”Ja... Jag ska bort under dagen men jag är tillbaka på kvällen” svarade hon och jag nickade. 

   ”Grymt, då kör på vi kvällen” Ariel var nu gick nu fullt ut femåring på maten och hade sina båda händerna täckta av potatis. Leendet på hennes läppar var smittsamt. ”har du kul eller?” 

   Hon flinade brett och barnsligt men gav mig inget annat svar, men det var det enda jag behövde.

 

---

 

”Så dagens uppgift är alltså...” vi hade samlats tidigt på morgonen utanför skolan, Mrs. Lockwood - vår ‘press’ lärare - hade bett oss alla att klä oss i löpar kläder och förbereda oss på att bli svettiga. Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra, det enda jag visste var att jag hade svårt att svälja min gäspar och inte korsa armarna över bröstet i den små kyliga vädret. 

   ”...en slags orientering. Det är meningen att detta ska hjälpa er att läsa kartor om ni till exempel kommer vilse eller endast att springa det snabbaste ni kan. Eftersom det finns en liten twist i orienteringen då det kommer finnas fans där ute som väntar på att attackera eller följa efter er. Det är meningen att ni ska undvika dem samt inte bli infångade. Målet är att inte bli tagen och få alla nummer i stämplade på korten ni kommer få” nickningar och viskningar spred sig genom gruppen tjejer som stod i en klunga framför honom. Det var endast modeller runt mig då detta var en inriktnings indelad lektion. 

   ”Ey, Ari?” frågade Victoria bredvid mig. ”vad är det för dag?” 

   ”Torsdag” svarade jag och kastade henne och blick. Hon hängde genast trött med huvudet medan hon släppte ut ett lågt klagande ljud. 

   ”Jag trodde det var fredag. Fasen” jag log roat och skakade smått på huvudet. 

   ”Ni gör detta individuellt och må bäste sprinten överleva” skämtade Mrs. Lockwood och slog ihop händerna. Jag hoppade lite på stället för att få igång kroppen. 

   ”Det här låter både onödigt, skit tråkigt, läskigt och nämnde jag onödigt?” frågade Avan som slöt upp bredvid oss. Jag himlade genast med ögonen åt honom. Var så typiskt Avan att vara emot allt som har med löpning att göra. 

   ”Jag tycker det låter roligt” svarade jag med ett leende. 

   ”Såklart du gör” hörde jag han mumla. Avans morgonhumör var inte att leka med ibland, han var som en grön godis man tror ska smaka päron men som istället smakar äpple. Alltså totalt förvirrande och ganska små äcklig. 

   ”Vi går enligt listan, enligt era efternamn så... Cara Delevinge du är upp först. Jag släpper iväg er med fem till sju minuters mellanrum. Lycka till allihopa!” Mrs. Lockwood tog fram sitt tidtagarur och Cara gick fram till henne, Mrs. Lockwood pekade ut vart hon skulle springa mot innan hon fick en karta i handen. Cara sprang iväg och näst på tur var sedan Allison Harvard och listan fortsatte och jag insåg ganska snabbt att både Victoria och Avan samt Jenner syskonen skulle springa iväg före mig. Vilket resulterade i att jag istället sjönk ner på marken och såg hur solen började gå upp. 

   ”Ariel Madison” jag sköt likt ett skot upp från marken när jag hörde mitt namn och gick fram till Mrs. Lockwood som stod förberedd med en karta i handen. Jag tog emot den och kikade ner på stationerna som var utspridda över ön. Jag drog in ett djupt andetag innan jag nickade och släppte ut det. ”nu kan du springa” jag rullade ihop kartan i handen och sprang mot skogen. 

 

”Ariel?” jag låg med ena benet utsträckt och andra böjd, armen över ögonen medan jag försökte få ner luft i lungorna. Skogen hade varit likt ett hemsökt slott, människor dök upp från ingenstans och jag fann mig springandes för livet. Även fast de inte ville mig illa kunde jag inte undgå att känna rysningarna när de jagade mig genom skogen. Jag hade lyckats tagit mig till alla kontrollerna som var utsatta och med nöd och näppe kommit till mållinjen utan att ett fan hade gripit tag i mig. 

   ”Ja?” andades jag fram. 

   ”Är du okej?” frågade rösten och jag lyfte på armen för att se upp i Justins bruna ögon. Han stod böjd över mig med händerna på knäna. Jag nickade. ”har ni haft den där orienterings grejen?” återigen nickade jag. ”vi ska ha den nästa vecka, hur var det?” 

   Jag satte mig upp i sittande ställning och vände mig om mot honom. ”hemskt” svarade jag. 

   Han skrattade till innan han blev allvarlig. ”verkligen?” 

   ”De var överallt. Som vålnader. Jag har aldrig känt mig så... Jagad och panikslagen” han svalde obekvämt och stirrade med vettskrämda ögon bort mot skogen. 

   ”Shit, vad taggad jag känner mig nu” hörde jag han mumla, jag reste mig från marken och la en hand på hans arm. 

   ”Det kommer gå bra, det var mest tjejer. Tänk bara att de enda de vill göra med dig är att slita av dig kläderna och antagligen våldta dig. Jag menar det är väl det enda de skriver om” Justin vände sig med stora ögon mot mig och jag kunde inte hindra fnittret som slapp ur mig. ”jag skojade Justin, de kommer gå fint” 

   Justin nickade frånvarande. ”kom vi går och äter. Nu när du har sprungit behöver du mat i magen” han gick ifrån mig men stannade när han märkte att jag inte följde efter honom, han såg min tveksamma minn och förstod genast vad som pågick. ”åh, kom igen. Du behöver energi, speciellt om du har tränat. Jag bryr mig inte ett skit om vad Tara tycker i det här laget. Du ska äta om jag så måste trycka ner maten i halsen på dig eller inte” Justin tog min hand och drog med mig mot skolan. 

   ”Du kan kladda igen om du vill” sa han och kastade en blick på mig. Jag sken genast upp i ett brett leende. Jag hade suttit hela middagen igår och ätit med endast händerna och det var... Annorlunda, nytt men framför allt roligt. Att först känna maten i händerna gav en helt ny känsla att äta, en barnslig och härlig känsla. Justin flinade åt min minn och drog bort mig mot maten. 

 

Jag rätade till midjan till min klänning innan jag granskade mig själv i spegeln. Klänningen var helt svart och föll ner till golvet, i midjan satt ett guldigt skärp. Överdelen var pryd utav spetsblommor som gick upp till mina axlar där genomskinliga band tog över. Så det såg ut som att min rygg var helt bar och klänningen satt klistrad på kroppen. Den var vacker och jag svängde nöjt på kroppen.

   Mitt hår låg på ena sidan av mitt ansikte och Leila hade gjort eleganta lockar samt sminkat mitt ansikte med sotiga ögon och starka röda läppar som matchade mitt hår. Xavier stod vid mina sida med armarna i kors medan han gned sig om hakan. 

   ”Du duger” sa han tillslut och jag skrattade till. 

   ”Tack Xavier, dina komplimanger värmer alltid lika mycket” sa jag och snurrade runt, Leila höll på att packa ihop sina saker med Tyra pratade lågt i telefonen. Det var meningen att vi skulle befinna oss på en mode gala om sådär en timme och jag började se stressen i Tyras ansikte. Jag samlade ihop min telefon och andra nödvändiga saker i min lilla väska innan jag såg upp för att se Tyra - som nu lagt på - med ett leende. 

   ”Då åker vi” sa hon och tog ledningen ut ur min garderob. Xavier var efter henne innan jag följde efter och hade Leila efter mig, jag låste min dörr och tillsammans trädde vi in i hissen. Jag höll blicken neråt och såg inte upp för än hissen plingade till och vi landat på bottenvåningen. 

   ”Jag ska bara säga hejdå till dem andra” skyndade jag mig att säga innan jag tog tag i kjolstyget och lyfte det lite så jag kunde lättare ta mig fram på mina höga Christian Louboutin klackar. Jag visste att Justin bland andra befann sig i allrummet på bottenvåningen så jag skyndade mig in och hörde hur mitt team sakta följde efter mig. Jag fann Justin vid biljardbordet och gick fram till honom. Jag la armarna om honom bakifrån och kramade till. 

   ”Va... Åh, hej. Ska du åka nu?” jag nickade och såg hur hans blick gick från mitt ansikte och enda ner till mina skor innan de återvände till mitt ansikte. ”du ser... wow” genast kände jag hur kinderna blossade och jag log generat. 

   ”Tack så mycket, jag tänkte bara säga hejdå och glöm inte imorgon” han skakade på huvudet. 

   ”Jag lovar, kommer inte glömma” han log brett som jag besvarade innan jag snabbt kramade om Avan och Victoria innan jag återvände till Tyra som såg ner på sitt armbandsur. Jag log mot dem innan jag drog in ett djupt andetag. 

   ”Då kör vi” 

 

 

Justins Perspektiv. 

Jag såg hur Ariel försvann bort tillsammans med de tre vuxna jag kan ha sett henne tillsammans med i tidningar. Klänningstyget fladdrade smått medan hon gick och jag såg hennes nakna rygg bli mindre och mindre. Ord kunde inte beskriva hur vacker hon såg ut. 

   Min blick såg diskret runt på de andra i rummet och jag fann mig själv iakttagen av mina vänner. Jag gav dem en ‘vad?’ gest och de endast skakade på huvudet som svar. Jag återvände till biljardbordet men kunde inte riktigt fokusera på spelet. Ariel fyllde mitt huvud. 

   Hon var verkligen ‘one-of-a-kind’. Hon var allt och inget på samma gång, hon var så mycket mer än vad hennes fasad fick henne att framstå som men samtidigt var hon inget som den tjejen som står framför kamerorna. Jag skakade smått på huvudet för att skingra tankarna. Vad är det jag tänker med? 

 

*

 

”Okej, jag är här” Ariel sjönk med en puts ut på sängen och jag log roat. Hela dagen hade hon varit borta och det var först nu jag såg henne. Hon var klädd i en vit topp samt en ljusrosa kjol så en rand solbränd hud blottades mellan de två plaggen. Som vanligt prydes hennes fötter av ett par alldeles för höga skor och nere på golvet låg hennes väska. Jag log roat och släckte taklampan så endast den i fönstret samt den på mitt nattduksbord lös upp rummet. Ariel reste på överkroppen innan hon fick av sig skorna. 

   ”Så hur gör vi det här?” jag sjönk ner på andra sidan och lutade ryggen mot sänggaveln. 

   ”Via datorn” svarade jag och pekade mot datorskärmen där jag hittat filmen på nätet och pausat. 

   ”Oh” fick hon ur sig och satte sig i skräddarställning bredvid mig, jag log roat åt hennes exalterade humör och lutade mig fram så jag kunde starta filmen. Lilla Sjöjungfrun var en film jag hade sett ett flertal gånger med min lillasyster genom åren då det var hennes favoritfilm bland alla Disney prinsess filmerna. Ariels blick var som fastklistrad från första start, jag kunde se hur skärmen reflekterades i hennes ögon och fann mig själv trollbunden vid synen. 

   Hon var verkligen underskön. Allt från de långa röda håret till den perfekt formade munnen, de mörkbruna ögonen som nu glittrade utav upprymdhet. Hon var min bästa vän. Jag älskade att det fanns så mycket hon inte visste och jag fick vara med och lära henne om. 

   Ariel på skärmen hade nu gjort sitt avtal med Ursula och fann sig själv sittandes i vattnet med ben, Sebastian hade en total flipp medan Blunder delade Ariels fascination. 

   ”Men hon har ingen röst” viskade Ariel fram när Ariel och Erik träffades och Ariel inte kunde säga ett ord till honom. Jag såg på Ariels stora ögon, hon låg nu på mage bredvid mig och händerna knäppta under hakan. Hennes hår hade svepts bort och blottade axeln närmast mig. 

   Filmen gled vidare och Ariel och Erik befann sig nu på roddbåten och jag visste vad som skulle inträffa, ‘Kiss The Girl’ började spela på Sebastians initiativ. 

 

   ”Jag känner mig ganska dum för att jag inte vet ditt namn. Kanske jag kan gissa. Är det Mildred? Nej, okej... Vad sägs om Diane? Rachel?” 

   ”Det är Ariel, din idiot!” utbrast Ariel samtidigt som Sebastian väste det till Erik i filmen, jag skrattade ljudlöst åt henne. 

   ”Ariel? Ariel! Det är ganska gulligt. Okej, Ariel...” 

   ”Ganska? Ganska!?” utbrast Ariel förolämpat och vände sig om så hon kunde se på mig, jag endast flinade roat mot henne. ”bara ganska? Om det inte vore för att han är extremt gullig så hade jag insisterat på att hon skulle välja någon annan...” låten fortsatte och jag lyssnade nu mer texten än vad jag gjorde innan. 

 

   ”Now’s your moment, floating in a blue lagoon

Boy you better do it soon, no time will be better

She don’t say a word, and she won’t say a word

Until you kiss the girl” 

 

   ”Sha la la la la la

Don’t be scared, you got the mood prepared

Go on and kiss the girl

Sha la la la la la

Don’t stop now, don’t try to hide it, how

You wanna kiss the girl” 

 

   ”Sha la la la la la, float along

And listen to the song, the song say kiss the girl

Sha la la la la la, the music play

Do what the music say, you gotta kiss the girl...” 

 

   Ariel och Erik var endast millimeter från varandras läppar när Ursulas onda ålar välte båten och förstörde det perfekta tillfället för dem att dela kyssen som skulle få Ariels röst tillbaka. Jag såg det förväntansfulla ansiktsuttrycket Ariel hade innan hon drog ihop ögonbrynen där allt förstördes. Min blick förflyttades till hennes - till synes - mjuka läppar. En konstig känsla fyllde mig som snart övergick till ett kristallklart behov. Jag ville kyssa Ariel. 

 

---

 

oh... mah... gawd! U GUYS, HE WANTS TO DO WHAT!?!?!?!? xD hahahahahaha. 

vad tycks? vad tror ni han kommer göra åt sitt 'behov'? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

 

Fråga: Vilken är er favorit novell hittills på den här bloggen? 

Mitt Svar: Jag tänker inte ge något vidare långt svar förutom att jag är stolt över alla noveller jag har skrivit. =)