PREVIOUS:    ”okej, det är från en film och jag kom på det eftersom det även handlar om ketchup. I alla fall, så i filmen så är den här tjejen hemma hos en kille och de äter sedan går de in på hans rum. Han ber henne, enkelt, att runka av honom” småfnitter spred sig runt bordet och jag log snett. ”hon vet dock inte hur man gör och han ger exemplet, ‘amen, tänk att det är som en ketchup flaska’. Han menade såklart den normala rörelsen då man för händerna upp och ner men hon måste ha haft ketchup i en glasflaska eller något för hon körde...” sa jag innan jag höjde min ena knytnäve innan jag slog hårt på min hands sida. Höga stön utav fantiserad smärta bröt ut bland killarna medan Ana och Spencer skrattade högt. Jag såg på Justin som knipit ihop ögonen och rynkade på näsan. 

   ”så Justin, vill du att jag ska?” frågade jag och upprepade rörelsen, skratt ekade genast i luften och jag flinade roat åt Justin som skakade på huvudet. 

   ”nej, nej tack. Jag vill behålla den hel” svarade han och jag skrattade. 

Onsdag, 9:e April. 

”ugh, jag vet inte hur många gånger jag har sagt det här men... det vore så roligt att göra det du gör. De goda delarna förstås men då gäller det ju att man har talang och heter Justin Bieber” Justin vred på huvudet för att se på mig, ett roat leende låg på hans läppar. ”jag menar du har din framtid framför dig redan medan jag... vad ska jag göra!?” 

   Nu skrattade han istället och jag slog honom löst på armen. ”jag är seriös” 

   ”åh, Penny” sa han och la armen runt min nacke innan han drog in mig mot sin sida. ”skojar du eller? För det första har du en massa talanger och för det andra du kommer hitta det. Kanske inte idag eller imorgon, men någon dag” jag såg upp på honom innan jag suckade. Våra steg dämpades mot den tjocka mattan som täckte den korta korridoren i hotellet. Jag hade aldrig sett något liknande, något så elegant och vackert. All inredning såg alldeles för dyr ut för att ens röra och det skrek högklass om stället, därav den eleganta vibben. Jag kände mig lite ur plats, passade inte riktigt in. Solen hade sedan länge lagt sig på himlen och en ny dag nalkades snart, klockan var runt tre när vi landat med de också tjusiga privata jetplanet. Dock var jag inte det minsta trött, mitt huvud var inställt på Los Angeles klocka där den nu inte var mindre än tio på kvällen. 

   Moshe, Allison, Dan och Kenny gick längre fram i korridoren medan resten av teamet var bakom oss där bland Chaz, Ana, Ryan och Spencer. En dörr öppnades längre fram och min haka föll när vi klev innanför tröskeln. Rummet var minst lika tjusigt och elegant som resten utav hotellet, inrett i tre bas färger som bestod utav olika nyanser utav grått, grönt och lila. 

   Hotellrummet - eller snarare sviten - var enorm och man klev rakt in i allrummet där det stod två stora soffor mittemot varandra med ett bord emellan. Väggen mittemot från oss täcktes utav stora, höga fönster med långa, lila gardiner och gröna växter i grå krukor stod utplacerade i rummet. Golvet täcktes utav en heltäckningsmatta i mörkgrå och matchade bra till det mörka trät i möblerna, Justin drog med mig längre in i sviten mot en utav de fyra dörrarna som tog en vidare. 

   ”här sover vi” sa han och pekade mot ena dörren. Jag nickade och såg på den andra dörren som befann sig en bit ifrån, de två andra var på andra sidan rummet och jag antog att de alla var sovrum. Jag grep tag i handtaget till trädörren och öppnade, det första jag tänkte var hur gärna jag ville slänga mig i den gigantiska sängen som såg otroligt inbjudande ut med de stora kuddarna och den gröna filten samt de ljusa duntäckena. Den grå mattan följde in i detta rum och jag tog ett kliv in. 

   Rummet hade ett långa fönster, identiska till den utanför mittemot dörren jag klev in genom och visade en fantastiskt utsikt över staden. De upplysta gatorna. Ett svagt tjut utav fans som samlats utanför hotellet hördes men det var inte högt nog för att störa. Ännu en dörr befann sig på den vänstra väggen som jag förmodade ledde en intill ett badrum. Jag kröp upp mina kängor innan jag gick fram till sängen och kollapsade bland de mjuka lakanen. Jag stönade högt och gosade in mig bland kuddarna medan jag hörde ett lågt skratt inifrån rummet. Jag log snett då jag visste att Justin ännu en gång skrattade åt mitt beteende. 

   ”wow, det var mjukt” sa jag och såg upp i taket. Justin skrattade ännu en gång. ”du, jag var på semester i Thailand en gång och det som att sova på en dörr. En dörr!” han flinade roat innan han gick på alla fyra fram till mig och satte sig bredvid mig. 

   ”jag kan inte påstå att jag var på semester speciellt ofta innan Scooter hittade mig och efter det har standarden varit ganska hög” sa han och såg menande på mig. Jag himlade med ögonen men log. 

   ”ser du, man ska vara Justin Bieber” han skrattade lågt och föll ner på hans armbågar som var placerade på en varsin sida om mig så hans ansikte plötsligt befann sig några centimeter från mitt. 

   ”tja... att vara jag har ju alltid sina fördelar” mumlade han. Mitt blick pendlade mellan hans ögon och läppar innan jag försiktigt bet mig i underläppen. ”som att jag har-” han lutade sig fram så hans läppar smekte över mina. ”-dig” min arm lindade sig runt hans nacke medan den först enkla kyssen steg i grader och våra händer började treva över varandra. Mina ben lindade sig runt Justin midja och han la lätt ner hela sin tyngd på mig. Våra huvuden tiltades åt ett varsitt håll samtidigt innan våra tungor möttes. 

   ”Justin, kom hit. Vad gör du?” skrattade jag fram medan jag försökte se i mörkret. Ljuset från datorn bländade mig och jag lutade mig smått åt sidan för att kunna urskilja honom. En svordom for ur hans mun tillsammans med ett lågt brak. Jag skrattade lågt för att inte väcka dem som lyckats somna, klockan började närma sig sju på morgonen och vi hade inte sovit en blund. 

   Vilket kanske inte är det smartaste eftersom Justin har konsert ikväll men vi fick lite sömn på planet samt finns småtimmar under dagen som man kunde sno åt sig lite sömn på. Dessutom fanns det något som kallades - kaffe. 

    Live chaten på datorn var redan i full gång men just nu låg min uppmärksamhet på Justin som fortfarande höll på med endast Gud vet vad i mörkret. Antalet tittare var ännu inte speciellt höga så jag ville ändå vänta ett ögonblick för att fler skulle kunna inse vad som pågick och klicka in. Under uttråkans dvala hade jag loggat in på min Twitter för att finna min mention full utav tweets. 

   Många kom från förvirrade fans samt arga. I stora drag undrade de alla vad i hela friden som pågick, varför jag var borta och hur jag plötsligt var tillbaka. Många tyckte att jag inte längre var något bra för Justin utan en ‘gold digger’, därför hade jag bestämt mig för att en överläggande förklaring var läglig i denna situation. 

   ”oh God” hörde jag Justin säga innan han föll ner bredvid mig i sängen. Jag såg på honom och han krånglade runt en stund innan han sjönk ihop med en suck på mage med huvudet på kudden. Jag log roat och klappade hans axel där tatueringen på indianen pryde hans skinn. 

   ”trött ännu?” frågade jag men hans svar gav delade meningar då han både skakade på huvudet men gäspade. Jag skrattade till och vände mig mot skärmen, tittarna låg nu uppe i 2000 och jag ansåg att det definitivt var nog. 

   ”är Justin där!?” jag log roat och grep tag i datorn innan jag höjde den i luften för att kunna filma Justin som nu slutit ögonen men öppnade dem så fort ljuset föll på honom. Jag ställde ner datorn på madrassen och såg att kommentarerna hade fått flipp. 

   ”okej, så jag kände bara att jag behövde förklara läget lite... eftersom jag var inne på Twitter och såg mycket förvirring. Dock jag tänker inte gå in på detaljer utan mer överlag så ni alla kan få en förståelse” började jag lågt säga till kameran och kände mig precis som alltid som ett miffo eftersom jag satt och pratade med ingen i stort sett. 

   ”ehm... som de flesta redan vet så var jag och Chaz med i en bilolycka i slutet utav september förra året. Vi båda hade stora skador men jag hade något fler eftersom jag satt i passagerarsätet utav bilen, så efter min operation hamnade jag i en koma” Justin arm slingrade sig runt min midja innan han drog sig intill mig så hans ansikte låg pressad mot min höft. 

   ”när jag sedan vaknade upp så hade min hjärna tagit sådan stor smäll att jag hade glömt allt och då menar jag precis allt. Mitt namn, min familj, alla mina vänner, allt i livet, hur man pratar, hur man äter, allt. Alla mina nära och kära har sedan dess försökt få mig att minnas och det var inte för än några dagar sedan som allt kom tillbaka” avslutade jag och log snett. 

   ”så det var det som hände och inte något annat absurt som flera har skrivit på Twitter, tro inte att allt ni läser om det inte kommer från personen eller personerna som är inblandade i situationen. Jag ville göra det här så att ni nu förstår att jag lämnade inte alla frivilligt, jag gjorde inte någon illa med mening. Jag kunde inte hjälpa det eftersom jag inte var... mig själv” en massa kommentarer rullade in men jag orkade inte läsa dem, jag hade fått berättat det jag ville säga. 

   ”men nu är klockan mycket och vi borde verkligen sova eftersom för alla era lyckliga fans så är det konsert imorgon. Jag är väldigt exalterad eftersom det är den första jag kommer få se” jag vände på huvudet och drog fingrarna genom Justins hår, jag kände hur hans arm spändes innan den slappnade av som för att säga att han fortfarande var vaken. ”så vi ska få vår skönhetssömn och se till att vi är pigga inför imorgon, kramar på er” jag skickade en slängkyss mot skärmen innan jag klickade bort allt och stängde av datorn. Rummet omgavs nu utav total mörker och jag ställde försiktigt ner datorn på golvet, Justins arm försvann så jag kunde glida ner och lägga mig ner bredvid honom. 

   ”jag hoppas detta kommer underlätta en del, typ som onödiga rykten” mumlade jag. ”jag tycker verkligen inte om när jag framstår som något känslokall pengamagnet” Justins hand fann min kind där hans tumme lugnande smekte fram och tillbaka. 

   ”bry dig inte om vad media säger, jag tror inte på det, ingen i mitt team tror på det, ingen utav våra vänner tror på det” svarade han. ”så oroa dig inte” jag slöt ögonen och andades trött ut. 

   ”jag fick träffa Jesse” viskade jag efter en stund. 

   ”vad?” frågade Justin förvånat och tveksamt, jag svalde och vände på mig så jag kunde dra hans arm runt min midja och känna hans bröst mot min rygg. 

   ”medan jag låg i koma” sa jag. ”han skulle visa mig mina olika val och deras framtider. Men jag såg er alla på sjukhuset, jag såg... mig själv, i den där sängen. Jag såg hur du satt där i stolen bredvid min säng medan du väntade, du sov. Jag viskade ‘jag älskar dig’ i ditt öra” 

   ”det var du” Justins viskning kom nästan kvävt fram och chocken hördes tydligt i hans röst. 

   ”vad?” nu var det min tur att vara den förvirrade. 

   ”jag vaknade och kunde ha svurit på att jag hade hört dig säga det, alla trodde jag hade officiellt blivit galen men det visade ju sig att jag hade rätt. Det var du” jag log snett. 

   ”det var jag” försäkrade jag medan jag smekte med tummen över hans handrygg innan jag återvände till poängen. ”i alla fall, Jesse tog med mig 10 år fram i tiden beroende på om jag valde att gå tillbaka till sjukhuset, till er alla eller om jag valde att gå med honom. Han visade först 10 år fram om jag valde att dö” jag svalde när minnena på hur förstörd Justin såg ut, hur hans ihopsjunka figur såg ner på min gravsten medan han berättade hur han inte orkade längre, hur han tänkte ta livet av sig. 

   ”det utspelade sig på en kyrkogård och en man stod framför en gravsten, gravstenen var min och mannen var du. Jag har aldrig sett dig sådan Justin, aldrig så... tom. Det var hjärtskärande. Du pratade om...” tårarna steg i mina ögon och jag fick knipa ihop läpparna för att inte snyfta högt. ”du pratade om att du skulle ta ditt liv, att du inte brydde dig om allt annat längre. Inget var det samma” orden kom ut som en viskning på grund av de påträngande tårarna, fort snurrade jag runt igen för att jag sedan skulle kunna kupa Justins ansikte och jag kände något blött mot mina tummar. Han grät. 

   ”Justin, lova mig att om jag någonsin skulle dö” jag svalde. ”på grund av en sjukdom, olycka, vad som helst så skulle du leva vidare. Börja om på nytt och inte ta livet av dig, du kan inte göra så” tårarna rann nu ohejdbart nerför mina kinder medan jag såg mot Justins ansikte som jag endast såg konturerna utav. 

   ”jag kan inte lova dig det” sa han tillslut. ”jag kan inte se en framtid utan dig, jag kan inte se något utan dig” min haka darrade och ville inte tro att han faktiskt skulle komma till dem handlingarna om jag dog. Jag ville inte. Jag la min panna mot hans och kände hur Justins armar runt  mig spändes och förde mig närmre hans bröst. 

   ”vad visade den 10 års andra framtidsvisionen?” frågade Justin efter en stund och jag log lyckligt vid minnesbilderna från den framtiden, den vackra klänningen, Justin i kostym och löftet om föralltid som vi skulle sätta på varandras fingrar. 

   ”tänker jag inte avslöja” mumlade jag. ”men det är fint och lyckligt” Justin skrattade till. 

   ”är jag med?” frågade han. 

   ”självklart” svarade jag. ”båda framtiderna var om dig eftersom du är den viktigaste personen i mitt liv. Mina vänner och familj betyder såklart allt för mig också men det är meningen att jag ska spendera föralltid med dig” jag hörde hur Justin drog in ett skälvande andetag innan han lutade sig fram så våra läppar möttes. 

   ”jag älskar dig” mumlade han lågt. 

   Jag kysste honom hårdare för ett ögonblick. ”jag älskar dig också”

hm... så detta kapitel blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag gillar fortfarande hur det blev. det var meningen att det skulle sluta helt annorlunda o mer saker skulle hända. men jag tycker om samtalet det hade, jag hade ändå tänk ha med det förr eller senare. =) 

men vad tycker ni? lite deep talk dära... and some tears. =/ KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ DE BETYDER ALLT! TACK FÖR ALLT HÖRNI! I LÖÖÖÖÖVE YA!