”men sedan flyttade jag och jag har inte cyklat sedan dess” hon vände blicken mot mig och jag log snett. 

   ”jag kommer inte ens ihåg senaste gången jag cyklade” svarade jag. ”lite svårt att få in i mitt schema samt hitta en tid när jag inte skulle bli... störd” hon log roat. ”men du lyckades, jag börjar nästan tro att du kan göra precis allt” hon skrattade. 

   ”ja, precis eller hur. Jag är bara så otroligt fantastiskt” skämtade hon och svängde med huvudet medan hon låtsades leka överlägsen. Jag skrattade roat åt henne, jag trampade sedan till hårdare så jag körde förbi henne innan jag svängde in framför henne så hon tvingades stanna. Jag sparkade mig sedan fram så jag stod på hennes andra sida. 

   ”jag tycker du är otroligt jäkla fantastiskt och perfekt” jag såg hur ett rodnad spred sig över hennes kinder. ”och jag älskar dig just för att du får mig att känna mig normal, du lyckas göra saker som detta till exempel som får mig att glömma att jag är känd och har vad som känns som hela världen på mina axlar. Med dig är jag bara Justin och jag älskar det” hon log brett innan hon lutade sig fram och våra läppar möttes. Min hand letade sig genast upp till hennes kind för att sedan sätta mer tryck på hennes läppar. 

   ”för mig kommer du alltid vara bara Justin som jag träffade på ett dagis” mumlade hon mot mina läppar. ”du må ha uppnått stora saker och är känd över hela världen men det är inget jag bryr mig om. För mig kommer du alltid vara en kille som är uppvuxen i Stratford och kan göra normala saker” jag log mot henne. ”dock oftast under något mindre normala omständigheter” jag skrattade och hon stämde fort in innan hon kysste mig en gång till. 

   ”jag älskar dig också, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Oavsett vad” 

 

 

 

”så vaddå, vad ska jag göra?” frågade Penny förvirrat. Hon satt framför mig placerad mellan mina ben medan hennes koncentrerade och smått förvirrade blick låg på tv skärmen. Ivrig att pröva något nytt hade hon velat att jag lärde henne att spela tv spel. Jag hade mina händer om en egen kontroll i hennes knä precis framför hennes egen medan jag försökte ge henne instruktioner om hur hon skulle göra för att döda de rätta gubbarna. 

   ”du klickar på krysset och L2” svarade jag. Några minuter senare lärde jag mig att Penny kunde vara riktigt tävlingsinriktad om hon ville samt ta spelet på största allvar. 

   ”ha, sug på den du din överkokta segboll!” utbrast hon innan hon slängde upp händerna i luften när hon gick vidare till nästa omgång. Jag skrattade roat åt henne. 

   ”överkokta segboll?” frågade jag och höjda på ena ögonbrynet. Hon ryckte på axlarna. 

   ”ifrågasätt mig inte, livet blir lättare då” jag slängde bak huvudet för att släppa ut ett skratt och jag kände hur hon skrattade själv i min famn. 

   ”okej, vi kör på det. Aldrig mer ifrågasätta dig, visst” hon flinade roat medan det laddade på tvn. 

   ”finns det inget som vi kan köra mot varandra?” frågade hon sedan med ett busig blick och vred på huvudet för att se upp på mig. Jag såg tillbaka ner på henne innan jag snabbt böjde mig ner och kysste henne. Hon skrattade till utav förvåning. 

   En kvart senare var vi i full gång, koncentrationen var på max och vi båda hade blickarna fastklistrade på skärmen. Penny hade redan vunnit en gång till hennes lycka, jag hade endast himlat med ögonen och krävt en revansch som hon glatt godkänt. Dock till min förödmjukelse var jag på väg att förlora ännu en gång, jag kastade en blick mot Penny som satt och bet sig - antagligen omedvetet - sexigt på underläppen. Jag drog in ett andetag innan jag slängde ifrån mig kontrollen, jag var på väg att förlora i alla fall. Jag grep sedan tag om Pennys ansikte och vred det mot mig sedan innan hon hann yttra ett ord hade jag pressat mina läppar mot hennes, vi föll ner i soffans mjuka kuddar. Penny halvt vriden under mig. 

   ”hey, jag var ju på väg att vinna. Igen” mumlade hon med ett skratt. 

   ”ledsen, men jag kunde inte låta bli. Du bet dig i läppen” svarade jag mot hennes läppar innan jag kysste henne igen. 

   ”åh, skyll på det du” skrattade hon och jag flinade. Hon vred sedan på sig och drog ut sitt ena ben så jag låg placerade mellan dem. Jag böjde mig ner och placerade en kyss på hennes hals innan mina läppar vandrade upp till hennes öra. 

   ”hur mycket stryk tycker du att mitt ego ska få va?” hon skrattade under mig. 

   ”det där fick ner ditt ego?” frågade hon som om hon tyckte det var skitsnack. ”du borde ha ett tillräckligt stort ego för att dela med dig till en hel planet så mycket som dina fans måste fylla det” nu var det min tur att skratta. Okej, så hon kanske hade en poäng. Jag kysste henne upp över käken tills de smekte hennes lätt, hon såg tillbaka in i mina ögon. 

   ”ska du låta mig återgå till spelet nu?” frågade hon och jag log roat. 

   ”säger du att spela tv spel är bättre än att hångla med mig?” jag lyfte på ena ögonbrynet medan jag såg ner på henne. Hon bet sig i underläppen för att inte skratta. 

   ”kanske” hon ryckte på axlarna. ”om du kan bevisa motsatsen så kanske jag ändrar mig” jag skrattade till innan jag snabbt böjde ner huvudet för att kunna kyssa henne passionerat. Jag kände hur hon la sin arm runt min nacke och pressade sig närmre mig. Aldrig skulle jag få nog, jag skulle aldrig kunna säga att detta blev den sista kyssen för jag skulle alltid komma tillbaka krypandes, frågandes efter en till. Patetiskt? Kanske, men jag brydde mig inte. Jag skämdes inte utav att Penny hade mig totalt virad runt sitt lillfinger. Jag älskade henne och var stolt över det. 

   Min tunga spelade över hennes underläpp i frågan om tillträde som hon genast godkände och öppnade sin mun. Ett svagt stön slapp ur min mun när jag kände hennes varma tunga mot min. Jag tiltade huvudet åt sidan samtidigt som jag lät ena handen smeka nerför hennes ena sida. 

   Andfått slet jag mig sedan från hennes läppar och lutade pannan mot hennes. Hon flämtade under mig innan ett leende spelade på hennes läppar. 

   ”nå, är det bättre?” frågade jag. 

   ”så mycket bättre” svarade hon innan hon kysste mig igen. 

 

 

 

”Cause I don’t want-want nobody when I got-got your body

Baby no-no-nobody, has got what I need

Cause I don’t want-want nobody when I got-got your body

Baby no-no-nobody, has got what I need tonight” 

 

   Jag öppnade ögonen och lyssnade på det jag precis sjungit genom hörlurarna. Låten älskade jag, den hade en skön melodi och var en utav mina lugnare låtar som skulle hamna på skivan. Och innan du hinner fråga. Ja, den var inspirerad utav Penny. Yes. 

   ”vill du ta det igen?” ekade det genom högtalaren. Jag skakade på huvudet och tog av mig hörlurarna och satte dem på stativet. Jag öppnade sedan dörren ut till korridoren och sedan intill studion. Kuk satt borta vid datorn, Scooter stod med telefon vid örat medan han pratade lågt, Kenny hade tagit plats bredvid Penny som satt med ett block i famnen och pennan svepandes över ytan. Detta var första gången hon följt med och hon hade studsat exalterat i bilen innan vi nådde byggnaden. 

   ”okej så, såhär låter det hittills” Kuk fångade min uppmärksamhet innan han tryckte play och rummet fylldes utav min röst. 

 

”Cause all I need is one love,

One love, one heart, 

Cause all I need is one love, 

One love, one heart, 

Baby give it to me” 

 

   Jag diggade försiktigt med huvudet till rytmen och sjöng lågt med till mig själv. När partiet tog slut nickade jag gillande. 

   ”det låter bra” Kuk nickade instämmande. Jag kastade en blick mot Penny som redan såg på mig, hennes ögon lyste utav fascination och glädje. Jag log och höjde smått på ögonbrynen men hon enbart skakade leendes på huvudet. 

   ”mat” Allison klev in genom dörren med pizza kartonger i famnen. Mitt leende blev genast större då jag kände hur min mages klagorop efter mat snart skulle bli besvarad. Det blev rörelse i alla då alla var rejält hungriga. Jag la en arm runt Penelopes axlar och kände hur hennes arm slingrade sig runt min midja. 

   ”så vad tycks?” frågade jag och såg ner på henne. 

   ”att du är så otroligt begåvad” svarade hon. ”älskar låten, kommer helt klart ligga på min iPod sedan” jag log roat men tackade henne. Jag böjde mig sedan ner och kysste henne mjukt och fort innan jag rätade på mig. Vi fick mat och jag stönade när jag tog den första tuggan och kände smaken utav pizzan. 

   ”one time for the pizza”  sjöng jag sedan och svängde runt med min arm höjd. Penny skrattade bredvid mig och jag log. 

 

Tumblr_lyuniwynwb1qlz7soo1_500_large

 

Ögonen slutna och hörlurarna över öronen satt jag vid bordet och lyssnade intensivt efter något som saktades i låten eller något som behövdes tas bort. Jag diggade smått med och mimade vid vissa delar. 

   När jag väl öppnade ögon förvånades jag utav Penny som stod framåtlutad uppstöd på sina armbågar med ansikte några centimeter från mitt eget. När hon såg att jag öppnat ögonen kysste hon mig snabbt, jag log mot hennes läppar innan jag kupade hennes kinder. 

   ”ledsen, nu ska jag inte störa dig igen” mumlade hon sedan, hörlurarna hängde nu runt min hals och jag kunde höra henne klart. 

   ”du stör inte” svarade jag lika lågt. Hon log vackert och böjde sig fram ännu en gång. Jag drog in ett andetag och kysste henne tillbaka. ”du stör mig aldrig” 

 

 

   Tårarna rann okontrollerat nerför mina kinder och jag drog en hand genom håret. Minnena var som en örfil i ansiktet, de fanns där på både gott och ont. Jag ville alltid minnas min tid med Penny men samtidigt lurade de alltid där i bakhuvudet och påminde mig att vi aldrig skulle kunna vara sådär igen, jag skulle aldrig kunna hålla om henne, kyssa henne igen. Om hon inte fick tillbaka sitt minne. 

   Så jag firade vår ett årsdag ensam, fyrverkerierna exploderade på himlen och bröt ut i vackra kreationer innan de bleknade bort. Grattis, Penelope. Jag älskar dig. 

 


 


återigen ett längre kapitel! woho.. =D hoppas det uppskattas. okej... så, jag personligen älskade det här kapitlet o ja, jag låter väldigt självgod just nu men... sorry, men jag älskade det faktiskt. 

älskade att kunna skriva lite söta Jenelope scener igen. xP har saknat dem jätte mycket. 

vad tyckte ni? Justin mår verkligen inte bra... =/ poor baby! vad tror ni händer härnäst? =) 

TACK FÖR ALLA ERA KOMMENTARER, JAG ÄLSKAR ER FÖR DEM! GAH! ♥ 

 

SÅ FORTSÄTT SÅHÄR, KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ;) PUSS&KRAM. NU SKA JAG SOVA. ♥


Skriven av: Jessica

Grät i slutet

2013-06-09 @ 00:53:46
Skriven av: Ebba

Poor baby i want to cry. :(

2013-06-09 @ 01:06:12
Skriven av: Josefin

Fick tårar i ögonen när jag fick reda på att Justin firade deras 1 års dag ensam :( men ändå sjukt bra som vanligt :)

2013-06-09 @ 02:48:57
Skriven av: Anonym

Åååååå det är så bra, tyckerbså synd om Justin!!! Grymt bra!!:)

2013-06-09 @ 02:50:20
Skriven av: Goda

Nej fyfan, detta var verkligen inte snällt.. Sitter hör o grinar, o blev deppig :s Typ världens finaste minnen från ett par, nää nu kommer det fler tårar :( Älskade kapitlet o alla minnena så mycket att mina ögon tyckte de va för mycket.. gash, du är en ängel <3

2013-06-09 @ 05:24:03
Skriven av: Goda

Har bara en liten fråga, kan inte komma ihåg svaret.. Har de haft 'det' än? :s

Svar: hahahah, hon fick ju missfall remember? o senaste gången jag tittade så behövde man ha sex för att få barn. xP hahha, men ja. dem har haft det. =) kram o TACK!
Linn Halldin

2013-06-09 @ 05:27:20
Skriven av: Evelina

Detta kapitlet var super bra! Jag älskade alla tillbaka blickar, de var så söta. Super bra skrivet!!

2013-06-09 @ 08:00:14
Skriven av: Ebba

Själv hoppas jag verkligen att penny får tillbaka en bit av justin minnet, men jag gissar att hon aldrig kommer komma ihåg någonting </3

2013-06-09 @ 08:49:39
URL: http://mybieberlovestorys.blogg.se
Skriven av: Anonym

Omggggg mer!!!!

2013-06-09 @ 09:27:35
Skriven av: Alexandra

Jätte bra kapitel! Men nu tycker jag att Penelope ska komma ihåg allt och typ åka och överraska Justin eller något.

2013-06-09 @ 09:51:10
Skriven av: Anonym

Så sjukt bra!
din novell är den bästa, man kan bara inte sluta läsa den :D
Helt perfekt! Tycker bara det ät synd om Justin..men det är ändå så bra skrivit! :D

2013-06-09 @ 10:11:44
Skriven av: Adina

Haha började lipa :'( Hoppashoppashoppas att hon får tillbaka minnet snart...

2013-06-09 @ 10:59:44
Skriven av: Anonym

Jaja, kalla mig nör men nu gråter jag.... Ja, det gör jag fan.... Men jag måste få ett till idag annars bryter jag ihop hära!!!! Älskar ditt skrivande o skulle göra typ allt för att få träffa dig!!! Kramisar från mig o mina tårar! :)

Svar: ååååååh, tack så mycket! <33 hahahah, tja.. jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. får väl hålla utskik för mig om du kanske stöter på mig på stan någon gång. =P hehehe... det där lät kanske lite läskigt men i alla fall! TACK! kramis.
Linn Halldin

2013-06-09 @ 11:15:34
Skriven av: Ida

Penny borde få tillbaka minnet en dag när hon vaknar på morgonen och allt blir kaos & det första hon gör är att överraska Justin :)

2013-06-09 @ 11:22:10
Skriven av: Hanna

Meeeen åhhhhhhhhhh!!! Är grått färdig!!!! Snälla Penny få tillbaka ditt minne!

2013-06-09 @ 11:53:31
Skriven av: biebersfru

skitbra meeeeeeeeer

2013-06-09 @ 12:29:05
URL: http://justinnovell.devote.se
Skriven av: Erika

Åh, så sjukt fint kapitel! Kan inte Penny få tillbaka sitt minne snart..? Saknar Jenelope!

2013-06-09 @ 14:48:47
URL: http://erikaaskebjers.blogg.se
Skriven av: biebersfru

gush när får hon tillbaka minnet och minns justin'+???

2013-06-09 @ 16:25:00
URL: http://justinnovell.devote.se
Skriven av: Liv

Awesome kapitel!!

2013-06-09 @ 16:46:47
Skriven av: Emilia<3

Sjukt bra som vanligt!! <3
Kan inte hon få tillbaka minnet snart?

2013-06-09 @ 17:52:04
Skriven av: Therese

Vad kommer det att bli av med honom? Hoppas på att han och Penny bli bättre! Snälla låt det inte sluta olyckligt men ändå inte ett "happy ending" då hon får minnet tillbaka och vips älskar Justin igen!

2013-06-09 @ 18:53:42
Skriven av: Den enastående Madde :P

Linn, vet du hur länge jag gick omkring och sjöng på 'One time for the pizza' (den snutten då då) efter jag hade sett den videon i någon Funny Moments med Justin? Och så skriver du det där, alltså tack så mycket. Nu kommer jag sjunga på den i ännu en månad... Lol xD

Oh My God, Nothing Like Us spelades i bakrunden när jag läste och grät under sista stycket omg. POOR JUJU :'(
LÖÖÖV IT BTW =)
Kramis ♥

2013-06-09 @ 20:23:18
URL: http://storiesboutjusten.blogg.se
Skriven av: Anonym

Älskar verkligen din novell!
Jag hoppas att hon får tillbaka minnet, typ att hon kanske hittar något som handlar om Justin som tex foton eller någon present

2013-06-09 @ 20:37:32
Skriven av: Vivi

Du är så fruktansvärt duktig på att skriva! Kan inte ens beskriva med ord hur otroligt bra du skriver. Det är helt sinnes sjukt hur mycket känslor du får fram med hjälp av ord. Hade ont i magen genom hela kapitlet och ville bara springa till Justin och krama honom i slutet. Ville gråta tillsammans med honom och säga att allt skulle bli bra. Det roliga är att det bara är en novell. Men det kändes så äkta. Det kändes som om Justin berättade allt till mig. Du är så otroligt otroligt otroligt begåvad! Shit va bra! Är kass på att kommentera men ska definitivt börja kommentera oftare för det förtjänar du!

Svar: nej, vad gullig du är! herregud, tack så mycket! =D du förstår inte hur mycket det betyder för mig att höra dig säga det.. god! TACK. hahahah, det gör inget. att få dessa kommentarer är precis lika värdefullt.
Linn Halldin

2013-06-09 @ 21:56:10
URL: http://vivile.blogg.se
Skriven av: Erika

Ååh vad bra! Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva så skriver inte mer men asså guud va bra! haha hoppas du får finare kommentarer! :D

2013-06-09 @ 22:11:25
Skriven av: Celebnovell

"Ungdomar gråter pga Jenelope-memories"
Haha var bara tvungen men det stämmer in på mig just nu iallafall! ♥

2013-06-09 @ 22:30:33
URL: http://celebnovell.blogg.se

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback