All This Way by Amanda Fondell

Väckarklockans ringning väckte mig tidigare den morgonen och jag hade lust att slå sönder den lilla radion med en stor hammare. Jag stönade och satte mig trött upp, Paige i sängen bredvid sov fortfararande ostört och jag tog tag i en utav mina huvudkuddar. Hårt slog jag med den på henne och hon mumlade någon ohörbart.

   ”P, dags att vakna” sa jag och hon mumlade något igen.

   Jag drog bort täcket från mina ben och fick genast gåshud. Huttrande reste jag mig från den varma sängen och gick in i badrummet, jag stängde dörren och satte på duschen. Jag lät det varma vattnet skölja över mig och jag kände hur gåshuden sakta försvann. Jag fick på mig nya underkläder och gick sedan bort till garderoben för att hitta kläder. Nu hade Paige rest på sig och höll på att packa ihop sin väska med sov kläder och skolböcker. Hon gick in i badrummet när hon såg att jag var klar, vi gav varandra ett varsitt leende innan hon gick till badrummet och jag till garderoben.

   Efter många om och men fick jag på mig ett par ljusa jeans med hål i ena knät, en vit t-shirt tillsammans med en svart, tunn jacka över. Jag sminkade mitt ansikte och borstade mitt blonda hår och flätade det sedan i en snedfläta, jag log nöjt av resultatet mot spegeln. Tillsammans med Paige gick jag ner till undervåningen för att få i oss lite frukost, jag kastade en blick på klockan och såg att vi skulle behöva gå om tjugo minuter annars skulle vi missa skolbussen. I köket satt mamma med sin kaffekopp och nyvakna frisyr, hon sken upp i ett leende nät hon såg oss.

   "godmorgon flickor, vad fina ni är" kvittrade hon glatt.

   "tack mamma" svarade jag och gick fram till henne och gav henne en mjuk morgon kram.

   "pappa sa att du var jättebra igår" sa hon när vi hade släppt varandra och jag hade börjat gå mot kylskåpet. Jag tittade tacksamt på henne och hon log stolt tillbaka.

   "det var grym energi, fansen var verkligen helt fantastiska igår" sa jag instämmande. Tillsammans med mamma åt vi vår frukost och fick sedan gå fort bort mot buss stoppet.

   "vi hann!" utbrast jag lyckligt och en aning flåsande när vi kom fram, Paige såg ironiskt på mig och jag skrattade. Den gula bussen körde fram och dörren svängde upp, vi träffades av elevernas höga pladder och vi gick uppför den lilla trappan.

   Framför ratten satt Wendy, samma gamla gumma som alltid, hon hade kört mig sedan jag gick mitt första år i high school. Tills idag och nu gick jag mitt sista år och var mer än glad att jag snart skulle slippa den hemska skolan med de elaka kommentarerna samt blickarna.

   "godmorgon Stella" hälsade Wendy glatt. "Paige" vi log vänligt tillbaka. Jag tittade upp och såg allas blickar som riktades mot oss, fort slog jag ner blicken mot golvet för att hålla koll på de lömska benen som ibland stack ut. Man gör inte samma misstag två gånger!

   "längst bak" hörde jag Paige säga bakom mig, jag gled ner på sätet och Paige följde efter. Jag tittade ut genom det stora fönstret, såg husen som åkte förbi utanför och suckade. Ännu en mördande dag i skolan...

   Jag gick genom den tätbefolkade korridoren och fick knuffa mig fram till mitt skåp. Jag skruvade på mitt lås, fick in rätt nummer och öppnade skåpet. Jag tog tag i min mattebok och la in mina engelska böcker från förra lektionen. Jag stängde skåpet igen och hade precis låst det igen och skulle precis vända på mig för att gå. När någon tryckte upp mig mot skåpet och pressade sina läppar mot mina, jag log och flätade in min ena hand i Dimitris hår.

   Hans händer hade ett fast grepp om mitt ansikte och hans mjuka läppar masserade mina. Efter en kyss som tog andan ur mig släppte han mig och smekte mig försiktigt över kinden med sin tumme. "godmorgon sexy" sa han sedan och log.

   "godmorgon" hälsade jag tillbaka och flätade samman våra fingrar innan vi började gå bort mot klassrummet. Britney, skolans bitch som har funnit ett speciellt intresse i att göra just mina skoldagar till ett helvete, log glatt mot mig tills Dimitri vände bort huvudet för att hälsa på sin kompis. Då Britneys leende blekna och hon tittade på mig med glödande ögon.

   Alltid samma sak, de alla var så himla vänliga mot mig när Dimitri var med då han var kaptenen i fotbollslaget och därmed den mest populära och mest eftertraktade killen på skolan. Men så fort han inte var där återgick alla till att... mobba mig helt enkelt. Jag brukade ofta snäsa tillbaka och om inte jag gjorde det gjorde Paige det åt mig.

   Jag ignorerade hennes blick och orkade inte lägga någon energi på det, som artist hade man lärt sig ett och annat om hur man skulle hantera hat från människor. Men jag menar dock inte att det hela blir enklare eller mindre smärtsamt bara för att jag har fått lära mig hur jag skulle ignorera och fokusera på det positiva. Åh nej, det gör fortfarande lika ont varje gång man läser en utav de elaka kommentarerna.

   Vi kom fram till klassrummet och Dimitri öppnade dörren, därinne satt redan halva klassen och pratade högljutt. Vi smet längst bak och satte oss som vi alltid brukade göra på dem lektionerna vi hade tillsammans. Efter fem minuter hade resten utav klassen kommit och Mr. Johnson kom in genom dörren, han la ner sin portfölj på katedern med en hög smäll vilket fick alla att tystna. Uppmärksamheten vändes mot honom och han log nöjt mot oss.

   ”godmorgon elever” ropade han glatt.

   ”godmorgon Mr. Johnson” mumlade alla elever trött och han vände sig mot den svarta tavlan. Den nu en timmes långa matte lektion kunde börja…

   ”ska du med hem efter skolan?” frågade Dimitri när vi stod vi mitt skåp efter matte lektionen, han log flörtigt och jag kunde inte hindra rysningar som gick längst min rygg.

   ”ledsen babe, familjen där hemma ville att jag skulle vara hemma” svarade jag sorgset och hoppades att han inte skulle börja fråga varför. Jag såg hur han surnade och jag suckade.

   ”aja, ses imorgon då” sa han och pussade mig på kinden innan han traskade iväg längst korridoren, jag suckade ännu en gång och satte sedan av mot min nästa lektion.

   ”hej där” sa Paige när hon gick upp bredvid mig.

   ”hej!” sa jag glatt och sken upp i ett leende.

   ”så hur var matten? Plågade Mr. Johnson er också med mattens historia?” frågade Paige och imiterade Mr. Johnson röst mot slutet av sin mening. Jag skrattade och nickade.

   ”ja, det borde vara förbjudet att vara så tråkig” sa jag och Paige nickade instämmande. ”men som tur var hade jag Dimitris hand att leka med” fortsatte jag och Paige himlade med ögonen.

   ”fingrar säger du? Inte läppar då?” sa hon och tittade på mig med höga ögonbryn.

   ”nepp, fingrar fick det bli” sa jag och brydde mig inte om hennes sarkastiska tonfall. Hon skrattade åt mig och jag log roat, vi kom fram till klassrumsdörren och jag andades in djupt.

Dagen var äntligen över och jag gick tillsammans med Paige ut genom dörrarna och ut i friheten. ”okej, pappa sa att vi behövde vara där runt fem” berättade jag för Paige när vi gick mot busshållplatsen, hon nickade och vi satte oss på bänken. ”så vi kan väl åka och fika så länge eller något” fortsatte jag och hon nickade igen.

   Bussen körde upp framför oss och vi tog den till ett café som vi alltid brukar fika på, vi klev av på rätt station och vi gick in i det mysiga caféet. ”en iskaffe och en flaska vatten, tack” sa jag till kassörskan som nickade med ett leende och vände sig sedan mot Paige.

   ”ehm… jag tar en soda” sa hon och kvinnan ställde fram två flaskor och gjorde sedan iordning mitt kaffe. Muggen med sugröret blev framställt på disken och jag betalade. ”du vet att jag också har pengar eller hur?” frågade Paige med armarna i kors.

   ”det vet jag väl men jag vill betala” sa jag och log mot henne, vi satte oss vid ett bord och jag sörplade på mitt kaffe.

   ”så har du fått någon mer information om den här duetten?” frågade Paige efter en stund.

   ”nej, pappa ville inte ens avslöja med vem” muttrade jag buttert. ”han tyckte det skulle bli en rolig överraskning” Paige skakade oförstående på huvudet.

   ”tänk om det är någon gammal kärring eller typ någon kille på 10 år” sa hon och tittade ut genom fönstret med avsmak.

   ”tja, vi får hoppas på det bästa” mumlade jag och fick nu upp bilder på mig och en gammal gubbe på 80 år sjunga en duett på en scen. Jag rös, visst om han var bra men… nej… jag skakade på huvudet.

   Jag gick med mitt kaffe, mitt vatten och Paiges soda i famnen på väg tillbaka till busshållplatsen för att ta bussen igen till byggnaden där vi skulle möta pappa. Paige hade behövt springa tillbaka till caféet för att hon hade glömt sin halsduk. Jag stannade på busshållplatsen som låg några meter från caféet och slog mig ner på bänken, jag ställde flaskorna bredvid mig och förde sugröret till munnen. Paige kom in i båset med andan i halsen.

   ”Dimitri är på väg att gå förbi här” fick hon fram och jag fylldes genast utav panik. Han fick inte se mig! Fort ryckte jag till mig Paiges halsduk som hon hade i handen och virade den runt huvudet, jag böjde mig ner lite och täckte mitt ansikte ännu mer.

   ”hej Paige” hörde jag Dimitri säga.

   ”ehm… hej Dimitri” svarade Paige och försökte låta så oberörd som möjligt.

   ”vet du vad Stella skulle göra idag?” frågade han och lät en aning sur och ledsen.

   ”det var väl något med hennes familj” svarade Paige, Dimitri hummade instämmande och lägligt svängde bussen in. ”ehm… vi ses imorgon! Hejdå” skyndade sig Paige att säga och vi klev på bussen.

   ”vem-” hörde jag Dimitri fråga innan dörrarna stängdes och hans mening klipptes av. Jag pustade ut när bussen började rulla, jag snurrade av mig halsduken och gav den till Paige.

   ”vore så mycket bättre om han visste så du slapp gömma dig hela tiden?” frågade Paige och sjönk ihop i sitt säte.

   ”ja och nej, han må ha varit min pojkvän i det senaste året men det krävs lite mer än så för att få ta del utav min hemlighet” svarade jag.

   Vi gick in genom de stora glasdörrarna och fick smita bort till toaletterna innan säkerhetsvakterna ansåg att vi inte var ”viktiga” nog att vara här. Vi kom in i de alltid lika tjusiga badrummen och jag la min väska bredvid handfatet. Ur min väska tog jag fram ännu en väska som innehöll min peruk, andra kläder och smink. Jag öppnade den väskan och bytte först om till de nya kläderna, ett par mörkare jeans med vita färgstänk, en grå tröja som hade en speciell baksida som var helt öppen tillsammans med ett par svarta stövlar.

   Jag la på lite ögonskugga på mina ögon och fuktade mina läppar med läppglans. Sedan satte jag först på den beigea mössan och sedan på med den mörka peruken, jag fixade håret så det såg naturligt ut och log sedan nöjt. Mobilen bredvid väskan vibrerade och jag tog upp den.

   ”hej pappa” sa jag och lutade mig mot väggen bredvid handfatet.

   "hej hjärtat, vart är ni?" frågade han.

   "vi är inne på badrummet, har precis bytt om" svarade jag och granskade mig själv i spegeln. Jag började packa ihop väskorna och drog igen dragkedjan.

   "okej, bra. Jag åker upp på till våning 3 där artisten redan är. Så kom upp så fort ni kan"

   "kan du inte bara säga vem det är så jag kan förbereda mig mentalt?" utbrast jag med en barnslig röst och pappa skrattade.

   "tyvärr gumman, du får veta det snart på egen hand" sa han och la på, jag tittade irriterat på telefonen innan jag vände mig mot Paige som också var redo att gå. Jag log och gick ut ur badrummet.

jaha, första kapitlet på den nu. vad tycks?? bra/dåligt?? KOMMENTERA! ♥