”Kanada är det värsta landet någonsin!” jag fick bita ihop för att inte brista ut i skratt då jag visste exakt vad deras reaktioner skulle bli. De båda svängde hastigt runt, nävarna höjda med beslutsamma minner. ”på riktigt? Tänkte ni slå mig?”

”Dude!” utbrast Chaz och sänkte sin näve när han såg att det endast var jag. Jag flinade innan och gav de en varsin ‘kill’ kram. Vi mötte upp med Moshe igen som tog oss till bilen där vi snabbt fick in deras väskor i bagageluckan innan vi gled in i sätena. Vi spenderade hela resan tillbaka att endast små prata om vad vi missat i varandras liv. Chaz berättade om sin lillasyster Candice, hur hon precis börjat skolan och kunde inte vara gladare. Ryan berättade om hans nya fling som han kanske kunde se sig själv med under en längre tid men var inte säker än. Det var intressant att lyssna på dem, få höra historier från ‘normala’ familjer, höra ‘normala’ händelser och inte hur man vann en Grammy i veckan och fick en plats i Guinness rekordbok.  

   ”Det här stället är ju otroligt...” mumlade Ryan medan ansiktet näst intill tryckt mot glasrutan för att kunna se ut på skolan som närmade sig. Några få elever höll till på stranden i närheten utav bron och lekte i de små vågorna. Klockan var runt fem och alla var fria till att göra vad de helst ville. 

   ”Baksidan är precis lika grym. Det finns uteservering som sitter ihop med matsalen om man vill äta ute samt en grillplats, basketplan och oändligt mycket med skog” jag öppnade upp bagageluckan och tillät Chaz och Ryan att ta sina väskor innan jag stängde igen. Moshe försvann iväg för att mötas upp med de andra livvakterna som skapat en slags klubb, de alla umgicks när de inte behövde vara med sin kändis ut på jobb. Jag ledde vägen bort mot den stora ytterdörren som under dagen alltid stod öppen. Jag fick bita ihop för att inte skratta åt killarnas minner när de klev in i lobbyn som ledde till soffgrupper och receptionen där Linda alltid satt redo att ta emot nya gäster eller förvirrade elever. Jag gav henne ett leende som hon besvarade innan hon vände sig mot dator skärmen igen. 

   ”Åh, du är tillbaka. Göm mig!” jag hann inte reagera för än jag hade famnen full och stapplade några steg bak innan jag fann balansen igen. Jag såg ner för att se det röda håret som tillhörde Ariel. ”jag håller på att bli galen, han har varit här i högst två timmar och jag klarar inte av det längre. Han är seriöst uppe i mitt ansikte när han pratar med mig och han kan inte sluta stirra. Han- Åh nej, han kommer!” hon flög ur min famn och sprang bakom Ryan och Chaz som hon fort föste ihop precis innan en mörkhårig kille gjorde sig synlig. Fortfarande förvirrad såg jag på honom, hans krulliga hår stod ostyrigt på hans huvud och de svarta glasögonen satt på hans nästipp. 

   ”Oh, Justin Bieber” sa han överraskat när han fick syn på oss. ”har ni möjligtvis sett Ariel Madison gå förbi? Råkade tappa bort henne” han kliade sig skamset i håret och jag tyckte genast synd om honom. Han var säkert inte så illa som Ariel fick honom att verka. 

   ”Hon gick ditåt” ljög jag i alla fall och pekade åt höger. Han nickade tacksamt och gick ifrån oss, jag såg efter honom tills han försvann utom synhåll. Genast vände jag på klacken och sköt Chaz och Ryan löst ifrån varandra för att se Ariel med krökt rygg och händerna över munnen. ”han är borta, du kan slappna av nu” 

   Hon sträckte på sig med en lättad suck. ”tack gode Gud” 

   ”Skulle du vilja förklara?” frågade jag och höjde lite på ena ögonbrynet. 

   ”Tara skickade honom, han ska vara min Alfredo i stort sett. Bara det att jag fick inte en cool, avslappnad Alfredo utan jag fick en starstrucked och alldeles för ivrig Tyler” svarade hon och slog överdramatiskt ut med armarna. 

   ”Oh” andades jag och nickade. Hon gav mig en blick som sade ’mm-precis’. Innan hon suckade och drog en hand genom håret. 

   ”Men det finns inget jag kan göra åt honom, jag antar att jag får vänja mig” sa hon med en axelryckning innan hennes blick såg först på Ryan och sedan på Chaz. Hon sken genast upp i ett glatt leende och jag log snett. 

   ”Vad oförskämda vi är” utbrast hon. ”ni måste vara Justins vänner. Ryan, antar jag?” hon sträckte ut handen mot Ryan som nickade och skakade den. ”och du måste vara Chaz” fortsatte hon och vred sig om mot Chaz som bokstavligen stirrade på henne, men Ariel låtsades som att hon inte märkte något utan skakade istället hans hand. ”trevligt att träffa er, jag har hört mycket om er” 

   Chaz fick ur sig något halvkvävt läte och jag kunde se hur Ryan skrattade ljudlöst bakom Ariels rygg, jag själv fick bita mig i läppen för att inte brista ut i skratt. 

   ”Nej, nu måste jag springa iväg och säga hejdå till Avan och Victoria” sa hon och fångade min uppmärksamhet. 

   ”Vart ska dem?” frågade jag nyfiket. Hon suckade lätt. 

   ”Victoria ska åka hem för helgen och Avan ska åka för att träffa den här killen som han hoppas kunna få ihop det med... Jag är glad för hans skull och allt men det betyder att jag måste lyssna på specifika detaljer senare som jag helst hade sluppit höra. Men jag antar att jag börjar vänja mig vid det också...” hon tystnade och verkade plötsligt befinna sig i drömmarnas land innan hon rös till. Jag skrattade och hon skakade på huvudet. ”nej, usch. Jag har hört alldeles för mycket om ’hans röv såg så himla bra ut’ och ‘Ariel du skulle ha sett hans... piiiip, det var typ elefant storlek’.” jag kunde mycket väl se framför mig hur Avan tvingade Ariel till att lyssna på detaljer hon bokstavligen ville krypa ur skinnet av. 

   ”Jaha... Lycka till då, vi ses senare. Kom ihåg middag, annars kommer jag släppa dig dit” jag såg menande på henne och hon himlade med ögonen åt mig. 

   ”Jag kommer, jag lovar” hon vinkade hejdå innan hon gick iväg längst korridoren, hennes höga klackar ekade mot granit golvet. Jag log roat innan jag vände mig om mot mina vänner igen. Jag hann precis snurra runt innan en knytnäve landade på min överarm. 

   ”Aj!” utbrast jag och tog mig om det nu ömma stället. ”vad var det där bra för?” frågade jag Chaz som fortfarande hade sin näve höjd och det halvt arga, halvt irriterade ansiktsuttrycket. 

   ”Jag är bara så himla avundsjuk!” utbrast han. ”det där är din... Vad ni än kallar varandra” 

   ”Vi går under termen ‘bästa vänner’.” svarade jag med ett litet retsamt leende. Chaz gav ifrån sig ett frustrerat läte och jag väjde undan från ännu ett avundsjukt slag. 

Ariels Perspektiv. 

   Hissen plingade till och jag klev ur, jag hade precis lämnat Avans rum där jag hjälpte honom med den sista packningen samt önskade honom lycka till med killen han skulle träffa. Han hade drömmande klappat ihop händerna och berättade allt han hoppades skulle hända innan han gav mig en lycko klapp på rumpan inför Justins fest imorgon. Justins fest... 

   Jag knackade på Victorias dörr och hörde strax efter hur det rasslade i låset och dörren öppnades. Victoria satte luren vid örat men gav mig ändå ett leende innan hon klev åt sidan. Victorias lilla resväska låg öppen på hennes säng, fylld med kläder. Jag sjönk ner på sängkanten bredvid väskan och väntade på att Victoria skulle avsluta samtalet. 

   ”... Ja, bra... Hejdå” jag tog bort telefonen från örat innan hon såg ner på den. ”hej!” hon klev fram till mig och jag reste mig lagom för att bli omfamnade utav hennes armar. Jag kramade tillbaka och log. 

   ”Du får hälsa din familj från mig” sa jag när jag återigen satt på sängkanten och Victoria gick runt för att lägga ner de få sista sakerna innan hon slog ihop väskan.

   ”Det ska jag och så får du se till att festa för min del också” svarade hon och jag fnös till. 

   ”Ja, det kommer jag ju tyvärr inte lova” hon drog igen dragkedjan och vände sig mot mig med en halvt besviken blick. ”hey, titta in på mig sådär! Det är illa nog att jag faktiskt går dit, att sedan lägga till alkohol på den listan kommer inte göra saken bättre. Victoria, Tara kommer med 100% säkerhet få reda på att jag har varit där och om hon får reda på att jag dessutom drack... Du kommer aldrig se mig igen efter det” Victoria studerade mig ett ögonblick innan hon suckade. 

   ”Okej, du har rätt. Jag vet det men... Jag vill bara att du har kul, okej?” jag nickade med ett leende, glad att hon inte pressade ännu mer på alkohol frågan. 

   ”Det ska jag. Jag kommer väl antagligen få ta reda på Justin” jag himlade med ögonen och Victoria skrattade. 

   ”Kan jag tänka mig. 19 bast, herregud. Vart tar åren vägen?” jag ryckte på axlarna. 

   ”Jag vet inte, det enda jag vet är att de passerar för fort” vi spenderade ännu en timme till att bara prata och umgås innan det var dags för Victoria att åka, hon drog sin resväska efter sig och jag följde henne till lobbyn där Avan stod och väntade. Jag kramade dem hårt hejdå innan jag stod ensam kvar och såg dem försvinna bort. 

   ”Där är du!” tystnaden bröts utav Tylers röst, som jag redan placerat under listan för de mest irriterande ljuden. Jag suckade ljudlöst och klistrade på ett litet leende. 

   ”Hej Tyler” han sken upp i ett brett leende och stannade precis framför mig. Jag vet inte hur det var meningen att jag skulle stå ut med Tyler under längre perioder, han var säkert en jätte schysst kille om det inte vore så att han bokstavligen stirrade på mig. Inte på ett smickrande sätt heller, mer ‘jag-har-lust-att-göra-otaliga-saker-med-dig’ vilket skrämde mig en aning. ”vad är klockan?” frågade jag honom för att bryta tystnaden och jag skickade en liten vädjan till Gud att det var middagsdags så jag kunde möta upp med Justin. 

   ”kvart i sju” svarade Tyler och stoppade ner sin telefon igen, jag nickade tacksamt innan jag styrde mina steg mot matsalen. Jag kunde höra hur Tyler svansade efter mig och jag kvävde ett stön. Matsalsdörrarna närmade sig och jag sköt upp ena med hjälp av handen och fann salen halvtom, jag sökte med blicken efter Justin tills jag fann honom sittandes vid ett bord utomhus tillsammans med hans vänner. Fort styrde jag mina steg mot bordet och sjönk med en suck ner bredvid Justin som avbröts mitt i sin mening utav min duns. 

   ”Hej” hälsade han med ett leende, som jag trött besvarade. ”hur är det? Har de åkt nu?” jag nickade och lutade mig mot honom så jag kunde vila mitt huvud på hans axel. Justin förstod att jag inte orkade prata mer så han vände sig om igen för att fortsätta samtalet jag avbrutit. Jag kikade längst bordet och såg att Tyler hade slagit sig ner längre ner där Alfredo bland andra satt. Jag log nöjt, kanske Alfredo kan lära honom ett och annat om hur han ska hantera sitt jobb. 

   ”Ska du hämta något att äta?” jag skakade på huvudet. 

   ”För trött för att äta” mumlade jag med ögonen slutna och huvudet fortfarande på hans axel. 

   ”Ari, du måste äta” insisterade Justin. ”här, kom igen. Gapa” jag rynkade smått på pannan och öppnade ena ögat för att se Justins gaffel med en klyft potatis på framför min mun. Jag suckade med gapade lydigt. Han sköt in gaffeln i min mun och jag slöt läpparna innan han drog ut den och kvar var potatisen i min mun. Jag slöt ögat igen och tuggade tyst. 

   ”Gapa” vi upprepade samma procedur ett antal gånger tills Justins potatis var slut och jag var mätt. Justins röst fyllde mina öron medan han pratade med sina vänner, jag kramade hans arm och tillät mig själv att drömma mig iväg. 

vet att det återigen inte var speciellt spännande kapitel men detta blev två mellankapitel, del 1 o 2. bara för att passera lite tid o ja... MEN NÄSTA SÅ ÄR DET JUSTINS FÖDELSEDAG! whööp whööp. 

hahahhhahah.. sååååå jag är redan kär i Jariel.. till o med deras vänskap är perfekt. heheheheh. XP 

vad tyckte ni om detta? vi har en ny karaktär, Tyler. vad tycker ni om honom? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. ps. orkar inte läsa genom det just nu, så jag är ledsen om det är fel i texten. ds

Fråga: Hur gamla är ni? 

Mitt svar: Jag är nyligen 17 år fylld. =)