PREVIOUS:    Åh, nej. Hade någon fångat oss vid bilen? tänkte jag och öppnade genast tidningen för att bläddra fram till rätt sida, i tron om att jag skulle hitta bilder på oss. Förstorade och in zoomade. Men det var inte bilder på mig jag såg. Det var bilder på Justin men inte tillsammans med mig. Min blick flackade över sidorna medan jag försökte efter svar. Det här kunde inte hända igen. 

   Förtvivlat sjönk jag ner på en av bänkarna medan jag fortsatte att stirra på artikeln framför mig. Jag som trodde att vi hade löst problemen innan han åkt. Att han inte hatade mig. Att han inte skulle ta ut hämnd på mig. Hade jag fel?

 

---

 

Tidningsartikel efter tidningsartikel låg framför mig på mitt sovrumsgolv. Jag visste att det här inte alls var hälsosamt men jag kunde inte låta bli. Justins vackra ansikte såg tillbaka på mig från uppslagen, hans leende bländade mig men jag kunde inte förmå mig att le tillbaka. Inte när min blick landade på tjejen bredvid honom. Efter att ha läst vartenda ord i tidningen hade jag fått fram att hon var hans bakgrundsdansare och enligt källan hade de synts till i en restaurang där de ska ha sett ’ny kära’ ut. 

   Det högg till i magen när jag endast tänkte tanken. Jag granskade bilderna närmre, de såg glada ut men såg de ’ny kära’ ut? Jag vet inte. Vad det här vad Justin ville ha? Det enda jag kunde tänka på var hur de öppet kunde sitta på den där restaurangen medan med mig kunde han inte göra något alls. Jag hade tvingat in vårt förhållande i skuggan och vägrade ställa mig ett steg utanför. 

   Förtvivlat begravde jag mitt ansikte i mina händer, kunde det här vara sant? Det var möjligheten jag behövde begrunda först. Sanningen i den här historien. Vi hade redan gått genom otrohets bekymmer, jag och Justin. Det visade ju sig vara en lögn och det hade varit mitt fel att jag inte lyssnat på honom. Att jag inte trott på honom när han sa att han inte ville ha något med Selena att göra. Litade jag inte mer på honom än såhär? Hade han inte redan bevisat för mig att jag kunde lita på honom? Att han älskade mig och ingen annan? Att han aldrig skulle göra något sådant här för att såra mig. 

   Jag lyfte huvudet för att se på artikeln ännu en gång, Justins leende blev plötsligt falskt och jag såg inget annat än oskyldig vänskap i hans ögon. Jo, jag litade mer på honom än så. Fort reste jag mig från golvet och gick fram till sängen där min telefon låg. Med snabba fingrar låste jag upp den innan jag klickade in på mina meddelanden. 

 

   Till Justin: 

   ”Jag älskar dig.” 

 

   Jag log tunt mot skärmen och såg hur meddelandet gick över till 'levererat'. Jag litade på honom och borde veta bättre än att tro på det jag läser i tidningen. Med en suck släppte jag ner telefonen på sängen igen och den studsade några gånger innan den blev liggande. Jag höjde min arm för att kunna se ner på min armbandsur och såg att klockan nu var kvart i tre på eftermiddagen, det var meningen att jag skulle träffa Luke och Saphira vid tre. Genast drog jag en hand genom mitt hår och plockade upp tidningarna från golvet innan jag hårt tryckte ner dem i papperskorgen. Jävla skräp. 

   Hissen plingade till när den öppnades på min våning och jag åkte ner en för att sedan fortsätta bort mot modell korridoren. I ett hörn, sittandes i två fåtöljer satt Luke och Saphira med både datorer och tidningar framför sig. Saphira såg upp från sin skärm och slog genast igen den när hon såg mig komma gåendes. Hon hade verkligen förbättras sedan jag först träffade henne, hon bar upp sig själv med mer stolthet och självförtroende. Vilket märktes i både sättet hon gick och klädde sig. Det var en fröjd för ögat. 

   En tunt leende spred sig över hennes läppar medan hon ställde sig upp. Luke var dock inte en lika stor fröjd för ögat då han nonchalant satt kvar i sin fåtölj medan han bläddrade runt på något webbsida på internet. Irriterat slog jag till hans bakhuvud för att fånga hans uppmärksamhet. Vem trodde han att han var? Drottningen av England? 

   Frustrerat knep han ihop sina läppar innan han slog igen sin dator och reste på sig. Det fortsatte att förundra mig över vad han egentligen gjorde här. Varför ville han bli modell när han hela tiden visade sådant ointresse att lära sig? Jag förstod det inte. Inte hade han något svar heller när jag frågade. Han var ett snobbigt yngel. Troligtvis vuxit upp på bomull och silverskedar. Men med sådan uppfostran kommer man ingenstans i livet. Jag visste det för ett faktum. 

   ”Har ni gjort det jag har bett er om?” frågade jag och la armarna i kors över bröstet. Båda hade fått ett strikt schema över både motion och kost som de var menade att följa. Jag kunde lita på att jag fick en nick från Saphira men med Luke var jag inte lika säker. 

   ”Jag tänker inte äta de där horribla bönorna” svarade Luke. Jag slöt ögonen för att inte explodera. Hur många argumentationer jag och Luke har haft över dessa bönor var oräkneliga och varje gång slutade det med att jag röt åt honom att gå. 

   ”Du äter vad jag säger åt dig att äta” kontrade jag iskallt. Otroligt nog verkade han knappt påverkad av varken min kyliga stämma eller hårda ögon. Fort sträckte jag upp handen och grep tag om hans käke i min hand så min fingrar borrades in i hans kinder för att sedan dra ner hans ansikte så jag kunde se honom rakt i ögonen. ”du har gått över gränsen alldeles för många gånger Luke och det är verkligen på tiden att du ger mig respekt. Utan mig, utan Tara är du inget. Fattar du det? Och om så inte är fallet så kan vi ju alltid ta ett bad till” äntligen såg jag att jag bröt genom skinnet på honom när jag tog upp badet jag tvingat honom i för lite mer än en månad sedan. En vecka hade gått och han hade i stort sett betett sig som min knähund innan sakta men säkert hans självförtroende kommit tillbaka. Men nu var rädslan tillbaka i hans ögon, något som fick leendet på mina läppar att växa. Fort knuffade jag honom ifrån mig och han stapplade ett par steg innan återfick sin balans och borstade bort osynligt smuts från sin tröja. 

   ”Kom igen nu, vi har mycket att göra” sa jag sedan och lämnade dem bakom mig. Fort hörde jag hur Saphiras klackar följde efter mig och jag kastade en blick bakom mig för att se hur rätt jag hade. Lukes ansikte prydes nu av ett surt ansiktsuttryck medan han följde efter några meter bakom. ”bra jobbat Saphira” sa jag till Saphira medan jag såg framåt igen. Uppmuntrande ord kunde jag ge henne men inte mer än så, hon kunde inte tro att jag blivit hennes nya bästa vänner för att sedan börja tro att hon kunde göra som hon ville. 

 

*** 

 

Onsdag, 2:a Oktober.

”Du kommer se så otroligt fantastik ut. Allt sitter som det ska!” tjöt Todd Thomas, Victoria's Secret officiella designer. Jag log brett och snurrade lite på kroppen för att kunna se underkläderna från olika vinklar. För första gången fick jag nu testa den otroligt dyra underklädes setet som gjorts just för min kropp och det kändes fantastiskt. Allt satt precis som det skulle, inga glapp eller konstigheter. Jag vände mig om mot Mouawad som faktiskt hade designat underkläderna och tackade honom. Han endast viftade med handen. 

   ”Jag är glad att den sitter på dig och ingen annan. Det var en ära att få jobba med din kropp Ariel Madison” jag log tacksamt och snurrade ännu en gång framför spegeln för att kunna se allt. Jag skulle totalt bära fyra set, vilket alla hade olika teman. I år körde dem på cirkus, årets månader, snö änglar och tillsist en britisk invasion, där denna jag hade på mig skulle visas. Det var menat att jag skulle öppna showen klädd i detta. Jag var mer än upprymd vid tanken på att få återvända till Victoria's Secret Fashion Show kaoset. 

   Jag återvände till det lilla utrymmet för att byta om till mina kläder igen. Försiktigt som sjutton fick jag av mig juvelerna och hängde upp dem på den svarta dockan. Därefter drog jag på mig mina egna underkläder som nu kändes nästan obekväma efter att ha burit de andra. Jag drog upp min rutiga kjol över höfterna innan jag tog på mig den vita blusen med en svart rosett i halsen. Snabbt plockade jag upp min vita Chanel väska från golvet och drog bort draperiet innan jag gick bort mot Xavier och Tyra som följt med mig hit. 

   ”Tack för att du kom Ariel” sa Todd Thomas och sträckte ut sin hand. Jag log och skakade hans hand. ”men då ses vi om några veckor. Ha det så bra” 

   ”Tack, detsamma. Lycka till” mina klackar ekade mot stengolvet när vi gick genom korridoren mot parkeringen igen. 

   ”Okej, så jag har bokat in solarium tid senare i veckan samt en tid hos Mrs Dolores” berättade Tyra medan vi gick. Mr Dolores var kvinnan jag gick till när det var dags för min helkropps vaxning, nödvändigt men inte fullt så behagligt. ”sedan börjar infilmning av den nya reklamen snart. Du kommer behöva flyga till Toronto under... inte den helgen som kommer utan nästa. Söndagen samma helg är konserten så du flyger direkt från Toronto till New York. Samt du har fem inskrivna intervjuer som du måste gå på, men vidare information får du om det senare” jag motstod impulsen att sucka när jag lyssnade på alls som behövdes göras inom så snar framtid. 

   ”Sedan så kommer snart Agua de Coco’s katalog ut vilket betyder att du ännu en gång måste befinna dig vid butiken för att promota märket” jag nickade och gled in i baksätet på den stora bilen. Det var nu onsdag och Justin hade nu varit borta i ungefär en och en halv vecka, rubrik efter rubrik hade spridits på honom och hur han tog världen med storm. Enligt meddelandet jag fått imorse så var han på väg till England där han skulle stanna i några dagar och sedan fortsätta till Tyskland. 

   Bilen brummade igång och snart var vi ute på vägarna igen, jag önskade att jag kunde åka tillbaka till skolan men jag hade i alla fall 3 andra ärenden jag behövde få klara idag. 

 

Svetten rann längst mina tinningar men jag njöt av mjölksyran som brände mina lår när jag pressade mig att springa ännu några minuter på löparbandet. Med flämtande andetag saktade jag tillslut ner och stängde av innan jag klev ner från bandet. Girigt sträckte jag mig efter min vattenflaska och halsade i stort sett allt innan jag nästan kvävdes på vattnet. Jag hostade lätt innan jag drog till mig min lilla handduk och torkade svetten ur pannan och nacken. 

   Det var inte många här på gymmet, kanske uppåt tio stycken. Alla killar förstås, alla med fixeringar på deras platta magar och vattenmelon breda armar. Jag höjde vattenflaskan igen och svalde ännu ett par klunkar medan jag gick mot utgången. Jag kunde känna blickarna bränna i ryggen på mig medan jag gick och försökte ignorera det främmande obehaget som sköljde över mig. Kunde de se något ärr? Jag skakade på huvudet för mig själv innan min telefon som jag hade fastspänd på min överarm för att kunna lyssna på musik medan jag sprang vibrerade. Fort höjde jag handen och tryckte in den lilla knappen som satt på ena hörlurssladden.

   ”Ariel Madison” sa jag in i telefonen, professionell röst på. 

   ”Wow... jag vet inte om jag ska skratta eller gråta” jag skrattade till när jag hörde att det var Justin medan jag gick genom korridoren bort mot hissen. Jag kände mig nu slut i hela kroppen och ville inget annat än att ligga i sängen och prata med Justin tills jag somnade. 

   ”Ha ha, du är så otroligt rolig” jag hörde hur han skrattade lågt i andra ändan. ”hur går det?”

   ”Det går bra. Börjar känna mig väldigt trött bara, alla dessa tidzoner för tät inom på varandra börjar på riktigt påverka mitt humör” svarade han. ”hur går det själv?” 

   ”Bra, var precis på gymmet så ska snart hoppa in i duschen” svarade jag och tryckte in hissknappen.

   ”Säg inte så, jag är ett steg ifrån att åka raka vägen tillbaka till LA och duscha med dig” jag kände hur det hetta på kinderna medan jag klev in i hissen och lutade mig mot räcket som sträckte sig över ena hissvägen efter jag tryckte in 3:an. Jag stönade sedan lågt vid tanken på att ha Justin som sällskap i duschen.

   ”Sluta retas” mumlade jag. ”men hur mycket den tanken lockar mig så måste du stanna där du är. Du får tänka på alla som förväntar sig konserter inom de närmaste dagarna” svarade jag och hörde hur han suckade. 

   ”Jag vet... det är bara 3 länder kvar sedan åker jag hem till Kanada, efter det New York sedan är jag tillbaka hos dig” genast lyfte jag huvudet som legat bakåtlutat mot hissväggen och rynkade frågande på pannan.

   ”Kanada?” ekade jag förvånat.

   ”Ja... turnén har en paus på ungefär 5 dagar mellan Mexico City och Toronto så jag ska hem och hälsa på släkten medan jag ändå är i krokarna innan jag åker vidare till Toronto” förklarade han. 

   ”När ska du vara i Toronto?” frågade jag kvickt och kände hur ett leende spred sig över mina läppar. Kanske vi var där samtidigt. 

   ”Ehm... den i Toronto är den 11:e och sedan är den i New York den 12:e, efter det är det ju din show där den 13:e” svarade han. Genast sken jag upp i ett leende. Vi skulle vara i Toronto under samma helg. 

   ”Då antar jag att vi ses i Toronto” sa jag och klev ur hissen som nu stannat på min våning. Jag kunde lätt se Justin med rynkad panna och frågande ögon över mitt svar och fnittrade till för mig själv. 

   ”I Toronto?” ekade han. ”ska du till Toronto?” 

   ”Jag ska under samma helg till Toronto för att spela in delar till Victoria’s Secrets nya höst reklam för underkläder. Efter det flyget jag till New York för showen” berättade jag och låste upp min dörr innan jag stängde den efter mig. 

   ”Då antar jag att vi ses tidigare än beräknat” återigen hörde jag leendet i hans röst. 

   ”Vänta...” utbrast jag när en annan tanke slog mig. Han åkte till Kanada för att träffa sin familj. Betydde det att... jag? Också skulle det? Genast skenade mitt hjärta i bröstet på mig. Jag visste redan att de visste om mig. Justin hade dock försäkrat mig om att de aldrig någonsin skulle gå till tidningen om det och jag trodde honom. Det var hans familj. Såklart de aldrig skulle göra så mot honom. ”betyder det är jag... kommer... du vet?” 

   ”Träffa min familj?” jag nickade på huvudet tills jag insåg att han inte alls kunde se mig och pep ur mig ett ’ja’. ”det beror på... de vill väldigt gärna träffa dig men frågan är om du vill träffa dem” 

   Ville jag träffa Justins familj? Såklart jag ville. Men tänk om de inte tycker om mig. 

   ”Jo... det är klart. De är din familj, de betyder mycket för dig. Så, ja... jag bara...” jag hörde hur han skrattade bedårande i telefonen. 

   ”Är Ariel Madison möjligtvis nervös?” retades han och jag himlade genast med ögonen. 

   ”Nej, det är jag inte” protesterade men vi båda visste hur fel jag hade. Jag öppnade dörren intill badrummet och klev fort ur mina skor innan jag såg på mig själv i spegeln. Usch, vad trött jag ser ut, tänkte jag och skådade mitt ansikte närmre. ”men du jag ska duscha nu” 

   Jag hörde hur han stönade. ”okej... jag saknar dig” 

   ”Jag saknar dig också”

 

---

 

så Ariel litar på Justin? tror ni det ligger någon sanning bakom det eller är det ännu en gång en tidning som bara skriver massa skit? tell me! 

o nu ska de träffas igen i Toronto... o Ariel ska träffa Justin familj. hm... hur tror ni det går? 

VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

 

min fråga: hörlurar ni rekommenderar? 

mitt svar: jag har haft både Urbanears, iPhone hörlurar, Skulls o nu har jag ett par Beats by Dr. Dre. de sistnämna är verkligen grymma... sköna att ha på huvudet o ljudet är väldigt bra. Urbanears är tkr jag oxå om men de går lätt sönder tycker jag. =/ vad säger ni? kram!