Därefter vände jag mig om och körde ner händerna i mina byxfickor innan jag började min väg mot trappan, bort från alla stora ögon, bort från alla förvånade ansikten, bort från alla. Bort från mitt livs kärlek vars tur det var att krossa mitt hjärta.

Ariels Perspektiv.

Det fanns inga ord som kunde beskriva ilskan och raseriet som fyllde mig vid synen och ljudet av Justins patetiska ursäkter som ekade genom korridoren. Första gången i mitt liv så ville jag absolut inte höra på några undanflykter, jag ville inte se en persons ansikte igen, jag vill inte ens höra personens namn. För det enda jag såg när jag tittade på hans ansikte var hans svek mot mig med Selena och jag kände hur mitt hjärta krossades ännu en gång. 

   ”Så vad då? Det här är slutet?” jag svalde vid hans ord och hjärtslitande stämma. Hade hans ord någon sanning i sig? Det var det jag hade svårt att tro. Han hade sagt en sak, sedan hade Selena sagt en annan. En annan sak som sedan visade sig vara sant. Hur mycket han än försökte insistera på att det var hon som kysste honom. Jag var inte dum, jag vet hur det gick det. Killen som försökte skylla allt på tjejen för att inte förstöra det bekväma förhållandet han för tillfället hade. 

   ”Det ser så ut” mumlade jag till svars med min blick i marken. Jag hade inte mage att se på honom då jag fasade över att jag skulle brista i gråt. Jag vill inte att det skulle vara över men vad hade jag för val? Han hade varit otrogen mot mig med sitt ex. Vad visade det för framtids visioner. Jo, fruktansvärda sådana. Hur visste jag att han inte skulle göra det igen? Vart var min försäkran? 

   ”Då är jag ledsen att det behövde sluta såhär” sa han med sorgsen stämma. ”det var aldrig min mening att såra mig och även om du inte tror på ett enda ord av vad jag säger så är sanningen att jag ville inte kyssa henne. Hon kysste mig och...” återigen men den horribla bortförklaringen och han tystnade när jag vände bort ansiktet. ”sedan är det en sista grej jag vill att du ska veta innan du går tillbaka att ignorera mig... jag... vad jag vill att du ska veta är att jag älskar dig. Så otroligt mycket.” min mage föll tillsammans med min haka. Vad hade han precis sagt? Mållös vände jag på huvudet för att stirra på honom och bemöttas av den mest förtvivlad blick jag någonsin sett. Min mage knöt sig i förfäran. Vad hade han sagt? Att han älskar dig Ariel! Justin älskar dig. Jag kunde inte hindra lyckoruset som därefter tog över min kropp. Det här är vad jag har väntat på, de tre orden.

   ”Så nu vet du. Hejdå. Showen är över” hörde jag honom mumla innan jag såg hur han gick bortåt tills hans figur tillslut försvann. 

   Mitt hjärta var tillbaka till dess krossade form och min haka darrade häftigt medan jag försökte hålla in tårarna. Vad hade just hänt? Du fick just din försäkran. Han älskar mig. Som jag älskar honom. Men det behöver inte betyda att han inte kysste Selena. Eller...? Fanns det kanske sanning i hans ord? Kan Selena ha sagt allt det där till mig för att få mig att misstänka och tveka på honom för att sedan kyssa honom när hon visste att jag skulle komma dit för att se det. Plötsligt var det lika klart som solen på himlen. Hur kunde jag inte ha sett det innan? Hur kunde jag ha varit så dum?

   Min haka genast slutade att darra och istället la jag på mig ett hårt, iskallt uttryck som jag snart vände mot Selena som nu såg en aning rädd ut. 

   ”Du” väste jag. ”du förstörde allting!” röt jag i nästa sekund, genast skakade Selena häftigt på huvudet. 

   ”N-Nej... det var han, jag lovar. Det-” började hon patetiskt men jag avbröt henne lika fort. 

   ”Inser du vem du har bråkat med? Du vet vem jag är och du vet vad jag kan göra med dig” väste jag. ”jag kan förstöra ditt liv, din karriär, ditt rykte lika fort som jag kan knäppa med fingrarna. Du gjorde ett misstag i att komma hit och försöka få tillbaka någon som inte vill ha dig längre. Håll dig borta från mig och framför allt, håll dig borta från Justin” min röst var låg och kylig, till och med jag blev rädd över tonen jag bar. Den liknade Taras skrämmande mycket och jag kunde lätt känna gåshuden som spred sig över mina armar. Selenas tårfyllda ögon och bleka ansikte var ett bevis på att hon var lika påverkad av min stämma som jag själv. 

   ”Är det ett hot?” frågade hon och försökte verka modigare än vad hon egentligen kände sig. 

   ”Nej, det är inte ett hot” svarade jag lungt med ett leende. ”det är ett löfte” jag såg hur hon svalde innan hon hastigt vände sig om och gick bortåt i korridoren likt Justin gjort innan hon försvann. Tystnad rådde i korridoren och jag började vagt bli uppmärksammad på de andra personerna som befann sig i korridoren. Min blick vandrade över Alfredo, Lil Za, Tyler, Avan,Victoria och Elisabeths ansikte. De alla såg på mig med identisk förvåning. 

   ”Ariel...” sa Victoria för att fånga min uppmärksamhet, fort vände jag huvudet mot henne för att se hennes halvt frågande blick. ”gå efter honom” gå efter honom? Gå efter vem? Amen, Justin din idiot! 

   Skulle jag verkligen göra det? Efter allt jag sa till honom? Men framför allt... skulle jag ta honom tillbaka så lätt bara för att han sa att han älskade mig? Han var fortfarande otrogen. Men kom över det. Det var inte han, det var ju hon! Jag hade lust att himla med ögonen åt mig själv och min inre argumentation. Plötsligt fylldes jag av raseri ännu en gång. Hur vågade han säga att han älskade mig och sedan bara gå? Du gav honom inte precis många andra val eller hur? Men fortfarande. 

   Jag fokuserade min blick på Victoria ännu en gång som nu hade ett menande leende. Jag gav henne ett snett leende innan jag skyndade iväg mot hissen. 

Nervöst såg jag på handtaget till Justins rum medan jag löst nafsade på min underläpp. Varför var jag så nervös? Det var ju inte jag som gjort något dumt, om någon borde vara nervös så var det väl han. Om han visste att jag stod här utanför hans dörr. Jag drog in ett djupt andetag innan jag släppte ut det och höjde min näve. Tre knackningar och rassel i dörren senare öppnades den och innan för stod en minst sagt förvånad Justin. 

   Under några sekunder stod vi endast och såg på varandra. Jag försökte se om hans ord var genuina och äkta. Jag ville verkligen inte gå tillbaka till honom för att sedan få reda på att han ljög. Det finns bara så många saker mitt hjärta klarade av och det skulle inte vara en utav dem. 

   ”Menade du vad du sa?” frågade jag tillslut, han endast fortsatte att titta på mig under ännu en tid innan han öppnade munnen. 

   ”Ja, vartenda ord” svarade han och genast kände jag glädjen inom mig sprudla innan jag återigen fylldes av ilska. Argt slog jag mina handflator på hans bröst för att sedan gripa tag om tyget och trycka in honom i rummet igen. Förvånat stapplade han bakåt och jag sparkade igen dörren med min fot.

   ”Du kan inte bara gå. Du kan inte bara gå när du säger de orden jag har väntat hela mitt liv på att få höra. Vad jag har väntat på i veckor att få höra ur din mun. Du kan inte bara gå!” utbrast jag. ”du kan inte bara lämna mig sådär utan... utan...” 

   ”Utan?” frågade Justin efter en stund. Jag såg upp i hans ögon med hopdragna ögonbryn i frustration och förtvivlan. Varför skulle det här vara så svårt? Bara säg det Ariel. Nu vet du ju hur han känner, låt honom veta att du känner likadant. 

   ”Utan att låta mig säga det tillbaka” sa jag tillslut. ”jag älskar dig också Justin. Jag har gjort det en lång tid men vågade aldrig säga något för... för jag har aldrig älskat någon förut som jag älskar dig och jag var rädd att du skulle-” innan jag hann avsluta min mening var det hans tur att trycka mig bakåt tills min rygg slog i dörren och hans kropp följde efter. Känslan av hans kropp så hårt pressad mot mig var både efterlängtad och saknad. Sekunden efter var hans läppar pressade mot mina och jag slängde armarna runt hans nacke. Kyssen var fylld av saknad, passion och desperation efter bekräftan. Dock alldeles för snart - enligt mig - drog han sig ifrån och Justin lutade sin panna mot min. 

   ”Jag älskar dig och tveka inte på det. Var aldrig rädd för att erkänna eller bara säga något till mig. Förhållanden bygger på tillit och kommunikation Ari” jag nickade och smekte med fingrarna över hans nacke. 

   ”Jag älskar dig också” ett leende spred sig över hans läppar innan han fort böjde sig ner och kysste mig ännu en gång.

inte alls super långt men det blev mer ett mellankapitel som ordnade upp allt! JARIEL ÄR TILLBAKA AND WHO LOVES IT!?!?!?!?! I know I do. hahahahhahahahaha. 

så tror ni att Selena kommer lyssna till Ariels ord? vad tror ni kommer hända i nästa kapitel? vad tycker ni om deras återförening? 

VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

min fråga: favorit spel på telefonen? 

mitt svar: okej.. så jag har faktiskt inget svar på den här frågan eftersom jag inte spelar några spel på telefon. brukade men gör det inte längre. hade Candy Crush ett tag men spelade typ upp till nivå 19 sedan blev det inte mer med det. XP kram!