”no, no, no” mumlade hon bakom handen.

”jag är ledsen, men jag behövde. En sista gång” förklarade jag medan jag såg henne backa bort, innan hon vände sig om och sprang. Goodbye my love…

---

Minuterar, timmar, dagar, månader, jag vet inte hur länge, men länge låg jag i min säng och bara låg.

Tänkte, sov och grät tyst för mig själv.

Mitt liv hade för tillfället blivit patetiskt och nästan inte ens värt att leva, jag hade lämnat Melody samtidigt som jag lämnat Justin och jag hade ingen aning om när jag skulle få se någon utav dem igen. Dimitri hade vi lyckats lura till att få honom att tro att inget utav de som han trott eller sett hänt på riktigt. Och dum som han är gick han rakt i fällan och går nu runt som att han aldrig rest runt i världen på jakt efter mig, som att han aldrig luskade ut min hemlighet, som att allt var frid och fröjd.

Vår splittring kommer han ihåg och att han hade varit otrogen mot mig med Britney men sedan fick vi med lite hjälp hans medvetslöshet som orsakades på vägen till flygplatsen och att han sedan vaknade upp i hans lägenhet, mer förvirrad än någonsin, att få honom på villovägar.

Han hade förtvivlat kommit för att hälsa på mig några dagar efter, jag hade låtsats spela förvånad och frågat vart han fått allt det strunt pratet ifrån. Han hade kliat sig i nacken och sedan försökt få ihop pusselbitarna genom att fråga vad jag ens gjorde hemma.

Jag hade förklarat med att jag hade haft extrem hemlängtan och kunde inte stanna i Afrika längre. Trumpen och fortfarande något förvirrad hade han lämnat mitt hus och jag hade återvänt upp till mitt mörka rum. Paige hade kommit ett par gånger för att hälsa på mig och berätta att skolan började snart, då hade jag alltså legat här i snart en månad. Att skolan skulle börja var ändå en bra grej för om jag inte kunde vara Melody behövde jag fortsätta vara Stella.

Jag behövde vara någon, dessutom gick hela den här hemresan ut på att lista ut vad det var jag ville göra med mitt liv.

Jag suckade och rullade runt i min breda säng, Justins ansikte dök upp på min näthinna och jag log svagt. Jag saknade honom, jag saknade allt som hade med honom att göra, turnén, sången, fansen, kärleken. Jag kastade en blick på klockan och stönade lågt över att det var mindre än en timme tills jag behövde släpa mig ur sängen, ta på mig kläder, försöka äta lite frukost innan jag behövde ta bussen till skolan.

De fyrtio minuterna gick fortare än jag velat och alarmklockan skrek ut sitt eviga pipande, jag slog trött till den innan jag tände den lilla lampan på nattduksbordet. Det svaga skenet lös upp en del av mitt rum och jag gick bort till mitt badrum, jag såg på mitt bleka ansikte, de lila ringarna under mina blåa ögon och på mitt hängiga hår. Jag tittade på mig själv med avsmak, jag måste verkligen göra något åt det här! Rycka upp mig, acceptera att det var jag som valde.

Jag gick bort till min garderob, drog fram ett par tight, ett par svarta, trasiga jeans short och en t – shirt med tryck. Jag drog på mig kläderna innan jag satte upp mitt hår i en bulle på huvudet och drog sedan på mig ett par svarta stövlar. Jag gick nerför trappan och bort till hallen och struntade i frukosten då jag visste att det ända bara var slöseri med tid att ens försöka få ner något.

Jag drog på mig en grön armé jacka och drog sedan till mig min väska, jag suckade lågt då mamma kom gående mot hallen. Jag hade hoppats på att bara smita ut omärkbart, komma genom skoldagen för att sedan återvända hem igen.

”lycka till i skolan nu, gumman” sa hon och kramade mig innan hon pussade min panna.

”jaja” mumlade jag innan jag öppnade dörren och försvann ut.

 

 

Jag gick längst gatan för att komma bort till busstationen, i fem minuter fick jag sitta på bänken innan jag såg den bekanta bussen komma inkörandes på gatan. Jag ställde mig upp och bussdörren öppnades, Cindys välbekanta ansikte log ner mot mig och jag gav henne ett tunt leende tillbaka.

”haft ett bra lov, Stella?” frågade hon glatt när jag gick uppför den lilla trappan.

”jadå” svarade jag och spelade munter. Jag vände mig sedan mot korridoren och såg att det som vanligt fanns platsen längst bort i bussen där Paige redan satt. Jag suckade lågt och började banna mig genom de lömska benen och väskorna.

”nej! Du överlevde, jag som hade hoppats på att du blev uppäten av ett lejon!” utbrast Britney när jag gick förbi henne och resten av bussen skrattade. Jag la ett leende på läpparna innan jag vände mig mot henne.

”nej, tyvärr. Lejonen gillar bara segt, falskt och en aning äckligt kött” svarade jag. ”synd att du inte var där, de hade med glädje ätit dig” Britneys haka föll och gav henne ett oattraktivt ansiktsuttryck, påminde lite om uttrycket och hade fått efter att jag gett henne örfilen. Minnet fick mig att le på riktigt och jag lämnade henne mållös och gick bak till Paige.

Hon flinade och gav mig en high five.

”så hur mår du, min sköna?” frågade hon sedan, jag log snett och la min väska i knät.

”sådär, jag behöver muntras upp i alla fall” svarade jag och Paige nickade instämmande på huvudet.

 

*

 

Dagen drog sig fram segare än jag trodde möjligt och det kändes som en evighet när klockans bekanta ringning ekade genom korridorerna och lät mig äntligen åka hem.

Jag slängde in i mina böcker i mitt skåp innan jag började gå mot utgången där jag skulle möta Paige, jag strosade ointresserat genom den långa korridoren och lät blicken svepta utan att egentligen titta.

Det bruna huvudet fick dock min uppmärksamhet och jag stirrade mig förvirrat omkring efter att finna det igen. Vem? Var det där Justin?

Jag fortsatte stirra och utan att jag märkte det hade jag redan kommit ut ur byggnaden och gick rakt in i Paige.

”hey!” sa hon glatt men gick direkt till oroad när hon såg mitt skärrade ansikte.

”mår du bra?” frågade hon och tog tag i mina överarmar.

”jag tror jag håller på att bli galen” svarade jag och drog fort med henne bort från skolan.

 

---

mellankapitel! i nästa händer det grejer! ;)

 

måste bara säger ett jättestort tack till alla fina kommentarer jag fick på förra kapitlet, verkligen!

jag är otroligt tacksam över att ha er som mina läsare,  finns inga bättre.

kärlek till er! ♥ vad tycks? kommentera. :)