"vad gör du!?" frågade jag panikslaget.

   ”går och lägger mig” svarade Justin oförstående.

   ”här!?” utbrast jag och pekade på sängen.

   ”ja, vart annars?” frågade han och höjde armen och visade det silvriga armbandet, min arm följde efter hans rörelse. ”min arm är inte 25 meter lång, så om du så gillar det eller inte så behöver vi sova i samma säng. Men var inte orolig, jag kommer inte röra dig” sa han och höjde armarna i en avväpnande gest.

 

 

   Vi låg nu i sängen på en varsin kant, med armarna sträckta mot mitten. Vi hade stått bredvid varandra och borstat tänderna och Justin hade skrattat roat åt våra trötta och uttryckslösa ansikten och jag skrattade med honom.

   När det sedan var dags att byta om la jag handen över mina ögon och lät min arm dras med medan han tog av och på sig pyjamas. Hans t-shirt fick han dock ha kvar eftersom ingen av oss fick av oss tröjorna, han såg sedan bort när det var min tur att ta av mig jeansshortsen jag hade på mig. Den vita t-shirten fick jag ha kvar och kröp sedan ner under täcket, han vände sig mot sängen och la sig ner han också. Pattie hade kommit in och sagt god natt och sedan släckt lampan.

   Justin hade nu somnat och andades med lugna och tunga andetag, jag var klar vaken och såg upp i taket. Jag vände försiktigt på huvudet och tittade på hans bröst som höjdes och sänktes vid hans andetag, på hans ansikte som var avslappnat och… sött. Jag suckade och vände upp blicken mot taket igen. Ordet ”ensam” ekade i huvudet på mig.

 

 

Justins Perspektiv. 

   Jag slog försiktigt upp ögonen och kände någons andetag mot min hals. Jag blickade ner och såg Hannahs huvud som låg precis under mitt, vi låg bara några centimeter från varandra och vi höll varandras händer som igår. Jag granskade hennes ansikte som var ledigt och fridfullt, hon andades in djupt en gång och andades sedan ut.

   Jag såg hur hennes ögonlock fladdrade till precis som de brukar göra innan man öppnar dem helt, jag blundade snabbt. Hon jämrade sig svagt som man brukar göra när solen skiner en rakt i ögonen och det svider. Jag kände hur hon lyfte lite på sig och vred på sitt huvud, hon la sig ner igen och jag kunde känna hennes andetag mot min hals igen.

   Jag förundrades över att hon inte drog sig undan, men en del av mig var glad att hon inte gjorde det. Jag ville att hon skulle ligga nära, jag ville ha henne i min famn och krama hennes trasiga kropp. Jag kämpade med att inte rynka pannan åt mina tankar som kom från ingenstans. Vad är det du säger, Justin? Du har ju Selena, skärp dig! Ja, Selena som nu var i Paris och hade konsert, Selena som var flera hundratals mil härifrån.

 

 

Hannahs Perspektiv.

   Jag vaknade med ryck upp ur den hemska drömmen, Mark hade jagat mig i en skog i vad som kändes som evigheter. Han slutade aldrig, jag jämrade mig svagt när solen sken mig rakt i ögonen och mina ögon tårades. Jag lyfte lite på över kroppen och såg mig omkring, det var då jag märkte att jag låg närmre Justin än vad jag hade gjort när jag hade somnat. Jag la mig försiktigt ner på kudden igen för att inte väcka honom, jag granskade hans sovande ansikte och log svagt.

   Jag hade aldrig sovit med någon annan i en säng förut, det hade alltid varit jag i mörkret och repen. Aldrig med någon som sände ut värme och andades i takt med mig och jag… gillade det. Det var… mysigt. Jag rörde lite på min hand och kände hud mot mina fingertoppar, jag såg ner på min hand och såg att Justins hand kramade min egen. Jag tittade förundrat ner på våra händer, detta hade jag som mycket annat aldrig gjort förut. Hållit någon annans hand.

   Jag rörde tummen lite över hans handrygg och förvånades över den mjuka huden. Även detta var… mysigt. Att hålla någons hand kändes bra, det kändes lyckligt. Justin vred på sig i sömnen och hans fingrar gick mellan mina och kramade dem.

 

 

Justins Perspektiv.

   Hennes fingertoppar strök mot min handrygg och jag hörde hur hon andades in sedan blev hon stel och tyst. Efter en stund kände jag hennes tumme som smekte min handrygg, jag låtsades vrida lite på mig och jag flätade samman våra fingrar. Det kändes bra att hålla hennes hand. Vilket det inte borde göra, men det gjorde det. För mig hade alltid hållit hand på detta sätt varit något heligt som man gjorde med sin flickvän eller pojkvän.

   Och Hannah var inte min flickvän, men ändå så kändes det… rätt. Rätt på så många sätt. Jag slog försiktigt upp ögonen igen och mötte hennes grönblåa blick, hon gjorde ingen ansats till att skrika rakt ut av våran närhet utan såg bara stumt tillbaka på mig.

   ”god morgon” mumlade jag hest.

   ”god morgon” viskade hon utan att ta bort blicken från mig. Jag log svagt mot henne.

   ”sovit gott?” frågade jag och jag såg hur hon svagt skakade på huvudet. Jag rynkade smått på pannan. 

   ”mardröm?” frågade jag bekymrat, hon nickade. ”Mark?” hon nickade igen, jag kramade hennes hand. ”han kommer inte tillbaka” hennes ögon fylldes lite av tårar och hon svalde.

   ”tänk om han gör det då?” frågade hon svagt.

   ”han gör det inte” svarade jag bestämt. ”inte om jag har ett ord med i spelet”

 

†

 

Idag i studion skulle Boyz II Men komma, eller i alla fall Shawn Stockman som skulle sjunga den största delen i Fa La La av dem. Jag var otroligt stolt över alla artister som jag hade fått med på albumet, Usher, Boyz II Men, Mariah Carey, Busta Rhymes. Jag såg på Hannah som satt och tittade ut genom fönstret som hon alltid gjorde när vi åkte bil. Handklovarna satt fortfarande runt våra handleder och hon verkade rycka till lite varje gång våra fingrar möttes.

   Varför visste jag inte, hon hade varit lite frånvarande sedan i morse. Har inte velat se mig i ögonen sedan vi hade gått upp ur sängen och jag blev nästan galen, jag ville få en blick, ett leende, vad som helst. Bilen stannade och jag rycktes ur mina tankar.

 

†

 

”Justin!” utbrast Shawn glatt när han kom in i studion.

   ”Shawn!” hälsade jag lika glatt, jag kramade hon lite lätt med ena armen eftersom min andra var sammanlänkad med Hannahs och hon hade fort backat när en främling kom in i rummet. Nu hade hon vant sig lite vid de andra killarna och verkar ha kunna slappna av något med nu var hon på helspänn igen.

   ”och vem är denna sköna dam?” frågade Shawn sedan och såg på Hannah. 

   ”detta är Hannah, hon är otroligt blyg” förklarade jag åt hans frågande blick om hennes uppspärrade ögon och skrämda ansikte.

   ”och detta?” frågade han och tittade på handklovarna. Jag skrattade till.

   ”ehm… tja, ny accessoar” svarade jag och flinade. Shawn skrattade till och tog sig om magen.

   ”du är rolig du, Bieber” svarade han och klappade mig på axeln.

 

 

Hannahs Perspektiv. 

   Den mörka mannen var okänd och därmed skrämmande. Hela dagen hade jag precis som igår gått med Justin fram och tillbaka mellan de båda rummen, den mörka mannen hade även varit därinne och sjungit. Han var bra, men jag tyckte Justin var bättre. 

   ”okej, informationsdags!” ropade Scooter och alla vände blicken mot honom.

   ”jag tänkte gå genom det som händer nu i helgen” förklarade han och jag kunde se hur Justin nickade. ”okej, vi flyger till New York för att du ska lansera ”Someday” på Macy’s, sedan får vi en dag ledigt. På söndagen så är det en gala för Pencil Of Promise, sedan åker vi hem och då är det fullrulle med albumet igen” sa han och log glatt. Jag såg mig förvirrat omkring på dem. Skulle vi resa!?

 

---

 

mellankapitel. hm... hur tror ni Hannah hanterar resandet? :)

vad händer i New York? vad tycks? kommentera! ♥