Ännu en gång behövde vi tränga oss genom den fasansfulla gruppen av hysteriska tjejer och männen med kamerorna. Jag kved till av synen och jag kände att Justins grepp om min hand blev hårdare.

   "lita på dem" sa han lågt till mig och jag förstod att han menade de silvriga armbanden.

   "ledsen, men jag har tillits problem" svarade jag och han skrattade till.

   "lita på mig då" sa han och jag såg upp på honom, han såg uppriktigt in i mina ögon och log svagt. Jag nickade försiktigt, fängslad av hans gyllenbruna blick och följde efter honom ut i havet av människor. Här var tjejerna ännu värre än de vi hade stött på i Atlanta, de slet tag i kläderna vi hade på oss och tryckte sig mot oss så vi kunde röra oss några centimeter i taget.

   Jag såg skrämt runt på tjejerna som försökte röra Justin, varför gjorde dem såhär? Hade varenda kille det här problemet? Hade tjejer verkligen sjunkit gå lågt att de bokstavligen jagade killar? Vi nådde äntligen den svarta bilen och vi hoppade fort in och dörren stängdes. Resten kom in i bilen och vi började rulla.

   "vad är deras problem? Vad vill dem? Har de inga egna liv eller?" utbrast jag högt och såg bak på den stora gruppen av tjejer som hade sprungit efter ett tag. Bakom mig hörde jag låga skratt.

   "de är mina fans" sa Justin bredvid mig, jag vände mig förvirrat mot honom.

   "dina vaddå?" frågade jag.

   "mina fans, jag sa ju det förut. Jag är känd och kändisar har fans" sa han och jag stirrade tillbaka på honom.

   "men de är ju galna!" sa jag och han skrattade.

   "det är deras sätt att visa att de älskar mig" förklarade han.

   "oj, någon som har blivit självsäker?" frågade jag spydigt och skratt hördes igen. Justin såg på mig med en sarkastisk blick.

   "det är inte jag som skriker 'jag älskar dig, Justin' utan dem” svarade han.

   "nä nä, vi säger så" sa jag och klappade honom på handen, han stönade och jag kunde inte låta bli utan skrattade.

 

†

 

"mamma, kan du ta över? Jag måste duscha" ropade Justin till sin mamma. Pattie kom glatt trippande in i vårt sovrum i det stora hotellrummet som vi hade fått. Jag hade aldrig sett något liknande, allt var så prydligt och vackert.

   Pattie låste upp Justins armband och låste den sedan runt sin egen, Justin log vänligt mot henne och gick sedan fram till sin resväska. Jag och Pattie blev sittande i sängen och såg på när Justin gick runt i rummet tills han försvann in i badrummet.

   "vad är Someday?" frågade jag Pattie, jag hade lagt på minnet det vi skulle göra här och visste inte vad något utav det var för något.

   "det är Justins parfym för tjejer" svarade Pattie och log.

   "har han gjort en egen parfym?" frågade jag förvånat.

   "ja, Justin har gjort mycket han" svarade Pattie och jag kunde se hur hela hon strålade över hur stolt hon var över sin son. Jag log och önskade själv att jag hade en familj som kunde vara stolt över något jag hade åstadkommit med här i livet, men inget sådant för Hannah Davids inte. Efter en lång stund kom Justin ut ur badrummet igen, klädd i nya byxor och tröja. Han låste upp armbandet på sin mamma och låste den om sig själv igen, jag suckade.

   "jag känner mig som en bebis" sa jag och han skrattade.

   "japp, du är en bebis. Min bebis" sa Justin och log gulligt mot mig, jag fnös och han skrattade smått.

 

 

Justins Perspektiv. 

   "vi åker om tio!" hörde jag Scooter ropa genom det gigantiska hotellrummet slash sviten vi bodde i under vistelsen i New York.

   "okej!" ropade jag tillbaka och vände mig mot Hannah som hade somnat sedan en stund tillbaka. Jag log svagt och granskade hennes sovande ansikte, hon var vacker. Det var det inget tvivel om, hon hade naturlig skönhet, skönhet som kom genom hennes personlighet och utstrålning inte genom skönhetsprodukter eller annat skräp. Jag skakade försiktigt hennes arm och hon slog trött upp ögonen.

   "vi ska åka nu sömntuta" sa jag och jag såg hur hon nickade svagt.

 

†

 

Vi körde upp på baksidan av den stora gallerian och utanför hade fans flockats runt ingången men hölls på plats utan metall staketen och vakter. En flock med män, säkerhetsvakter, kom fram till bilen för att följa med oss fram till dörren. Jag såg hur Hannah lutade sig bakåt mot mig i sitt säte bredvid, hon stirrade mot bilfönstret där ena mannen kom för att öppna. Han öppnade dörren och de öronbedövande skriken från mina fans trängde igenom.

   Något annat verkade ändras i hennes ögon, hon beslöt sig för något och innan jag hann reagera drog hon med mig ur bilen med hjälp av handbojorna och sprang. Hon sprang fram till den grå bakdörren, slet upp den och vi kom in i en kort korridor. Hon fortsatte springa och jag fick hänga med så gott jag kunde.

   "Hannah, stanna!" ropade jag för att bryta genom hennes panikslagna tillstånd. Hon stannade tvärt och jag hann inte själv stanna utan sprang rakt in i henne och jag kände hur vi föll till golvet i en hög. Jag stönade svagt och jag kände hur Hannah rörde sig under slash bredvid mig. Röster och fotsteg närmade sig oss och jag hörde Scooter och mammas oroade röster.

   ”Justin! Justin!” mitt namn ljöd genom korridoren och jag stönade till svar, jag tror jag hade fått Hannahs armbåge i sidan när jag landade halvt på henne.

   ”är ni okej?” hörde jag mamma fråga när de kom fram till oss, jag rullade runt och hamnade med ryggen på golvet.

   ”jag är okej” svarade jag och gned mig i sidan där det dunkade smått av smärta, jag vred på huvudet för att se på Hannah som såg skuldmedvetet på mig.

   ”jag är jätte ledsen” sa hon svagt och jag såg hur det bildades tårar i hennes ögon.

   ”nej, nej. Det är ingen fara med mig och jag förstår” sa jag snabbt och strök bort en tår från hennes kind med min tumme, men det rann bara ännu fler nerför hennes kinder. ”gråt inte” sa jag till henne och strök bort fler tårar, hon snörvlade till och andades djupt in och ut.

   ”ingen kommer skada dig eller hämta dig” försäkrade jag henne och jag såg till att hon hade lugnat ner sig innan vi reste på oss och kom på upp på fötterna.

 

 

Hannahs Perspektiv. 

   Jag hade aldrig varit så rädd som när männen kom fram till bilen och det enda som skrek i mitt huvud var. De är ute efter dig! Spring! Och det var just det jag gjorde, Justin hade snällt tröstat mig där på golvet även fast han borde vara arg på mig, arg för att jag hade gjort honom illa och arg för att jag var ett sådant besvär hela tiden. Men han hade bara sett oroligt på mig, sagt tröstande ord och struckit bort mina tårar som envisades med att rinna.

   Justin stod nu och pratade med någon man om något som jag inte brydde eller la särskilt mycket energi på, utan jag ställde mig lite halvt bakom honom och såg runt på allmänheten istället. Män och kvinnor sprang runt och ropade ibland saker till varandra och papper gavs och mitt i allt stod vi.

   ”okej, mamma!” hörde jag Justins röst ropa och jag rycktes till verkligheten. Pattie kom fram till oss och jag såg att hon hade den lilla silvriga nyckeln i handen igen, hon låste upp Justins armband som hon hade gjort i morse och låst det silvriga armbandet runt sin egen handled igen.

   Justin försvann bort med mannen han hade pratat med och efter en stund visades vi till ett utrymme där vi kunde se hur Justin ställde sig på en rosa matta, bredvid honom stod en stor lila box med en stor blomma eller något. I handen hade han en liten flaska och bakom honom hängde det en lila duk där det stod hans namn plus ”Someday” och sedan ”Macy’s” överallt.

   Framför honom stod en grupp män med kameror och det blixtrade konstant från dem, Justin gjorde det han skulle sedan gick han av och vi gick bort till honom. För andra gången idag tog han över för sin mamma igen och jag blev fast kedjad med honom igen.

 

 

   Vi var i den lilla korridoren igen på väg ut ur den stora byggnaden och jag våndades lite över vad som skulle hända nu, skulle alla män komma? Vi kom fram till dörren och Justin stannade mig och vände mig sedan mot honom.

   ”okej, de där männen som du sprang från i morse är säkerhetsvakter. De är där för att säkert hjälpa oss fram till bilen, de kommer inte kidnappa dig eller skada dig. De kommer enbart skydda dig. Förstår du?” jag nickade svagt men var fortfarande otroligt tveksam inför detta.

   Justin vände sig mot Scooter och nickade, de öppnade dörren och jag kunde känna Justins hand som omslöt min och gav den sedan en kram. Jag svalde och följde med gruppen ut, jag såg männen som hade samlats runt dörren för att enligt Justin följa oss till bilen. De bildade en slags ring runt oss och vi började gå mot bilen, helt plötsligt bröt helvetet ut och jag kunde se hur något bröts i ringen av män och något kom springande.

 

---

 

ooooohhhh.... vad tror ni händer nu? nu har ni något att fundera på tills ikväll när nästa kapitel kommer upp. :)

så håll utskik fellas ! :) Kommentera ! :)