Ännu en gång öppnade jag munnen men inget ljud kom ut. Jag tog ett djupt andetag och svalde. 
   "vi måste prata" sa jag sedan och satte mig på sängkanten, Selena stirrade på mig och skakade på huvudet. 
   "nej... nej" viskade hon fram. Jag såg sorgset upp på henne. 
   "Selena... vi... jag ville inte vara elak mot dig genom att vara tillsammans med dig när vi inte känner på samma sätt" sa jag och nu rann tårarna nerför hennes ansikte. 
   "men..." började hon säga men tystnade. "vad menar du?" fick hon tillslut ut och rynkade pannan. 
   "jag har fått känslor för någon annan och dessutom finns det ingen... kemi... mellan oss längre. Inte så som det brukar" sa jag och hon såg oförstående på mig, sedan verkade något klicka för henne för hennes ögon gick från sorgsna och tillbaka till förbannade. 
  "menar du att du har gått och förälskat dig i miss självmord!?" fräste hon fram.

   Jag suckade men nickade svagt. "ja, jag kan inte hjälpa det" 
   "så du tänker lämna mig för en slampa, en hora!? Som dessutom inte ens gillar dig tillbaka!" sa hon och skrek ut det sista. Hade hon precis kallat Hannah för en slampa? Wow, jag trodde inte Selena kunde sjunka så lågt, men nu hade hon precis bevisat motsatsen. 

   "kan inte fatta att du just sa det där" sa jag och såg hårt och argt på henne. Hon tittade lika rasande tillbaka innan hon mjuknade och verkade ha tagit in vad hon just sagt. 
   "åh, jag vet. Jag är ledsen, jag vet inte vad som flög in i mig. Jag vill inte förlora dig bara" sa hon desperat. 
   "synd, för det gjorde du precis" mumlade jag fram. 
   "nej, Justin. Vi kan fixa det här! Bara lämna mig inte!" sa hon och började klänga sig fast på mig, jag slet loss henne från mig och puttade henne ifrån mig. 
   "jag vill inte ha med dig och göra längre" sa jag och vände mig bort. Jag hörde Selena snyfta bakom mig men jag brydde mig inte längre. Vad hade hänt med den Selena jag hade lärt känna och älskat?

   "jag älskar dig Justin. Glöm aldrig det" hörde jag henne viskade innan dörren öppnades och stängdes med en smäll. Jag slöt trött ögonen och stönade högt i frustration. 

Hannahs Perspektiv.

   "... som dessutom inte ens gillar dig tillbaka!" hörde jag Snövit skrika. Vi satt alla tysta runt ett bord och hoppade till varje gång Snövits röst ekade i hotellrummet. Hon hade skriket en massa saker och jag kände ett obehag växte i magen på mig. Vad hände? 
   Deras monolog fortsatte men nu pratade de i normalt tonläge och de var för lågt för oss att höra. Efter en stund hörde vi hur dörren öppnades och stängdes. Pattie reste sig fort upp och vi andra följde efter, i hallen tog Snövit ryckigt på sig skorna. Sedan vände hon upp huvudet och hennes glödande ögon gjorde nästan brännmärken på min kropp. 
   "det här är inte över" sa hon innan hon fort försvann ut genom dörren. Alla stod vi chockade och såg på stället där Snövit precis stått, Pattie var den första som rörde sig och han gick fort bort till Justins sovrum. 

 

†

Jag satt och såg ut genom det lilla fönstret på flygplanet. Bredvid mig vred sig Pattie något i sömnen, Justin satt någon rad framför tillsammans med Kenny. 
   Pattie och Justin hade varit inne i hans rum och pratat i någon timme innan de hade kommit ut igen och jag hade sneglat på Justins ansikte och sett att hans ögon var en aning röda. Jag hade önskat att jag kunde ha gått fram och slängt mig i hans famn, krama och trösta honom. Men jag hade hållit mig i skinnet och stått kvar på stället.

 

 

Justins Perspektiv.

   Vi gick inför landning och mina tankar drog sig till Hannah. Hur mådde hon nu? Klarade hon sig? Fick hon panik? Hyperventilerade hon?

   Jag tittade ut genom det lilla fönstret och tänkte på hur resan till New York hade varit en total katastrof. Jag hade blivit förälskad i en tjej som inte gillade mig på det sättet tillbaka och vill dessutom inte prata med mig längre. Min flickvän… eller, ja... före detta flickvän… Mamma hade berättat vad Selenas sista ord hade varit innan hon stormat ut ur rummet.

”det här är inte över” vad menade hon med det? Skulle hon verkligen bli en sådan där patetisk ex-flickvän som vägrade gå vidare? Jag suckade och hoppades verkligen på motsatsen.

 

†

 

Hemma… Med en suck släppte jag min väska på golvet i mitt rum, allt såg precis likadant ut som det gjort när jag lämnat det för fyra dagar sedan. Allt låg på sin plats…

   Jag gick fram till min stora säng och sjönk slapp ner på madrassen, även fast jag hade sovit i stort sett hela natten och hela flygresan så var jag otroligt trött. Utan att jag märkte det gled jag in i sömnen och slocknade.

 

 

Hannahs Perspektiv.

   ”Justin!” ropade Pattie, jag satt i en utav köksstolarna och såg på när Pattie gjorde middag. ”Justin, det är mat!” skrek Pattie igen men inga fotsteg närmare sig eller något svar. Pattie suckade högt och såg sedan bedjande på mig, fort tittade jag omkring efter Kenny men såg inte skymten av honom.

   Med en suck ställde jag mig upp, ville inte svika Pattie och gick uppför trappan som ledde till övervåningen. Jag tog till höger och bort till Justins dörr, försiktigt knackade jag på men fick inget svar så jag öppnade så tyst jag kunde dörren.

   Därinne hittade jag Justin på sängen, han sov lugnt och jag kunde inte låta bli att le. Han var så söt när han sov, så fridfull, som om världen var problemfri. På lätta fötter gick jag fram till sängen och satte mig sedan bredvid honom, jag skakade försiktigt hans arm för att få honom att vakna men han stönade bara och mumlade något ohörbart.

   ”Justin” sa jag och skrattade tyst. ”det är mat”

   Han mumlade något igen och jag skakade försiktigt hans arm igen. Innan jag hann reagera omslöt hans hand runt min handled och han drog ner mig i sängen, med ett fast grepp runt min handleder så satte han sig över mig. Med busiga ögon såg han ner på mitt ansikte som måste se väldigt chockat ut.

   ”såååå… kan du berätta varför du vägrar att prata med mig?” frågade han och det tog en stund innan jag kunde svara. Dels för att jag fortfarande var i chock och för det andra en aning distraherad av hans plötsliga närhet. Hans ansikte som var några decimeter från mitt, hans kropp som pressades mot min. Jag förvånades av mig själv att jag inte fick panik eller blev äcklad efter allt jag varit med om, men det här var på något viss annorlunda. Jag visste att Justin inte skulle skada mig på det sättet.

   ”kan du svara på det?” mumlade han och lutade sig närmre mitt ansikte.

   ”det är mat” var det enda jag fick fram, han suckade och klev av mig. Tillsammans gick vi ner till köket och jag gick fort och satte mig på min stol, Pattie såg upp och tittade glatt på sin son.

”somnat?” frågade hon och jag nickade med ett leende.

 

 

 

jaha... jaha... ehm... Justin och Selena är i alla fall offically over! finns inte mkt mer att säga, kapitlet kanske blev lite kort men det här e typ ett mellankapitel... men vad tycks? :) KOMMENTERA! ♥