Trust Issues - Kapitel 6

 
PREVIOUS:   Jag såg upp över bröstet för att se om det var några märken där men inget såg annorlunda ut. Min bh som hade blivit för liten sedan ett år tillbaka tryckte upp mina bröst som vanligt och jag kunde se att min hud var irriterad vid bh banden. Jag sträckte runt armarna och knäppte upp den, jag släppte den till golvet och granskade huden på sidorna och ryggen. Märkena efter bh satt djupt och var röda och blåa på en del ställen, jag såg bekymrat på mig själv i spegeln. Jag såg sedan ner på mina ben, även dem hade blåmärken och rivsår.

   ”Hannah, det är-” hörde jag Justin säga innan han kom med snabba steg in i rummet där jag stod framför spegeln, han stelnade till mitt i steget och stirrade på min kropp i någon sekund innan han vände sig om och slog handen över ögonen. Jag såg förvirrat på honom.

   ”ehm… det är… ehm… mat” sa han sedan.

 


 

Justins Perspektiv.

   Jag gick genom korridoren för att hämta Hannah, jag såg hur badrumsdörren var öppen och att det lös inifrån.

   ”Hannah, det är-” började jag säga medan jag klev in genom dörröppningen, jag stelnade till utav synen av Hannah som stod bar upptill framför spegeln. Min blick gick över hennes blå mage och rygg och sedan över hennes röda märken runt ryggen och fram till brösten. Jag vände mig fort om och satte handen över ögonen.

   ”ehm… det är… ehm… mat” sa jag obekvämt och jag hörde hur hon fnissade.

   ”vad gör du?” frågade hon sedan. Jag rynkade pannan i förbryllelse.

   ”du står halv naken” svarade jag som om svaret vore uppenbart, vilket det också var. 

   ”och?” frågade hon.

   ”ja, det under din tröja är privat och inte för mig att se eller röra” svarade jag och tog ner handen men stod fortfarande med ryggen mot henne. Jag fick inget svar av henne utan hörde hur plagg från golvet lyftes.

   "det är definitivt första gången jag hör någon säga så" hörde jag henne mumla. "du kan titta nu" jag vände mig mot henne och såg att hon hade tagit på sig munkjackan med hade bh:n i handen. Hennes blick var riktad mot mig och hon såg fundersamt på mig. 

   "du är annorlunda än andra killar" sa hon tillslut. Andra killar?

   "vad har du varit med om?" frågade jag försiktigt men sorgset. Hon suckade och jag kunde se hur det smärtade av minnena. "du måste inte berätta" sa jag fort när jag såg smärtan i hennes ögon men hon skakade på huvudet.

   "gör inget, du förtjänar att få veta efter allt du har gjort för mig antar jag" viskade hon tyst med tårar i ögonen. Vi satte oss på golvet och jag glömde allt om middagen, hon lutade sig mot badkaret och jag mot byrån.

   "när jag var runt 10 år dog min mamma i en bilolycka och jag blev kvar med Mark, min pappa. I vanliga förhållanden hade det funkat jätte bra, men eftersom Mark hatade mig sedan minuten jag föddes så kan du ju själv lista ut att vi inte hade den bästa relationen" började hon och tittade på mig.

"den första veckan efter mammas begravning var Mark som en ängel mot mig. Men det förändrades snart... en kväll, då jag var 11 och ett halvt kanske, så kom han hem lika full och otrevlig som vanligt. Jag försökte som vanligt hålla mig undan eller göra exakt som han sa för att han inte skulle slå mig, som han hade börjat göra sedan en tid tillbaka.

   "men när jag serverade honom dricka så klappade han till min rumpa, som han aldrig hade gjort för, i förvåning tappade jag glaset i marken och det gick bitar. Mark blev fly förbannad och grep tag i mig, släpade in mig i hans sovrum. Den kvällen våldtog han mig för första gången..." sa hon och jag stirrade förskräckt på henne, några tårar rann nerför hennes kinder.

 

Tumblr_lq13att0fe1qjvt2xo1_500_large

"...that night he raped me for the first time..."

 

   "så gång på gång när han kom hem full så inte bara slog mig utan våldtog mig brutalt. När mina lärare sedan i skolan började märka de stora blåmärkena och att jag inte kunde gå normalt, ringde de hem till oss för att prata med Mark om situationen. Men hans svar på det blev att han drog ur mig ur skolan och låste in mig på ett rum, då hade jag varit lite över 12 år" sa hon och svalde, jag satt spänd och väntade på att hon skulle fortsatta. Jag misstänkte att hennes livshistoria precis skulle ta sin vändning åt det ännu sämre hållet. Hon tog ett djupt andetag innan hon fortsatte.

   "han låste in mig i rummet och förgrep sig på mig när han kände för det. Tidigt på morgonen, sent på kvällen, när som helst. Men tillslut var det inte bara han som våldgästade mig. Andra män, alla slags män, blev insläppta och Mark yttrade orden som hemsöker mig. "gör vad du vill", till en början kämpade jag emot, skrek och klöste med det slutade bara i att jag fick en massa stryk. Så jag slutade och låg istället stilla och lät dem hålla på"

    "vilket år och månad är det?" frågade hon helt plötsligt, jag var så inne i hennes berättelse att det tog ett tag innan jag hade ett svar.

   "det är 2011, september månad" svarade jag.

   "då har jag redan fyllt år. Jag föddes 6:e juli 1995. I fyra år höll Mark mig inlåst i olika rum" sa Hannah och hennes blick blev ofokuserad. En tår rann nerför hennes kind och jag såg medlidande på henne. Hur kan någon ha blivit behandlad så? Hur kan någon behandla någon så? Jag ställde mig upp och sträckte fram min hand mot henne, hon tog tveksamt tag i den. Jag drog upp henne på fötterna.

   "kommer du ihåg vad en kram är?" frågade jag henne.

   "jag brukade få sådana från min mamma" svarade hon svagt och ännu en tår rann nerför hennes kind.

   "får jag lov att ge dig en?" frågade jag och såg in i hennes ögon, som var blanka av tårarna och sken vackert av lysrören. Hon såg länge på mig innan hon nickade svagt och en aning osäkert.

 

 

Hannahs Perspektiv.

    "får jag lov att ge dig en?" frågade Justin och såg in i mina ögon. Jag granskade hans hasselnötsbruna ögon efter en glimt av lögn eller ondska. Men det enda jag såg var uppriktighet, vänlighet och värme. Jag nickade svagt, han omfamnade mig mjukt och jag la mina armar löst runt hans överkropp. Det kändes skönt och tryggt att krama honom, jag hade alltid älskat mammas kramar som var fyllda av värme och kärlek.

   Jag suckade uppgivet och släppte taget, jag kramade honom hårt och grät mot hans axel och jag kunde känna hur hans armar spändes runt mig. Jag andades djupt ut och in, jag drog in doften av honom och han luktade lika gott som sin mamma. Där stod jag och kramade en kille som jag hade känt i någon dag och på något sätt hade jag redan skapat någon slags tillit till honom.

   Jag trodde faktiskt att Justin aldrig skulle skada mig, han var vänlig. Jag såg hur han behandlade sin mamma och det var inte otrevligt eller elakt utan han behandlade henne med kärlek och respekt. Vilket jag respekterade mer än något annat hos en kille, man kan bedöma en killes kvalité genom att se hur han behandlar sin mamma eller flickvän eller tjej kompis. Om han behandlar henne bra är även han en bra kille.

   "vad gör-" hörde jag någon säga men avbröt sig mitt i meningen. Jag såg upp och såg Snövit stå i dörröppningen, jag släppte Justin och tittade på henne. "vad gör ni!? Varför tar det sådan tid? Och varför har du din bh i handen?" frågade hon sedan och såg på min hand.

   "han ville se på mina bröst, han har ju tydligen inte tillgång till dina. Borde släppa lite på tyglarna, Snövit" sa jag och lämnade badrummet, jag gav Justin ett leende och jag såg hur han såg chockat och en aning anklagande på mig. Jag hade kommit en bit bort i korridoren på väg tillbaka mot mitt rum när jag hör Snövits arga röst.

   "JUSTIN!" jag log lyckligt och gick in i rummet.

 

 

   ”det där var inte snällt” sa Justin när han kom in i rummet drygt en timme senare. Jag rullade halvt runt i sängen för att se honom ståendes i dörröppningen, lutad mot dörrkarmen med armarna i kors över bröstet. Han såg menande på mig och jag fick bita mig på insidan av kinden för att inte flina roat. 

   ”vem har sagt att jag är snäll?” frågade jag och höjde på ögonbrynet.

   ”det där gjorde henne riktigt upprörd och det slutade med att hon åkte” sa han och jag flinade roat.

   ”klarar inte Snövit lite konkurrens?” frågade jag roat. Justin skrattade från dörröppningen och gick fram till sängen, han satte sig på sängkanten och jag såg nyfiket på honom. Han var väldigt söt när han skrattade, tänkte jag och rynkade pannan. Va? Vad säger du? Söt? Ursäkta?

   Jag skakade på huvudet och såg upp på Justin, som hade vänt blicken mot mig och tittade frågande på mig.

   ”vad tänkte du just på?” frågade han.

   ”Snövit” svarade jag. Han skrattade igen och jag log.

 

 

 

Justins Perspektiv.

   Vi satt där i någon timme och pratade, lite om henne, mest om mig. Jag fick henne att le många gånger, till och med att skratta och jag kunde inte hjälpa att le varje gång hon sken upp i ett leende. Hennes leende var vackert likt en ängels och hennes ögon fick en helt annat lyster när hon log.

   ”nej, Justin. Dags att sova, det är en dag imorgon också” sa mamma när hon kom in genom dörren. Jag vände blicken mot henne och log.

   ”jag kommer alldeles strax” svarade jag vänligt och vände huvudet mot Hannah igen, som såg nästan fascinerat på mig. ”vad?” frågade jag förvirrat.

   ”jag gillar hur du behandlar din mamma bara, jag beundrar det” svarade hon frånvarande och fortsatte se på mig. Jag skrattade till.

   ”för mig faller det naturligt att vara vänlig mot min mamma, hon är min favorit tjej och hon kommer alltid ställa upp för mig. Sådana tjejer måste man behandla med respekt och inte kasta dem i soptunnan som en gammal näsduk” svarade jag och hon skrattade åt min jämförelse. 

   ”och just därför beundrar jag dig. För mig är mammor nästan heliga” svarade hon och jag log mot henne.

 

 

Jag vaknade utav att mamma talade lågt med mig och skakade mig löst, jag slog upp ögonen och hon log mot mig. ”dags att vakna gubben” sa hon och jag stönade. Jag hörde hur hon skrattade svagt.

   ”jag kommer” svarade jag svagt. Jag tog på mig nya kläder och gick sedan ner till köket, där mamma och Kenny satt. ”är Hannah vaken?” frågade jag.

   ”jag vet inte. Jag tänkte att du kunde väcka henne” svarade mamma, jag nickade och gick bort mot hennes rum. Jag öppnade dörren och möttes av ett mörkt rum, jag tände lampan och log.

"upp och hoppa sömntuta” sa jag glatt. Jag såg bort mot sängen och möttes av något helt annat än vad jag förväntade mig.

 


 
 
där fick Justin höra vad som har hänt Hannah de senaste åren och Hannah skapar ett förtroende för Justin.
men vad tror ni han möter i rummet? vad har hänt med Hannah? är hon död, kanske?
 
vad tycks? kommentera! :)

Skriven av: Ebba

Vad bra att han får veta. Vad roligt det "snövit " får veta som inte e sant :-) vem e där eller vad händer !!!!!!!!???????

2012-01-14 @ 22:49:52
Skriven av: Emelie

Linn skriv jag vill veta vad som är i rummet.

Och man måste ju älska att hon retas lite med Selena "snövit" ;D

2012-01-14 @ 23:01:46
URL: http://justtwitter.blogg.se/
Skriven av: Felicia

Asså shit, han ville se på mina bröst, hahahahahahaha! xD

Men nej, hon är inte död, då är det ingen berättelse, då har du inget att skriva om! Men hoppas det är roligt, inte sorgligt, fast ändå vill man att det ska vara typ spännande, whatever, UGGLA- du vet vad du ska göra. SKRIV! :)))

2012-01-14 @ 23:05:25
URL: http://storiesbyyme.blogg.se/
Skriven av: lolo

skiit bra längtar till nästa

2012-01-14 @ 23:33:58
Skriven av: Erica

Nu börjar jag tycka synd om Selena faktiskt.. Lilla gumman :(

2012-01-14 @ 23:39:37
URL: http://ericananny.blogg.se/
Skriven av: Felizia

HAhaha Snöövit... så jä*la awesome! :D

2012-01-15 @ 02:41:13
URL: http://onlyfellie.blogg.se/
Skriven av: Hannah

känslokall som jag är...hhahahaaha, älskar när hon mobbar selena. ;P

Men nu får du ta och skriva ett till! Vad är i rummet??

2012-01-15 @ 09:36:09
Skriven av: Ebba

Så jävla bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ebba❤TRUST ISSUES



2012-01-15 @ 11:50:37
URL: http://thatsmile.blogg.se/

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback