En ljus strimma kom från springan under dörren och var min enda ljuskälla i det mörka rummet jag låg i. Jag suckade och försökte sätta mig upp men blev stoppad av repen som mina händer var bundna i, som i sin tur var bundna runt stålstängerna i säng gaveln. Jag försökte rycka mig loss men kved till av smärta när repen skar in i min hud.

   Jag frös och huttrade till, det enda jag hade på mig var ett par smutsiga och noppriga trosor och en svettig, gammal bh. Jag kröp ihop i fosterställning så gott jag kunde och grät tyst, utanför dörren hördes skratt, klirr från glas och höga rop. Jag borrade ner mitt huvud i en utav kuddarna i den slitna sängen jag låg i och tänkte på mamma.

   Min älskade mamma, som jag hade älskat över allt annat. Min förebild, mitt allt. Hon hade varit min beskyddare mot monstret som nu satt ute i rummet och drack med sina äckliga vänner. Men min älskade beskyddare stannade inte länge hos mig för hon dog i en bilolycka när hon krockade med en lastbil när jag var runt 10 år.

   Efter min mammas begravning våndades jag för vad Mark - annars kallad pappa - skulle göra med mig, han hade alltid tyckt att jag var ett misstag, ett missfoster, att de borde ha sålt mig när jag var liten. Men min mamma protesterade och jag behölls eftersom Mark älskade min mamma mer än något annat.

   Men Mark var jätte snäll mot mig. Han var mjuk i tonen, gav mig saker, stoppade om mig när jag skulle sova och ett hopp tändes inom mig att det kanske inte skulle bli så hemskt som jag hade trott. Men den lågan slocknade fort.

   Ett år senare kom Mark hem full som vanligt, skrek på mig, slog efter mig. Men den här gången slutade det annorlunda, han drog in mig i sitt rum och våldtog mig brutalt. Det var första gången Mark våldförde sig på mig men inte den sista. Nej… långt ifrån.

   Några månader gick och han började även slå mig, antigen för att han fick lust eller ville ha någon att skylla på. När mina lärare sedan försökte kontakta honom och prata om blåmärken som hade börjat ploppa upp på min kropp, drog han ur mig ur skolan och låste in mig i huset.

   Mitt namn är Hannah Davids och jag är nu 16 år gammal, i 5 år har Mark - min egen pappa - våldtagit, misshandlat och sålt mig som prostituerad till sina egna vänner för att känna pengar eftersom han är så himla oduglig att han inte kan hålla ett eget jobb.

   Låset i dörren rasslade till och jag såg skrämt mot dörren, den flög upp och där stod han. Mark, djävulen han själv. Det starka ljuset som strömmade in skar som knivar i mina ögon, tårarna rann hastigt nerför mina kinder. Bakom Mark stod en man i 50 – års åldern.

   ”här har du henne, gör vad du vill” sa han och viftade nonchalant med handen åt mitt håll innan han vände sig om för att gå.

   ”snälla Mark” försökte jag förtvivlat.

   ”NU HÅLLER DU KÄFTEN UNGE!” röt han och puffade in mannen i rummet innan han slängde igen dörren.

   Rummet blev svart igen och jag hörde hur mannen trevade sig fram i rummet och fann byrån där den lilla lampan stod. Han tände den och ett svagt sken lyste upp rummet, han drog snabbt av sig kläderna och tog en kondom från skålen pappa hade satt på byrån. Han drog på den och jag äcklades av hans håriga bröst och kulmage. Han gick till mig i sängen och tog tag om mina vrister.

   ”snälla herrn” försökte jag även med honom. Han log bara grymt och drog i mina ben så jag hamnade på rygg, han drog fort av mig mina trosor och la sig ovan på mig.

   Fort tvingade jag mig själv att sjunka in i min dvala som bestod av lyckliga minnen med mamma. Jag kände när han trängde in och en stund jobbade han hårt och snabbt tills han kom och stönade högt av njutning. Sedan blev han liggandes slapp på mig tills han gled ur och ställde sig upp, drog av kondomen och kastade den i den redan överfyllda papperskorgen från tidigare använda kondomer.

   Alla killar var likadana, alla hade samma behov av sex. Hade ingen respekt för tjejen som de faktiskt knullade sönder? Äckliga jävla svin var dem alla, aldrig att jag skulle röra en kille frivilligt. Han drog på sig sina kläder och smekte mig över kinden.

   ”tack då lill tjejen” sa han.

   ”rör mig inte ditt äckel!” fräste jag och han ryckte fort bort handen, han böjde sig sedan ner och plockade upp något. Jag såg att det var mina trosor, snabbt drog han dem på mig och log mot mig som om han hade gjort mig en tjänst. Jag stirrade stint tillbaka på honom.

   Han släckte lampan och gick ut till de andra och lämnade mig i det mörka rummet igen. I mörkret blev jag den sårbara och olyckliga tjejen igen som nu brast ut i tårar. Vad ska det bli av mig? När ska jag få komma härifrån? Bli fri? När ska någon komma och rädda mig? Ska jag aldrig få mitt "happy ending"? Ska jag bara ligga här och ruttna medan jag blir knullad?

jaha, där har ni prologen för nästa novell vid namn "Trust Issues". som ni läste så har Hannah Davids inte det lättaste livet... men vem vet kanske hon får sitt "happy ending"?

kramisar, kapitel 1 kanske kommer upp senare annars imorgon. :)