”Det typ lyser bro” sa Alfredo och Za nickade instämmande. Jag endast tittade på dem ett ögonblick innan jag brast ut i skratt. 

   ”Frågan är inte vad jag har tagit utan vad ni har tagit” skrattade jag och återgick till min mat, jag hörde dem muttrade lågt med varandra igen.

”Gå inte som om du vore Justin Bieber!” var det som nådde mina öron när jag gick genom modellernas korridor. Jag drog frågande ihop ögonbrynen men kunde inte låta bli att le roat när jag mycket väl hörde att det var Ariel som ropat. Med händerna i fickorna rundade jag hörnet för att bemöttas av den breda catwalken där modellerna kunde öva på sin gång. Uppe på catwalken gick Saphira och Luke medan Ariel stod med armarna i kors en bit bort och ropade kommentarer. 

   ”Så jag är en definition av en gångstil nu?” frågade jag och fångade hennes uppmärksamhet, först såg hon irriterad ut över att bli avbruten men hennes uttryck mjuknade genast när hon såg att det enbart var jag. Hon log snett mot mig medan jag gick fram till henne. 

   ”Ja, du tillsammans med typ alla andra killar i den här skolan. Ni alla vaggar som om ni vore pingviner eller har skitit i byxorna” svarade hon. ”men det är en del av din charm darling” fortsatte hon när hon såg min min, jag skrattade till. Inte egentligen förolämpad då jag mycket väl visste hur jag gick och vad en del - speciellt kvinnor - tyckte om det. 

   Jag vände blicken mot catwalken och såg på Ariels lärlingar, i min ögon fanns det inga fel. Men samtidigt vad visste jag om det här, ingenting. Vilket bevisades när Ariel skrek de tusen fel dem gjorde innan hon frustrerat nästan morrade åt dem och stampade bort mot trappan som ledde upp till plattformen. Varför jag var där var för att hämta Ariel men jag antog att den idéen fick skjutas upp en aning. Det var tänkt att vi skulle spela in en låt tillsammans inför ett projekt. 

   Musik klassen hade blivit tillbedda att spela in en cover ensam eller i en duett, det var valfritt men temat var Disney. Man fick endast göra covers av låtar från Disney filmer. Ariel och jag hade valt att göra en duett tillsammans, jag var otroligt taggad. Detta skulle bli första gången jag faktiskt skulle få sjunga med henne, få höra hur våra stämmor lät tillsammans. Låt hade vi ännu inte valt men jag hade några idéer. 

   ”Vi får öva mer på det här en annan gång, jag har andra saker att göra. Ni vet vad ni ska göra” Ariels blick var så menande och kall att jag fick gåshud av att bara se på henne. Att se denna personlighet på kvinnan jag älskade var så otroligt konstigt då hon var motsatsen från hennes riktiga personlighet. Den underbara, vänliga och aning blyga Ariel som visades bakom stängda dörrar. Den Ariel ingen annan fick se, tråkigt nog. Den Ariel var det som jag älskade och visste. 

   ”Är du klar?” frågade jag när hon var vid min sida igen, hon nickade. 

   ”Japp, mot studion” svarade hon och jag log brett. Jag fick bita ihop för att inte gå på min impulser och sträcka mig efter hennes hand och fläta samman våra fingrar. Vårt förhållande var fortfarande hemligt, även om jag var 100% säker på att de flesta i skolan misstänkte att det var något mer mellan oss. Och åh så rätt dem hade. 

   ”Får du fortfarande ingen styr på dem?” frågade jag medan vi gick längst korridoren. Ariel suckade bredvid mig. 

   ”De har faktiskt blivit bättre men... Luke är fortfarande så otroligt respektlös att jag inte vill lätta på trycket. Inte för än han släpper den dåliga attityden han bär. Han är en typisk snobbig storstadskille. Ser ner på dem som inte når upp till vad som anses perfekt” hon skakade irriterat på huvudet. ”det går mig så fruktansvärt på nerverna” jag nickade förstående. 

   ”Så de har inte fått höra att de har blivit bättre?” frågade jag. Hon skakade på huvudet. 

   ”Det skulle endast gå Luke åt huvudet” mumlade hon och vi vek av in i en annan korridor. 

   ”Det är mycket möjligt men Saphira är annorlunda. Du ska se respekten och rädslan i hennes ögon varje gång hon ser på dig” berättade jag för henne. ”hon vill ha din bekräftan Ariel. Hon är inte som Luke” jag såg på Ariel som höll sin blick i marken medan vi gick. Jag kunde se att min ord hade träffat en öm punkt då hon säkert kände igen sig i Saphiras beteende och önskan. 

   ”Kanske det vore en bra idé att dra henne åt sidan för att ge henne lite beröm. Ge henne en bekräftan om att du faktiskt inte hatar henne. Ge henne det stödet som den mentorn du är för dem” 

   ”Det är inte så Tara-” 

   ”Men du är inte Tara. Du är så mycket bättre än henne” avbröt jag. ”det här är din chans att bygga imperiet som du kommer ärva senare” Ariel rynkade frågande på ögonbrynen. ”vem tror du kommer ta över efter Tara när hon blir för gammal? Du, Ariel” jag märkte att jag hade gett henne mycket att tänka på så jag förblev tyst tills vi nådde studion och kunde begrava mig i musiken. 

”Vill du ta det igen?” frågade jag genom mikrofonen som gick till hörlurarna Ariel hade över öronen. Fyra timmar senare hade vi äntligen valt låt och börjat spela in våra olika partier, valt hur vi ville göra låten till vår egen medan vi samtidigt behöll originaliteten i den. 

   ”Ja, tack” svarade Ariel, jag nickade och spolade tillbaka musiken för att höra samma melodi ännu en gång. Snart fyllde Ariels röst mina öron och jag slöt ögonen. 

Beauty And The Beast by Celine Dion & Peabo Bryson

   ”Tale as old as time, true as it can be

Barely even friends, then somebody bends

Unexpectedly” 

   Jag sträckte mig efter knappen som pausade musiken och upprepade min fråga, den här gången var svaret nej och jag nickade. Genast rullade jag bort till datorn där filen redan lagt över musiken. Jag hörde hur dörren intill båset öppnades och sedan Ariels klackar mot golvet medan hon gick upp bakom mig. 

   ”Blir det bra?” frågade hon efter en stund. 

   ”Det blir grymt” svarade jag, en aning distraherat medan jag fixade de sista grejerna för just hennes del. Vi hade ungefär två tredjedelar klar av låten. Jag kände hur Ariel lade armarna löst runt min hals innan hon lutade hakan på min hjässa. Jag log snett åt hennes gest. Även fast hon påstod att hon inte hade en aning om vad man gjorde i ett förhållande så visste hon inte hur omedvetet bra hon var. Hon gjorde vad som till henne naturligt.

   Jag suckade innan jag började resa på mig, vilket fick henne att genast släppa taget om mig. Med ett leende vände jag huvudet mot henne innan jag böjde mig ner och mjukt kysste henne. Hon fnittrade lågt efteråt och kunde se hur en svag rodnad blommade upp i hennes ansikte. Vid den synliga effekten jag hade på henne fick det mig endast att få en ännu värre. Därför klappade jag till henne på rumpan innan jag började gå mot båset. En flämtning hördes bakom mig innan jag kastade en blick över axeln. Jag log roat när jag såg Ariels förvånade min och tomatröda kinder.

   ”Älskar dig” sa jag roat åt henne. Jag hörde hur hon fnittrade igen och precis innan dörren slog igen bakom mig hörde jag. 

   ”Älskar dig också” jag log lyckligt för mig själv. Hon älskar mig också. 

   Hörlurarna på och pappret med texten framför mig drog jag in ett djupt andetag innan jag nickade till Ariel som satte på musiken. Jag väntade tills det var min tur och sjöng orden. 

   ”Just a little change, small to say the least

Both a little scared, neither one prepared

Beauty and the beast” 

Onsdag, 28:e Augusti. Ariels Perspektiv. 

Var jag verkligen modig nog att gå emot Taras riktlinjer? Var jag modig nog att faktiskt ge den beröm Saphira förtjänade? Ett steg ut på den där catwalken och jag märkte att hon hade övat så hennes fötter blödigt sedan senaste gången jag sett henne gå. Jag fylldes av stolthet när jag såg henne gå men Taras metoder satte igång och det enda som flög ur min mun var klagomål. Jag såg att hon försökte att inte visa den men mina ord sårade henne. Precis som Taras ord alltid har sårat mig. Skulle jag följa Justins förslag och försöka lära mina lärlingar på eget vis? Med egna metoder? 

   ”Saphira, du kan stanna” sa jag. ”Luke, du kan gå” Luke gav mig en nästan förolämpad blick som om det vore positivt att behöva stanna kvar. Om Tara bett mig behöva stanna hade jag misstänkt det värsta och en blick på Saphiras ansikte och hon misstänkte likadant. 

   ”Ariel” sa hon i med huvudet sänkt. 

   ”Räta på huvudet, håll det högt. Kom ihåg vad jag har sagt. Du är inte sämre än någon annan, även om du inte känner dig bättre. Bete dig som om du är värdig” genast rätade hon på ryggen och nacken men mötte fortfarande inte min blick, antagligen för rädd för att göra så. ”jag ville bara säga att bortsett från bristen på självsäkerhet så gjorde du det bra på catwalken igår” hennes ögon sköt fort till mina och jag kunde lätt se förvåningen i dem. 

   ”Fortsätt som du gör och du kommer boka vartenda modevisningen där ute” fortsatte jag och nu kunde jag se hur hon kämpade med tårarna. Tårar av glädje, hoppades jag. ”du kan gå nu” hon nickade hastigt innan hon skyndade iväg. Min blick förblev fast på hennes ryggtavla tills hon var utom synhåll. En värm känsla spred sig i min mage och jag log snett. Att ge Saphira beröm hade känts bra. Oerhört bra.

yeeeaaah! detta kapitel blev längre än part 1.. vilket jag hoppas ni uppskattade. =D gillade hur det här kapitlet blev... med Disney låten o Ariels stund med Saphira på slutet. vad tyckte ni? om låten? om stunden? allt? tell me! 

VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.