”Det här är vad jag vill Justin, jag precis som Tara är inte nöjd. Jag behövde bli av med de där kilon. Jag mår fint, jag-” 

   ”Det där är skitsnack och det vet du lika bra som jag. Ariel, inser du att du är på gränsen till anorexia. Om du inte redan har det, någon ät störningar har du ju i alla fall och du är galen om du tror att jag tänker låta dig svälta dig själv” med de orden sagda reste han på sig från stolen, gick fram till dörren och öppnade. ”jag förstår inte hur Victoria och Avan kan låta dig bete dig såhär, men med mig kommer du inte undan”

Torsdag, 28:e Februari. 

   ”Justin, jag kan inte äta mer.” utbrast jag frustrerat. ”både för att jag ska inte äta mer än jag gjort och för att min mage klarar inte av mer. Respektera det” Justin gav mig en trött blick som sa mycket tydligt hur mycket skitsnack han tyckte jag talade innan han suckade. 

   ”Jag kan inte respektera det när du väljer att svälta dig själv. Speciellt när det finns överdrivet med mycket mat för dig när små barn i Afrika svälter på grund av bristen på mat” jag gned mig frustrerat i pannan och hörde hur Elisabeth och Victoria fnittrade lågt bredvid oss. 

   ”Kan inte fatta att du drog in barnen i Afrika i det här. Det kommer inte fungera” 

   ”Vänta och se bara, din samvete kommer sakta med säkert äta upp dig och inom sinom tid kommer du vräka i dig mat för barnen i Afrikas skull” nöjt slog han löst handflatan i bordet innan han reste sig från bänken mittemot mig och lämnade bordet. Jag suckade missbelåtet och la min panna mot mina korslagda armarna framför mig. 

   ”Wow, han ger sig inte” sa Victoria bredvid mig. ”jag tycker om honom” jag himlade med ögonen även fast hon inte kunde se mitt ansikte. Klart hon tyckte om honom nu när han försökte trycka ner mat i halsen på mig. 

   Hela morgonen hade Justin suttit och försökte pressa på mig mer mat, men när den lilla skålen med yoghurt och müsli var nere i min mage sa den stopp. Jag kunde inte äta mer. Vad han inte förstod var att jag verkligen inte kunde ta mer, jag skulle kräkas om jag svalde ner mer. Mag ont var inte något jag syftade på att få idag, jag klarade mig bra utan tack. 

   ”Han kommer reta gallfeber på mig!” utbrast jag och lyfte mitt huvud. Nu var det Victoria som himlade med ögonen. 

   ”Han kommer rädda dig” svarade hon och pekade menande med gaffeln på mig, jag morrade till och reste mig innan jag stampade iväg med min disk. Jag slängde iväg två tjocka hårslingor över min axel innan jag rättade till väskan som hängde i mitt armveck. Jag sköt upp ena dörren intill matsalen med handen och gick bort mot mitt klassrum för större delen utav dagen. Jag släppte ut ett andetag och säckade lite med axlarna innan jag rätade på ryggen igen. Jag gick förbi klassrummet med endast hade speglar till vägg och sneglade på mig själv för att snabbt se till att allt såg ut som det skulle.

   Idag hade jag valt en helt svart outfit att bära - svarta midje byxor i läder imiterat tyg som kramade mina ben och höfter perfekt samt en polo topp med avklippta ärmar som lämnade en rand hud synlig på magen. På fötterna hade jag ett par skyhöga klackar med snörning och röd undersida som matchade läppstiftet jag hade på läpparna. Mitt hår var delat på mitten och var plattat till perfektion. 

   Jag hade lätt kunnat komma undan som spion, tänkte jag för mig själv medan jag gick bort till modellernas korridor där jag skulle spendera dagen. Mobilen plingade till i min väska och jag särade fort på handtagen så jag kunde dyka ner med handen i röran. Tillslut fiskade jag upp den och såg till min förfäran att det var Tara, hon hatar när hon måste vänta på att man ska svara. Snabbt klickade jag på "svara" innan jag pressade luren mot mitt öra. 

  "Ariel Madison" hälsade jag. 

  "Jag har nyheter" sa hon endast och jag lyssnade intensivt till hennes nästa ord. Oh crap... 

  "Jag åker nu" jag såg upp från boken i min hand och vände blicken mot Justin som log framför mig. "för att hämta Ryan och Chaz" förklarade han ytligare när han såg att jag inte förstod. 

  "Ah!" andades jag förstående och slog ihop boken. "Ryan och Chaz, Chaz är den som har 'den största crushen någonsin' på mig va?" frågade jag retsamt och kunde inte låta bli att flina som en idiot. Mer för att jag var road än glad. Justin skrattade till. 

  "Precis den Chaz" svarade han och jag slöt upp vid hans sida. "de stannar över helgen, du är med imorgon eller hur? Du är inte uppbokad" det var jag inte, uppbokad alltså. Jag var ledig och ville inget annat än att fira Justins födelsedag tillsammans med honom. Men jag vet inte om det skulle bli möjligt, skiten jag skulle få av Tara var oändlig om hon fick reda på det. 

  "Jag-" 

  "Nej, det är ingen snack om saken. Du kommer, vad är du för bästa vän annars?" jag spände käkarna, klart Justin skulle dra till med 'du-är-min-bästa-vän-du-har-skyldigheter' kortet. Jag stönade trött och drog en hand genom håret. 

  "Om Tara får reda på något så är jag död, fattar du det?" jag såg allvarligt på honom men han endast himlade med ögonen. Genast växte irritationen inom mig över hans nonchalanta beteende. "jag är seriös Justin!" han skrattade till när jag slog till honom med boken. 

  "Skyll på mig då. Säg att det är för PR. Jag bryr mig inte men du ska komma" jag suckade och hängde med huvudet innan jag drog in ett djupt andetag och lyfte på huvudet - för att mötas utav Justins plutade underläpp och hundvalps ögon. Jag gnällde klagande till, orättvist! 

  "Åh, okej! Jag kommer, visst. Men sluta med minen. Du har sjunkit till en låg nivå idag, Mr. Bieber" påpekade jag. "först barnen i Afrika och sedan hundvalps minen" jag skakade nedlåtande på huvudet men han flinade segervisst och satte på sig sina Ray Bans. 

  "Tja... Det får jobbet gjort, vilket påminner mig. Har du ätit?" jag suckade och himlade med ögonen. 

  "Jag åt en banan för en timme sedan" svarade jag och hoppades att han skulle finna det svaret tillfredställande men han skakade på huvudet.

  "Mer" sa han. "du måste ä-" 

  "Har inte du vänner att plocka upp på flygplatsen?" frågade jag för att avleda hans koncentration från mig, han såg genast ner på sitt armbandsur och nickade. 

  "Du har rätt, vi ses senare" han drog in mig i en snabb kram som jag besvarade. 

  "Bra, jag har en sak att berätta" inflikade jag, han såg undrande på mig men jag puttade honom smått mot dörrarna. "senare" han nickade och försvann. 

Justins Perspektiv. 

  Bilresan till flygplatsen tog runt en timmes tid och jag klev glatt ur bilen för att sedan med något nedsänkt huvud ta mig in i byggnaden. Jag tillsammans med Moshe höll oss i bakgrunden för att se till att hålla oss osedda. Jag kisade mot tavlan och såg att deras plan skulle ha landat och att deras väskor var på väg att läggas på banden. Tålmodigt stod jag kvar och väntade innan vi såg en ström människor komma ut genom ett par dubbeldörrar. Tillsist skymtade jag det blonda håret som tillhörde Ryan och det mörka som tillhörde Chaz, jag slog upp i ett brett leende innan jag smet ifrån Moshe för att smita upp bakom mina vänner. 

   ”Kanada är det värsta landet någonsin!” jag fick bita ihop för att inte brista ut i skratt då jag visste exakt vad deras reaktioner skulle bli. De båda svängde hastigt runt, nävarna höjda med beslutsamma miner. ”på riktigt? Tänkte ni slå mig?”

vet att det inte alls är långt men jag håller fortfarande på med mitt bidrag... måste skickas in imorgon o jag är inte helt klar än. gaaaaah, lite stressad hära... men det fixar sig säkert. =) 

nå, vad tyckte ni? det är lite lättsamt men samtidigt lite hemlighetsfullt.. vad tror ni Tara berättade för Ariel? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! nästa kapitel kommer definitivt vara längre. PUSS&KRAM. ♥