”Daniela?” frågade han. ”var det inte hon som-” 

   ”Förolämpade mina kläder och gjorde ett vad med mig som hon sedan förlorade? Ja, det är hon” fyllde jag i. Hans ögon smalnade en aning innan han la armarna runt min midja. 

   ”Då kan jag ju säga att jag är glad att du plötsligt blev väldigt sexig och gjorde mig sexuellt frustrerad” jag lät huvudet falla bakåt medan jag skrattade innan jag slog honom på överarmen. 

   ”Åh, håll käften” det busiga flinet låg ännu en gång över hans läppar.

 

---

 

”Vad gör du?” skrattade Justin, jag fnittrade lågt men fortsatte göra knäppa och fula miner in i kameran på hans iPhone. Han böjde ner så han kunde se vad jag gjorde då jag låg med mitt huvud i hans knä, han skrattade till igen när han såg vad jag gjorde. ”jag svär, halva min kamerarulle är enbart bilder på dig som du har tagit” sa han och lutade sig tillbaka mot sina händer igen. Jag skrattade. 

   ”Åh, erkänn. Du älskar dem!” utbrast jag. 

 

   ”It's not a miracle ya need, believe me. (Won't you believe me?)

   Yeah, I'm no angel, I'm just me,

    but I will love you endlessly.

   Wings aren't what you need, you need me. (You know you need me)”

 

   Justin skrattade igen. ”klart jag älskar dem, de är ju på dig” svarade han, jag log generat och återgick till kameran. Vinden fläktade mitt ansikte och det doftade gott utav de vita blommorna på ängen. Justin hade kommit förbi imorse och vi hade tillsammans gjort iordning matsäck innan vi cyklat till ett ställe som Justin tydligen åkt till när han var mindre tillsammans med sina vänner.

   Ängen var stor och fylld utav blommor, mitt i stod ett stort, kraftigt träd med ståtliga grenar som såg väldigt sitt vänliga ut. Vi hade slagit oss ner en bit från trädet och Bubble hade genast struttat iväg på en upptäcktsfärd men gick aldrig längre än att han inte kunde se oss. ”Endlessly” med The Cab fortsatte spela genom min iPods bärbara högtalare och jag nynnade lågt med till melodin. 

   Jag hade förälskat mig i låten efter att jag hört den på någon reklam, vilken reklam det var kommer jag inte ihåg idag men efter den reklamen var jag fast. Jag klickade över till videoläge innan jag började filma in mig själv. 

   ”Okej, så nu är du säkert ute på turné och saknar mig otroligt mycket-” 

   ”Men vad gör du nu då?” avbröt Justin och jag gav honom en snabb blick. 

   ”Spelar in ett jätte fin meddelande till dig som du kan titta på när du är på turné och som jag precis sa, saknar mig” förklarade jag och log stort mot honom. Jag vände mig sedan mot kameran igen och fortsatte min lilla monolog som bestod utav att jag i stort sett utav att jag förklarade för honom att att skulle bli bra, att jag älskade honom och annat som jag skojade till. 

   ”Sådär, nu har du något att titta på om du får tråkigt” sa jag nöjt när jag stängt av kameran, Justin flinade roat innan han böjde på ryggen innan han höjde på knäna så jag kom närmre hans ansikte innan våra läppar möttes. 

   ”Har jag någonsin sagt att jag älskar dig så otroligt mycket?” frågade han när han drog sig ifrån. Jag fnittrade lågt.

   ”Hm... jag tror att du kan ha nämnt det” svarade jag. Han flinade innan han kysste mig igen. Jag såg upp på honom, jag skulle sakna honom så otroligt mycket när han åkte iväg. Turnén skulle dra ut sig under 2 års tid, till och med mer hade jag hört. Även om han hade pauser och dylikt satt ändå klumpen i halsen och stenen i magen som jag inte kunde få bort. Han skulle vara borta flera månader i sträck innan han hade chans att hälsa på och det fanns inte ord som räckte till över hur mycket jag fruktade för den dagen jag skulle behöva stå där på flygplatsen och säga hejdå till honom. Och veta att jag inte skulle se honom på säkert 3 månader. 

   ”Hey, vad är det?” frågade Justin plötsligt och avbröt mitt dagdrömmande. Först då insåg jag att jag hade tårar i ögonen. Jag satte mig upp så jag kunde se honom i ögonen på samma nivå. 

   ”Ehm... jag kommer bara sakna dig så himla mycket när du åker iväg” mumlade jag och kände hur rösten nästan sprack. Justin fick genast en förstående och sorgsen blick innan han höjde handen och smekte min kind.

   ”Jag kommer sakna dig också. Men du vet att jag kommer flyga hit vartenda tillfälle jag kan och du kan definitivt hälsa på mig” sa han innan han lutade sig fram. ”kan du se världen med mig” ett leende ryckte i mina mungipor innan jag drog in ett andetag och flätade in mina fingrar i hans hår och kysste honom. Tillsammans la vi oss ner på filten, jag la mitt ena ben över hans höfter och lutade mig ifrån honom. Jag såg in i hans bruna ögon och så blev vi liggande, tittandes in i varandras ögon. Jag fann hans hand och flätade samman våra fingrar, plötsligt kom Bubble in klivandes mellan våra ansikten innan han la sig nere vid våra magar. Jag skrattade till och strök bort hundhåret från mitt ansikte. 

   ”Fint Bubble” sa jag och Bubble slickade sig om munnen. Justin skrattade. 

 

*

 

 

 

Jag satt och nynnande lågt med till låten från radion, huset stod tomt förutom min närvaro som satt i köket med matbordet belamrat med saker. Min vänster arm låg framför mig på bordet medan jag gjorde ett gigantiskt sår utav silikon och blod som jag mixat ihop. Om jag fick säga det själv så blev det ganska imponerande, jag hade i alla fall tagit det för ett riktigt sår. Men man vet ju aldrig, därför hade jag bjudit över killarna för att se om jag kunde lura dem. Jag flinade roat åt tanken. 

   Jag lutade mig tillbaka på stolen och vände och vred på armen för att studera mitt verk. Jag nickade gillande och började smått städa upp efter mig. Min historia skulle vara att jag hade varit ute och gått med Bubble och sedan hade en stor hund attackerat mig. Jag vet inte om det var en sådan trovärdig historia men förhoppningsvis skulle de vara för distraherade utav såret för att inte lägga så stor vikt vid det. Jag hörde hur det plingade till i hallen, fort grep jag tag i den lilla flaskan som innehöll ett medel som gjorde att mina ögon irriterades och började rinna, för att jag skulle få blodsprängda ögon och tårar för att göra det hela mer trovärdigt. 

   Med ett busigt leende gick jag ut i hallen och blinkade flertal gånger för att jag skulle vänja mig, jag förvred sedan ansiktet som man gör när man gråter innan jag låste upp dörren. 

   ”Tje-- VAD I HELA FRIDEN HAR HÄNT MED DIN ARM!?” utbrast Chaz förskräckt och stirrade på min arm, Justin och Ryan speglade Chaz förfärade ansiktsuttryck. Jag snyftade till. 

   ”Ja-Jag... vet inte... riktigt... vad som hände... m-men...” började jag. 

   ”Oh my God, Penny. Shit, vad har du gjort?” Justin vaknade till liv och var vid min sida på två sekunder. Jag höll armen intill mig för att han inte skulle röra den, jag snyftade till. 

   ”Det var en... hund... den k-kom från ingenstans” 

   ”Vi måste åka till sjukhuset, det där måste dem titta på” sa Justin febrilt medan hans ögon inte kunde slitas från min arm. ”det där skulle kunna bli infekterat” deras miner blev droppen, jag bröt ut i skratt och de alla stirrade genast frågande och som om jag hade tre huvuden istället för ett. 

   ”Så det ser äkta ut?” frågade jag och höll fram armen så alla kunde se den. 

   ”Va?” frågade Chaz dumt och jag himlade med ögonen men log vänligt mot dem. 

   ”Det är inte riktigt, såret. Jag har gjort det själv” svarade jag. 

   ”Har du skurit dig i armen!?” utbrast Ryan. 

   ”Nej! Lyssnar du inte, jag har gjort det. Alltså utav smink” förklarade jag ytterligare. 

   ”Oh my God, det här är andra gången du gör såhär mot mig och det är inte okej!” utbrast Justin bredvid mig innan han gick in i huset, jag skrattade till innan jag följde efter honom. Bakom mig kunde jag höra hur Ryan och Chaz följde efter innan ytterdörren stängdes. 

   ”Åh, var inte arg babe” sa jag. ”du är bara extremt lättlurad eller så är jag en riktig skicklig skådespelerska, välj en” 

   ”Nej, du är taskig som gör sånt här mot mig” sa han och pekade på mig. ”jag kommer ju få hjärtproblem” han la handen över hjärtat och jag skrattade lågt åt honom. 

   ”Du kommer klara dig fin fint” sa jag och smekte honom över kinden innan jag gick fram till bordet för att städa upp resten utav mina grejer innan jag började tvätta penslarna.

   ”Dock ser det där äckligt äkta ut” jag flinade åt honom och vinkade med ögonbrynen.

   ”Vem vet vad jag gör härnäst” sa jag.

 

---

 

hahahah... jahopp... så det här kapitlet... jag vet inte riktigt om jag är 100% nöjd. det känns ganska oinspirerat men jag vill lägga ut det i alla fall. jag har kämpat med det hela dagen... trots min rygg som jag tror kommer gå i två snart. gör så himla ont. har legat för mycket.. hehehehe.. men så är det när man är sjuk! JAG LÄMNAR INTE SÄNGEN! no waaaay. 

hahaha, men i alla fall. hoppas ni tyckte om det. lämna en kommentar! de betyder allt för mig! i nästa kapitel kommer det hända mer, jag lovar. =) liten cliffhanger... hehehehehehehe... hoppas det fick er nyfikna. 

KOMMENTERA LOVE! ♥