”Om jag bad dig att göra något, skulle du göra det då?” frågade Justin plötsligt och jag vände frågande blicken mot honom.

   ”Vad menar du?” kontrade jag och såg hur han drog in ett djupt andetag.

Jag svalde nervöst medan jag behöll Justins blick, hans ögon flackade mellan mina båda innan han riktade den ner och såg på sin ena hand. Jag satte mig upp i sängen istället för den liggande positionen jag legat i halvt ovanpå honom. Oroligt drog jag en slinga bakom mitt ena öra medan jag fortsatte se på Justin. 

   ”Vad är det?” frågade jag. 

   ”Jag har något jag vill fråga dig men jag vet vad ditt svar kommer bli” sa han och såg upp på mig, jag drog förvirrat ihop mina ögonbryn. Vad i hela friden pratade han om? Jag såg hur han svalde. ”så snälla lyssna innan du säger något” han såg stint och allvarligt på mig, jag nickade försiktigt. 

   ”Okej” mumlade jag till svars. 

   ”Som du vet så ska jag vara tillsammans med Scooter vara gäst ‘domare’ för LA Reid’s X Factor deltagare” jag nickade smått medan han pratade. ”och jag vill att du möter upp mig efter” nu var jag mer förvirrad än någonsin. 

   ”Va? Varför?” frågade jag förvirrat. 

   ”Jag vill du ska testa att stå på scen” svarade han. ”bara så du får känna hur underbart det är, det kommer bara vara du och jag. Jag lovar” med munnen öppen satt jag och stirrade på honom. Var han allvarlig? 

   ”D-Du... du... vill... att jag...?” stammade jag fram medan han höjde ena handen för att peka på mig själv. Justin nickade uppmuntrande. I nästa ögonblick brast jag ut i hysteriskt fnitter, tårarna steg i mina ögon innan de föll nerför mina kinder. ”är du galen!?” utbrast jag sedan. 

   Mitt skratt dog ut medan jag såg på honom, han gav mig en oimponerad blick med armarna korslagda över bröstet. 

   ”Nej, jag är inte galen. Jag vill bara att du ska testa” insisterade han. Jag stirrade på honom som om han vore galen - vilket jag började misstänka att han var - medan jag långsamt skakade på huvudet. ”snälla” vädjade han och la sina ena hand på min midja och drog mig intill sig så jag föll ner på hans bröst. ”gör det för mig” hans läppar var plötsligt så otroligt nära och hans ögon fruktansvärt trollbindande. Mina ögon pendlade mellan hans frestande läppar och bruna ögon. 

   Plötsligt försvann alla tankar på allt annat, vad Justin just bett mig om, incidenten med Jay igår, Taras försvinnande, allt. Men såklart skulle Justin fortsätta att retas för att få sin vilja genom, han rullade oss runt så han nu var i kontroll, så han låg över mig och inte tvärtom. Min ena arm slingrade sig runt hans nacke medan jag försökte få honom närmre men han vägrade röra på sig. 

   ”Kom igen, Ariel. Gå med på det du vill så ska jag ge dig vad du vill ha” mumlade han medan han smeka med sina läppar över mina. Jag jämrade mig innan jag återigen försökte kyssa honom men han endast vek undan. 

   ”Okej, okej” andades jag tillslut frustrerat. ”jag gör vad du vill, jag möter upp dig imorgon. Kyss mig nu!” han skrattade lågt åt mina ord innan han bet sig i läppen som om han tänkte efter för att sedan till min förvåning resa sig från sängen med ett enkelt ‘nej’. Fort hävde jag mig upp på armbågarna medan jag såg på honom med hängande haka och stora ögon. I nästa sekund hördes Justins skratt i rummet innan hans ansikte fort närmade sig mitt igen och jag äntligen fick känna hans läppar mot mina. Förvåningen rann ur min kropp och jag föll ner på sängen igen samtidigt som jag lindade mina armar runt honom. Hans läppar var mjuka mot mina medan han kysste min långsamt innan jag snabbade upp saker och ting genom att tilta på huvudet och trycka in min tunga i hans mun. Mina händer flätades in i hans hår och drog försiktigt i det. Återigen rullade vi runt och jag gränslade hans höfter vilket gav Justin chansen att utforska min kropp med sina händer. 

   Men ju mer hans händer vandrade över mina kroppsdelar ju fler minnen flödade in i mitt huvud igen, tillslut satte jag mig upp kvickt vilket lämnade Justin i en konstig ‘mitt-i-en-rörelse’ position innan han samlade sig och såg frågande upp på mig.

   ”Jag är ledsen” utbrast jag fort. ”jag bara kan inte... Jag... Det är lite tidigt... Och jag menade inte att...” 

   ”Hey, hey, det är okej” avbröt han fort. ”jag förstår, jag är ledsen. Jag skulle ha tänkt mig för” 

   ”Nej, det är ingen fara. Jag bara...” han log försäkrande mot mig innan han försiktigt smekte min ena kind. 

   ”Det är okej baby” han satte sig upp så jag hamnade mer i hans knä och våra ansikten var återigen mycket nära. Jag log tacksamt mot honom medan jag återigen la armarna runt hans nacke. Jag kysste honom lätt på läpparna en gång. 

***

”Varför i hela friden är du här?” frågade Alfredo när jag kom gåendes från en korridor och ställde mig backstage bredvid honom. En tjej stod ute på scenen och sjöng slutet av vad som lät som ‘Keep Holding On’ med Avril Lavigne. Hon var bra, hade en lugn och skön röst. Genom stängerna och annat som höll upp scenen kunde jag se tre figurer sittandes i publiken vid ett bord, tre figurer jag antog var LA Reid, Scooter Braun och Justin. 

   ”Justin bad mig möta upp honom här, vi ska iväg och äta” ljög jag smidigt. 

   ”Hm... hade han inte nämnt” mumlade Alfredo tillbaka innan han ryckte på axlarna, jag log mot honom innan jag såg på tjejen igen som nu var klar och fick kritik tillbaka av killarna. Hon nickade uppfattande innan hon lämnade scenen och jag antog att hon var sist eftersom ingen kom upp igen och de tre började samtala sinsemellan. Jag såg på den stora scenen och kunde inte undgå att känna hur nervositeten bubblade inom mig. Vågade jag verkligen stå däruppe?

   ”Hey!” utbrast en röst bakom mig som jag mycket väl kände igen, jag snurrade runt för att se Justin komma gåendes med ett leende på läpparna. Jag sken upp i ett eget, brett leende innan jag omfamnades i en kram av honom. Genast drog jag in ett djupt andetag då hans lukt alltid hade en lugnande effekt på mig och kände ett desperat behov att lite lugnande just nu. 

   ”Redo att äta?” frågade jag muntert när vi släppte omfamningen på varandra, hans såg förvirrat på mig ett ögonblick men samlade sig när jag såg menande på honom. 

   ”Ja, juste. Äta... precis” svarade han och mumlade det sista. ”jag har en sak jag vill visa dig innan bara. Så kom med här, vi hörs senare Fredo” de gav varandra en typisk ‘kill’ kram innan Justin ledde vägen bortåt. 

    ”Herregud, jag vet inte om jag är redo för det här” mumlade jag när vi gått genom halva korridoren. Justin gav mig en blick innan han kramade min hand som låg i hans. 

   ”Det kommer gå hur bra som helst” försäkrade han. ”tänk dig bara att du står i en studio eller något och inte på en gigantisk scen” jag nickade förstående. Okej, jag klarar det här! Försökte jag intala mig själv men ändrade mig tvärt när vi klev ut på scenen snett från sidan och jag såg fick mig en blick ut över den enorma läktaren. Min mage föll genast likt en sten och Justin fick mer dra mig framåt. Nej, jag kan inte göra det här! 

   ”Åh, tänk inte ens tanken” sa Justin när han jagade efter mig och lade en arm runt min midja och kastade upp mig på sin axel. Jag tjöt till i förvåning innan jag fort la armarna runt hans midja. 

   ”Släpp ner mig!” tjöt jag högt. 

   ”Du ska sjunga på den här scenen om jag så ska behöva spika fast dina fötter i golvet” hotade Justin samtidigt som han ställde ner mig tillbaka på marken. Jag vacklade till en ögonblick innan jag fann balansen igen. 

   ”Det här känns inge bra” insisterade jag medan jag såg ut över platserna som vanligtvis säkert var fyllt av människor. 

    ”Hur kan det här vara en sådan stor skillnad mellan att stå här jämfört med när du går inför tusentals människor i nya mode kläder?” utbrast han oförstående. Jag lät min blick vandra återigen över platserna innan jag såg på Justin som stod med armarna fortfarande utsträckta bredvid sig. 

   ”Jag vet inte!” svarade jag tillslut. ”på dem scenerna så vet jag vad jag gör, där är jag självsäker. Där pumpas det motiverande musik och jag går runt, jag vet att jag måste gå från punkt A till punkt B och sedan är jag klar. Det här är som ett minfält, ett steg fel och du sprängs i bitar” Justin skrattade roat åt mig vilket fick mig att irriterat slå till honom på armen. ”skratt inte” mumlade jag åt honom och genast flög hans händer upp i en avväpnande gest. 

   ”Jag är ledsen men du är bara för gullig” sa han. ”ja, olyckor kan hända. Jag menar jag har ramlat ett x antal gånger, varje gång lika pinsam men det är bara att resa på sig och fortsätta som om inget hänt. Vad skulle du göra om du ramlade på en catwalk?” 

   ”Det skulle aldrig hända” svarade jag fort och enkelt. Justin såg tveksamt på mig innan han suckade. 

   ”Okej då. Men tänk dig om det skulle hända. Vad skulle du göra?” insisterade han. Jag suckade. 

   ”Jag skulle resa mig som om inget hänt” svarade jag uttråkat. 

   ”Ser du, detta är inget större minfält än vad din hemmaplan är” jag såg in i hans ivriga och upphetsade bruna ögon innan jag roat skakade på huvudet åt honom. 

   ”Okej, okej. Vi kör” sa jag och han log brett. ”men är du säker på att det inte är någon kvar?” frågade jag sedan och såg stint på honom. Han nickade försäkrande på huvudet medan han gjorde ett kors över sitt hjärta. Jag flinade roat och knuffade lekfullt till honom vilket i sin tur fick honom att skratta. 

   ”Bra, jag går och släcker. Har du låten?” jag nickade och letade fram min telefon innan jag gav honom den färdig så han endast behövde klicka på ‘play’. Jag hade valt att sjunga ‘Power Of Love’ med Celine Dion, låten förklarade ganska mycket hur jag kände med Justin. I stort sett exakt hur jag kände och jag var glad att han skulle få höra den. 

   Ljuset släcktes i arenan innan en ensam spotlight lades på mig. Genast kisade jag med ögonen åt det starka ljuset, till min lycka märkte jag att publiken försvann, alla stolar, allt. Det var bara jag. Tillslut hördes de välbekanta melodin till låten genom högtalarna och jag andades in djupt innan jag släppte ut det och grep tag om stativet till micken för att sedan sluta ögonen. 

   ”The whispers in the morning, of lovers sleeping tight

Are rolling by like thunder now, as I look in your eyes

I hold on to your body, and feel each move you make

Your voice is warm and tender, a love that I could not forsake

   ’Cause I am your lady, and you are my man

Whenever you reach for me, I’ll do all that I can

Even though there may be times, it seems I’m far away

Never wonder where I am, ’cause I am always by your side

   Lost is how I’m feeling lying in your arms

When the world outside’s too much to take

That all ends when I’m with you

Even though there may be times, it seems I’m far away

Never wonder where I am, ’cause I am always by your side

    ’Cause I am your lady, and you are my man

Whenever you reach for me, I’ll do all that I can

We’re heading for something, somewhere I’ve never been

Sometimes I am frightened, but I’m ready to learn

Of the power of love

   The sound of your heart beating, made it clear suddenly 

The feeling that I can’t let go on

Is light years away

   ’Cause I am your lady, and you are my man

Whenever you reach for me, I’ll do all that I can

We’re heading for something, somewhere I’ve never been

Sometimes I am frightened, but I’m ready to learn

Of the power of love 

   The power of love, the power of love

Sometimes I am frightened, but I’m ready to learn

Of the power of love, the power of love, oh”

Justins Perspektiv.

Vartenda hårstå på min kropp stod rakt ut, min mage var i en knut av stolthet och leendet ville inte lämna mina läppar. Strax efter jag startat musiken skyndade jag mig för att ställa mig tillsammans med publiken som jag bett titta men som Ariel inte hade någon aning om. Jo, jag vet. Det här kanske inte kommer gå vägen när hon väl får reda på det men det var en argumentation jag var villig att ha. Under hela framträdandet hade Ariel inte släppt stativet med varken höger eller vänster hand, hennes ögon var slutna och hennes ansträngning för att få till dessa ljud skapade av änglar verkade busenkelt. 

   Tillslut vände jag på huvudet för att se på Alfredo, Scooter, LA Reid och Simon Cowell (som också befunnit sig i byggnaden för sina artister) och såg känslorna som jag hade inom mig på deras ansikten. Särade läppar i häpnad, stora ögon.

   De alla hade varit fruktansvärt osäkra när de såg vem som ställt sig på scenen, de alla kände såklart igen henne som Ariel Madison. Vem gjorde det inte? Men grejen var ju att hon var modell, inget annat. Förhoppningsvis ändrade jag deras synsätt en aning. Hon var så mycket mer än en modell, hon var en naturlig sångerska. 

   ”Okej, så Ariel vet inte att ni står här så jag skulle uppskatta om ni försiktigt gör entré” sa jag fort innan jag lämnade dem bakom mig för att kunna ta mig upp på scenen där Ariel nu släppt stativet och väntade nervöst på mig. Jag tryckte på två knappar som fick igång lamporna och ännu en gång tändes arenan upp. Applåder bröt ut bakom mig och jag höjde genast mina händer och klappade med dem. Förvåningen gick inte att missa på Ariels ansikte, dock tror jag att det var blandat med både panik och skräck vilket var mindre bra. 

   Jag gick fram till henne och fick hennes blick att möta min. ”det är ingen fara, okej?” försäkrade jag henne men mina ord verkade inte registreras i hennes hjärna eftersom hennes uttryck förblev oförändrat. I nästa sekund var jag omringad av de tre männen som smickrade henne med hjärtvärmande kommentarer.

   ”Hur kommer det sig att du säljer Vogue i brevlådan och inte album på iTunes?” utbrast Scooter, jag log roat åt honom och till min lycka log Ariel generat åt hans kommentar. 

   ”Jag har aldrig sett sång som en karriär” svarade hon. 

   ”Och varför i hela friden inte?” frågade LA Reid, hon ryckte på axlarna men vi visste båda mycket väl varför hon aldrig sett det som en karriär. Tara, hennes mor. Djävulen som jag kallade henne i mitt huvud. 

   ”Jag var väldigt imponerad, du är som en blandning mellan de bästa sångerskorna som lever idag men också de döda” smickrade Simon, att få en komplimang ur honom var lika svårt som att få saft ur en gurka. Nästan omöjligt. Till min förvåning spred sig en rodnad över Ariels kinder innan hon tackade honom. Antar att även hon insåg betydelsen av hans ord. 

   Många komplimanger och utbyten av frågor och svar började vi röra på oss. En hand slöts runt min underarm innan jag hastigt drogs in genom en dörr. Dock kan jag inte säga att jag var förvånad över vems arga ögon jag mötte därefter. Japp, Ariels. Jag försökte mig på ett leende men hon endast såg lika argt tillbaka på mig vilket tillslut fick mig att sucka. 

   ”Vad vill du att jag ska säga? Att jag är ledsen?” frågade jag och drog en hand genom håret. 

   ”Du lurade mig” klargjorde hon och jag nickade instämmande. 

   ”Ja, jag lurade dig. Eftersom jag visste att det inte fanns en chans mellan himmel och jord att du skulle komma och ännu mindre sjunga om du visste att de skulle titta på” sa jag och slog hopplöst ut mina armar innan jag lät dem falla. 

   ”Kan du ge dig fan på att jag inte skulle ha kommit, vad händer om dessa människor försöker kontakta mig om... jag vet inte, ett kontrakt?” utbrast hon. 

   ”Det kommer de inte” försäkrade jag henne. 

   ”Och hur vet du det?” 

   ”Eftersom om du blir någons artist, så kommer det inte vara Simon Cowell’s eller LA Reid’s utan min” svarade jag henne, hon frös i sin position medan hon stirrade på mig. 

   ”Vad?” utbrast hon tillslut. Jag suckade smått innan jag upprepade mina ord. ”din artist?” jag nickade, hon stod chockerad över detta faktum ett ögonblick innan hon verkade återvända till verkligheten och fyllas av irritation igen. ”det ursäktar dig fortfarande inte från att lura mig och i stort sett gå emot min vilja, du visste att jag inte skulle gå med på det där!” 

   ”Jag ville att du skulle uppleva att stå på scen Ariel. Jag ville att du skulle känna magin” 

   ”Och varför är det så viktigt? För jag känner mig inte som en ny människa? Gör du?” jag gav henne en menande blick som sa ’på-riktigt-inte-ens-lite?’. Hon suckade innan hon himlade med ögonen och jag visste att jag hade rätt. Hon hade älskat det. 

   ”Det är viktigt eftersom jag fick reda på från Scooter att skolan låter en välja en extra inriktning, en av de tre inriktningarna man inte redan går och jag vill att du väljer musik” berättade jag och såg återigen hur hennes ansikte föll. 

sååååå... detta blev mycket längre än det förra. hoppas det uppskattades. =D o en del hände också. Justin berättade för Ariel vad han ville och fick även som han ville genom lite utpressning. XP hahahahha. vad tyckte ni om det? o Ariels reaktion sen? 

hon sjöng sedan på scenen. detta är en av mina favoritlåtar med Celine Dion, tycker den är otroligt vacker och hon gör den så otroligt bra. vad tyckte ni om den? 

SEDAN SLUTET! Ariel blev väl (som förväntat) arg på Justin över att han lurade henne men blev tyst när han berättade om skolans nya besked. vad tycker ni om beskedet? tror ni hon väljer musik? 

VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

min fråga: har ni några syskon? 

mitt svar: jag har då en lillasyster som är 3 år yngre än mig, hon är alltså 15 och heter Ebba. tja... vi är som alla andra syskon, bråkar lika ofta som vi är sams. om det ens låter vettigt.. aja, kram! XP