Justins Perspektiv.

   Hannah skrattade ett klingande skratt när det kalla vattnet sköljde över våra fötter. Jag såg lyckligt på henne och lyssnade till hennes härliga skratt, jag skulle göra vad som helst för att få höra henne skratta och se henne le varje dag. Hon tittade fascinerat ner på sina fötter och viftade med tårna i den nu blöta sanden och skrattade igen. Hon vände upp blicken och hennes ögon glittrade av lycka.

   Jag kom på mig med att stirra på hennes vackra ögon och hann inte tittade bort för än hon vände huvudet mot mig, hon mötte min blick och hennes leende blev något mindre när hon såg att jag inte log. Snabbt sken jag upp i ett leende och jag kunde se hur hennes kinder skiftade till en rödrosa ton.

   Hon log stort mot mig igen och en varm och behaglig känsla spred sig i min mage. Vad är det som händer? Vad håller jag på med?

 

†

 

Vi gick längst stranden hand i hand och Hannah skrattade varje gång vågorna sköljde över våra fötter. Jag blev så glad över hennes lycka att jag lyfte upp henne och snurrade runt, hon skrattade, tjöt och något ostadigt satte jag ner henne på marken igen.

   Fast 'något' var nog en underdrift för jag hann bara sätta ner henne på marken innan jag kände hur vi föll. Med en duns landade vi i sanden och jag hörde Hannah skratta över mig, hon hävde sig upp på händerna och såg ner på mig.

   ”lyckat” sa hon roat, jag log bara tillbaka mot henne.

   ”alltid” svarade jag sedan. Hon la sig bredvid mig i sanden och där låg vi och såg upp på den blå himlen. Jag hävde mig upp på ena armbågen och tittade ner på henne, hon vred huvudet och mötte min blick.

   ”är du lycklig?” frågade jag, hon såg ömt på mig och satte sig upp. Hon omfamnade mig i en mjuk kram och jag la förundrat armarna runt henne och besvarade kramen. Jag glömde nästan att jag ville ha ett svar och lutade mig tillbaka. ”är du det?”

   ”ja” skrattade hon. ”nu är jag det!” hon sken som en sol och slängde sig om min hals igen, hon kom med en sådan kraft att hon välte mig och hon blev liggande på mig. Jag skrattade och kramade henne tillbaka.

   ”är du lycklig?” frågade Hannah bredvid mitt öra.

   ”jag är lycklig” svarade jag mjukt.

   ”saknar du Snövit?” frågade hon sedan försiktigt och satte sig bredvid mig men halvlåg fortfarande på min bröstkorg. Jag vände min blick från hennes ansikte och tittade ännu en gång upp på den blå skyn. Saknade jag Selena? Inte som jag har gjort. Jag har inte den där klumpen i magen när man saknar någon så otroligt mycket, den fanns inte, existerade inte. Vad betydde det?

   ”jag vet inte” svarade jag frånvarande till Hannah, jag kunde känna hennes blickar som brände mot min hud men valde att inte vända blicken mot henne.

   Jag vet inte… ärligt talat visste jag inte, ärligt talat visste jag inte vad jag kände för min flickvän längre. Hon hade blivit så himla konstig när Hannah hade kommit in i bilden, hon borde vara stöttande för henne och god. Men istället möttes Hannah utav fräsande och otrevliga kommentarer, men jag måste säga att Hannah var ganska bra på att försvara sig. Men hon borde inte behöva försvara sig mot sådant längre, allt sådant borde hon ha kommit bort ifrån. Selena hade ingen anledning att vara avundsjuk eller vad det nu var som satt igång hennes dåliga sida.

   Jag vände huvudet och tittade på Hannah som hade vänt blicken mot havet igen och hennes hår dansade lite utav den svaga brisen, hennes läppar var sträckta i ett litet leende och hennes grönblåa ögon glittrade utav solens strålar som speglade sig i hennes ögon.

   Eller?

 

 

   Hela dagen spenderade vi på stranden, både gick längst vattnet men satt också i den varma sanden och pratade. Pratade om livet, tankar… allt.

   ”Justin! Hannah!” hörde jag Kenny ropa, jag vände mig om där vi satt i sanden och tittade på honom.

   ”dags att åka” ropade han när han såg att han hade vår uppmärksamhet, jag nickade till honom och vände mig om igen. Jag reste på mig och drog sedan upp henne på fötterna, jag flätade samman våra fingrar som en ren reflex. Vi svängde lätt med armarna mellan oss medan vi gick bort mot Kenny, jag fick en frågande blick av honom och jag tittade frågande tillbaka på honom. Han skakade bara på huvudet och nickade bort mot bilen.

 

†

 

”Justin, skulle jag kunna få prata med dig?” frågade Kenny när vi var tillbaka i hotellet. ”bara dig” la han sedan till och såg på handklovarna.

   ”bra, för jag behöver prata med Pattie” sa Hannah.

   ”mamma?” ropade jag och hon kom lika glatt som vanligt trippande mot oss och hon hade redan den lilla nyckeln i handen. Hon låste fast sig själv med Hannah och de gick iväg, min blick följde dem tills de försvann runt hörnet och då vände jag mig mot Kenny.

   ”ja?” frågade jag, han svepte med armen mot sofforna. Vi satte oss och han flätade samman sina fingrar framför sig.

   ”Justin, jag kunde inte undgå att se något… vad ska jag säga… oroväckande idag på stranden” började Kenny säga. ”något mellan dig och en viss ung dam som sitter i rummet intill” han höjde på ena ögonbrynet i slutet av sin mening. ”vad är det som pågår Justin? Vad hände med Selena?”

   Jag suckade och gned mig i ansiktet med händerna. ”jag vet inte, Kenny. Jag är otroligt förvirrad just nu. Jag vet inte vad som händer mellan mig och Hannah eller mig och Selena” sa jag trött och med en aning desperat ton. ”jag känner mig som en vulkan som snart kommer få utbrott och det skrämmer mig”

   Kenny hummade framför mig och jag tittade på honom. ”vad är det för känslor då?” frågade han.

   ”jag är förvirrad, bara förvirrad” svarade jag och skakade på huvudet.

   ”och jag gissar att det är mellan vem du ska välja” fastslog Kenny och jag nickade till svar. Det var exakt vad detta handlade om, jag visste inte vem… ”så Selena?” frågade Kenny.

   ”hon… hon… hon har betett sig himla konstigt den senaste veckan. Varit helt snobbig och… otrevlig. Även mot mig” sa jag och Kenny nickade.

   ”jag antar att hon inte är ett sådant stort fan utav Hannah” sa Kenny svagt.

   ”men det ger henne inte tillåtelse att snäsa elaka kommentarer mot henne. Hannah har haft det svårt och behöver värme och trygghet. Inte ännu fler kommentarer!” sa jag nu argt. ”hon har tagit så mycket skit genom åren och behöver då inte någon snobbig överklass tjej som kommer och gör allt värre” jag tystnade och tittade chockat på Kenny.

   Sa jag precis det där? Japp Justin, det gjorde du minsann. Kenny skrattade till i soffan och jag såg konstigt på honom innan stämde sedan in.

   ”och Hannah?” frågade han, jag log av bara tanken på henne.

   ”hon är min lilla bebis” mumlade jag fram. ”jag känner… vilket ord passar… behov… av att ta hand om henne, se till att hon är i säkerhet och mår bra. Jag har aldrig varit med om något liknande” sa jag och såg ut i ingenting. ”jag vet att hon kanske inte kan… vara med mig på det sättet, men…” sa jag och tystnade.

   ”jag tror dina förvirrade tankar just försvann Justin och jag tror dessutom aldrig att du på riktigt hade några. Du tvingade fram dem för att slippa göra ett beslut, men du gjorde precis ett” sa Kenny mjukt. Jag vände blicken mot honom igen och lutade mig sedan tillbaka i soffan med ett stön.

   Hannah eller Selena? frågade jag mig själv.

   ”välj hon som gör dig glad Justin” sa Kenny innan han lämnade rummet.

   Skulle jag bryta ett förhållande mellan mig och Selena över en tjej som jag har känt i någon vecka? Kände jag så starkt för henne? Skulle jag kanske ångra mig om jag släppte Selena? Eller skulle jag ångra mig om jag inte gjorde det? Sitta där gammal och vara bitter över valet jag gjorde. Alltid undra hur mitt liv varit om jag hade gjort tvärtom. Jag måste prata med henne…

   Fort ställde jag mig upp och började gå mot dörren, men jag hann inte ända fram förens den öppnades och in klev Hannah, hon såg lika förvirrad ut som jag kände mig. ”vi-”

   ”jag-” sa vi samtidigt men tystnade när vi trodde den andra skulle prata, ett nervöst skratt slapp ur våra munnar och hon tittade ner i golvet.

   ”du först” sa jag.

 

 

 

hm... vem tror ni Justin väljer? :) inte suuuuper långt, jag vet... men anledningen till varför det är del 1 och 2 av det här kapitlet är för att del 2 kommer vara samma dag fast ur Hannahs perspektiv. Så ni kommer få läsa om samma sak igen fast ur Hannahs syn, så det blir annorlunda. Dessutom får ni veta vad Pattie och hon pratade om. Vad tycks? KOMMENTERA ! :)