Just An Ordinary Girl - Kapitel 17

 
Previous: Precis som förra gången, tänkte jag och jag sträckte fort på ryggen.

”hur kommer det sig att varje gång jag hittar er så sitter antingen någon utav er på den andra eller så har ni klet i ansiktet?” frågade Scooter, dansarna bakom oss skrattade.

”ehm… det var hans fel” sa jag och pekade på Justin.

”hämnden är ljuv” sa han bara och skrattade.

Scooter nickade roat och bad sedan Justin följa med honom, jag klev fort av honom och vi reste på oss från golvet. Justin gav mig en sista blick och ett leende innan han rundade hörnet tillsammans med de andra och jag vände blicken mot de andra som glodde lätt på mig.

”okej allesammans, showen är över!” sa jag högt och de skrattade lågt innan de alla gick åt olika håll i små grupper.

 


 

Jag gick genom korridoren och bort mot danssalen igen, när jag kom in genom dörren såg jag Kayla och Jennie stå skrattandes borta vid min väska. Jag gick fram till dem och så fort de fick syn på mig hoppade de fort på mig och Kayla tjöt till.

”kan inte fatta att du satt sådär på the biebs!” sa hon och bara gapade. Jag skrattade.

”han satt på mig först! Så nu fick han bara igen” sa jag och tog tag i min väska innan jag började gå bort mot klädhängaren för att hämta min jacka.

”vaddå, har det här förut?” frågade Jennie förvånat.

”jo, jag gjorde samma bus på honom som han gjorde mot mig” sa jag och nickade bort mot stället jag hade stått och druckit vatten vid. Kayla och Jennie skrattade.

”men vad menade Scooter med klet i ansiktet?” frågade Kayla och rynkade pannan, jag fnissade till av minnet.

”han ordnade en överraskningsfest för mig här i Kalifornien för någon vecka sedan och då busade jag lite med honom och tryckte upp en tårtbit i hans ansikte” Kayla och Jennie vek dubbla sig i skratt, jag såg flinande på dem.

”ah! Jag kan inte andas!” flämtade Jennie och tog sig om magen.

”gah, gud vad kul” utbrast Kayla och torkade sina tårar.

”jaja kom nu, jag är utsvulten” fnissade jag medan jag såg på dem och började gå mot utgången. Helt plötsligt utan förvarning så slog Kayla till mig hårt på armen.

”aj! Vad var det där bra för?” frågade jag henne argt.

”jag är bara så himla avundsjuk för att du ska få smeka Justins perfekta bröstmuskler typ hela veckan och det enda jag har fått är en handskakning” sa hon surt och jag skrattade åt hennes barnsliga ton. Jennie skrattade också på Kaylas andra sida.

”det var ju Jamaica som bestämde!” sa jag oskyldigt.

”vet jag väl. Men man kan ju fortfarande vara avundsjuk eller hur!?” utbrast hon och slog ut med armarna. 

”jo, men inte avundsjuk nog för att slå mig” sa jag och gned min arm. Utanför stod det en bil kvar som väntade tålmodigt på oss, när vi klev in möttes vi av en gnällig tjejröst.

”men pappa…” sa hon och jag såg upp för att se Stephanie som argt slängde ner sin telefon i väskan. ”där är ni ju! Vart har ni varit? Vi har väntat i typ en timme!” utbrast hon irriterat när hon fick syn på oss.

”eh… mer fem minuter annars” sa jag och hon kastade onda ögat på mig. Jag satte mig ner bredvid Jennie och Kayla gav mig sitt onda öga när hon såg att hon behövde sitta bredvid Stephanie. Jag såg hur Stephanie flyttade sig bort från Kayla så det blev större utrymme mellan dem. 

"åh, jag vill inte sitta bredvid dig heller så lugna dig" sa hon till Stephanie som enbart ignorerade henne. Vi körde mot hotellet och det var knäpptyst under hela resan hem, tystnaden var nästan kvävande och obekväm. När vi väl stannade flög Stephanie först mot bildörren för att ta sig innan hon sedan vände sig mot mig.

”tro inte att du betyder något för honom för alla vet redan att han är min” sa hon innan hon snabbt vände sig och gick. Vi blev så chockade att vi enbart satt med hakorna hängande och klev inte ur för än chauffören tutade.

”okej, hände det där just?” frågade Jennie och kliade sig i nacken.

”ehm… jag tror det” svarade jag osäkert.

”kom igen, låt mig strypa henne!” utbrast Kayla och såg sedan vädjande på mig men jag enbart skakade på huvudet.

”om du gör det kanske du får sparken” påpekade jag och vi gick in i lobbyn och tog hissen upp till vårt hotellrum, när jag låst upp dörren sprang jag raka vägen in till badrummet och låste fort dörren om mig.

”orättvist!” gnällde Kayla utanför, jag skrattade och tog av mig min jacka och linne. Jag blickade ner på min mage och tyckte mig skymtade magrutor så jag spände magen. Jo, de var definitivt där. Jag skrattade och tog av mig resten av kläderna och gick in i duschen.

 

 

Väl färdigduschad med handduk virrad runt kroppen och håret upp i en turban på huvudet låste jag upp och skrapade ihop mina kläder och klev ut i rummet.

”eran tur nu” sa jag till dem samtidigt som jag gick bort mot min resväska där jag släppte ner kläderna i en hög. Jag hörde hur Kayla och Jennie brottades fram över golvet för att komma först fram till badrummet jag vände sedan på huvudet för att se Kayla liggandes i en hög på golvet utanför badrumsdörren medan hon gnällde svagt. Jag skrattade och drog fram ett par slitna midjehöga jeans shorts som jag fick på mig innan jag svepa en vit stickad tröja över huvudet, håret borstade jag genom innan jag lät det falla fritt över ryggen. 

När jag var färdigklädd och sminkat mig var Jennie klar i duschen och Kayla gick surt in i badrummet. Efter att ha suttit i fem minuters rastlöshet bestämde jag mig för att packa upp alla mina kläder och lägga dem i den stora byrån. Vi skulle ju ändå vara här i sex till sju veckor så varför inte ha kläderna på ett bättre ställe än resväskan. Jennie ställde sig bredvid mig och stirrade på alla mina kläder.

”jag lånar helt klart kläder av dig” sa hon och jag skrattade.

”när som helst” svarade jag och hon log stort mot mig.

 

 

 

 

Vi åkte ner till de andra när vi alla var klara för att äta middag, vi blev välkomnade med en lång buffé av mat och jag såg hungrigt på maten medan jag försökte hindra mig själv från att enbart slänga mig upp på bordet och hiva in maten i munnen. Så istället stod jag otåligt kvar bredvid Jennie som också stod och trampade lite på stället medan kocken pratade med oss om någonting som jag absolut inte lyssnade på utan stirrade enbart på kycklingen som låg och hånade mig på sin tallrik.

Jag hade lust att skrika "jaja, vi fattar!" till kocken men ansåg att det skulle var oartigt. Hans lilla tal tog äntligen slut och alla kastade sig bokstavligen över maten, det var nog ingen som hade ätit mer än någon macka på dagen så alla var bokstavligen utsvultna. När jag väl hade fyllt min tallrik med mat gick jag bort till ett bord som Kayla redan satt vid och skyfflade in sin mat i munnen.

”däj mataj os föj lithe!” sa Kayla med munnen full med mat, vilket gjorde att det blev något svårt att urskilja vad hon sa men jag nickade ändå instämmande.

”instämmer” sa jag sedan och Jennie kom och satte sig på andra sidan av Kayla innan hon girigt tog upp sin gaffel och kniv. Hon satte gaffeln i en korv och bett en stor tugga av ena sidan innan hon log nöjt. Jag satte min gaffel i en kyckling bit och stoppade hela biten i munnen. En kille och två tjejer satte sig vid vårt bord och jag log vänligt mot dem. Killen satte sig på stolen bredvid mig och jag måste erkänna att han var riktigt snygg.

Han hade sin mörkbruna en aning bakåt slikat men inte så det låg platt på hans huvud utan snyggt, hans läppar var utdragna i ett leende och hans grön, bruna ögon såg rakt tillbaka mot mig. Han log vänligt och presenterade sig som Derek, jag skakade glatt hans hand.

”Daphne” svarade jag och han skrattade.

”ja, jag såg dig när du hade brottat ner Justin i korridoren” sa han och flinade. Jag skrattade och nickade generat. ”hoppas du gav han mycket stryk”

”alltid” svarade jag och log snett. Vi fortsatte samtala under resten utav middagen, mest om videon dock men han berättade även att han var 18 snart 19 år gammal och han hade en äldre och en yngre syster samt att han bodde i Kanada.

”oh, bor i hemlandet av popstjärnan han själv” sa jag och flinande mot honom. Han skrattade och nickade.

”ja, alla tjejer hemma nu är lite extra glada över att vara just kanadänsare nu när Justin Bieber kommer därifrån” sa han. Jag skrattade och skakade roat på huvudet. Kayla knackade mig plötsligt på axeln och sa att de skulle gå nu.

”okej vänta, jag kommer” jag sa hejdå till Derek innan jag gick bort till disken och lämnade in min tallrik. Därefter mötte jag Kayla och Jennie som stod vid hissen och väntade. De log mot mig när de såg mig och vi klev in i hissen.

”vem var killen?” frågade Jennie nyfiket.

”han heter Derek” svarade jag till henne och hon nickade.

”jag hörde att han är värsta playern” inflikade Kayla bakom oss. Jag vände mig mot henne.

”asså vart får du tag i all information så snabbt?” frågade jag henne häpet. Hon log busigt mot mig.

”jag snokar mycket och Dereks gamla flickvän är här också så jag hörde henne prata om honom nu när vi åt. Att det var så typiskt honom att ragga på den första tjejen han sätter sig bredvid och att han tydligen inte brukar ge upp när han väl har fått in sin blick på en tjej” sa hon och såg menande på mig. Jag funderade över det en stund innan jag beslutade mig för att jag inte orkade bry mig.

När vi kom in i vårt rum gick jag fram till byrån och tog fram en stor t-shirt att sova i innan jag gick och satte mig på sängen. Jag tog långsamt och trött av mig shortsen. Nu när jag var mätt kände jag hur slut jag var både mentalt och fysiskt. När jag väl fått på mig min pyjamas gick jag och tvättade bort sminket och borstade tänderna innan jag kröp sömnigt ner i sängen och somnade inom några minuter.

 

*

 

Nästa morgon vaknade jag utav någon som satt och hoppade på min rumpa, jag vände mig halvt om och såg att det är Justin som satt och log brett mot mig.

Jag stönade och borrade ner ansiktet i kudden igen och knep hårt ihop ögonen innan verkligenhet slog mig. Jag satte mig tvärt upp så Justin ramlade av mig och ner i sängen, jag såg sedan panikslaget på klockan. Den var två på dagen. Jag stirrade mig omkring för att se Kayla och Jennie sitta vid bordet som jag kallade läxbord. När de såg mitt panikslagna ansikte började de skratta smått.

”varför var det ingen som väckte mig!?” skrek jag. Justin reste sig från sängen och gick fram till mig innan han la händerna på mina axlar. Han såg in i mina ögon och jag kände hur lugnet långsamt sköljde över mig. Jag andades in och ut.

”okej, varför var det ingen som väckte mig?” frågade jag nu i normalt tonläge. Kayla skrattade.

”vi försökte men det gick verkligen inte” svarade Jennie. ”du vägrade vakna”

”vad?” frågade jag dumt.

”jag tror du har fått jetlag” sa Justin och jag såg upp på honom. ”kommer du inte ihåg hur konstigt du betedde sig förra gången vi var här i Kalifornien?” frågade han och skrattade. Jag skrattade generat med honom när minnet ljusnade.

”men nu missade jag ju en massa!” utbrast jag besviket.

”nej, det var inget nytt. Jag fick såklart inget att göra nu när du inte var där men det var okej” sa han och viftade avfärdande med handen medan flinade. Jag log försiktigt mot honom.

”men hur kommer det sig att du är här och satt på din rumpa?” frågade jag honom och höjde på ena ögonbrynet. Han såg generat ner i golvet och tog bort sina händer från mina axlar.

”ehm… när de sa att det inte kunde väcka dig blev jag orolig och trodde du hade blivit sjuk och sen det där med din rumpa…” sa han och kliade sig i nacken.

”det funkade ju! Du vaknade!” fortsatte han sedan och log stolt. Jag skrattade och gav honom en kram.

”tack” sa jag sedan och log mot honom. Han skrattade till. Jag såg sedan ner på mig själv och insåg att jag bara hade på mig en t-shirt och trosor. Jag tog genast tag i tröjkanten och drog ner den så jag skymde mer av mina ben, ur ögonvrån såg jag hur Justin fångade min rörelse med blicken och skrattade lågt. Jag log generat mot honom innan jag diskret gick mot badrummet och vände mig sedan fort om och sprang in i badrummet.

Därinne såg jag mig i spegeln och flämtade till. Jag hade mörka ringar under ögonen och mitt hår stod på trekvart. Jag suckade, det här var andra gången han såg mig såhär. Jag tvättade av mitt ansikte med vatten och gav sedan mitt ansikte en bas sminkning innan jag tog på mig ett par shorts som jag hade lämnat kvar från igår på golvet och gick ut till de andra.

Kayla och Jennie satt kvar vid bordet men Justin kunde jag inte se.

”han behövde ge sig iväg. Han mumlade något om en intervju” sa Kayla bakom mig. Jag nickade och gick bort till byrån där jag drog fram mina mjukisbyxor och satte på mig dem istället för shortsen. Jag gick sedan bort till min resväska som jag hade låtit alla läxor ligga var i. Jag bestämde mig för att göra de jobbigaste först så jag tog upp min spanska bok och gick bort till de andra. Jag suckade och satte mig bredvid Jennie, hon såg ner på spanska boken som jag slängde på bordet.

”ni kan möjligtvis inte prata flytande spanska?” frågade jag dem en aning hoppfullt.

”jo faktiskt” svarade Jennie enkelt. Jag såg häpet på henne.

”är du seriös?” frågade jag med stora ögon. 

”japp, mina föräldrar kommer från Spanien” sa hon och log roat mot mig.

”åh, snälla hjälp mig. Du skulle vara räddaren i nöden!” hon log mot mig och öppnade sedan min bok. En timme satt jag och Jennie tillsammans med spanskan innan Kayla sa att vi behövde gå ner för att äta.

 

*

 

Jag ställde ner min väska på golvet i danssalen innan jag gick bort till Jamaica som stod bredvid stereon, när hon såg mig log hon brett och jag log försiktigt tillbaka mot henne.

”ledsen att jag inte kom igår m-” började jag men hann inte långt.

”jag vet vad som hände. Du hade jetlag, händer alla” avbröt hon och jag såg häpet på henne. ”Justin ringde” inflikade hon och jag log mot henne. Jag gick bort till min väska och satte mig sedan ner på golvet för att stretcha ut mina muskler. Jag kände mig lite stel och trött, jag suckade och la överkroppen över benen.

”hej!” utbrast plötsligt en pigg röst och jag såg upp för att se Derek ståendes över mig. Jag reste mig och log glatt mot honom. Jag hade helt glömt bort det Kayla hade sagt till mig i hissen.

”hej” sa jag lika glatt tillbaka.

”vart var du igår?” frågade han sedan och rynkade på pannan.

”jag fick jetlag och de kunde tydligen inte väcka mig så de lät mig sova” svarade jag generat. Derek skrattade och jag småflinade tillbaka. Ur ögonvrån såg jag någon komma in genom dörren, jag vände mig om för att se att det var Justin som stod i dörröppningen. Hans ansiktsuttryck var svårt att tyda men jag tyckte det nästan såg ut som svartsjuka. Dock när han såg att jag log mot honom, sken han upp i ett stort leende. Jag gick bort till honom och lämnade Derek bakom mig.

”vaken och redo?” frågade han och log busigt mot mig. Jag knuffade lätt till honom.

”jaja” sa jag och himlade med ögonen. Jamaica klappade med händerna för att fånga allas uppmärksamhet.

”okej, idag tänkte jag att ni bara kunde fortsätta att öva på de små bitarna ni har fått” sa hon och alla samlades i sina grupper innan de log och hälsade glatt på varandra.

Jag såg hur Kayla blängde ilsket på Stephanie som stod vid spegeln och puffade upp sitt platina hår innan hon sedan såg nöjt på sig själv genom spegeln. Jag skakade på huvudet och gick tillsammans med Justin fram till där vi hade övat förra gången. Vi körde genom det några gånger och det började se riktigt bra ut.

”det var jättebra” hörde jag någon säga bakom mig och vände mig för att se Jamaica. ”men nu när du rörelserna kan du börja lägga in lite utav din personlighet i det. Tänk att du ska leka med hans känslor, locka på honom för att sedan bara retas med honom genom att springa iväg” sa hon och jag nickade medan jag små log. Justin skrattade till framför mig, jag puffade lätt på hans rygg. Vi försökte en gång till och jag försökte lägga in min personlighet i rörelserna. Jag försökte tänka mig in i situationen och efter ett tag såg de riktigt äkta ut och Justin började se lite trumpen ut när jag sprang iväg varje gång, men jag sprang fram till honom och gav honom en kram.

”jag är här!” sa jag och han skrattade. När klockan slog tolv kom Usher in i salen och Jennie blev helt galen. Jag såg förvånat på henne. Okej, så hon gillade inte Justin men var galen i Usher? tänkte jag och log roat. Han log mot henne och Kayla behövde hålla i hennes arm för att hon inte skulle attackera Usher. Usher kom fram till mig och Justin där han gjorde sitt speciella handslag med Justin.

”what’s up bro?” frågade Justin.

”tänkte se lite hur det går. Jag menar jag kommer ju också vara med” sa han och log stort mot Justin. Justin skrattade och nickade innan han såg på mig.

”nej, men titta här har vi ju golv- och tårt Daphne” jag rodnade och såg ner i golvet.

”asså kan alla bara glömma tårtan!” utbrast Justin frustrerat. Usher skrattade och klappade honom på axeln.

  


 

okej, här kommer kapitelt mycket tidigare än planerat, men hoppas det gillas.

hade en irriterad människa efter mig som skrek efter ett nytt kapitel :P men nu kommer nog inte nästa kapitel upp förens senast på söndag. :)

Kommentera !

 

 

 


Just An Ordinary Girl - Kapitel 16

 
Previous:  ”varför frågar du om hon vill det?” frågade mamma.

”min manager såg henne när jag tvingade henne att dansa på mitt soundcheck och han tyckte hon var fantastisk och eftersom det ska vara mycket dans i min nästa video tyckte han att hon passade perfekt” svarade Justin och log vänligt mot min mamma som nickade förstående.

”men det vore väl roligt, du som är så himla duktig” sa mamma och såg på mig som nickade glatt tillbaka. Pappa och mamma skrev en varsin underskrift innan de gav tillbaka häftet till Justin som tackade. Jag följde honom till hallen där han drog på sig sina skor och krängde på sig sin jacka innan han gav mig en varm kram.

”vi hörs imorgon skulle jag tror” sa han sedan innan han gick bort mot sin bil. Jag nickade och vinkade när han körde bort.

 


 

Jag och Justin träffades dagen efter igen för att jag skulle få chansen att träffa Scooter och vi pratade om vad som skulle hända och han gav mig mer information, vi skulle åka om några dagar när de var klara med auditionerna för de andra dansarna.

 

*

 

Dagarna gick snabbt snart stod jag och packade i stort sett allt jag ägde i två resväskor.

”AH!” skrek jag frustrerat.

”vad är det?” frågade någon från dörröppningen. Jag vände mig om för att se Loll stå lugnt lutad mot dörrkarmen.

”det är för mycket kläder” klagade jag med en irriterad bebisröst och grät lite på låtsas. Hon skrattade roat åt mig innan hon satte sig på ena resväskan så jag kunde stänga den och gjorde sen samma sak på den andra.

”tack” sa jag och gav henne en high five och en kram. Hon log mot mig.

”jag kan fortfarande inte fatta att du ska få vara med i hans musik video!” utbrast hon. 

”vaddå du kan inte fatta det? Jag som ska vara med kan inte fatta det!” sa jag. Hon skrattade igen.

”när åker ni?” frågade hon och slutade tvärt att skratta.

”imorgon kl. 12” svarade jag och hon vände genast ner i marken. Jag kramade om henne och hörde henne mumla. ”jag kommer att sakna dig så himla mycket”

”jag kommer att sakna dig med, vem ska jag sno macka utav?” hon skrattade.

 

 

Vi gick senare ner och åt middag med mamma och pappa. Mamma hade lagat spagetti och köttfärssås.

”super gott mamma. Jag kommer sakna din mat” sa jag och klappade mig på magen. Hon log brett mot mig innan hon tackade. Loll och jag fick sedan plocka bort disken och ställa in det i diskmaskinen efter middagen innan vi gick ut till mamma och pappa i vardagsrummet. De satt och såg på House.

Inte House igen, tänkte jag och suckade, sa då istället god natt till alla och gick upp på mitt rum. Jag gjorde mig i ordning inför natten och loggade sedan in på Twitter.

 

”I’m so excited for tomorrows flight to LA!”

 

Jag log för mig själv och hoppades att de andra dansarna var schyssta och inte stela.

 

*

 

Jag anlände till flygplatsen en timme innan planet skulle lyfta och satte mig ner i en utav alla flygplatsstolarna och suckade lätt. Signal efter signal gick fram till Justin. 

"halloj!" utbrast Justin när han svarade. 

"hej det är Daphne! Ehm… skulle vi mötas på någon speciellt ställe?" frågade jag och såg mig runt. Jag hörde hur han skratta åt min oroade röst.

"ni skulle mötas utanför gate 54. Där kommer Kenny möta er" svarade han. Jag suckade lättat då kände jag i alla fall en person.

"okej, tack. Men då får jag väl bara sitta här och vänta då. När åker du då?"

"jag är redan i LA, jag åkte tidigt i morse" jag drog förvånat på munnen. 

"oh! Okej, men då ses vi väl i LA" svarade jag med ett skratt. 

"det gör vi. Kram" jag log. 

"kram" jag klickade ner samtalet och såg sedan upp. Jag satt några meter från gate 54 och såg Kenny stå precis bredvid dörren. Jag log och ställde mig upp innan jag grep tag i min väska.

”hej!” hälsade Kenny glatt när han fick syn mig och gav mig en kram.

”hej, är det ingen som har kommit än?” frågade jag med rynkad panna. 

”nej, men jag tror du kan gå in och sätta dig i planet” sa han och viftade med handen mot dörren bakom honom, jag gick bort mot kvinnan som rev biljetterna och log mot henne.

”trevlig resa” sa hon artigt och log brett. Jag gick genom gången och in i planet. Jag hade fått säte 123, det låg tydligen i fronten av planet där de hade breddare säten och mer benutrymme. Jag satte mig ner i min stol och såg att jag satt i en rad med tre säten.

 

 
Jennie, Kayla och Stephanie.
 
 

Väl endast fem minuter kvar tills vi skulle lyfta hade alla som skulle vara med i videon kommit. Det hade kommit två tjejer som satt sig ner bredvid mig, de hade presenterat sig som Kayla McHenriks och Jennie Thomas.

Dem båda hade vackert långt hår, Kayla blont och Jennie brunt. Kayla hade mörkgrå klara ögon och var tydligen 18 år gammal medan Jennie hade varma bruna ögon som dock täcktes utav ett pilotglasögon och var 16 år gammal men hon skulle snart fylla 17. De båda verkade super snälla och trevliga. 

Flygturen tog ungefär fyra och en halvtimme och när vi väl hade landat och hämtat ut våra väskor gick vi till parkeringen där stod det fem stora bilar som väntade på oss. Jag, Kayla och Jennie satte oss i samma bil som tog oss till hotellet. Hotellet var stort och lobbyn hade en fin, exklusiv inredning. Det stod många små grupper med soffor och fåtöljer i rummet och en disk i mitten där en kvinna satt. Kenny gick fram till kvinnan och talade med henne innan hon gav honom ungefär 15 olika nycklar till olika rum.

”okej, allesammans!" ropade han för att fånga allas uppmärksamhet. "för enkelhetens skull så delar vi in rumskamraterna efter hur ni satt på flygplanet” jag log mot Kayla och Jennie som log lika stort tillbaka. Vi fick vår hotellnyckel och jag såg att fått rum nr.15, vi tog hissen upp till fjärde våningen och hittade vår dörr. Kayla öppnade och rummet var jätte stort, det bestod utav två stora dubbelsängar och en stor byrå. En till dörr ledde in till ett stort badrum, i ena hörnet av rummet stod det ett bord med fyra stolar. Jag la min väska på en utav stolarna.

Läxbord, tänkte jag och vände mig sedan om för att se att Kayla och Jennie hade slängt sig på en varsin säng.

”jaha, hur kommer det sig att ni sökte till att dansa i den här videon då?” frågade jag dem, de såg genast upp på mig.

”men hallå! Det är ju Justin Bieber!” utbrast Kayla och såg ironiskt på mig.

”jag valde bara slumpmässigt” svarade Jennie och ryckte nonchalant på axlarna. ”du då?”

”jag känner Justin och hans manager såg mig dansa på hans soundcheck en gång. Han tyckte jag var bra och ville att jag skulle vara med” svarade jag med ett leende.

”vad!?” skrek Kayla högt. ”känner du the biebs?” frågade hon och ruskade mig.

”vad sa du? The biebs?” jag rynkade på pannan.

”ja, det är ett smeknamn” jag skrattade. ”visste du inte det?” jag skakade på huvudet.

”jag har inte känt han i år direkt” svarade jag och gick bort till Jennie som satt på en utav sängarna. Kayla slängde sig bredvid mig och såg forskande på mig.

”vad?” frågade jag och skrattade till, men hon enbart skakade på huvudet.

 

*

 

Kayla och Jennie valde att sova tillsammans i den ena dubbelsängen så jag fick den andra för mig själv. Alarmklockan ringde klockan sex nästa morgon och jag släpade mig trött upp ur sängen och gick fram till gardinen för att sedan dra bort dem så ljuset lös upp rummet. Kayla och Jennie stönade när ljuset sken på deras ansikten.

Jag gick in i badrummet och satte upp mitt hår i en tofs innan jag sköljde mitt ansikte med kallt vatten i hopp om att piggna till lite. Väl tillbaka i rummet hade Jennie klätt på sig medan Kayla låg tvärs över sängen och sov fortfarande. Jennie såg roat på Kayla innan hon skrattade och gick in i badrummet. Jag hoppade upp på sängen och studsade sedan runt så Kayla studsade runt nere på madrassen. Jag hoppade en sista gång innan jag landade på rumpan bredvid henne.

”dags att vakna sömntuta” sa jag och skrattade. Hon stönade och satte sig trött upp, jag klev ur sängen och gick bort till min resväska där jag tog fram ett par stora, grå mjukisbyxor, en svart sportbehå och ett vitt, slappt linne. Vi gjorde oss färdiga innan vi åkte ner för att äta frukost med resten av gänget. Bilarna som skulle ta oss till studion stod utanför och väntade på oss när vi kom ut genom entredörrarna. Vi delade upp oss och satte oss i bilarna innan de körde iväg. Vi hann inte åka mer än tre minuter för än Kayla sov bredvid mig.

”undra om det alltid kommer att vara så här?” frågade jag Jennie, hon kastade en blick på Kayla och skrattade. När vi kom fram efter ungefär en halvtimmes bilåkande behövde vi ruska Kayla hårt för att hon skulle vakna.

”vart är jag!?” utbrast hon förvirrat.

”vi är framme” svarade Jennie lugnt och log mot henne. Hon nickade sömndrucket och följde långsamt efter oss in i byggnaden. Vi visades till dans sal 27, salen var gigantisk och solen sken in genom de stora glasfönstrerna som täckte två utav väggarna, den tredje till höger om dörren var täckt utav speglar och längst varje vägg satt stänger. Jag gick fram till en klädhängare för att hänga upp min jacka och hamnade bredvid en blond tjej.

”hej” hälsade jag vänligt och log. Hon såg nedlåtande på mig innan hon gick förbi mig och bort mot en kille, hon vickade lite för mycket på höfterna för att det skulle se naturligt ut när hon gick över golvet.

Helvete! Vi hade fått en uppblåst bimbo med i gänget, tänkte jag och suckade trött innan jag gick bort till Kayla och Jennie som satt och stretchade.

”vet ni vem det där är?” frågade jag dem och nickade bort mot tjejen.

”det där är Stephanie” svarade Kayla. ”hon är en 17årig liten snobb med en rik farsa som ger henne allt hon pekar på. Hon behövde säkert inte ens gå på audition. Hennes pappa köpte säkert en plats åt henne” Kayla såg surt bort mot Stephanie som stod och pratade med killen, hon putade lite för mycket med brösten så den stackars killen fick det svårt att inte tappa fokusen och såg sig förvirrat omkring. Jag skrattade och böjde mig ner över mina ben.

 

 

När jag var färdig utdragen lade jag mig trött ner på rygg och blundade med händerna liggandes på magen. 

”ligger du här och slappar!” hörde jag en välbekant röst säga roat. Jag öppnade ena ögat för att se Justin stå lutad över mig med ett brett leende på läpparna. Jag skrattade och ställde mig upp innan jag gav honom en kram.

”hej” hälsade jag och backade sedan ett steg. ”Justin det här är Kayla och Jennie” sa jag sedan och pekade på dem. Kayla stirrade på honom medan Jennie såg lätt uttråkad ut. Han skakade deras häner och log brett. En mörk kvinna ropade plötsligt längst fram i salen på honom och han gav oss ett leende innan han gick bort mot henne.

”iiiiihhh!” tjöt Kayla och hängde sig fast på min arm. Wow, vilken deja vu jag fick när hon gjorde så då Tess gjort samma sak innan vi skulle se konserten i Atlanta. Jag skrattade och gav henne en kram.

”okej, hör upp allesammans! Mitt namn är Jamaica. Roligt att ha er här men nu ska vi ta och dela in er i olika grupper som har olika delar i dansen att dansa” berättade kvinnan vid namn Jamaica.

Kayla och Jennie blev indelade tillsammans med Stephanie och tre andra tjejer, ur ögonvrån såg jag Kayla sucka argt när hon hörde att hon skulle vara i samma grupp som Stephanie. När mitt namn ropades upp pekade Jamaica på ett ställe någon meter framför henne, jag gick lydigt och ställde mig där hon hade pekat. Jamaica gick och gav de andra instruktioner medan jag blev stående längst fram i salen.

”har du kul?” frågade en röst precis bredvid mig. Jag ryckte till och skrattade när jag såg Justin stå flinande bredvid mig.

”eh… det blir säkert roligare när jag får veta vad jag ska göra” svarade jag och såg på Justin som log roat mot mig.

”Daphne eller hur?” frågade Jamaica bakom mig. Jag vände mig mot henne och nickade glatt.

”det är jag det”

”okej, du ska göra första partiet med Justin, sedan ska du ha en spotlight sekund och såklart paritet där ni alla ska dansa” sa hon och jag nickade förstående.

”bra. Du kan börja med att ställa dig bakom Justin” sa hon och jag gick runt honom och ställde mig bakom honom, han var längre än mig så jag blev tvungen att luta mig åt sidan för att kunna se Jamacia.

”du ska vara hans "mystery girl" som han ungefär väljer att ”älska”” fortsatte hon och gjorde citattecken i luften, jag log mot henne bakom Justin och jag såg sedan på Justin genom spegeln som tittade lika glatt tillbaka på mig.

”musiken kommer startas och när Justin sen börjar sjunga så kan du ta dina händer så här” sa hon och visade mig hur jag skulle i stort sett smeka över hans bröst i någon sekund innan jag skulle rycka bort armarna igen.

”sen kommer han att luta sig åt ena hållet och då kommer du visa dig lite och då vänder han sig åt de andra hållet och då visar du dig igen. Som om du lekar med honom” sa hon och jag nickade.

”efter det så kommer han att hoppa runt för att fånga dig ungefär och då ska du backa och vifta lite med fingret” avslutade hon.

”bra, vi gör ett försök” hon gick fram och satte på musiken, låten dunkade ut genom högtalarna och när hon räknade in mig så gjorde jag som hon hade sagt och hon visade tummen upp.

”väldigt bra. Vi har ju såklart mer tid att öva men jättebra för att vara första gången” jag log tacksamt mot henne. Jag och Justin övade hela dagen på vårt parti och jag började fundera på hur många gånger jag skulle behöva smeka hans bröst genom veckan.

 

 

Justins Perspektiv.

Daphne hade fått rollen som min "mystery girl" som Jamaica valde att kalla henne. Jamaica visade Daphne hur vår del skulle se ut och Daphne nickade allvarligt innan hon såg på mig. Jag sken upp i ett stort leende och hon log tillbaka mot mig, jag var glad att jag skulle göra den här delen med henne istället för någon utav de andra tjejerna. Jamaica startade låten, Daphne gjorde ett bra jobb och hon tog in hur hon skulle göra riktigt fort.

Jamaica gav henne bra kritik och Daphne log stort mot henne. Vi övade resten av dagen på vårt lilla parti och det blev bara bättre och bättre. Klockan slog två och det var slut för dagen, Daphne gick bort till sin väska och tog upp en handduk som hon torkade sig i ansiktet med innan hon tog upp sin vattenflaska och började girigt dricka.

Jag såg min chans till hämnd och gick försiktigt fram innan jag klämde på flaskan precis som hon hade gjort på mig och det sprutade vatten ner över hennes haka och linne. Jag skrattade medan jag klappade med händerna och hon vände sig mot mig med vatten droppande från hakspetsen.

”hämnden är ljuv inte sant och jag håller med effekten är roande” sa jag och såg busigt på henne.

”JUSTIN!” skrek hon sedan och jag spärrade genast upp ögonen innan jag sprang bort från henne. Jag sprang ut i korridoren men jag hann inte långt för än jag kände hennes tyngd på ryggen och vi brakade i golvet. Hon satte sig gränsle över min mage och låste fast mina händer över mitt huvud.

”nej, men titta. Vem är det nu som har övertag?” frågade hon. Jag log upp mot henne.

”jag gissar på att du syftar på dig själv” svarade jag och la huvudet på sned.

”smart där Justin” sa hon och jag skrattade.

”och vänta, hur gick det sen?” frågade hon samtidigt som hon lutade sig framåt mot mitt ansikte innan hon såg in i mina ögon. Dock hann hon inte längre för än dörren framför oss svängde upp och Scooter, Usher och Kenny kom gående.

 

 

Daphnes Perspektiv.

Träningen var slut för dagen och jag suckade lättat innan jag gick bort till min väska där jag torkade bort svetten med en handduk. Sedan tog jag upp min vattenflaska och började girigt klunka vattnet, helt plötsligt såg jag en hand som sträckte sig mot min flaska och innan jag hann reagera och ta bort flaskan från munnen så tryckete handen till flaskan. Det forsade för mycket vatten till min mun så det sprutade vatten nerför min haka och ner på mitt linne. Jag vände mig droppande mot Justin som stod och skrattade.

”hämnden är ljuv inte sant och jag håller med effekten är rolig” sa han.

”JUSTIN!” skrek jag och hans ögon spärrades upp innan han sprang. Jag sprang efter honom och en bit in i korridoren utanför danssalen kom jag i kapp honom och hoppade upp på hans rygg och vi brakade i golvet. Precis som när han brottade ner mig i arenan så hamnade jag gränsle över hans mage och jag tog tag i hans handleder innan jag låste fast dem över hans huvud.

”nej, men titta. Vem är det nu som har övertag?” frågade jag honom.

Han enbart flinade upp mot mig. ”jag gissar på att du syftar på dig själv”

”smart där Justin” han skrattade.

”och vänta, hur gick det sen?" frågade jag och lutade mig sedan framåt. Dock hann jag inte yttra ett till ord innan dörren framför oss öppnades och Scooter, Usher och Kenny kommer ut men stannade till när de fick syn på oss på golvet. Kenny och Usher skrattade samtidigt som jag kunde höra resten av dansarna komma gående genom korridoren.

Precis som förra gången, tänkte jag och jag sträckte fort på ryggen.

”hur kommer det sig att varje gång jag hittar er så sitter antingen någon utav er på den andra eller så har ni klet i ansiktet?” frågade Scooter, dansarna bakom oss skrattade.

”ehm… det var hans fel” sa jag och pekade på Justin.

”hämnden är ljuv” sa han bara och skrattade.

Scooter nickade roat och bad sedan Justin följa med honom, jag klev fort av honom och vi reste på oss från golvet. Justin gav mig en sista blick och ett leende innan han rundade hörnet tillsammans med de andra och jag vände blicken mot de andra som glodde lätt på mig.

”okej allesammans, showen är över!” sa jag högt och de skrattade lågt innan de alla gick åt olika håll i små grupper.

  


 

nästa kapitel kommer komma senast på söndag tror jag.

har lite fullt upp med skola och i helgen ska jag göra annat. :P men ska försöka uppdatera. :)

 

och kom ihåg. KOMMENTERA !! :P


"some girl taking"

Halloj! Jag har lite tråkigt så jag tänkte lägga upp en bild på hur jag ser Daphnes lillasyster Loll. (Louise
För en ännu bättre helhetsbild. :P
 
Loll:
 

 

Just An Ordinary Girl - Kapitel 15

 
Previous: ”GE HIT MIN TELEFON JENS!” hörde jag Daphne skrika i bakgrunden. Jag skrattade till.¨

”ja, hallå. Vem är det?” hörde jag sedan Daphne säga en aning flåsande.

”hej det är jag, Justin” sa jag och skrattade. ”vad hände?”

”hej, Justin! Jens tycker han är rolig när han svarar i min telefon” sa hon irriterat och jag skrattade igen.

”okej, men jag har en sak jag vill fråga dig. Vill erbjuda dig något för att vara exakt”

”okej” svarade hon och lät lite misstänksam.

”okej så, min manager har själv kommit med förslaget. Vi undrar om du vill vara med oss dansa i min nästa musik video” det blev tyst i andra änden av luren.

 


 

Jag var oförmögen att få in det Justin sagt till mig, eller det var klart jag förstod vad han hade frågat men det var ju helt galet. Ville han ha med mig? I sin video? Jag rycktes till verkligheten av att Justin ropade högt i telefonen och Tess ruskade mig häftigt. 

”Daph andas!” skrek Tess samtidigt som Justin skrek ”Daphne är du kvar!?”

”ja, jag är kvar” sa jag till Justin samtidigt som jag andades ut då jag insåg att jag hållit andan.

”så vill du?” frågade Justin försiktigt. Jag nickade kraftigt men insåg snart att han inte kunde se mig.

”JA!” svarade jag glatt och han skrattade lågt åt mig.

”okej, men då ses vi snart” sa han och la på. Jag la ner mobilen på bordet innan jag såg upp på Jens och Tess som satt och glodde undrande på mig.

”så vad ville han?” frågade Tess nyfiket och höjde glaset till munnen.

”vem är Justin?” frågade Jens innan jag hann svara på Tess fråga.

”Daphnes kille” skyndade sig Tess att svara medan hon viftade nonchalant med handen mot honom.

”vad!?” utbrast Jens bestört och jag skickade Tess en menande blick. Han var inte min pojkvän. Hon himlade endast ögonen och struntade i att förklara närmare om mitt och Justins förhållande för Jens, vilket som jag påpekade tidigar inte ens var ett förhållande.

”men hallå vad ville han?” sa hon sedan otåligt igen.

”han frågade om jag ville vara med och dansa i hans musik video” svarade jag och Tess skrek till. Alla omkring oss vände sig genast om för att stirra på oss, jag sneglade lite förläget ner i bordet men Tess struntade blankt i dem.

”vad!? Herregud vad coolt! Men du tacka ja eller hur!?” frågade hysteriskt och viftade med handen för att få min uppmärksamhet.

”ja, jag sa ja” svarade jag och såg på henne.

”då kan jag komma och hälsa på dig när du är borta och då kanske Chaz är där också” sa hon sedan drömmande och jag skrattade åt henne.

 

*

 

Jag traskade sakta hemåt medan jag funderade över hur länge jag skulle behöva vara borta. Jag skulle missa så himla många danslektioner men hey, jag skulle ju vara med i en musik video och då dansade man ju varje dag.

Jag suckade sedan när jag kom och tänkta på hur mycket läxor jag skulle behöva ta med mig. Jag kom fram till mitt radhus och jag gick fram till ytterdörren. Bakom mig hörde jag hur en bil körde upp på uppfarten, jag vände på huvudet för att se en stor svart bil. Motorn stängdes av och Justin klev ur. Jag log brett men en aning förvånat mot honom medan han gick mot mig. Han gav mig en kram.

”hej. Jag tänkte komma förbi och prata med dig om video grejen och vad som händer. Och vi behöver samt dina föräldrars underskrift” sa han och höll upp ett smalt häfte. Jag skrattade och öppnade ytterdörren.

”välkommen in” sa jag och han klev in i hallen och stängde dörren efter sig. Jag tog av mig min jacka och skor innan jag la väskan på golvet och ropade ”är det någon hemma?”. 

”ja, jag sitter i köket” hörde jag Loll svara och jag vände mig långsamt mot Justin som hade hängt upp sin jacka och under hade han en svart t-shirt och svarta jeans.

”bli inte rädd nu okej?” sa jag och såg på honom. Han rynkade oförstående på pannan.

”varför skulle jag bli rädd? Vänta, är din pappa sån där läskigt överbeskyddande och skrämmer iväg alla killar du tar hem?” frågade han panikslaget. Jag blev så förvånad att jag vek mig i garv.

”nej, jag pratar om att min lillasyster är ett väldigt stort fan av dig och hon kommer att flippa ur när hon ser dig” sa jag mellan skratten. Han slappnade märkbart av innan han fnissade själv till och jag tog med honom in till köket.

”kom ihåg, att hon kommer nog inte bita dig” sa jag och såg på honom men han enbart log mot mig.

”hej, Loll. Åh, har du ritat en till teckning?” frågade jag och ställde mig bakom henne för att sedan kikade över hennes axel.

”ja och den här gången valde jag att rita en kändis. Jag hade svårt att välja först men sen så tog jag så klart Justin Bieber” sa hon och fortsatte lugnt att rita, jag log och fnissade till.

”den är lik dig eller snarare den är lik dig som du såg ut för något år sedan” sa jag till Justin, han såg ner på teckningen och skrattade till men nickade nickade instämmande.

”vem pratar du med?” frågade Loll och vände upp blicken och såg på mig innan hon sneglade på Justin som stod mittemot innan hon vände blicken mot mig igen. Men hennes blick fann tvärt Justin igen när hon insåg vem det var och Justin log lugnt tillbaka mot henne. Hon stirrade med stora, uppspärrade ögon på honom innan hon ställde sig upp och gick långsamt runt bordet. Hon ställde sig sedan en meter från honom innan hon sträckte upp handen mot hans ansikte och petade på hans kind.

”OMB! Du är riktig! Jag inbillar mig inte! Daph han står här!” skrek hon upphetsat och slängde sig sedan på Justin och gav honom benknäckar kram. Han skrattade och kramade henne tillbaka. Jag skrattade med honom och slappnade av.

”omb, omb, omb” mumlade hon hysteriskt. 

”okej, vad betyder det där du säger hela tiden?” frågade jag henne frustrerat.

”oh my Bieber såklart” svarade hon och såg på mig som om jag vore efterbliven. Jag vände mig mot Justin och höjde på ena ögonbrynet. Han skrattade och ryckte på axlarna.

”mina fans har börjat lägga in mitt efternamn i alla slags ordspråk” jag skrattade och gick fram till kylskåpet där jag tog ut yoghurten och hällde det i en skål innan jag tog fram en sked. Jag slevade snabbt i mig yoghurten, jag var jätte hungrig.

”ingen ätlig lunch eller?” frågade Justin och såg menande på mitt slevande.

”eh… nej, verkligen inte” sa jag och log mot honom och åt lite långsammare. Loll stod och stirrade på oss.

”vad?” frågade jag men hon enbart skakade bara på huvudet innan hon återgick till sitt ritande. Jag åt upp yoghurten och la ner min talrik i diskhon innan jag tog med mig Justin upp på mitt rum. Han såg sig omkring och nickade gillande.

”fint rum” kommenterade han och satte sig ner på sängkanten som jag lyckligtvis hann hunnit bädda i morse. Jag log mot honom och satte mig på min skrivbordsstol.

”så vad händer?” frågade jag honom. Han log leendet jag tyckte om så mycket mot mig och ett pirr gick genom mig vilket påminde mig om drömmen jag hade haft under natten.

”ja, eh… vi ska åka till Kalifornien. Igen” svarade han och flinade mot mig. ”men den här gången till Los Angeles och vi blir borta ungefär sju till åtta veckor" fortsatte han. "du får betalt också så kan du gå på dina festivaler” han flinade roat mot mig och jag skrattade.

”kan inte fatta att du kommer ihåg det” mumlade jag och han skrattade.

”jag kommer ihåg allt om dig” sa han lågt och vi förblev tysta medan vi såg på varandra. Jag var precis på väg att öppna munnen för att säga något när min dörr smälldes upp och pappa stod i dörröppningen. Våra ansikten vändes tvärt mot dörren och jag ramlade nästan av stolen när jag skrämt spratt till.

”herregud gubbe! Måste du skrämmas så? Och vad har jag sagt om att ni ska knacka?” utbrast jag och såg irriterat på pappa. Han såg från mig till Justin och tillbaka innan han mumlade något ohörbart.

”vad?” frågade jag.

”det är middag” sa han sedan högre innan han gick ut ur rummet igen och stängde dörren. Jag såg på Justin som log mot mig och jag skrattade generat.

”inte så skrämmande huh?” frågade jag honom. Han skrattade innan han skakade smått på huvudet.

”vad heter låten?” frågade jag sedan när tanken slog mig och jag såg nyfiket på honom.

”Somebody To Love” svarade han och jag nickade gillande med huvudet. Vi tog oss sedan nerför trappan och in till dem andra i köket. Pappa och mamma skakade handen med Justin som hälsade artigt.

”ska du stanna på middag Justin?” frågade mamma.

”hade velat men tyvärr så kan jag inte” svarade han. ”men innan jag går så skulle jag vilja ha en underskrift och ett godkännande såklart att Daphne får vara med i min musik video som dansare” sa han och räckte över häftet till pappa.

”varför frågar du om hon vill det?” frågade mamma.

”min manager såg henne när jag tvingade henne att dansa på mitt soundcheck och han tyckte hon var fantastisk och eftersom det ska vara mycket dans i min nästa video tyckte han att hon passade perfekt” svarade Justin och log vänligt mot min mamma som nickade förstående.

”men det vore väl roligt, du som är så himla duktig” sa mamma och såg på mig som nickade glatt tillbaka. Pappa och mamma skrev en varsin underskrift innan de gav tillbaka häftet till Justin som tackade. Jag följde honom till hallen där han drog på sig sina skor och krängde på sig sin jacka innan han gav mig en varm kram.

”vi hörs imorgon skulle jag tror” sa han sedan innan han gick bort mot sin bil. Jag nickade och vinkade när han körde bort.

 


 

okej, här kom ett mellankapitel som det kallas. Ideerna flöt på så jag gjorde ett till litet kapitel. :) hoppas det uppskattades.
 
Och glöm inte att kommentera!! :D

Just An Ordinary Girl - Kapitel 14

Previous: Jag och Tess fick skjuts till vårt hotell där vi fort packade ihop våra saker innan vi tog hissen ner igen och checkade ut. Ute på pakeringen stod bilen fortfarande och väntade på oss. Vi åkte tillbaka till inhängnaden bakom arenan och såg att teknikerna hade börjat rulla in stora vagnar i en utav bussarna. Chauffören sa att vi inte behövde bry oss om bagaget utan att det skulle tas hand om, vi frågade vilken utav bussarna som var fyran. Han pekade på den som stod i mitten.

Vi gick över parkeringen och fram till bussen, klickade på en knapp som gjorde att dörren svängde upp medan det lät som om bussen nästan andades ut. Så fort dörren öppnats hörde vi någon som skrek ilsket och någon som skrattade. Vi gick uppför den lilla trappan och såg Justin liggandes i en soffa medan han vred sig i skratt. Chaz och Ryan låg brottades på golvet medan Chaz skrek ilsket.

”ge hit den Ryan!” Tess och jag skrattade.

”vad gör ni?” frågade jag.

 
 
 
 
 
 
 
 

Tre par ögon vändes mot oss och alla slutade genast med vad de gjorde. Justin slutade skratta och torkade tårarna innan han satte sig upp, Chaz ryckte tag i vad det än var som Ryan hade tagit ifrån honom och reste sig sedan från golvet. Ryan enbart satte sig upp och log roat.

”man ska inte leka med Chaz och hans mat men ibland kan jag inte låta bli” förklarade Ryan och skrattade. Chaz stoppade in godisbiten i munnen och såg surt på Ryan. Jag skrattade och himlade med ögonen.

”jaha, vad bra. Då vet jag det” sa Tess och alla började genast skratta.

 

 

Kenny och Pattie kom senare in i bussen. De skulle också åka med oss, då satt Ryan och Chaz och spelade tv-spel och mumlade endast fram ett varsitt hej. Kenny satte sig bredvid dem och blickade upp mot skärmen. Jag och Justin satt tillsammans och spelade kort vid det lilla bordet medan Tess satt och läste ett modemagasin bredvid mig. Justin såg upp och log mot sin mamma, gav henne en kram och la ner sitt sista kort på bordet.

”ha! Jag vann igen” utbrast han höjde nävarna i luften. Jag hade förlorat varenda gång, jag suckade och slängde ner mina kort på bordet.

”när åker vi?” frågade Justin lite otåligt sin mamma.

”alldeles strax” svarade hon och gick bort till en dörr som ledde till ett litet sovutrymme. En kvart senare åkte vi bort från parkeringen och körde mot Atlanta. Jag satt lutad mot ett fönster och såg träd efter träd svischa förbi utanför.

”jag älskar att åka buss så här” sa jag till Justin som satt bredvid mig.

”ja, det här är en utav de bästa sakerna med att vara på turné” sa han och log. Jag såg ut genom fönstret och tänkte tillbaka på dagen, hur nära det var att vi hade kysst varandra. Jag log lite.

”vad tänker du på?” frågade Justin försiktigt.

”allt och inget” svarade jag, mitt standard svar när jag inte riktigt ville avslöja vad jag egentligen tänkte på. Han log snett tillbaka mot mig.

 

*

 

När det var dags att sova bestämde vi sovplatser. Jag och Tess skulle ta extrasängen, Justin sin egen medan Ryan och Chaz fick ta en varsin soffa. Jag gick sedan för att borsta tänderna och kikade hastigt in i Justins rum först, han låg tvärs över sängen och sov. Jag log snett och gick fram till sängen, jag skulle precis sträcka fram handen och smeka hans kind när han plötsligt satte sig upp och grep tag i mina armar och tryckte ner mig i madrassen med honom över. Jag gav ifrån mig ett skrämt pip utav överraskningen. 

”så vart var vi? Jo just det. Vad säger man?” frågade han och log stolt.

”tror du att det skulle vara så enkelt?” kontrade jag och höjde på ögonbrynen. Han vickade lite på huvudet innan han började kittla mig, jag vred och vände på mig under honom.

”okej, okej förlåt!” tjöt jag tillslut och han slutade kittla mig.

”det var bättre” sa han och log ner mot mig sedan kastade sig någon på sängen ovanför oss.

”okej, jag klarar inte att vara där inne längre!” sa Ryan med lätt panik i rösten. Jag såg oförstående på honom och knuffade lätt av Justin från mig innan jag reste på mig och gick fram till dörren. Jag kikade in i rummet och kände hur Justin ställde sig bakom mig.

I ena soffan låg Chaz med Tess gränsle över hans mage och de kysstes ivrigt. Jag fnissade och såg generat upp på Justin som stod och stirrade ner i golvet lika obekväm som jag var, sedan tittade han upp och harklade sig. Tess satte sig genast upp och vred sig mot oss medan Chaz vred på huvuvdet.

”ni verkar ha jätte trevligt men vi är faktiskt fler på bussen” sa Justin och skrattade till. Tess såg förläget ner och Chaz skrattade, roat gick jag därifrån och in i badrummet.

 

*

 

Jag vaknade nästa morgon av att vår säng ryckte till, tvärt satte jag mig upp och var helt panikslagen. Vart är jag!? Det tog en stund innan allt kom tillbaka till mig, vi var på Justins turnébuss. Bredvid mig i sängen vred sig Tess i sömnen och tryckte mig mot kanten så jag ramlade ner på golvet. Jag stönade illa.

Jaha, ingen mer sömn för min del. Jag ställde mig upp och satte mig vid bordet där jag och Justin hade spelat kort kvällen innan. Klockan gick och blev halv elva, jag försökte väcka de andra men Tess ryckte bara surt till sig sin arm när jag försökte dra upp henne. Min framgång med Ryan och Chaz slutade ungefär likadant, jag suckade och gav upp. Istället gick jag intill Justin.

Okej, sista chansen till sällskap. Han låg och sov tvärs över sängen. Han såg så himla fridfull ut när han sov att nästan övervägde att inte försöka väcka honom men jag slog genast bort den tanken. Kom igen, du kan inte sitta hela resan själv!

”Justin” sa jag försiktigt.

”nej, jag vill inte mamma” sa han i sömnen och rullade runt och ramlade i golvet. Jag skrattade och kröp över sängen och såg ner över kanten på honom. Otroligt nog sov han fortfarande.

”Justin” sa jag igen lite högre. Han rycktes ur sin sömn och satte sig upp.

”vad?” sa han dumt och tittade sig förvirrat omkring i rummet innan han sedan såg upp på mig. Jag skrattade och han ställde sig upp innan han kröp ner i sängen igen och la sig på mage.

”nej! Somna inte om” sa jag och slängde mig på honom. Jag landade tvärs över hans rygg.

”varför inte?” stönade han.

”för ingen annan är vaken och jag har varit uppe i snart två timmar” sa jag ledsamt.

”vad är klockan?” frågade han trött.

”kvart i elva” han stönade återigen. Jag satte mig upp och han la en arm runt min midja och pressade ner mig i sängen så jag låg bredvid honom.

”sov” sa han sedan befallande.

”nej” sa jag och lät som en femåring men jag kunde inte bry mig mindre och satte mig upp igen. Han suckade och satte sig upp innan han gnuggade sig i ögonen.

”så det är så här Justin Bieber ser ut innan han lägger på sig sin popstjärne image” sa jag och nickade menande på hans rufsiga hår.

”ha ha” sa han och jag ställde mig roat upp och gick sedan runt sängen och ut till de andra. Jag hörde Justin följa efter mig med tunga steg. De andra låg fortfarande och sov.

”varför var du tvungen att väcka mig?!” sa han anklagande. Jag skrattade.

”du, jag försökte väcka dem men det gick ju inte” försvarade jag mig med och han suckade tungt.

”jaha, men nu är det i alla fall dags att vakna” sa han och log busigt. Jag flinade tillbaka.

 

 

Justin gick och hämtade två grytlock från det lilla köket och kom sedan tillbaka med ett stort leende. Jag la händerna för öronen innan han slog ihop brytlocken hårt två gånger efter varandra. Ljudet var skarpt och högt men effektfullt. Ryan satte sig tvärt upp och skrek ”DET VAR INTE JAG!”.

Chaz ramlade ur sin soffa och hamnade sedan på golvet i en stor hög medan Tess hade satt sig upp och boxade snabbt med armarna framför sig. Justin och jag vek oss dubbla av skratt och ramlade till golvet. Chaz trasslade ur sig ur sitt täcke och såg sig förvirrat omkring innan hans blick landade på oss liggandes på marken.

Sedan innan vi hann reagera hoppade de på oss alla tre och slog på varje ställe de kom åt. Justin och jag fick skydda oss med armarna för att täcka ansiktena så gott vi kunde medan vi fortsatte att skratta.

”inte kul!” skrek Ryan.

”jag trodde jag skulle bli mördad!” skrek Tess.

”vad fan var det som lät?” frågade en mansröst från dörröppningen bakom oss. De slutade tvärt slå oss och vi såg upp på Kenny och Pattie som stod över oss.

”det var Justin” sa Chaz och pekade på Justin.

”vi väckte bara resten av gänget” förklarade Justin oskyldigt.

”och det finns inget lugnare sätt att göra det på?” frågade Pattie och höjde på båda ögonbrynen.

”finns det säkert men om man har vänner som sover som stenar… så vad har man för val?” kontrade Justin och log mot sin mamma. Hon suckade och gick tillbaka till sitt sovutrymme och Kenny gick till ett annat.

Jag satte mig upp och gned min arm där Tess hade slagit som hårdast. Jag suckade irriterat, jag hade jätte känsligt skinn när det gällde blåmärken. Justin såg frågande på mig men jag enbart skakade på huvudet.

Chaz och Tess hade satt sig i ena soffan och satt tätt ihop och pratade tyst med varandra, Ryan hade lagt sig i den andra och låg och blundade lugnt. Jag ställde mig upp och gick och tog tag i min väska innan jag gick in i badrummet. Jag hade packat ner rena nya underkläder och en kjol och blus, kjolen var i enkelt vitt tyg som föll vackert och blusen var i tunt beige, brunt tyg med små blommor. Jag hängde sedan ett långt halsband runt halsen med ett stor diamantkristall i änden. 

Jag tog deo under armarna, sprutade några sprut med min parfym och borstade sedan genom mitt toviga hår och lät det sen hänga över ryggen. Därefter borstade jag mina tänderna och gick sedan ut till de andra.

Ryan satt i ena soffan och knappade på sin telefon, Justin satt och läste i en tidning medan Chaz och Tess inte syntes till någonstans. De hade väl gått och bytt om, killarna hade redan gjort det. Jag gick och satte mig bredvid Ryan och Justin skrattade till. ”de kan inte vara seriösa!”

”vad?” frågade jag nyfiket och han vände tidningen mot mig, jag läste den stora rubriken.

JUSTIN BIEBER DÖD!” jag skrattade.

”jag tycker du ser väldigt levande ut” han skrattade och nickade instämmande.

”ja, journalisterna har så sjuk fantasi” sa han och skakade på huvudet innan han la ifrån sig tidningen.

”när kommer vi fram?” frågade jag honom.

”om ca en och en halvtimme” jag suckade.

”åh! Det är skola imorgon!” sa jag och stönade. Justin skrattade.

 

*

 

Vi körde in på vår gata och bussen stannade med ett högt pys, vi klev ur och träffades utav den sköna friskluften. Chauffören tog ur vårt bagage och ställde det på backen bredvid oss. Jag gav killarna en varsin kram, Tess gjorde det samma men gav Chaz en kyss.

”tack så mycket igen för hela helgen. Det var jätterolig” sa jag. Justin skrattade och himlade med ögonen. Ja, jag vet att jag hade sagt det minst tjugoentusen gånger men jag var verkligen jätte tacksam.

”vi hörs och ses” sa jag och vinkade med dem innan jag gick mot mitt hus.

”definitiv” sa Justin till mig och jag log stort. Jag öppnade ytterdörren och huset ekade tomt, jag gick in i köket och där jag fann en lapp.

 

”hej, Daphne. Om du ser den här lappen så är vi bara och handlar. Men vi hoppas att hinna hem innan du kommer men annars ses vi snart. Kram mamma”

 

Jag log och släpade upp min väska till mitt rum. Jag la väskan på sängen, knäppte upp den och suckade vid synen av alla mina kläder nedtryckta och skrynkliga. Jag gick in i badrummet och tog tag i min tvättkorg innan jag gick tillbaka till mitt rum. Där jag började sakta ta upp plagg för plagg för att sen bedöma om de behövdes tvättas eller inte, när jag var klar gick jag längst med korridoren och bort till tvättstugan där jag satte på en maskin med tvätt. Jag gick sedan tillbaka till mitt rum och la resväskan under sängen. Jag tog fram min laptop och loggade in på Twitter.

”@justinbieber @itryanbutler @chazsom3rs thank you again!” skrev jag och klickade på ”tweet”.

Jag tittade runt lite men blev snabbt uttråkad och loggade ut, min mobil plingade till och jag öppnade ett sms från Tess.

 

Från Tess:

”TITTA MSN. SE!!!” hade hon skrivit. Jag skrev in msn.se i sökrutan och bemöttes utav startsidan där jag såg bilden på mig och gänget. Vi var i köpcentrumet under stod det en rubrik med stora bokstäver. ”Vem är Justin Biebers nya flirt?” jag skrattade.

 

Till Tess:

”jag ser. Det är ju löjligt!”

 

Jag stängde av datorn och hörde ytterdörren öppnas och stängas. Jag reste på mig och öppnade min dörr innan jag gick nerför trappan. När jag väl kom ner slängde sig en liten kropp på mig. Jag log och kramade Loll.

”hur var det? Vad gjorde ni?”

”vi hade det jätte roligt, vi var på ett köpcentrum och-” mer hann jag inte säga innan pappa avbröt mig.

”umgicks med Justin Bieber” sa han och höll upp tidningen. Loll skrek till och ryckte till sig tidningen. På framsidan var det en bild på mig och Justin när vi gick och pratade i gallerian. Bakom oss kunde man se Ryan, Chaz och Tess komma gående.

”OMB!” tjöt Loll hysteriskt.

”känner du honom? Sedan när? Varför var du där med honom? Och är det där Ryan och Chaz? Vänta lite! Håller Chaz och Tess varandras händer?”

Jag skrattade åt hennes non-stop frågor.

”han ordnade en överraskningsparty till mig i Kalifornien tillsammans med Tess och jag lärde känna honom när han var rektor på min skola, du kommer ihåg det va? Och då behövde jag ju visa honom runt och det var väl där våran vänskap började” svarade jag. Loll stirrade storögt på mig.

”VAD!?” utbrast hon bara sedan, jag skrattade och började gå mot köket. Bakom mig hörde jag Loll mumla ”omb, omb, omb” jag flinade och gick in i köket cär mamma och pappa stod och packade upp varorna de hade köpt.

”jaha, så hur var helgen? Hur var festen?” frågade hon och såg upp på mig. Såklart hon visste.

”bra” svarade jag lite nonchalant. Hon höjde ena ögonbrynet och såg skeptiskt på mig.

”okej, riktigt bra” sa jag och log brett. Hon skrattade till och vände sig mot kassarna igen. Jag vände mig då om och gick ut i vardagsrummet innan jag slängde mig på soffan och knäppte på tv. Jag bläddrade en stund mellan kanalerna och valde sen att titta på CSI Miami.

 

*

 

”Daphne!” ropade någon och jag spärrade genast upp ögonen. Jag såg upp på pappa och såg sedan runt i rummet. Jag måste ha somnat på soffan för tvn var avstängd och det var nu becksvart ute.

Jag suckade och satte mig upp.

”vi tänkte sova nu” sa pappa, jag nickade och gav honom en god natt kram innan jag gick upp till mitt rum. Jag gick in till mitt badrum, borstade tänderna och tvättade av mitt ansikte. Bytte om till min stora t-shirt och gick sedan tillbaka in i mitt rum. Dock tvärstannade jag i dörröppningen då det stod någon vid mitt fönster - Justin.

”men vad gör du där!?” frågade jag häpet. Han kliade sig generat i nacken och han blickade ner i golvet innan han gick över rummet och fram till mig så vi var några decimeter från varandra.

”det är en sak jag har velat göra sen jag mötte dig första gången” sa han innan han klev det sista steget så vi stod tätt mot varandra. Sedan böjde han försiktigt ner sitt huvud mot mitt och la ömt sina händer på mina kinder innan han mjukt pressade sina läppar mot mina och innan jag hann njutit utav den rycktes han ifrån mig och började ropa. ”Daphne! Daphne!”

Jag tittade undrande på honom och ena sekunden såg jag på Justin, den andra såg jag upp på pappa som ruskade mig lätt. Jag suckade och skakade på huvudet för att få ut bilderna från drömmen ur huvudet. Vad händer?

 

 

Justins Perspektiv. 

Jag satt i soffan i vardagsrummet, förlorad bland mina tankar, Ryan och Chaz hade åkt igen och jag var kvar själv igen.

Fast inte helt, tänkte jag och såg Daphne framför mig. Jag rycktes från mina dagdrömmar när Scooter kom ingående i rummet och slog sig ner bredvid mig.

”jo, jag har tänkt” sa han.

”jag tyckte det lukta bränt” retades jag och log snett mot honom.

”ha ha” sa han och himlade med ögonen. Jag log enbart mot honom.

”men som sagt, jag har tänkt och vi ska ju snart spela in ”Somebody To Love” videon och vi söker ju kvinnliga dansare. Därför tänkte jag att vi kunde fråga Daphne om hon ville medverka, för jag såg när hon dansade på soundchecket i LA och hon var fanatiskt. Jag menar hon har ju personligheten, tekniken och stilen” sa han och jag log bredare för varje ord han yttrade.

”den iden låter skitbra” sa jag medan jag drog upp min telefon ur fickan. ”jag ringer henne direkt”

Scooter ställde sig upp och gick ut i köket där mamma satt. Tre signaler gick innan någon svarade.

”hallå” svarade en killröst. Jag rynkade pannan.

”eh… har jag kommit till Daphne McCartney?” frågade jag killen.

”jo, men hon är lite upptagen” sa han och det lät som om han brottades.

”GE HIT MIN TELEFON JENS!” hörde jag Daphne skrika i bakgrunden. Jag skrattade till.¨

”ja, hallå. Vem är det?” hörde jag sedan Daphne säga en aning flåsande.

”hej det är jag, Justin” sa jag och skrattade. ”vad hände?”

”hej, Justin! Jens tycker han är rolig när han svarar i min telefon” sa hon irriterat och jag skrattade igen.

”okej, men jag har en sak jag vill fråga dig. Vill erbjuda dig något för att vara exakt”

”okej” svarade hon och lät lite misstänksam.

”okej så, min manager har själv kommit med förslaget. Vi undrar om du vill vara med oss dansa i min nästa musik video” det blev tyst i andra änden av luren.

  


 

Sorry, att jag inte har skrivit. men jag hade ett stort hemkunskapsprov i torsdags.
Och tack till personen som kommentarade. uppskattade din kommentar jättemkt och roligt att du gillade novell även fast du inte är ett fan av Justin Bieber! :D Tack.
men som ni vet. Kommentera! ;P

Just An Ordinary Girl - Kapitel 13

 
Previous: ”tack så mycket för tårtan” ropade jag och de skrattade igen. Vi gick av scenen och ner till Chaz, Ryan och Tess som stod och nästan grät av skratt. 

”asså d-du skulle ha sett d-ditt ansikte, man!” pressade Chaz fram. Justin skrattade innan han började torka av sitt ansikte med handen sedan innan jag hann reagera hade Justin smetat in det i mitt ansikte.

”men hallå!” skrek jag. Han flinade bara och tog min hand och drog med mig bort till ett rum. Rummet visade sig vara ett badrum, när vi kom in och jag såg mig själv i spegel, skrattade jag igen och jag gick fram till handfatet.

Jag sköljde bort tårtkladdet med vatten och tackade gud för att jag hade valt en vattenfast mascara. Resten av sminkningen gick det inte att göra något åt så jag torkade bort det med en bit papper.

 


 

Jag och Tess satt tysta, i våra egna tankar i taxin på vägen hem till hotell. Men så fort dörren till vårt hotellrum stängdes vände jag mig mot henne med kortslagda armar.

”vad?” frågade hon oskyldigt och jag log snett.

”jag vet inte... men märkte du det där paret som stod och kysstes i sisådär en kvart i det bortre hörnet?” frågade jag lugnt och såg sedan menande på henne. Hon rodnade djupt och blickade ner i marken, men jag skuttade fram till henne och kramade henne snabbt innan jag släppte henne.

”men hur var det då?” frågade jag henne ivrigt och hon log stort.

”jag tror jag har fallit platt som en pannkaka för honom” svarade hon och jag skrattade åt hennes uttryck.

”men vad hände? Ryan sa att Chaz hade blivit helt hysterisk” pressade jag och såg förväntansfullt på henne. Hon skrattade.

”jo, det kan man ju lugnt säga. Chaz tog med mig bort till det där hörnet och började sen prata i hundra åttio om att han hade börjat gilla men sen den dagen vi hade träffats i aulan och inte kunnat sluta tänka på mig. Hur söt och vacker han tyckte jag var” sen skrattade hon åt något.

”vad sa han?” frågade jag.

”han sa - och så kommer du i den där klänningen” hon skrattade och jag stämde genast in.

”jag sa ju att den skulle dra till sig killar” hon skrattade generat.

”men i alla fall för att få tyst på killen så tog jag tag i hans ansikte och kysste honom. Han kysste mig tillbaka en märke jag inte något annat för än jag hörde Justin busvissla” avslutade hon och log. Jag tjöt ivrigt och tänkte på kindpussen jag hade fått av Justin, att det inte hade varit något i jämförelse med det Tess hade fått. Men jag tyckte att det var skönt att det inte gick så fort. 

Jag ville veta mer om honom och se om han fortsatte att vara den roliga killen jag gillade så mycket.

”jaha, och du då? Jag såg det du gjorde på scenen” sa hon och skrattade.

”ja, du vet ju hur mycket jag tycker om att busa” sa jag och skrattade. "speciellt med Justin" 

”men fick du något då?” frågade hon och såg menande på mig. Jag skrattade och rodnade.

”HERREGUD! Har du kysst Justin Bieber!?” skrek hon.

”nej, nej.” skyndade jag mig att säga. ”han kysst mig bara på kinden” Tess grep fort tag om mitt huvud och granskade min kind.

”hm… jag ser inget märke i alla fall” sa hon och släppte mitt huvud.

”nej, jag behövde ju tvätta av ansiktet från all tårta” sa jag. Vi tog sedan på oss våra pyjamasar och kröp ner i sängen, vi låg och pratade om allt från himmel till jord i säkert flera timmar. När klockan sedan slog fem, hade Tess somnat men jag kunde inte hur mycket jag än försökte. Jag gick därför istället ut och satte mig en stund på balkongen. Ute hade det blivit svalt men inte så svalt att jag började frysa. Jag såg ut på den becksvarta himlen där stjärnorna lös, månen lös klart på himlen. 

 

 

Justins Perspektiv. 

Vi såg tjejernas taxi runda hörnet och försvinna bort. Vi skulle träffa dem imorgon igen eller snarare senare idag. Sedan skulle jag ha soundcheck och en konsert på kvällen. Vi gick in genom dörren till lokalen, jag och Ryan var snabba med att hoppa på Chaz och brottade ner honom i golvet.

”jaha, så lilla Chaz har en flickvän” sa jag men bebisröst och Ryan skrattade. Chaz knuffade bort oss men satte sig sedan upp med ett flin. Ryan och jag skrattade roat åt honom.

”bättre att få en flickvän än ett tårtnylle” sa han sedan och sprang iväg. Ryan tog sig genast om magen och vred sig i skratt. Jag kom fort upp på fötterna och jagade efter Chaz. Jag hann i fatt honom och hoppade på honom bakifrån vilket fick oss att braka i golvet igen.

”men killar såhär löser man inte problem” vi såg upp på för att se Usher stå med händerna i sidorna och le ner mot oss. Jag ställde mig fort upp och bortsade bort smutsen från kläderna.

”jo förresten. Vad tycker du om Daphne?” frågade jag och log stort mot honom.

”jag tycker hon verkar vettig och hon har ju ett sinne för humor” sa han och skrattade. Jag suckade.

”okej, vi kan väl glömma tårtan!” sa jag frustrerat men log ändå åt minnet. Jag hade blivit helt chockad och hade inte alls förväntat mig att hon skulle trycka upp tårtbiten i ansiktet på mig för än den mjuka och kletiga pressades mot mitt ansikte. Men jag fick min revansch.

”okej, okej. ”sa Usher och höll avväpnande upp händerna. Jag skrattade.

 

 

Daphnes Perspektiv. 

Jag vaknade av att en knackade ljud, först trodde jag det var i min dröm och när det slutade så återgick jag till sömnen. Men sedan ekade det en massa bankningar och jag satte mig käpprätt upp i sängen. Okej, det är i verkligheten det knackade. Jag gick ur den varma sängen och fram till dörren, jag låste trött upp den och utanför stod Chaz, Ryan och Justin alla tre med stora leende. De skrattade lite lätt.

”vad?” frågade jag och såg mig i spegel bredvid dörren. Mitt hår stod på trekvart och jag såg extremt trött ut.

”men gud så jag ser ut. Vänta” sa jag förskräckt och höll upp ett finger innan jag gick tillbaka in till Tess. Det såg så himla skönt ut att jag faktiskt utan att tänka kröp ner igen bredvid henne. Jag satte mig käpprätt upp igen. Ryan, Chaz och Justin stod nu vid säng änden och log mot mig.

”hur kom ni i här?” frågade jag och drog upp täcket till hackan. Jag hade bara ett linne och shorts på mig.

”ehm… du släppte in oss för någon minut sedan. Har du glömt det?” frågade Justin och såg roat men förvirrat på mig. Chaz hade gått fram till Tess sida och smekte försiktigt hennes kind. Jag tänkte precis varna honom men innan jag hann yttra ett ord skrek Tess till och slog Chaz i magen, han sjönk ihop på golvet med en gnällning.

”åh… Chaz jag är så ledsen men mina föräldrar har tränat mig i att slå till så fort jag vaknar om det skulle stå någon mördare vid min säng” sa hon och sjönk ner på golvet bredvid honom, Ryan och Justin kacklade runt medan de skrattade så de nästan sprutade tårar.

”har d-dina föräldrar... t-tränat dig att slå d-den som... väcker dig?” pressade Justin fram mellan skratten.

”ja” svarade Tess generat.

”det är lugnt” sa Chaz andlöst och satte sig upp. Han log vänligt mot Tess som sedan ställde sig upp. Jag klev upp ur sängen och killarna såg på oss.

”vi går ner till lobbyn igen och låter er byta om ifred” sa Justin och knuffade sina vänner framför sig och stängde dörren. Tess och jag bröt så fort vi hörde dörren stängas ut i skratt. 

”kan inte fatta att jag slog honom i magen!” tjöt Tess och torkade sina tårar.

”du skulle ha sett hans minn!” skrattade jag.

 

 

Väl färdigklädd i ett par olivgröna tyg shorts, upphållna utav ett tunt, brunt skärp tillsammans med en svart bh/topp med guldig dragkedja där fram och en ljus jeans väst med silvriga nitar på. Håret hade jag satt upp i en slarvig knut på huvudet och på fötterna hade jag mina Dr. Martens löst uppknutna, mina Ray Bans satt på nästippen och tillsammans med Tess gick vi genom korridoren och bort mot hissen. Tess tryckte på ”hit” knappen innan hon döljde en gäsp bakom knytnäven, hissen plingade till och dörrarna svängde upp. På golvet hittade vi till vår förvåning killarna sittandes flåsade.

”ibland så bara hatar jag dig Justin!” utbrast Chaz till Justin. De såg sedan upp på våra förvånade ansikten.

”jaha här kan man också hänga” sa jag och klev in i hissen, killarna kom fort upp på fötterna.

”vad hände?” frågade Tess oroligt.

”Justins galna fans såg oss när vi kom ner i lobbyn och de blev helt jävla galna vilket betydde att vi fick springa för livet” berättade Chaz och såg menande på Justin som ryckte oskydligt på axlarna och flinade. 

”vad ska jag göra då? Jag tillhör dem på ett sätt” försvarade han sig med att säga, jag rynkade på pannan åt hur han valde att uttrycka sig. Det plingade till i hissen och vi stannade på entreplan. Nu hade det anländit en massa poliser och Kenny stod oroligt och väntade på oss.

”gick det bra Justin?” frågade Kenny genast.

”ja, det är lugnt” svarade han och log försäkrande. Vi fick tränga oss genom hopen utav tjejer för att komma fram till bilen, när vi sedan körde iväg vände sig Ryan om för att se på tjejerna som sprang en bit efter bilen.

”okej, crazy California girls!” sa han sedan och skakade på huvudet. ”de här är ju värre än de andra. De japanska är snäll, dem gillar jag” sa han och log. Jag skrattade.

"har ni graderat dem?” frågade jag nyfiket och roat.

Justin skrattade. ”ja, lite. De japanska är som Ryan säger de mest respektfulla och minst galna. Vilket faktiskt uppskattas” jag log mot honom.

”jaha så vart ska vi?” yttrade sig Tess för första gången sedan hissen.

”till närmaste köpcentrum” sa Justin och ryckte på axlarna. Vi svängde in på köpcentrumets parkering och Kenny klev först ut och öppnade sedan dörren till oss så vi kunde kliva ur bilen. Paparazzis flockades runt oss och jag var glad att jag hade tagit solglasögon. Blixtarna högg i mina ögon likt rakblad. Väl innanför dörren till gallerian så höll sig papsen på mera avstånd än förut. Men man kunde fortfarande höra hur de skrek sina frågor efter oss.

”vilka är tjejerna? Är någon utav dem din flickvän?” jag såg upp på Justin som gick lugnt vidare, han måste vara van. Jag ökade farten och gick jämnsides med honom.

”hur vänjer man sig vid en sådan här sak?” frågade jag honom och blickade tillbaka mot paparazzoerna. Justin följde min blick innan jag såg ner på mig.

”man gör inte riktigt det” svarade han med något sorgsna ögon. ”men det är bara att hänga kvar”

Jag log försiktigt mot honom, jag kastade en blick bak mot Ryan, Chaz och Tess. Tess och Chaz höll varandras händer medan de gick och små viskade med varandra. Jag log åt hur snabbt deras förhållande tog fart. 

Vi gick in i en affär och till min lycka fick inte paparazzoerna följa med in så inne i butiken kunde jag strosade runt och se lugnt runt kläderna. Vi stannade inte speciellt länge i köpcentrumet eftersom Justin skulle ha konsert och hade då soundcheck innan. Bilen stannade på en parkeringe bakom den stora arenan där jag såg skylten och fick jag en flashback från när jag själv stått utanför en utav hans konserter och blickat upp på en likadan skylt. Vi klev ur och jag såg att det även stod fem gigantiska bussar parkerade. Jag stirrade storögt på bussarna.

”varför har ni fem bussar?” utbrast jag och pekade med hela armen mot dem.

”för att allt får ju inte plats i en” svarade Justin och jag rodnade över min egen dumhet. En kvinna med mörkt, långt hår och vänliga bruna ögon kom och mötte oss. Hon hade solglasögon uppsatt på huvudet och en pärm i famnen. 

”där är du ju, nu måste du skynda dig” sa hon och knuffade Justin lätt framåt. Vi följde tafatt efter dem men stannade sedan utanför ett draperi, på andra sidan kunde vi höra en massa tjejer skrika och tjuta. Justin gick ut på scenen och ljudet blev ännu högre.

”det förvånar mig att Justin inte är döv ännu” sa jag och satte händerna för öronen, vi väntade en stund och lyssnade på det som sades genom mikrofonenrna, jag såg genast upp när jag hörde mitt eget namn sägas.

”Daphne, kan du komma ut hit?” hörde jag Justin fråga, jag reste mig tvekande upp och gick sakta ut på scenen med stora, frågande ögon. Scenen var stor och precis nedanför kanten satt en grupp på kanske 50 personer, mest tjejer. 

”där är du” sa Justin som stod på högra sidan av scenen och log mot mig.

”jo, kommer du ihåg att du lovade mig en sak?” frågade Justin och såg på mig. Jag rynkade oförstående på pannan åt honom innan det sedan slog mig. Han pratade om att han ville se mig dansa. Jag skakade fort på huvudet och var på väg tillbaka backstage igen när en arm lades runt min midja och stoppade mig. Jag vände på huvudet för att se Justin stå precis bakom mig med armen om mig så jag inte kunde smita.

”kom igen, vi vill se. Eller hur tjejer?” sa Justin och såg på sina fans som skrek.

”ser du” sa han och vände huvudet mot mig igen. ”snälla” vädjade han sedan och såg på mig med plutande underläpp och stora ögon. Jag såg tillbaka och kände hur min motståndskraft smulades sönder.

”jaja” suckade jag. Han sken genast upp i ett stort leende, det var just det där ansiktet som gjorde det här värt det.

”vilken låt?” frågade Justin medan han gick och satte sig på en utav stolarna vid sidan om.

”har ni Ushers låt. ”DJ got us fallin’ in love” frågade jag och Tay James skrattade.

”om vi har” svarade han och log mot mig. Jag nickade innan jag gick och ställde mig i mitten utav scenen. Vickade på huvudet från sida till sida medan jag skakade på benen. Musiken startades, jag blundade medan jag tog in den och försökte komma ihåg stegen.

 

 

ungefär såhär då, se på vem ni vill. 

 

 

Sedan började jag röra mig, det var en rakt genom hiphop dans som vi gjort för bara något år sedan. När jag dansade var det precis som om allt annat försvann, det är bara jag och musiken som existerar. 

När det väl tog slut hade jag hamnat i en nästan liggande position, armarna och benen höll mig uppe. Jag såg flåsande upp och väntade på någon slags reaktion men alla var helt tysta. Jag ställde mig tvekande upp innan jag såg bort mot Justin. Han stirrade på mig med stora ögon, fansen började sedan applådera kraftigt och Justin rycktes till verkligheten. Han höjde micken till munnen.

”WOW” sa han bara och gick fram till mig. Jag log generat och besvarade hans kram.

”du är ju grym! Herrgud!” sa han sedan och jag skrattade. Jag fick sedan ta plats på sidan där jag kunde sitta resten utav soundchecket för att kunna se, jag satte mig ner på stolen och omringades snart utav Justins bakgrundsdansare.

”wow, asså jag har aldrig sett en tjej dansa som du gör” sa en utav killarna. De andra nickade instämmande.  Ryan, Chaz och Tess kom fram till mig och killarna stirrade stumt på mig.

”varför har du inte sagt att du kunde dansa så bra?” frågade Ryan. Jag ryckte på axlarna. När det var dags för Justin att svara på frågor blev fansen hysteriska och satt med händerna uppsträckta i luften medan de hoppade på sätena. Justin pekade på en tjej.

”vill du gifta dig med mig?” frågade hon med ett brett, ivrigt leende.

”självklart” svarade Justin och log. Jag rynkade svagt på pannan och fick en konstigt känsla i bröstet. Kom igen Daphne han menar ju inte allvar, sa jag till mig själv.

Frågorna var hur många som helst och en del var jag också rätt intresserad utav medan andra var bara urlöjliga. Soundchecket led mot sitt slut och Justin sa hejdå, vi gick backstage och vi möttes utav en kvinna med blont hår som genast pressade en vattenflaska i Justins hand.

”drick” sa hon och han öppnade flaska och tog en klunk.

”Daphne, Tess det här är min röstcoach Mama Jan. Mama Jan det här är Daphne och Tess” kvinnan med det roliga namnet skakade hand med oss innan hon såg på Justin igen.

”drick” sa hon igen. ”den ska vara uppdrucken när jag kommer tillbaka om fem minuter” Justin himlade med ögon men började lydigt dricka. Han sneglade på mig som stod och log busigt medan jag såg på flaskan. Han tog snabbt bort den från munnen.

”nej, tänkt inte ens tanken!” varnade han och höll upp fingret framför mig.

”vadå?” frågade jag oskyldig men log.

”du vet precis vad jag menar” sa han. ”och det kommer sluta precis likadant också”

Jag enbart log mot honom. Han fortsatte lugnt att dricka och la inte så stor vikt vid sitt lilla hot, jag smög tyst fram mot honom och hörde Tess fnissa lågt i bakgrunden. Jag sträckte snabbt fram min hand och tryckte på flaskan precis som jag gjort förra gången, effekten blev den samma. Jag skrattade och backade någon meter, han såg på mig med vatten droppande från sin haka.

”du har något vått på hakan” sa jag innan jag sprang.

Han var mig hack i häll och jag sprang in genom en dörr, därinne stod det två soffor i mitten av rummet, en gigantisk spegel som pryde den vänstra väggen, en bänk och en annan öppning som ledde in till ett stort vitt badrum. På den högra väggen stod en lång klädesstång som var belamrad med klädesplagg, jag sprang in i rummet och hann precis innanför dörren innan Justin brottade ner mig på marken. Han satte sig gränsle över min mage och grep tag i mina handleder innan han låste fast dem ovanför mitt huvud och log sedan ner mot mig.

”vad säger man?” frågade han.

”förlåt” sa jag på svenska. Han lutade sig framåt så våra ansikten var mycket nära varandra.

”på engelska tack” sa han men jag kunde inte svara. Det enda jag kunde tänka på var hur nära Justins läppar var mina egna och den plötsligt impulsen jag fick efter att ha dem pressade mot mina egna. Innan tanken knappt hann regestrera sig svängde dörren upp och våra ansikten vändes tvärt mot dörren.

Hela Justins team kom in genom dörren, vi måste ha sett roliga ut för de stannade till och såg på på med med Justin sittandes på mig för de började alla småskratta. 

 

 

Justins perspektiv:

Jag hade fastnaglad i golvet under mina händers grepp om hennes handleder men även min kropp som satt på hennes mage. 

”vad säger man?” frågade jag och syftade på ett förlåt. Hon svarade med ett ord på ett språk jag inte förstod. Jag lutade mig närmre hennes ansikte.

”på engelska tack” sa jag till henne men glömde snart bort att jag ville ha ett svar. Det enda jag kunde tänka på var att om jag lutade mig lite framåt så skulle våra läppar mötas. Jag var precis på väg att luta mig den sista biten när dörren svängde upp och mitt huvud vändes tvärt mot dörren. Hela mitt team kom intraskandes genom dörren och då menade jag hela. De stannade till vid synen utav oss på golvet, jag misstänkte att de fann våran position ganska häpnadsväckande. Jag hörde hur någon busvisslade i bakgrunden.

”men vad har vi här då?” frågade Scooter och la sitt huvud på sned. Jag sträckte på min överkropp så våra ansikten hade mera avstånd mellan varandra. Chaz, Ryan och Tess trängde sig plötsligt fram genom gruppen av människor och började skratta när de såg oss.

”gick inte så bra som du hade tänkte dig va?” frågade Tess Daphne.

”det sprutade fortfarande från hans mun så man kan väl kalla det oavgjort” svarade Daphne. Jag såg ner på henne och jag såg att hennes kinder lös röda. Hela teamet gick förbi oss innan de satte sig vid sofforna. Jag vände blicken mot Daphne igen som tittade roat tillbaka mot mig.

”jag är inte klar med dig” sa jag sedan och reste mig från henne och drog med mig henne upp på fötterna.

 

*

 

Daphne, Tess, Ryan och Chaz gick senare iväg när det vart dags för mig att byta om och göra röstövningar med Mama Jan.

”så vad var hela golv grejen om?” frågade Scooter och såg menande på golvet där vi hade suttit. Jag skrattade generat.

”ehm… hon gjorde ett bus på mig och jag försökte få ur henne ett förlåt” svarade jag och skrattade igen.

Scooter stämde nu in. ”gick inte så bra eller?”

”vem sa att jag är klar?” frågade jag och slog ut med armarna.

 

 

Daphnes Perspektiv.

Jag, Ryan, Tess och Chaz vandra runt lite inuti arenan när det var dags för Justin att göra sig i ordning inför showen. Vi mötte honom senare när han kom åkande på en segway, han tricksa runt lite och han var riktigt duktig. Han måste ha haft jätte många timmar att slå ihjäl och då ägnat sig åt sin segway.

När det var dags för hans konsert att starta igång blev vi leda till en tomt utrymme som vi kunde stå på. Justin var enastående på scenen och hans energi var nästan smittsam. Hans "One Less Lonely Girl" satt och grät precis som den förra tjejen jag hade sett, Justin sjöng och kramade henne i hopp om att det kanske skulle lugna ner henne men det fick det att omöjligt bli värre. När det sedan var dags för honom att sjunga ”Favorit Girl” hissades han upp i luften sittandes inuti ett stort metallhjärta. Justin satte sig på den fastgjutna stolen och en tekniker kom fram och gav honom en gitarr, han började spela och seglade sakta ut över hans publik.

 

 

Konsert kom till sitt slut och vi bemötte utav en trött och svettig Justin backstage.

”bra jobbat” sa jag och sjönk ner i soffan bredvid honom.

”tack” svarade han och log mot mig innan han hasade ned i soffan så han mer låg än satt. ”gud vad trött jag är!” utbrast han plötsligt och gäspade stort. Jag skrattade. 

Scooter kom in genom dörren och vi vände oss mot honom.

”ni fem åker i buss nummer fyra” sa han och tittade först på mig och Justin och sedan på Chaz, Tess och Ryan som satt i soffan mittemot oss innan han svepte ut ur rummet lika fort som han hade kommit.

”ska vi åka buss?” frågade jag förvirrat. ”men då kommer vi ju aldrig hem!” Justin skrattade.

”jo då. Men vi kommer väl fram runt tre imorgon”

 

*

 

Jag och Tess fick skjuts till vårt hotell där vi fort packade ihop våra saker innan vi tog hissen ner igen och checkade ut. Ute på pakeringen stod bilen fortfarande och väntade på oss. Vi åkte tillbaka till inhängnaden bakom arenan och såg att teknikerna hade börjat rulla in stora vagnar i en utav bussarna. Chauffören sa att vi inte behövde bry oss om bagaget utan att det skulle tas hand om, vi frågade vilken utav bussarna som var fyran. Han pekade på den som stod i mitten.

Vi gick över parkeringen och fram till bussen, klickade på en knapp som gjorde att dörren svängde upp medan det lät som om bussen nästan andades ut. Så fort dörren öppnats hörde vi någon som skrek ilsket och någon som skrattade. Vi gick uppför den lilla trappan och såg Justin liggandes i en soffa medan han vred sig i skratt. Chaz och Ryan låg brottades på golvet medan Chaz skrek ilsket.

”ge hit den Ryan!” Tess och jag skrattade.

”vad gör ni?” frågade jag.

 


 

Kom igen! KOMMENTERA! :D

Just An Ordinary Girl - Kapitel 12

 
Previous: ”jag är hemma!” ropade jag när jag klev in i hallen, mamma kom nyfiket gående och mötte mig.

”hej gumman, hade ni skoj? Vad gjorde ni?” frågade hon.

”vi hade jättekul, vi spelade bowling” svarade jag med ett leende. Väl uppe på mitt rum igen tog jag fram min laptop och loggade snabbt in på Twitter. Jag hade tre nya followers, såklart var det inga andra än Justin, Ryan och Chaz. Jag klickade på ”follow” på deras profiler och såg att Justin precis hade skrivit ett tweet.

 

”Thanks for tonight. Hope to see you soon again @DaphneM @TessD”

 

Jag kunde se framför mig hur Tess fick flip när hon såg att Justin hade skrivit ett tweet om henne och log roat.

 


 

Jag vaknade på morgonen av att mamma, pappa och Loll stod vid min sängkant och sjöng ”ja du må leva…”, mamma hade en stor tårta i famnen och Loll hade två presenter i sina armar. Jag satte mig sömnigt upp och log mot min familj. De slutade att sjunga och mamma ställde ner tårtan framför mig, jag blåste ut alla ljusen och önskade att jag skulle få en lyckad födelsedag. Loll räckte fram presenterna mot mig och det ena var ett avlångt kuvert och den andra var en fyrkantig box.

Jag öppnade först boxen och inuti låg en brun väska som jag hade sett i en affär och blivit fullständigt kär i. Jag sken upp och kunde inte tro mina ögon att väskan låg i boxen. Jag skrek till och tog upp väskan. Jag kramade dem alla tacksamt och överröste dem utav tack ord. Jag tog sedan tag i kuvertet, undrande vad det kunde vara då jag inte hade önskat mig speciellt mycket i födelsedagspresent.

Jag fick upp kuvert och inuti låg det ett vykort. Jag tog frågande upp det och läste vad det stod skrivet. Jag tappade min haka mer och mer vid varje ord jag läste.

”är ni seriösa?” anades jag fram. Mamma nickade roat och log stort. ”ska jag och Tess få åka till Kalifornien. På riktigt?” nu hade jag fått rösten tillbaka och tjöt högt av glädje. 

”japp” svarade Loll och satte sig bredvid mig.

”men gud” jag bara stirrade på vykortet. ”när åker vi?” frågade jag.

”nu till helgen” svarade pappa. Jag skakade oförstående på huvudet men leendet ville inte rinna av ansiktet. 

 

 

De lämnade mig sedan för att låta mig klä på mig ifred, jag drog på mig ett par tunna tights, en stor vit siden tröja tillsammans med ett smalt, brunt skärp i midjan. Väl ståendes i badrummet där jag drog på mascara på ögonfransarna hörde jag hur min mobil plingade till inne på sängen. Genast la jag ner mascaran och sprang fram till telefonen.

 

Från Justin:

”det var en fågel som viskade i mitt öra, att det är en speciell tjej som fyller år idag. Grattis på födelsedagen Daphne! =D” jag skrattade.

 

Till Justin:

kan det vara så att den där fågeln möjligtvis heter Tess Delos? =) Tack så mycket hjärtat.” jag tvekade innan jag skickade iväg sms:et, tänkte på det jag hade skrivit i slutet. Får ju inte bli så himla uppenbart att jag hade en liten mini crush på honom.

 

Från Justin:

”kan hända. =P Varsågod, beautiful. Har du fått några roliga presenter då?” skrev han tillbaka. Jag skrattade, det hade gått två veckor sedan vi umgåtts på bowling kvällen. Därefter hade vi inte hunnit träffas speciellt mycket mer, jag hade skola och dans samtidigt som han åkte utomlands stup i kvarten. Ryan och Chaz hade dessutom behövt åka hem enbart någon dag efter bowlingen men jag och Justin hade hållit kontakt via telefonen.

 

Till Justin: 

Ja! Jag och Tess ska åka till Kalifornien i helgen! I’m soooo excited! =DDDD"

 

Från Justin: 

”GRYMT! =)”

 

Jag loggade in på min Twitter för att se att jag hade fått en massa gratulationer tack vare att Justin hade skrivit grattis på min profil. Shit de skulle säkert äta barnmat om Justin sa att han gjorde det, jag grimaserade när tanken slog mig.

 

 

Justins Perspektiv.

Jag log brett åt meddelena jag fått från Daphne. Hjärtat,  hade hon skrivit. Jag kanske tolkade det helt fel, men jag tyckte ändå om det. Det var jätte tråkigt att vi inte hunnit ses mer efter bowlingen men mitt liv är som det är.

Jag log åt tanken att Daphne blivit så uppspelt över resan till Kalifornien, jag och Tess hade planerat nu i en vecka åt överraskningen åt Daphne som hon skulle få då i Kalifornien.

Det skulle bli roligt att se Daphnes häpna ansikte när hon fick se vår lilla överraskning. Jag loggade in på Twitter och såg att Daphne hade fått en massa gratulationer får en massa Beliebers. Jag älskade mina fans, dem som har följt mig hela vägen enda sen i början av min karriär och förgyllt mina dagar.

”kommer du nu då?” frågade Kenny från min dörröppning.

”jag kommer” svarade jag och stoppade ner telefonen i fickan innan jag tog tag i min väska. Jag skulle åka före ner till Kalifornien och fixa i ordning allt för att Tess sedan skulle lura med sig Daphne till lokalen. Spännande, spännande. 

 

 

Daphnes Perspektiv.

I skolan däremot var det precis som vanligt, Tess och Jens hade sagt grattis till mig. Ingen annan, men det förvånade mig inte heller. Jag var glad över de gratulationerna jag hade fått. Speciellt en. Jag berättade för Tess att vi skulle åka till Kalifornien till helgen, hon skrek så högt så alla gav henne skrämda och frågande blickar.

Men hon struntade hon fullständigt i. ”skojar du eller!?” tjöt hon glatt.

”nepp” svarade jag och räckte henne vykortet. Hon stirrade på det och sken som en sol.

”åh, jag har alltid vetat åka dit” sa hon.

 

*

 

Torsdag kom och gick och sedan fredag, jag sprang runt som ett yrväder medan jag slängde in kläder i mitt rum som jag skulle ha med mig. Jag packade sedan ner allt i en stor resväska och en timme senare knackade det på dörren, fort sprang ner och ryckte upp dörren. Tess stod utanför med en stor resväska bakom sig och ett stort leende på läpparna.

”kommer bli den bästa helgen någonsin!” tjöt hon och hoppade på stället.  

Jag nickade glatt. ”helt klart”. Jag hjälpte henne upp med resväskan och hon kollapsade sedan på min säng innan hon såg ner på min resväska som jag inte hade hunnit stänga än. Sedan gick hon fram till min garderob och tog fram en finklänning och la den överst på högen.

”vad? Du måste ha en finklänning med dig också. Man vet ju aldrig vad som händer” försvarade hon sig med och jag skrattade men nickade instämmande och drog igen dragkedjan på väskan. Jag och Tess var dock tvungna att sitta på locket för att jag kunde stänga den. Efter det såg jag till att allt handbagage låg där det skulle i min nya väska. Ipod, telefon, bok…

Runt 10 kröp vi ner i sängarna och jag suckade över det faktum att alarmklockan skulle ringa redan klockan 4 imorgon bitti. 

”det är alltid roligt att åka utomlands, men aldrig roligt att planen går så himla tidigt” suckade jag och släckte lampan. Det blev becksvart och inom några minuter hade jag somnat.

 

 

Tess Perspektiv.

Jag hörde hur Daphnes andetag blev lugnare och djupare och jag förstod genast att hon sov. Jag plockade tyst fram min telefon och skickade iväg ett sms till Justin.

 

Till Justin:

hur går det? =)”

 

Från Justin: 

 

”det går bara bra. Allt är fixat. Och du då? Misstänker hon något eller? =)”


Till Justin: 

 

”hon sover som en sten just nu och hon misstänkte inte ens något när jag la ner en extra finklänning i hennes väska.” skrev jag tillbaka.

 

Från Justin:

Grymt, men då ses vi imorgon. God natt på er. =)”

 

Till Justin: 

”God natt på dig med.”

 

Jag stoppade tillbaka telefonen i väskan och log åt vår busiga plan. Jag hoppades verkligen att Chaz skulle vara där imorgon. Jag började faktiskt gilla honom, han var rolig och en snäll kille. Jag smålog för mig själv innan jag somnade.

 

 

Daphnes perspektiv:

Jag vaknade av att Tess ruskade mig nästa morgon. ”vad?” frågade jag sömndrucket. 

”du måste vakna, vi ska åka om en halvtimme!” skrek hon hysteriskt. 

”VAD!?” skrek jag och sprang upp ur sängen. Jag gick fort in i badrummet och tog ur tofsen ur mitt hår och borstade genom det en gång innan jag såg att jag inte skulle kunna göra så mycket mer med det. Jag suckade och sprang in i mitt rum igen. Jag drog på mig mina tights, ett linne och en stor collegetröja med ett stor tryck på framsidan. Sedan sprang jag tillbaka in i badrummet igen och drog på lite mascara på mina ögonfransar.

Vi fick bokstavligen slänga i oss frukosten för att sedan packa ner våra väskor i bagageluckan på bilen och köra rally mot flygplatsen. 

 

 

På flygplatsen såg vi till vår olycka att det var mer folk än vanligt så vi sa hejdå till min familj redan på parkeringen istället för vid gate ingången.

”jag ringer när vi landar” ropade jag till dem innan vi sprang mot kontrollerna. Vi gick genom metalldetektorerna och jag suckade lättat när det inte pep till och vi kunde ta våra väskor. Vi hann fram till vår gate precis innan de skulle stänga.

”ni hade tur” sa flygvärdinnan och jag log flåsande mot henne. Jag och Tess hittade våra platser och jag satte mig längst in innan jag försökte lugna mina andetag.

”shit, det var nära ögat!” flåsade Tess och slängde sig ner i sin stol bredvid mig. Vi började sedan skratta hysteriskt.

”vi kommer ha så kul!” sa jag och ruskade hennes arm.

”om vi kommer” försäkrade hon och såg menande på mig. Jag såg något undrande tillbaka på henne men bestämde mig sedan för att inte påpeka det.

Jag använde all min energi till den första timmen för att sedan slocknade lika fort som ett ljus för de andra timmarna. Jag sov enda tills någon ruskade mig, det var väl jädra vad många gånger jag har blivit ruskade på under bara några timmar. Tess log brett mot mig.

”vad?” frågade jag surt. 

”vi är framme” sa hon ivrigt och jag satte mig genast käpprätt upp, vi var precis på väg att landa och den röda varningslampan lyste om att man behövde sätta på sig säkerhetsbältena. Jag satte illa kvickt på mig bältet igen och såg ut genom fönstret medan vi landade. Jag älskade känslan av när man landade på marken och det gungade till i hela planet.

 

*

 

Vi hade bokat ett hotell som hette Beverly Willshire Hotel. Wow, hur hade de råd med det här? Här brukar väl alla kändisar bo? tänkte jag när jag gick tillsammans med Tess och checkade in.

Rummet vi fick hade en dubbelsäng, en byrå på vid den högra väggen och ett bord med fyra stolar. Badrummet bestod utav ett stort badkar, en meter lång bänk med ett handfat i mitten och en toa bredvid. Jag gick in till sovrummet igen och kastade mig på sängen, den var förvånansvärt mjuk. Annars brukar hotellsängar vara väldigt hårda, men de hade väl kvalité här.

Tess hade tagit sig ut på balkongen och såg ut över Kaliforniens trafikerade vägar och gång trafikanter. Jag ställde mig bredvid henne och såg ner på en bil nere på gatan som verkade ha lite problem.

”jaha, vad tycker du vi ska göra ikväll då?” frågade jag henne.

”vi ska ut och festa och fira din födelsedag såklart” sa hon som om jag var dum som inte tänkt ut det svaret själv och gick tillbaka in igen. Jag log roat och följde efter henne. Därav klänningen, tänkte jag.

”hallå, dags att göra sig redo kanske” sa hon och klappade med händerna.

”varför? Vi har väl inte ens bråttom?”

”men jag vill komma ut på klubbarna innan fyllona översvämmar dem” sa hon och försvann in i badrummet. Jag skrattade och satte mig på golvet framför min resväska och drog upp dragkedjan. Jag sträckte mig efter klänningen som Tess hade lagt ner. Hon hade tagit min favorit klänning, den var svart och hade djup rygg och guld detaljer på både axlarna men också vid ryggens slut. Hon hade även lagt ner ett par klackar också, jag tog nöjt upp de beigefärgade klackarna med silver nitar på hällarna och la allt på sängen. Jag var precis på väg att byta om när Tess kommer in med en locktång i högst hugg.

”vänta! Jag vill locka ditt hår. Du får så fint hår då” jag suckade, hon brukade locka mitt hår hela tiden för ungefär ett år sedan tills hon kom på att hon faktiskt kunde locka sitt eget hår istället för mitt. Jag skrattade och satte mig på en stol.

 

 

 
 

När jag var klar hade Tess valt att endast locka topparna och sedan satt upp den i en låg bulle på mitt huvud. Jag vände och vred på huvudet framför spegeln medan jag granskade frisyren, jag drog fram en slinga ur knuten och lät den hänga fritt. Därefter klev jag i min klänningen innan jag gick in i badrummet med sminkväskan i handen. Jag skuggade mina ögon med mörk ögonskugga innan jag la en rand eyeliner på ögonlocket innan jag la mascara på ögonfransarna. Kinderna fick rouge för att markera mina kindben och läpparna målade jag klar röda. Jag snurrade runt framför spegeln för att kunna se mig från vartenda vinkel, klänningen smet snyggt om runt mina former och klackarna gav mig en skjut på längden och fick mina ben att se slankare och längre ut. 

Tess kom in i badrummet men stannade tvärt och såg mållöst på mig innan hon log brett.

”oh la la” sa hon och såg retfullt på mig. Jag skrattade generat. Jag lät sedan blicken vandra upp och ner på henne för att se vad hon hade på sig. Hon hade satt på sig en rosa, kort klänning som hade svarta axelband som knöt ihop i ryggen där stora partier vad naket. Hennes ögon var något mildare sminkade än mina men matchade perfekt till hennes klänning. Hennes hår hade hon plattat till perfektion och lagt till rätta fram vid bysten. Hon såg galet snygg ut helt enkelt.

”killarna på klubbarna kommer ju dregla efter dig” sa jag och såg menande på henne. Nu var det hennes tur att skratta generat. Vi låste dörren efter oss och gick ner till gatan där vi ropade till oss en taxi. Tess sa snabbt en adress som jag inte hann höra men jag antog att hon visste ett bra ställe. Chauffören körde oss till en gata som till min förvåning inte var speciellt fylld med människor och jag steg undrande ut ur bilen. Taxin körde iväg och Tess sprang fort iväg och försvann in genom en dörr. Förvirrat blev jag stående och stirrade efter henne. 

”Tess! Vart ska du?” ropade jag efter henne sedan suckade jag och gick efter. Jag tryckte upp dörren och hann ta ett steg innanför dörren innan hela rummet tändes upp och det kommer smällar överallt ifrån samtidigt som en massa människor ropade ”ÖVERRASKNING!”. Jag stod endast och gapade inför det som var framför mig.

”vad är det här!?” utbrast jag till Tess som kom skuttande fram mot mig.

”överraskning” fnittrade hon och log mot mig, Ryan och Chaz dök plötsligt upp och gav mig en varsin kram. Grattis utbrast de båda och jag blev extremt glad över att se deras välbekanta ansikten. 

”när… var … hur?” frågade jag dumt.

”tja, hon fick ju hjälp av ett proffs” sa en röst bakom mig som jag mycket väl visste vem den tillhörde. Jag vände mig om och log stort mot Justin som stod där i ett par jeans, vit tröja och en skjorta över. Jag gick fram och gav han en kram. Jag hade saknat honom mer än jag trodde. 

 

 

Justins Perspektiv.

Jag hade ställt mig vid sidan av för att ta emot Tess när hon kom inspringande.

”okej, hon kommer om några sekunder” flåsade hon.

”okej, allesammans! Hon kommer snart”ropade jag och alla blev tysta, ett ögonblick senare såg jag en smal figur som tryckte upp dörren och jag slog genast på lyset och alla bröt ut i ”ÖVERRASKNING!”. Jag såg hur Daphnes ögon spärrades upp och hennes mun blev till ett stort "O".

”vad är det här!?” frågade hon Tess som skuttade fram till henne.

”överraskning” skrattade Tess glatt till henne. Jag såg på Daphne, lät blicken vandra över hennes kropp. Över klänningen som passade perfekt på henne, på hennes ansikte som var vackert sminkat och leendet som alltid fick mig att känna glädje. Hon var nästan för vacker för att se på. Ryan och Chaz gick fram till henne och kramade samt gratulerade henne.

”när… var… hur?” frågade Daphne vilket jag kände var signalen för att mig att göra mig hörd.

”tja, hon fick ju hjälp av ett proffs” sa jag och log, hon vände genast sig blicken mot mig och hennes skuggade ögon mötte mina. Leende växte sig större på hennes läppar och hon gick fort fram till mig innan hon slängde armarna runt mig i en kram. Hon doftade gott utav någon parfym.

”är du som gjorde det här?!” frågade hon sedan och såg med stora ögon på mig.

”ja, gillar överraskning. Både dåliga och roliga” svarade jag och log roat mot henne. Hon skrattade. Ah! Vad jag älskade hennes klingande skratt.

 

 

Jag gick tillsammans med henne runt i lokalen så hon kunde få träffa alla där eftersom de flesta kände hon inte ens. Vi kom fram till Kuk Harell, som hade varit med och gjort min film samt producerat mina album, jag hann dock knappt säga hela hans namn för än Daphne bröt ut i skratt så hon vek sig dubbel. Jag såg frågande på henne. Hon försökte lugna sig och behövde bita sig hårt i läppen för att inte skratta.

”vad är det?” frågade jag henne roat.

”okej, du får inte ta illa upp nu men på svenska så betyder ditt namn 'dick'” sa Daphne och såg försiktigt på Kuk. Jag skrattade så jag grät och jag hörde att Kuk skrattade lite försiktigt.

”ledsen mannen” sa jag och klappade honom på axeln, vi sa hejdå till Kuk och gick vidare.

”nu känner jag mig jättetaskig” sa Daphne och vände på huvudet för att se på Kuk som såg lite moloken ut. Jag skrattade igen.

”men du kan ju inte rå över hur olika ord uppfattas av olika språk” sa jag och såg lugnande på henne. Hon nickade försiktigt och fundersamt och lät mig sedan dra med henne vidare. Vi närmade oss Usher när hon stelnade till och tvär stannade.

”är det där vem jag tror det är?” frågade hon och jag skrattade.

”ja det är jultomten” svarade jag och hon skrattade lamt.

”Usher!” ropade jag och han såg genast upp på mig, vi gjorde vårt handslag som hälsning.

”Usher, det här Daphne” Usher såg menande mot mig för ett ögonblick och nickade sedan lätt mot henne. Jag nickade bekräftande, det var tjejen. Usher sken genast upp i ett leende och skakade Daphnes hand som stirrade lätt på honom.

”hej, dig har jag hört mycket om” hon enbart log generat mot honom. Jag skrattade lite åt hennes plötsliga stumhet och hon såg stött på mig innan hon knuffade mig lätt med armbågen. Jag flinade roat och samtalade kort med Usher innan vi gick vidare, tillslut kom vi tillbaka till Ryan som stod ensam med en mugg i handen. 

”men vart är Chaz och Tess?” frågade Daphne. Ryan log resamt och nickade bort mot ett hörn av rummet. Jag vände blicken dit han pekade och såg Chaz tillsammans med Tess stå tätt hopslingrade medan de kysstes passionerat. Jag skrattade förvånat. 

”oj! Det gick snabbt. Vad hände?” frågade jag och flinade mot Chaz och Tess som inte verkade bry sig om att de som stod närmast glodde ganska rejält på dem.

”tja... jag vet inte riktigt. Men Chaz blev helt hysterisk när han såg Tess efter att vi hade sagt grattis till Daphne, så han tog tag i hennes arm och gick bort med henne. Jag såg att de stod och pratade och vände mig då för att prata med Alfredo. När jag sen vände mig om för att leta efter dem så stod dem i det här hörnet och det har dem gjort snart... fem minuter” berättade Ryan och såg ner på sin klocka. Jag skrattade och busvisslade på dem. De vaknade till och de såg sig förvirrat omkring innan de fick syn på oss stå där och skratta. Tess la generat huvudet i händerna medan Chaz skrattade dock var de snart i full gång igen.

”nej, jag behöver luft. Jag kommer snart” sa Daphne och gick mot dörren.

”gå efter henne” sa Ryan och såg bort mot dörren hon försvunnit ut genom. Jag log och klappade honom på axeln innan jag gick ut till Daphne. Jag kom ut och såg henne stå lutad mot räcket vid sidan av dörren.

”jaha, vad tycker du hittills då?” frågade jag henne och lutade mig mot räcket bredvid henne.

”tack så jätte mycket. Jag är jätte tacksam för allt” sa hon och såg upp på mig. 

”jag har en födelsedagspresent till dig” sa jag sedan och böjde mig fram för att sedan mjukt kysste hennes kind.

 

 

Daphnes Perspektiv. 

”jag har en födelsedagspresent till dig” sa Justin innan han böjde ner sitt huvud mot mig och kysste min kind. Han sträckte sedan på sig och jag kände hur det brände på mina kinder. Jag la min hand på kinden han hade kysst och log stort mot honom.

”jag kommer aldrig att tvätta den här kinden, det är så man säger eller hur?” skämtade jag honom och han skrattade.

”ja, något sånt” svarade han medan vi såg forskande på varandra. Vi rycktes i nästa sekund till verkligheten utav dörren som smällde upp och där stod Usher.

”oj, förlåt om jag störde” ursäktade han sig och jag skrattade men Justin såg enbart irriterat på honom ”men det är tårta nu”

”kom igen” sa jag och tog tag i Justins hand och drog med honom in. När vi kom in släppte han inte taget om min hand utan grepp om den lite hårdare innan vi gick tillsammans fram till scenen. På scenen stod en rosa trevånings tårta. Den var jätte vacker och Justin räckte fram en tårtspade mot mig, jag tog emot spaden men tvekade en låg stund.

”vad är det?” viskade Justin i mitt öra.

”det är så himla fin och när jag väl har tagit en bit så kommer jag att ha förstört den” sa jag och såg ynkligt upp på honom. Han skrattade roat.

”det gör inget” försäkrade han och jag skar en liten bit av tårtan för att sedan bemöttas utav applåder. Jag såg upp och log mot människorna som stod ute på golvet och såg på. Sedan kände jag för att skoja till det lite så jag tog tag i min tårtbit med handen och tryckte upp den i Justins ansikte. Jag skrattade så jag vek mig när jag såg hans häpna ansikte när tårtbiten föll av hans ansikte. Skrattsvalorna fyllde rummet då resten stämde in.

Jag såg sedan hur Justin sträckte fram sin hand mot tårtan för att gripa tag om lite fyllning som bestod av grädde, sylt och tårtbotten. Jag sprang fort iväg från scenen men jag hann inte långt för än en arm slingrade sig runt midjan och innan jag hann skydda mitt ansikte så smetade han ut det han hade i handen i mitt ansikte. Han skrattade medan backade bakåt och viftade med handen för att få bort resten utav smeten. Vi stod båda och skrattade åt varandras tårtfyllda ansikten innan vi gick tillbaka mot scenen och "publiken" skrattade åt oss.

”tack så mycket för tårtan” ropade jag och de skrattade igen. Vi gick av scenen och ner till Chaz, Ryan och Tess som stod och nästan grät av skratt. 

”asså d-du skulle ha sett d-ditt ansikte, man!” pressade Chaz fram. Justin skrattade innan han började torka av sitt ansikte med handen sedan innan jag hann reagera hade Justin smetat in det i mitt ansikte.

”men hallå!” skrek jag. Han flinade bara och tog min hand och drog med mig bort till ett rum. Rummet visade sig vara ett badrum, när vi kom in och jag såg mig själv i spegel, skrattade jag igen och jag gick fram till handfatet.

Jag sköljde bort tårtkladdet med vatten och tackade gud för att jag hade valt en vattenfast mascara. Resten av sminkningen gick det inte att göra något åt så jag torkade bort det med en bit papper.

 


 

Blev lite längre än ett vanligt kapitel, hoppas det uppskattas.
Glöm inte att kommentera! :)

Just An Ordinary Girl - Kapitel 11

 
Previous: ”okej, hej allesammans. Roligt att se er igen” hälsade hon och log mot oss alla. ”hoppas ni hade ett bra lov. Men nu är slappandet över” fortsatte hon, jag och Rebecca grimaserade genast med ansiktet mot varandra. Detta skulle bli tufft och det visste vi båda mycket väl. Vi började med uppvärmning för att sedan övergå till styrketräning. Väl klara blänkte mitt bröst av svett och mitt ansikte var alldeles rött. Jag såg runt i rummet och såg att jag inte var ensam om att vara alldeles trött och svettig. Därefter fortsatte lektionen med några diagonaler över golvet och Katie sa att vi inte skulle börja med någon ny koreografi den här veckan. Utan att nästa gång var vi i full gång med en exklusive koreografi.

Jag och Rebecca gick fram till stången efter lektionens slut och tog våra kläder innan vi gick ut till hallen där våra skor stod och väntade. Jag satte mig trött ner på en utav stolarna och knöt slarvigt mina skor, utanför tog vi hejdå och att vi skulle ses imorgon. Sedan gick vi åt ett varsitt håll, hon bodde väster åt medan jag bodde öster åt.

Jag började traska hemåt och det var skönt när en kall bris fläktade mitt svettiga ansikte.

 


 

Jag stod i mitt badrum när jag hörde att det knackade på dörren där nere, jag hörde hur mamma öppnade dörren till någon för att sedan stänga den igen. Efter en liten stund öppnades min badrumsdörr och Tess stack in sitt huvud, hon log brett och steg in. Hon hade tagit på sig ett par svarta jeans och en vit tröja som var lite för kort så man såg en bit av hennes brunbrända mage, till det hade hon en massa armband och ett enkelt halsband.

”sexy” sa jag och blinkade flörtligt mot henne. Hon skrattade. 

”du med. Grr…” retades hon och jag skrattade innan jag granskade mig själv genom spegeln. Jag hade satt på mig ett par ljusa jeans med mellanstora vita stjärna på tillsammans med en beige stickad kofta som man kunde se min svarta bh genom. Håret hade jag borstat och flätat luggpartierna åt ett varsitt håll innan jag satt fanns den med en varsin hårnål. Ansiktet hade jag gett en simpel och vardaglig sminkning, jag log nöjt och la ifrån mig puder dosan. Jag vände mig glatt om mot Tess innan jag kastade en blick på klockan. De skulle hämta oss vid sex ungefär och klockan stod nu på halv fem. En halvtimme kvar. 

 

 

Det plingade på dörren och jag hastigt sprang nerför trappan för att hinna öppna dörren innan mamma eller pappa eller i värsta fall Loll hann göra det innan mig. Jag låste upp dörren och hörde hur Tess tog sig nerför komma trappan. Jag tryckte upp dörren och utanför stod Justin med ett brett leende.

”hej” sa han. ”är ni redo?”

”alldeles strax” svarade jag och gick hastigt in i vardagsrummet.

”hejdå, vi åker nu!” ropade jag sedan till de som ville lyssna. Jag hörde ett svagt hejdå innan jag gick tillbaka ut i hallen där Justin stod, jag såg att Tess redan hunnit gå ut till bilen som stod på min uppfart. Jag slet tag i mina svarta Dr. Martens, jag höjde foten för att träda på skon men helt plötsligt var det som att vartenda gnutta balans balans hade försvunnit ur min kropp. Jag hoppade runt lite på ena benet innan jag brakade i golvet, genast bröt jag i ut i ett högt skratt och Justin vek sig dubbel på tröskeln.

”som dansare borde jag ha bättre balans än det där” sa jag sedan och ställde mig upp igen innan jag satte handen mot väggen och fick på mig skorna. Jag tog tag i min jacka och krängde på mig den. 

”redo” sa jag och såg upp på Justin som fortfarande stod och småskrattade.

”jaja, så kul var det inte” klagade jag vilket endast fick honom att skratta ännu mer. Jag låste dörren efter oss och tillsammans gick vi till bilen. Jag såg Chaz sittandes i framsätet och antog då att Ryan och Tess satt i baksätet. Jag gick till den högra sidan av bilen och gled in i sättet samtidigt som Justin satte sig där framme.

”vad var det som var så roligt?” frågade Ryan Justin och Justin enbart skrattade till svars.

”Daphne såg väldigt rolig ut bara” sa han sedan och såg på mig genom backspegeln och blinkade med ena ögat.

”jaha, vad är planen?” frågade Tess sedan. Chaz vände sig om och såg glatt på henne.

”bowling” svarade han och Tess skrattade.

”okej men bered er på att förlora. Jag har vunnit fem mästerskap i bowling” sa hon och Chaz tappade hakan och spärrade upp ögonen. 

”VAD!?” skrek killarna i synk, jag skrattade så jag kiknade eftersom jag visste att Tess inte var seriös. Justin vred på sig i sätet och såg på henne.

”du måste skoja!” utbrast han och rynkade sedan pannan. Vilket gjorde att jag skrattade ännu mer och Tess som inte orkade låtsas mer utan skrattade med mig.

”såklart jag inte har!” tjöt hon och fortsatte skratta. Genast kunde man se hur de alla slappnade av, jag torkade tårarna och gav Tess en high five. Priceless. 

Justin startade bilen och vi rullade iväg mot en bowlinghall. Vi stannade utanför Bowl-O-Rama dock parkerade vi inte på parkeringen utanför utan på baksidan. Vi klev ur och Ryan, Chaz och Justin gick avslappnat fram till en stor grå dörr som såg väldigt tung ut.

Tess och jag gick tveksamt efter dem, Justin knackade på dörren och han möttes av stor man som nickade åt honom och de trädde in genom dörren. Jag och Tess tittade lite skrämt på den stora mannen men gick sedan snabbt efter killarna, vi bestämde oss för att äta först och sedan bowla. När vi kom in i bowlinghallen var det inte en kotte där, jag såg mig förvånat omkring.

”jag bokade hallen” sa Justin och jag vände blicken mot honom, han måste ha sett min förvåning över folktomheten. Jag nickade förstående och satte mig ner bredvid Chaz vid bordet.

”jaha, lite bakgrundsfakta vore ju roligt” sa Tess efter en stund och log mot killarna. Justin skrattade.

”okej så vi börjar med dig Justin” han slutade genast skratta och jag log roat. 

”ja, eh… namn Justin Bieber. Är 16 år gammal, fyller snart 17. Jag har en mamma som heter Pattie och en pappa som heter Jeremy. Två halv syskon som heter Jazmyn och Jaxon. Ehm... jag är en världskänd musiker också”

”musiker, huh?” sa Tess och såg undrande och nyfiket på honom. ”berätta mer" sa hon sedan och han skrattade återigen åt henne.

”jag skulle gissa att du vet historien bättre än vad jag gör” sa han och flinade mot henne.

”det skulle inte förvåna mig” mumlade jag och skrattade, Justin vände genast blicken mot mig och log. ”du vet inte hur mycket hon har tjatat om dig genom åren”

”jaja, vi behöver inte gå in på detaljer” sa hon och viftade avfärdande med handen. Tess fortsatte fråga ut killarna om deras liv tills maten kom, vi alla hade beställt hamburgare och pommes. Vi åt under tystnad för en stund innan Chaz tog till orda.

”jaha, men ni då?” frågade han och såg på oss. ”Daphne?” frågade han och vände huvudet mot mig. Jag såg upp på honom och svalde ner maten innan jag började berätta. 

”ehm… jo. Jag heter Daphne McCartney, jag är 16 år snart 17. Jag har en mamma som heter Charlotte, en pappa som heter Peter samt en lillasyster som heter Louise. Jag har flyttat tre gånger, jag bodde först i LA när jag var liten innan vi flyttade till Sverige där vi var bosatta under 5 år eftersom pappa fick något bra arbetserbjudande. Så där bodde vi tills jag blev 11 år ungefär sedan flyttade vi hit tillsammans med pappas företag och här har jag bott sedan dess” sa jag och killarna såg något chockat men imponerat på mig.

”coolt!” utbrast Chaz sedan. ”så du kan prata svenska då?” frågade han.

”japp, flytande” svarade jag och log mot honom.

”säg något” uppmanade Ryan ivrigt.

”okej, vänta...” sa jag och höll upp mitt finger. ”jag tror jag börjar gilla dig, knäppt eller hur?" sa jag på svenska och såg runt på de andra innan min blick fastnade på Justin. Killarna satt med häpna ansikten.

”WOW!” andades Chaz. ”svenska låter verkligen coolt” fortsatte han. Jag skrattade.

”men vad sa du då?” frågade Ryan och jag letade febrilt efter något som jag kunde svara honom.

”jag sa: Jag kommer att slå er alla i bowling” sa jag och flinade mot deras ansikten.

”fortsätt drömma” sa Chaz nonchalant och himlade med ögon.

 

*

 

 

Maten var färdigäten och det var dags att välja skor. 

”usch, varför gjorde de dem här skorna så himla fula!?” utbrast Tess. Jag skrattade.

”men du ska ju bara ha på dig dem i någon timme” sa jag medan jag såg runt bland hyllorna innan jag hittade min storlek och satte på mig dem. Jag traskade iväg till killarna som valde klott, jag tog tag i ett utav de rosa kloten eftersom jag alltid körde med de rosa. De gav mig tur. Jag såg på det och log innan jag vände upp blicken för att se killarna stå och glo roat på mig. 

”vad?” frågade jag.

”nej inget” svarade Justin och de skakade på huvudet. Jag såg på klotet igen innan jag gick och satte mig på en utav stolarna vid banan. Det tog inte lång tid innan de kom och satte sig bredvid mig. Jag tittade upp och såg in i Justins hasselnötsbruna ögon.

”herregud, så fina ögon du har!” sa jag, fast till min lycka på svenska och inte engelska. Han skrattade.

”vad sa du?” frågade han förvirrat.

”inget viktigt” svarade jag och viftade med handen åt honom. 

”jo, kom igen” sa han. ”jag vill veta” jag log busigt och skakade envist på huvudet. Han ändrade då taktik från puppyface och körde lite utpressning med kittling. Jag skrek till och sprang iväg men hörde honom bakom mig.

Jag sprang till restaurangen och ställde mig på ena sidan av bordet vi hade suttit vid, Justin hamnade mittemot mig på andra sidan bordet. Han såg busigt på mig och jag enbart såg trotsigt tillbaka på honom. Jag rusade sedan snabbt tillbaka till dem andra och slängde mig på Tess.

”hjälp!” utbrast jag och försökte gömma mig bakom henne. Hon log och gick ur vägen så Justin kunde nå mig, men jag dansade smidigt undan och sprang iväg igen. Jag skrattade och märkte inte att jag hamnade i ett hörn. Jag vände mig mot Justin som kom lugnt travande efter mig och log triumferande. 

”gotcha!” sa han och skrattade. Jag sköt vädjande ut underläppen och spärrade upp ögonen åt honom. Jag tryckte ryggen mot hörnet och Justin stod nu en meter från mig med armarna utsträckta mot min mage.

”säg vad du sa annars” varnade han men jag endast såg på honom och knep ihop mina läppar. Han gick genast  till attack mot min mage, jag skrek till och skrattade medan jag bad om nåd. Han slutade efter till min lycka efter en stund och log mot mig som halvsatt på golvet och flämtade.

”kommer ni turturduvor någon gång!?” hörde jag en killröst ropa, jag såg bort mot killarna och Tess innan jag rodnade djupt och reste mig upp. Jag puffade lätt till Justin och gick bort till de andra.

 

 

Jag hade lyckats få sju strikes och två spärrar när vi väl var klara.

”jag är hungrig!” utbrast Chaz. Jag såg på honom oförmögen att få in det han just sagt. 

”men vi åt ju för typ en timme sedan” sa jag, Justin och Ryan skrattade. Jag och Tess såg undrande på dem.

”Chaz är alltid hungrig” förklarade Ryan och flinade mot sin kompis. Jag och Tess skrattade medan Chaz muttrade något och gick bort mot restaurangen. Jag tog upp min mobil och såg att klockan redan hade hunnit blivit halv tio.

”eh… vi måste hem nu, klockan är halv tio och det är skoldag imorgon”

”självklart” sa Justin fort och vi gick bort mot skohyllorna där vi lämnade skorna igen och tog våra kläder. 

 

*



”tack för ikväll, det var jätteroligt” sa jag genom Justins fönsterruta. Han stod på min uppfart och hade precis släppt av oss. ”vi borde göra det här någon mer gång” killarna nickade glatt och Tess vinkade hejdå till dem och gav mig en kram innan hon började gå bort mot sig. Jag gick fram till min ytterdörr, vände mig om och vinkade en sista gågn innan de svängde runt hörnet.

”jag är hemma!” ropade jag när jag klev in i hallen, mamma kom nyfiket gående och mötte mig.

”hej gumman, hade ni skoj? Vad gjorde ni?” frågade hon.

”vi hade jättekul, vi spelade bowling” svarade jag med ett leende. Väl uppe på mitt rum igen tog jag fram min laptop och loggade snabbt in på Twitter. Jag hade tre nya followers, såklart var det inga andra än Justin, Ryan och Chaz. Jag klickade på ”follow” på deras profiler och såg att Justin precis hade skrivit ett tweet.

 

”Thanks for tonight. Hope to see you soon again @DaphneM @TessD”

 

Jag kunde se framför mig hur Tess fick flip när hon såg att Justin hade skrivit ett tweet om henne och log roat.

 


 

Här kommer ett till kapitel. hoppas ni tycket det var bra, men vad vet jag. FÖR NI KOMMENTERAR JU INTE! :P
Nej, men jag skulle bli jätteglad om jag fick kommentarer.
Kommentera ! :)

Just An Ordinary Girl - Kapitel 10

 
PREVIOUS: ”ja, jag visste alltid att vattenkrig aldrig var din starka sida” sa hon mellan skrattanfallen. Jag ryckte bort min blick från Justin och såg på Tess som nu låg på golvet och skrattade.

”jaså” sa jag och satte mig på hennes mage. ”och jag vet att din svaga sida är magen” sa jag och började kittla henne, hon skrek till och började genast vrida på sig under mig.

”sluta! Sluta!” skrek hon och jag flinade innan jag ställde jag mig upp igen och kastade en blick mot Justin innan jag log. Dock besvarade han inte leendet utan såg endast på mig med en fundersam blick.





Justins Perspektiv.

Jag stod och granska Daphne medan satt på Tess mage helt dyngsur efter att jag hade hällt allt vatten på henne. Tess låg under henne och vred sig på golvet i skratt i ett försök att komma undan Daphnes fingrar, tillslut slutade Daphne kittla Tess och hon ställde sig upp och log mot mig. Men jag gav henne inget leende utan endast såg på henne. Herregud, vad jag hade förälskat mig i hennes bruna ögon och varma leende.
Om jag fick se henne le varje dag skulle jag inte behöva något mer i världen än det leendet. När jag såg leendet försvinna log jag mot henne för att få upp det igen vilket genast gav effekt då hon log brett mot mig igen. Hela min kropp fylldes utav värme. Dock rycktes jag ur mina tankar när Chaz och Ryan kom runt hörnet.

”men Justin vad har du gjort mot Tess?” frågade Ryan och drog upp Tess från golvet och vände sedan blicken mot Daphne. ”och Daphne” la han till och såg på mig.

”jag är djävulen själv du vet” svarade jag och flinade. Ryan skrattade till och vi gick tillsammans tillbaka mot rummet, Kenny och Scooter satt nu i sofforna och samtalade lågt med varandra och mamma satt uppflugen på stolen i hörnet igen.

”men Justin vad har du gjort med Daphne!?” frågade min mamma när hon fick syn på oss och reste sig upp hastigt från stolen för att sedan ta en handduk fram till bänken innan hon räckte den till Daphne som tacksamt tog emot den. Jag skrattade och Daphne började så gott hon kunde torka sitt hår.

”hon tvinga mig till det” försvarade jag mig med och höll avväpnande upp händerna. Hon skrattade ironiskt och knuffade till mig.

”ja, eller hur!” utbrast hon och jag flinade roat.

 


Daphnes Perspektiv.

Helgen kom och gick och alldeles för snart blev det måndag igen dock när jag vaknade den här måndagen kände jag mig gladare än vad jag normalt gjorde. Jag låg och funderade över vad det var som var så speciellt den här veckan innan det slog mig.

Dansen började den här veckan. Jag har gått samma linje enda sen jag var sex år gammal, dansade två gånger i veckan, i två timmar vardera gång. På måndagarna var det hiphop och tisdagen var det balett. Jag hoppade glatt upp från sängen och dansade in i badrummet för att sedan kliva in i duschen.

Jag kände mig genuint glad och pigg, fundersamt stod jag framför garderoben för att välja kläder för dagen. Jag kände för att sätta på mig en klänning, så jag tog grep tag om galgen där min vita klänning med svart rosettskärp och krage hängde. Jag rotade sedan runt efter min kofta men kunde inte hitta den. Jag suckade och drog fram mina blåblommiga pumps och såg mig nöjt i spegeln.

Jag gick in i badrummet för att snabbt sminka mig innan jag traskade ner till köket där jag bredde två rostade smörgåsar och tog ett glas juice innan jag satte mig vid matbordet. Väl klar och mätt hörde jag min mobil plinga från min väska, jag reste mig från stolen och gick nyfiket ut i hallen och tog fram min iPhone, på skärmen stod det "Justin"

Ett glädjerus sköljde över mig och jag förundrades för ett ögonblick över min lycka. Kom igen Daphne. Vad är det med dig?

 

Från Justin: 

"Hej, vart bor du? =)”

 


Till Justin:

”South Street 54. Varför? =)” skrev jag tillbaka och rynkade pannan.

 

Varför ville han ha min adress? Min fråga blev dock snart besvarade då jag hörde att det knackade på dörren och Justin stod utanför med en jätte leende på läpparna. Jag såg förvånat på honom innan jag skrattade till.

”jaha, hej” sa jag till honom och såg en stor, svart Range Rover stå parkerade bakom honom på vår uppfart.

”hej” hälsade han, jag vände blicken mot honom igen och började undra om han skulle komma till saken men det verkade inte hända inom snar framtid.

”ville du något särskilt?” frågade jag med ett litet leende och knäppte händerna framför mig. Han rycktes ur sin dvala och skrattade generat.

”ja, faktiskt. Du glömde den här i fredags” sa han och sträckte fram min kofta som han hade i handen.

”min kofta! Jag letade just efter den” sa jag glatt och tog tacksamt emot den. Måste ha glömt den vid aulan efter jag tagit av mig den då den blivit så tung att ha på sig efter allt vatten. Jag gick fram till klädhängaren i hallen och hängde upp koftan på en krok, jag vände mig sedan om för att se Justin fortfarande stående kvar på tröskeln.

”förlåt, ska du någonstans?” frågade han och log. Jag skrattade.

”eh… ja, jag har något som kallas skola” svarade jag och fnissade. Han slog sig lätt på pannan.

”såklart” sa han roat. ”men då hörs vi” han gav mig en snabb kram innan han gick tillbaka mot sin bil, han öppnade förardörren och stannade upp i sina rörelser innan han vände sig mot mig igen.

”tror du att du och Tess skulle vilja hitta på något med mig, Ryan och Chaz idag?” frågade han och såg förhoppningsfullt bort mot mig. Jag log brett mot honom och önskade verkligen att jag kunde kunnat umgås med dem idag, ännu ett glädjerus gick genom mig.

”tyvärr, har dansträning idag och imorgon” svarade jag beklagande med ett snett leende mot honom.

”synd, men på onsdag då?” frågade han.

”ska höra med Tess” svarade jag och ett brett leende spred sig över hans läppar.

”grymt, vi hörs” sa han, vinkade och satte sig sedan i bilen och körde ut på vägen. Jag vinkade innan jag gick in i hallen igen och läste dörren. 

 

 

Justins perspektiv:

Hela vägen hem satt jag och endast log fånigt, allt var bara så himla bra. Jag skulle få träffa Daphne igen och lära känna henne lite bättre och bara hänga som normala människor. Ja, så normalt som jag nu kunde umgås med vänner. Jag svängde in på min uppfart och klev ur bilen. Det plingade till i min iPhone och jag såg att jag hade fått ett nytt meddelande. "Daphne" stod det på skärmen.

 

Från Daphne:

”Det gick bra. Vi är lediga på onsdag. =)” Ett brett leende sträcktes sig över mitt ansikte.

 

Till Daphne:

”Kul! Vi ses på onsdag. =D”

 

Jag klev innanför tröskeln och in i hallen, jag hann precis stänga dörren igen innan någon kom flygande på mig.

”vad sa hon!? De ville inte eller hur! De tycker vi är fula och tråkiga! Ja, jag visste det. Det räckte visst inte att bara vara Justin Bieber här inte!” sa Chaz och babblade hektiskt på. Jag skrattade och satte lugnande en hand på hans axel.

”vi ska träffa dem på onsdag” sa jag sedan innan jag gick förbi honom och  in i vardagsrummet där Ryan satt i soffan. Chaz kom glatt springandes och slängde sig i Ryans knä.

”hörde du vad han sa!?” skrek han.

”AAAJ!! Men vad fan Chaz” skrek Ryan till svar och knuffade ner Chaz på golvet medan han tog sig på låret där Chaz armbåge hade träffat. Chaz satte sig enbart upp igen på golvet med världens leende, jag skakade roat på huvudet åt honom och slank ner bredvid Ryan.

”roligt” kommenterade Ryan efter ett tag. Jag såg på honom och försökte att inte le lika fånigt som Chaz, men lyckades inte speciellt länge för än mitt ansikte lyste upp. Ryan suckade tungt.

”åh, nu känner jag mig ensam” sa han sorgset. Jag och Chaz skrattade så vi fick ont i magen.

”vi beklagar, bro” sa jag och klappade honom på ryggen. Han log.

”jaha, men vad ska vi göra med dem på onsdag då?” frågade jag dem.

”vi kan åka till stranden” sa Chaz. Jag vände genast blicken mot honom och suckade.

”Chaz lille, har du märkt att det kanske är 6 plus grader ute?” frågade jag och Ryan bröt ut i skratt.

”ha ha, väldigt roligt killar” sa Chaz och himlade med ögonen.

”men vi kunde ju åka och bowla eller nått” föreslog Ryan och såg på mig.

”grymt” sa jag och nickade instämmande. 

 

 

Daphnes Perspektiv.

Tess bokstavligen studsade hela vägen fram till skolan medan hela hon strålade av lycka.

”asså…” sa hon för femtioelfte gången.

”asså vad Tess!?” sa jag och stannade henne. Hon stod bredvid mig med ögon som var nära på att ploppa ut vilket ögonblick som helst och hennes mun var som ett stort "O".

Jag skrattade roat åt hennes ansiktsuttryck. Hon samlade ihop sig och såg surt på mig medan hon la armarna i kors över bröstet vilket fick mig att endast skratta jag ännu mer.

du borde faktiskt vara lite mer hyper eftersom du har världens snyggaste kille som dreglar efter dig och vi ska träffa dem på onsdag" sa hon och såg menande på mig, jag tittade himlade med ögonen åt henne. "Åh nej! Vad ska jag ha på mig!?” utbrast hon och jag skrattade lågt åt henne. Hon kunde vara så självupptagen ibland.

”men det är ju sant!” sa hon sedan och syftade på det första hon sagt. Jag smålog åt det andra hållet för att hon inte skulle se det. Vi anlände till klassrummet som vi skulle ha slöjd i, det andra ämnet som vi hade tillsammans med varandra eftersom de hade mixat ihop våra klasser av någon anledning och sedan skapat två grupper. Vi försökte ändra på det, men de bara ’’Om ni får byta, så kommer fler vilja det och det orkar vi inte med’’.

Så det var inget vi kunde göra dock hade vi i alla fall slöjd tillsammans och några få andra ämnen. Vi kom in i textilsalen och såg att Mrs. Hill redan hade påbörjat så vi smög tyst till våra platser och satte oss. Vi höll på att sy kläder, jag sydde en klänning. Precis som de flesta andra i klassen men till skillnad från dem så var min mer gammaldags konstruerad. De hade mer kort, kort och djupa urringningar.

 

*

 

Dagen flög framåt och jag studsade lika glatt som Tess gjorde imorse hemåt, jag låste upp dörren och tog av mig mina ytterkläder innan jag sprang upp på mitt rum. Jag drog fram ett par grå byxor och en svart sportbehå samt en munkjacka. Jag dansade ofta utan tröja eftersom det gjorde mig friare i röreslerna. Jag satte upp håret i en hästsvans och gick sedan jag ner till köket för att snabbt hällde i mig lite yoghurt innan jag sprang ut i hallen igen. Jag slet åt mig min jacka och knöt på mig mina vita, låga converse. Jag såg upp på klockan och insåg att jag skulle behöva gå fort om jag inte ville komma försent. Jag ryckte upp dörren och låste den snabbt innan jag började gå i ett raskt tempo mot kulturhuset.

Jag hade i alla fall en halvtimmes gångväg till danssalen, jag suckade frustrerat och fortsatte gå. Fem minuter senare såg jag ur ögonvrån en bil komma körandes upp bredvid mig och fönstret närmast mig hissades ner. Jag såg tveksamt mot bilen men förvånades när jag såg vem som satt inne i bilen och log brett mot mig. Ryan satt glad vid det nerhissade fönstret och Justin satt bakom ratten. Jag misstänkte att Chaz satt bak i bilen.

”nej men vem har vi här då? Och det var fort du ändra klädstil” sa Ryan och tittade menade på mina byxor och halvt knäppa munkjacka. Jag skrattade och fortsatte sakta att gå.

”ja, jag har dans. Så ni får ursäkta men jag har jätte bråttom” sa jag ursäktande och ökat farten lite.

”behöver du skjuts? ” frågade Justin bakom ratten. Jag stannade och såg på honom.

”vet du vart kulturskolan ligger?” frågade jag.

”japp” svarade han och log.

”okej då” sa jag och gick fram till dörren bakom Ryan och hoppade in, precis som jag misstänkt satt Chaz som jag trodde i baksätet. Även han med ett stort leende.

”tack så mycket, min lärare gillar inte om man kommer för sent” sa jag och såg på Justin genom backspegeln. Han log mot mig och jag kände hur bilen ökade farten.

”jaha så vart var ni på väg?” frågade jag dem.

”vi skulle till köpcentrumet” svarade Chaz bredvid mig. 

”och stänga några affärer?” frågade jag och såg både retsamt och menande på Justin som skrattade med himlade sedan med ögonen.

”jag kan väl inte hjälpa att alla älskar mig!” utbrast han oskyldigt och log.

Vi svängde in på gata utanför kulturhuset och jag hoppade raskt ur och ropade ett hejdå och tack för skjutsen innan jag sprang in i huset. Jag kom precis i tid, andfått gick jag fram till stången för att hängde av mig min jacka och munkjacka. Jag vände mig sedan om och framför mig stod Rebecca med ett brett leende. Hon och jag hade gått med varandra ända sedan vi var sex år, det vara våra mammor som liksom hade fixade ihop oss. Jag kramade henne hårt.

”hej, vad länge sedan. För länge” sa jag och såg på henne.

”ja, verkligen. Men du vet ju hur allt är” svarade hon och knuffade lätt till mig medan hon log busigt. Katie gjorde därefter entre och fick oss alla att tystna.

”okej, hej allesammans. Roligt att se er igen” hälsade hon och log mot oss alla. ”hoppas ni hade ett bra lov. Men nu är slappandet över” fortsatte hon, jag och Rebecca grimaserade genast med ansiktet mot varandra. Detta skulle bli tufft och det visste vi båda mycket väl. Vi började med uppvärmning för att sedan övergå till styrketräning. Väl klara blänkte mitt bröst av svett och mitt ansikte var alldeles rött. Jag såg runt i rummet och såg att jag inte var ensam om att vara alldeles trött och svettig. Därefter fortsatte lektionen med några diagonaler över golvet och Katie sa att vi inte skulle börja med någon ny koreografi den här veckan. Utan att nästa gång var vi i full gång med en exklusive koreografi.

Jag och Rebecca gick fram till stången efter lektionens slut och tog våra kläder innan vi gick ut till hallen där våra skor stod och väntade. Jag satte mig trött ner på en utav stolarna och knöt slarvigt mina skor, utanför tog vi hejdå och att vi skulle ses imorgon. Sedan gick vi åt ett varsitt håll, hon bodde väster åt medan jag bodde öster åt.

Jag började traska hemåt och det var skönt när en kall bris fläktade mitt svettiga ansikte.

 


 

Här kommer nästa kapitel. Hoppas det blev bra.

Snälla kommentera!! Kom gärna med synpunkter. :D


Just An Ordinary Girl - Kapitel 9

 
PREVIOUS: Hennes ögon vidgades när hon såg vem som gick bredvid mig, vi kom fram till mitt skåp och Justin hälsade på Tess och vände sig sen mot mig.

”kan jag få dit nummer? Så jag kan nå dig om det händer något eller tvärtom” frågade han. Jag nickade och svarade såklart, tog sedan fram min mobil och gav den till honom. Han gav mig sin mobil och jag slog in mitt nummer och skrev ”Daphne”.  Sedan gav jag den tillbaka till honom och jag fick min tillbaka. Han lutade sig fram för att ge mig en kram. 

”hejdå så länge” sa han och log mot mig innan de gick ut genom dörren bakom mig.

 
 
 

Jag tog ut min kappa och väska ur skåpet innan jag vände mig om mot Tess med ett brett leende på läpparna. Hon började fnissade lågt.

”okej, hände det där just?” frågade hon sedan och såg mot dörren Justin gått ut genom. 

”japp" svarade jag nonchalant och tog upp min telefon för att sedan gå in på "mina kontakter". Bläddra ner till ”J” för att finna hans namn ståendes där - "Justin". Jag klickade på hans namn och där stod även hans nummer, jag visade Tess skärmen och hon såg på telefonen innan hon log stolt.

”jag sa ju det. Ödet!” sa hon och skrattade, jag skrattade med henne men himlade samt med ögonen.

”okej men du får faktiskt hjälpa mig med det här” sa jag till Tess. ”det är bara fyra dagar kvar till fredag!” hon såg allvarligt på mig.

”självklart! Ställer man inte alltid upp eller?” sa hon och höjde på ena ögonbrynet. Jag log mot henne.

 

*

 

På onsdagseftermiddagen plingade min telefon plötsligt till och jag såg att det stod "Justin" på skärmen.

 

Från Justin: 

hur går det? Överlever du? =)” Jag log snett och kände ett främmande pirr i magen. 

 

Till Justin:

det går väl si sådär. Vi har i alla fall bestämt hur alla klasser ska sitta, jag brukar aldrig göra sånna här saker brukar alltid vara Jessica.”

 

Jag återvände till min spanska läxa som bestod av enbart glosor som skulle repeteras miljoner gånger innan de satt, men jag hann inte långt förän mobilen plingade till igen.

 

Från Justin: 

haha, du fixar det säkert mycket bättre än Jessica”

 

Till Justin: 

 

”jag skulle inte vara så säker på det :P” skrev jag tillbaka. 

 

Från Justin: 

men vi hörs senare. =) Måste iväg på en intervju nu.” 

 

Till Justin: 

”Lycka till. =)” Telefonen förblev efter det tyst och jag återgick till min läxa.

 

*

 

Veckan gick alldeles för snabbt för mitt eget bästa och helt plötsligt var det fredag. Dagen allt skulle vara klart inför showen. På morgonen sprang jag runt lite halvt panikslaget för att jag inte kunde bestämma vad tusan jag skulle ha på mig, tillslut fick det bli mina svarta sammetstights tillsammans med en vit skjorta och en lila stickad tröja över. På fötterna hade jag ett par röda klackar och håret uppsatte i en knut och flätade det över håret så det såg ut som ett diadem på huvudet ungefär. Runt halsen hängde en halsband med ett fickur - dock icke fungerande. Jag sprang fort in i badrummet för att lägga lite mascara och eyeliner runt ögonen och rouge på kinderna för att inte se helt döende ut. Väl färdig ryckte jag åt mig min väska och flög nerför trappan och in i köket där Loll redan satt och åt frukost, jag nappade hastigt åt mig hennes ena rostade macka.

”men hallå! Det där är min!” utbrast hon och sträckte sig över mig.

”jag vet, men bara den här gången” sa jag med smörgås i munnen.

”jaja, stäng munnen bara” sa hon och suckade. Jag log tacksamt mot henne och sprang ut i hallen. Tess stod redan väntandes korsningen medan hon trampade på stället för att hålla värmen. 

”där är du” sa hon och vi gick tillsammans i raskt tempo mot skolan.

 

 

När jag precis andfått hunnit slänga in mina ytterkläder och väska i skåpet plingade telefonen till i min väska. Jag rotade fram den och såg att jag fått ett nytt meddelande från Justin.

 

Från Justin: 

de säger att du ska komma till aulan nu. =)”

 

Till Justin:

”okej, jag är på väg. =)” skickade jag tillbaka.

 

Jag andades ut och tog det lite lugnare, långsamt började jag traska bort mot aulan där jag hörde någon som pratade i en mick då det ekade högt. 

”funkar det? Ryan hör du mig där bak? Ryan? Ryan!? Bra” jag gick innanför dörren och såg att det var Justin som stod uppe på scenen med micken i handen och höjd till munnen, skrattade jag till och han vände genast blicken mot mig.

”nej, men titta. Så kommer vackra Daphne lagom till godiset och hon bär min favoritfärg, kan hon vara bättre. Eller hur Kenny! VA!? Blir det inget godis?” frågade han upprört Kenny. Jag skrattade igen och gick fram mot scenen.

"det här måste fixas. Okej, bra jag behöver inte prata mer. God natt alla!” sa han avslutande.

”fint tal” berömde jag när jag kom nära scenen nog, han skrattade.

”ja, jag övade faktiskt flera timmar innan” sa han helt allvarlig men log sedan och gav mig en kram, han doftade gott av herrparfym.

”Ryan, Chaz kommer ni hit eller!?” han ropade till några personer som satt längst bak i aulan. De reste på sig och började gå fram mot oss. ”det här är mina bästa vänner” sa han till mig när killarna var nära nog att höra oss.

”det här är Ryan” han la sin hand på den blonda killens axel.

”hej” hälsade han och räckte fram handen. Jag skakade den glatt med ett brett leende.

”Daphne” svarade jag och han skrattade till.

”jo jag vet” sa han och log mot mig. Jag rodnade generat och såg frågande på Justin som enbart blinkade mot mig. ”och det här är Chaz” fortsatte han nickade mot den mörkhåriga killen.

”hej” sa han och skakade min hand.

”trevligt att träffas” sa jag med en nick. Han log tillbaka.

”nej, jag var faktiskt seriös när det gällde godiset” sa Justin sedan och gick upp på scenen igen. Jag skrattade till och vi följde efter Justin till ett rum bakom scenen. Rummet bestod utav två soffor med ett bord emellan och ett annat bord längst den högra väggen som det låg mat, kläder och en massa papper på. I sofforna satt ett gäng killar och snackade och skrattade.

Kenny var en utav dem, han blickade upp mot oss när vi kom in och log mot mig. Jag log blygt tillbaka mot honom. Jag lät blicken svepa och såg en kvinna sittandes på en stol i ena hörn, knappandes på sin telefon. Dock såg hon upp när hon hörde oss göra entre, hon log stort och reste sig upp innan hon kom fram till oss.

”det här är min mamma Pattie” informerade Justin och la sin arm runt hennes axlar. Pattie glatt sträckte fram sin hand mot mig och jag tog tag i den och skakade den.

”du måste vara Daphne” sa Pattie. Jag nickade och undrade genast om Justin hade gått vitt och brett och skrikit att han kände en tjej vid namn Daphne. Justin drog åt sig sin arm från sin mammas axlar och gick fram till killarna i sofforna, han pekade på fyra killarna.

”mina bakgrundsdansare och det här är min manager, Scooter Braun” sa han och satte en hand på en kille i kanske 30-årsålderns huvud, han hade brunt hår och han hade ett varmt leende på läpparna.

”tjena, Daphne” hälsade han och höjde handen i en vinkning, jag skrattade till och log tillbaka.

”och det här är min dj, Tay James” fortsatte han och pekade mot en mörk kille som satt med en laptop i knät och stora hörlurar över öronen, han såg dock upp när han hörde sitt namn.

”hej” sa jag till honom han log tillbaka.

”min galna stylist, Ryan Good” fortsatte Justin och gick fram till en kille med mörkbrunt hår, mannen log mot mig. ”tack för komplimangen Justin” sa Ryan sedan och kastade honom en blick. 

”alltid” svarade Justin med ett brett, retsamt leende.

”och slutligen Kenny som du redan träffat” sa han och gick fram till Kenny för att klappa till hans nakna huvud, ett högt smack ekade innan Kenny utbrast ”men va fan Bieber!” och försökte grabba tag i Justin som lätt dansade undan. Kenny ställde sig fort upp och jag hann endast se glimten av Justin med uppspärrade ögon innan han sprang iväg. Kenny rusade snabbt efter honom.

”nu ska du allt få” mumlade Kenny innan han försvann efter Justin. Ute på scenen kunde man höra Justin som skrek till. ”sluta! Nej, inte det! Lägg av Kenny!” dock hörde man också skrattet i hans röst. Jag skrattade medan jag såg runt på det andra, Pattie hade återgått till sin mobil, Ryan och Chaz stod och flinade roat och jag hörde små skratt från sofforna. När Kenny väl återvände log han nöjt och snart kom Justin efter med sin vita tröja skrynklig och håret låg inte lika perfekt längre.

”hoppas du gav honom mycket stryk” sa Ryan (Butler) och flinade mot Kenny.

”alltid” log Kenny och de slog knytnävarna mot varandra. Justin tittade fort upp på honom med en besviken blick.

”hallå killar! Ni ska ju vara på min sida!” utbrast han och skakade på sitt huvud för att hans hår skulle lägga sig tillbaka igen på hans huvud.

”tyvärr mannen. Inte den här gången” sa Chaz och gick fram och klappade honom på axel medan han skrattade lågt innan han fortsatte ut till aulan igen. Ryan följde glatt efter honom och även han klappade Justin på axeln, Justin vände sig mot mig och log snett. Jag skrattade.

”får du stryk varje dag eller?” frågade jag och låtsades se bekymrat på honom.

”ja, jag har tänkt på att rymma hemifrån. Kan jag bo hos dig tror du?” kontrade han och såg på mig med sitt puppyface. Jag flinade. 

”men självklart” svarade jag och blinkade mot honom.

”HA!” utbrast han. ”där ser ni! Jag behöver inte er längre” han kastade en blick på de andra innan han la armen runt mina axlar och drog ut mig mot scenen. Jag hörde hur de andra skrattade bakom oss.

”och du är säker på att han inte har förlorat halva hjärnan någonstans?” hörde jag Kenny fråga någon.

”tja, man vet ju aldrig” hörde jag Pattie svara. Jag skrattade och såg upp på Justin som log roat.

 

*

 

Klockan slog 12 och jag behövde till min besvikelse gå för att äta lunch i matsalen, jag stönade högt och reste mig ur en stol i publiken.

”vart ska du?” frågade Justin från där han stod scenen och övade smått. 

”måste gå och käka!” ropade jag tillbaka till honom med ett trött och äcklat ansiktsuttryck.

”iiih” sa han och såg medlidande på mig medan jag började låtsas gråta.

”ja, stackars mig!” sa jag och torkade bort en låtsas tår innan jag log busigt och gick mot utgången. Han skrattade bakom mig och jag kastade en blick mot honom och vinkade.

”ses senare, beautiful” sa han till mig och jag kände hur jag rodnade djupt innan jag gick ut genom dörren.

 

 

Jag kom inte långt förän jag nästan gick in i ivrig Tess, hon tittade på mig med ett besviket ansiktsuttryck.

”vad?” sa jag och log lite försiktigt.

”kunde du inte ha suttit där en liten stund till, jag var precis på väg att hämta dig! Jag hade velat få en glimt av Bieber” sa hon och log stort vid tanken, jag log roat mot henne.

”du kommer få se honom senare” sa jag till henne och tog tag i hennes arm innan jag drog med henne till bort till matsalen där kön redan hade börjat bildats. 

”men jag vill inte ha maten! Kan vi inte sitta i aulan istället” sa hon och slog förhoppnigsfullt ihop händerna.

”vi tittar i alla fall vad det är” sa jag och gick mot mat kön. Jag sträckte mig åt vänster så jag kunde se vad som serverades till lunch men rätade fort på mig vid synen utav maten mattanterna hällde upp i elevernas skålar. Det skulle föreställa någon slags soppa men såg definitivt inte ut som en vanlig soppa. Jag grep genast tag i Tess arm och drog med henne ut ur matsalen igen.

”vi går till aulan istället” sa jag och skakade på huvudet för att få bort bilden utav skolmaten ur mitt huvud. Väl tillbaka i aulan såg jag Justin tillsammans med sina fyra dansare, de gjorde någon koreografi till en utav hans låtar. När de var klara klappade jag och Tess imponerat händerna, Justin vände sig om mot oss och när han såg att det var vi log han stort.

”saknade du mig så mycket att du bara slängde i dig maten?” frågade han till mig och log retfullt.

”fortsätt drömma Bieber” svarade jag. ”nej, jag tappade aptiten när jag såg vad vi skulle få för lunch så vi gick hit istället” fortsatte jag.

”jag älskar att se dig dansa” utbrast Tess bredvid mig. Jag sneglade på henne för att se henne stående med sina stora ögon riktad mot Justin. Jag skrattade generat åt min väns vägnar och satte en armbåge i hennes sida, hon ryckte till och log förläget.

”tack” svarade Justin tacksamt och log mot henne.

”du borde se Daphne, hon dansar som ett riktigt proffs” sa hon sedan apropå - ingenting. Jag skickade henne genast mitt onda öga men hon enbart stirrade ner i golvet.

”jaha” sa Justin och nu var det hans tur att se imponerat på mig. Han svepte sedan med armen över scenen. "scenen är din"

”ehm… nej, inte en chans” svarade jag och skakade på huvudet medan jag viftade med händerna.

”jo! Kom igen. Jag vill se” vädjade han men jag fortsatte enbart skakade på huvudet.

”en annan gång” sa jag men undgick att säga hur långt in i framtiden jag menade. Min förhoppning var att han tillslut skulle glömma det och jag slapp. Han skakade besviket på huvudet.

”okej, men jag glömmer inte att du nu har lovat mig” sa han och pekade finurligt på mig innan han sprang in bakom scenen innan jag hann yttra mig något mer. Jag gapade bara och vände mig sedan ilsket mot Tess.

”allt är ditt fel” sa jag och slog henne på armen.

”AJ!” utbrast hon och gned sin arm. ”chilla, det var väl inget farligt. Dessutom vet du själv att du är grym på att dansa. Jag menar hallå, du har dansat i 10 år!” sa hon och slog ut med armarna medan hon såg menande på mig.

”jaja” suckade jag surt och damp ner i en utav stolarna. Bakom hörde vi plötsligt dörren till aulan slås upp och sedan svänga igen med ett brak som följdes av två stycken killars asgarv. Jag vände mig om för att se Ryan och Chaz komma gående.

”asså det var nog det äckligast jag någonsin har sett” flätmade Ryan och fortsatte skratta.

”men eller hur, till och med jag gör bättre mat” kontrade Chaz och pekade menande på sig själv, då skrattade Ryan enbart ännu mer så han nästan fick svårt att stå på benen. Tess och jag fnissade lågt åt deras beteende vilket fick Ryan och Chaz att tvärt sluta skratta.

”men gud!” utbrast Ryan skrämt och tog sig om bröstet vid hans hjärta. ”skräms inte sådär! Jag hade ju kunnat dött” vi fortsatte endast att skratta åt dem. 

”nu fattar jag vad Justin snacka om, er skolmat suger!” sa Chaz och såg på mig innan han vände blicken mot Tess. Hans ögon fick genast dubbel storlek vid synen utav henne och jag fick bita mig i läppen för att inte brista i skratt ännu en gång. 

”nej, men vem är det här då?” sa han sedan när han samlat sig och sträckte fram handen mot Tess.

”Chaz” presenterade han sig som och Tess skakade hans hand.

”Tess” svarade hon och log brett mot Chaz som inte verkade kunna släppa henne med blicken. Ryan tog sin hand och viftade med den framför hans ansikte vilket fick honom att ryckas till verkligheten och en bedårande rodnad spred sig över hans kinder. Tess smålog åt honom. 

”Ryan” sa Ryan sedan och skakade också hand med Tess. Hon log mot honom och sneglade sedan mot Chaz som nu stod och kliade sig obekvämt i nacken. Jag såg på klockan som satt på min handled och hoppade genast upp ur stolen.

”vi måste gå nu” sa jag och grep tag om Tess arm som fortfarande stod och såg på Chaz. ”jag skulle möta rektorn vid två” fortsatte jag och drog med mig Tess till utgången. Ryan och Chaz vinkade.

”vi ses senare!” ropade Ryan innan vi rusade ut genom dörren.

 

*

 

Alla satt redo i sina stolar, tjejer sittandes med huvudena tätt ihop och hetiskt viskande medan killarna såg mer uttråkade ut och ville enbart att det skulle börja. Jag stod längst bak i aulan lutad mot vägge och väntade själv på att det skulle sätta igång, rektor Gold kom ut på scenen och tog två fingrar innan han slog dem på micken. Ett sprakande, gällt ljud ekade i aulan och drog genast till sig alla elevers uppmärksamhet som alla gnällde utav ljudet.

”bra” sa rektor Gold. ”nu måste ni vara väldigt spända över vad som kommer härnäst” fortsatte rektorn och ett gäng med tjejer började genast vissla och skrika högt.

”jaja” sa rektorn och viftade med handen åt tjejerna för att be dem tysta sig. ”ha det nu så kul” sa han innan han gick av scenen, tjejerna började skrika och klappa händerna igen och efter en stund följde resten av skolan deras exempel.

Musiken startades och jag kände igen - ”Baby” - låten som alla hade blivit som hel galnast över på hans konsert. En strålkastare riktades mot Justin som kom ut dansandes och började sjunga på texten.

 

"ohh wooaah ohh wooaah ohh wooaah
You know you love me, I know you care
Just shout whenever, And I'll be there
You are my love, You are my heart
And we will never ever-ever be apart"

 

Till "Favorite Girl" plockade han fram en gitarr och satte sig på en hög pall bredvid en annan kille, också han med en gitarr i famnen för att kunna spela låten aukustiskt. Han avslutade evenemanget med "One Less Lonely Girl" och till min lycka såg jag att det var Tess som fick komma upp på scenen medan Justin sjöng för henne. Hon såg ut att kunna dö av lycka, jag log roat åt henne. Justin bemöttes utav höga applåder och visslingar när han sjöng det sista ordet in i mikrofonen. 

”tack så mycket, hejdå! Ni är fantastiska” sa han innan han tog tag om Tess hand och gick med henne ut till rummet bakom scenen. Jag sprang fort fram till scenkanten och smet in genom en genväg. Därinne stod Justin och drack girigt från en flaska vatten, jag såg runt i rummet och fick se Tess sittandes på en stol med ett leende som nåde henne från öra till öra. Jag log och gick fram till henne, när hon fick syn på mig kastade hon sig genast i min famn och kramade mig hårt.

”fattar du just vad som hände eller!?” tjöt hon i mitt öra. Jag skrattade åt hennes överglada humör och såg Chaz och Ryan sittandes borta i en utav sofforna. Ryan log brett medan Chaz såg mindre glad ut och såg enbart på Justin som stod och drack sin nu andra flaska vatten.

Jag bestämde mig för att busa lite med den trötta Justin, jag gick smygande fram honom innan jag hastigt sträckte fram handen och tryckte hårt till flaskan. Vilket fick mer vatten att forsa ner mot Justin mun. Vattnet sprutade häftigt ur öppningen från flaskan men även från Justins mun då han inte kunde ta emot så mycket vatten samtidigt. Fort drog han flaskan bort från sin mun, det droppade från hans hacka och han anades andfått in och ut. Jag hörde hur alla skrattade bakom mig men Justin hade endast blicken fäst på mig. Jag såg oskyldigt tillbaka på honom. 

”nu du” sa han sedan och tog tag i en ny full vattenflaska för att sedan börja skruva upp korken.

”ojdå” utbrast jag och sprang genast min väg dock inte så bra på mina höga klackar och hörde snart hur han närmade sig bakom mig. Rätt som det var rann det vatten över mitt huvud och ner över hela mig. Jag tog tag i flaskan och försökte vrida den mot honom och lyckades sisådär halvt. När vattnet från flaskan var slut, var jag dyngsur och Justin hade några få fläckar på sin tröja. 

”tack så mycket Justin” sa jag sarkastiskt och såg på honom. Han nickade endast nöjt tillbaka.

”ingen orsak” svarade han och fortsatte flina mot mig. Jag såg upp i hans bruna ögon och världen verkade stannade till lite för en stund och jag kunde känna hur mina ben började bli lite svaga. De hasselnötsbruna ögon verkade genomborra både min kropp och själ, jag fruktade nästan för att han kunde se mina mörkaste hemligheter. Vår ögonkontakt bröts inte förän Tess kom gåendes runt hörnet och frågade vart vi hade försvunnit, hon stelnade till i steget och stirrade på mig när hon såg hur blött jag var innan hon började asgarva.

”ja, jag visste alltid att vattenkrig aldrig var din starka sida” sa hon mellan skrattanfallen. Jag ryckte bort min blick från Justin och såg på Tess som nu låg på golvet och skrattade.

”jaså” sa jag och satte mig på hennes mage. ”och jag vet att din svaga sida är magen” sa jag och började kittla henne, hon skrek till och började genast vrida på sig under mig.

”sluta! Sluta!” skrek hon och jag flinade innan jag ställde jag mig upp igen och kastade en blick mot Justin innan jag log. Dock besvarade han inte leendet utan såg endast på mig med en fundersam blick.

  


 

Det här kapitlet blev lite längre, hoppas det uppskattas. Det bara brann i mina fingrar. =P
KOMMENTERA GÄRNA!! :D

Just An Ordinary Girl - Kapitel 8

 
PREVIOUS: ”jag vet inte riktigt” sa hon och jag hörde att hon lät bekymrad. ”jag tror att han går genom en saknad efter sitt gamla liv. Det tog ganska hårt på honom att Ryan behövde åka igen”

Jag orkade inte lyssna mer så jag drog upp dörren och gick in. Ljudet av deras röster klipptes av så fort jag stängde dörren och jag suckade lättat.

Det kanske var saknaden efter mitt gamla liv som jag gick genom och som gjorde att jag var så nere? 

 

 

Daphnes Perspektiv. 

Jag gick genom korridoren och behövde nästan knuffa mig genom folkmassorna av elever, bort till mitt skåp som låg lite avskilt från resten. Skolan hade en jätte konstigt konstruktion på hur skåpen var placerade, de hade de flesta skåpen i själva huvudkorridoren men sedan så hade de satt upp ungefär fem skåp i små avvikande rum, som hade en varsin dörr som ledde ut till skolgården.

Det fanns ca tio sådana här avvikande utrymmen med skåp och jag hade fått ett utav de här skåpen. Men som tur var låg utrymmet som jag hade mitt skåp i, i mitten av huvudgången så jag var inte helt avskuren från resten av skolan.

Tillskillnad från Peter som hade sitt skåp längst bort i hela skolan och i ett sådant här fånigt utrymme, medan min dörr ledde ut till lekparken som skolan hade byggt hade inte ens han en dörr för i sådana fall hade den lett till baksidan av skolan där det stod container och grovsoprum. Så jag fick väl inse att jag hade tur i oturen, jag kom fram till mitt skåp och vred på låset. Jag la in min mattebok och tog istället tag i mitt NO block och kemiboken. Någon nöp mig plötsligt hårt i midjan så jag spratt till och tappade mina böcker.

Jag visste redan vem det var som hade skrämt mig men jag vände mig ändå surt om och tittade upp på Jens som stod och log brett.

”gotcha!” sa han och log ännu bredare åt min sura minn. Jag sträckte mig ner och tog tag i mina saker igen, Jens hade haft en crush på mig ända sen vi började samma klass i fyran och när jag väl förstod hans känslor för mig förklarade jag försiktigt för honom att jag inte kände på samma sätt som han. Han blev först lite förvånad, men kom ganska snabbt över det.

Men han kunde fortfarande inte sluta att ge mig nyp eller rosor eller något annat, en dag hade jag kommit till skolan och funnit fem fasttejpade rosor på mitt skåp.

”sluta med där har jag ju sagt!” sa jag till honom och började gå mot mitt klassrum, fort sprang hab ikapp mig.

”jaja, förlåt då” sa han och gick bredvid mig, även om jag inte gillade Jens särskilt mycket så kunde jag inte vara taskig mot honom.

”whatever, se bara till att sluta” sa jag och knuffade lätt till honom.

Han log bara tillbaka mot mig och när jag gick in i mitt klassrum fortsatte han bort mot sitt skåp.

 

*

 

Det blev lunch och jag mötte upp Tess vid matsalen, vi tog en varsin bricka och ställde oss i mat kön. När vi kom fram till den första mat tanten slängde hon på ett lass med en gul gegga, jag tror skulle föreställa potatismos. Jag suckade och sköt vidare brickan, den andra mat tanten hällde upp köttbullar och när det landade på min tallrik lät det som om det föll ner stenkulor istället för köttbullar. Jag sneglade på lingonsylten som den tredje mat tanten hällde upp på allas tallrikar, det såg ut som blod flöt runt med små blodklumpar i. Jag blundade och försökte att inte kräkas. Vi gick ur kön istället och satte oss vid ett bord, vi satt ofta ensamma om inte Jens satt med oss men jag såg inte honom. Vilket var en lättnad, Tess gillade verkligen inte när Jens satt med oss.

Tess petade på maten med gafflen medan hon såg på den med en äcklad minn. Jag höll med henne att det absolut inte såg aptit retande ut.

Men jag var jättehungrig och jag hade inte haft tid att göra en reserv macka i morse, så jag fick hålla för näsan och svälja ner maten så gott jag kunde. Mina förhoppningar om en Jens fri lunch varade inte speciellt länge, det damp ner en bricka bredvid mig och en ivrig Jens satte sig i stolen. Jag såg på hans ansikte att han hade något han ville säga.

”okej, vad är det?” frågade jag rakt på sak. Han tittade på mig.

”det är en kändis som ska vara rektorn här idag efter lunch. Jag hörde det när jag var vid expeditionen och jag frågade vem det var men de ville inte berätta. De ville hålla det en hemlighet” sa han och rynkade besviket pannan vid det sista han sa, jag tittade på Tess.

”jag undrar vem det är?” sa hon upprymt. Jag skrattade.

”hoppas personen ändrar våra regler och fixar bättre skolmat” sa jag och puffade bort min bricka. Jag hade lyckats få i mig lite, men inte tillräckligt mycket för att jag skulle bli mätt.

 

 

Efter lunch blev alla som galna och gick runt i grupper och diskuterade vem kändisen kunde vara, jag däremot tyckte inte att det var så spännande. Jag gick bort till mitt skåp och tog ut ur mitt engelska block och min Shakespeare bok.

Jag satte mig på min plats i klassrummet. Jag satt placerad på mitten raden men längst till fönstret - vilket var väldigt skönt - för jag kunde då se ut genom det när lektionerna blev för tråkiga. Jag satt och såg ut genom fönstret när det började komma in folk, Mr. Grunt kom in sist.

”okej, allihop lyssna. Idag som ni alla redan vet så kommer det en kändis till skolan och jag tror att han kommer komma förbi varje klassrum också för att hälsa på alla. Men då får ni inte rusa fram till honom utan ni ska lugnt sitta stilla istället och bevisa att ni kan uppföra er korrekt. Senare i veckan kommer han även uppträda har i våraula. Men jag behöver någon som ställer upp och visar honom runt resten av dagen och även hjälper honom att förbereda tills på fredag”

Genast sköts flertal händer upp i luften medqn Mr. Grunt såg ut över eleverna men när våra blickar möttes pekade han på mig. Jag suckade men nickade. Det knackade på dörren och alla vände sig hastigt om, när Mr. Grunt gick för att öppna var det flera som ställde sig upp och viskade lågt.

Det var någon tjej som skrek till när dörren öppnades men blev fort ner hyssjad av sina vänner. Jag satt lugnt kvar, det enda jag kunde se var en blå keps komma guppade när personen gick längst med klassrummet och fram till tavlan. När personen kom fram till tavlan så att alla såg honom, flämtade jag till.

Men gud, tänkte jag. Han är ju överallt! Som tur var la ingen märke till min flämtning, för jag var inte den ända som drog in mer luft än vanligt när de såg att det var pop sensationen Justin Bieber som stod framme vid tavlan i mörka jeans, en matchade blå t-shirt med texten "f**k you and f**k her too - Cee Lo Green" i vita bokstäver och ett svaret halsband och svarta supras på fötterna. Bakom honom stod den mörka mannen som jag hade sett på hans konsert och bredvid honom stod en man med en stor videokamera.

Justin lyfte på kepsen och kastade sitt hår åt ena hållet och det var någon tjej som tjöt till längst bak i klassrummet. Jag kunde se att hans mungipor ryckte till vid ljudet utav tjejens reaktion, jag himlade med ögonen och försökte krympa ihop lite och bad till gud att han skulle missa mig.

”hej allihop” sa han högt och tydligt innan han log stort och tittade runt i klassrummet på alla, hans blick svepte förbi mig men riktades snabbt tillbaka igen. Han såg på mig och hans leende blev om möjligt ännu större, jag log svagt tillbaka. Så väl lyckades jag med att verka osynlig.

”ja, jag ska titta in i varje klassrum i hela skolan så jag ska inte stanna länge” sa han och släppte mig inte med blicken och jag själv kunde inte sluta se tillbaka på honom. Jag var fast. 

”men jag skulle ha med mig en elev från den här klassen, eller hur?” frågade han och vände äntligen blicken från mig och såg på Mr. Grunt. Fort slog jag ner blicken i blocket framför mig.

”ja, precis” svarade Me. Grunt. "Daphne kommer du med då?” fortsatte han, jag reste mig snabbt upp och tog tag i mina saker. Jag tittade inte upp på någon när jag passerade genom klassrummet och ut genom dörren. Jag stannade utanför och väntade på att han skulle avsluta där inne. Jag trampade nervöst med fötterna medan jag väntade, applåder hördes inifrån rummet och därefter kom först den mörka mannen ut med Justin efter sig och sist kameramannen.

”vilket klassrum ska vi till nu?” frågade Justin den mörka mannen.

”till klassrum 5c” svarade han. Justin tittade upp på mig och log, sträckte sedan fram sin hand mot mig.

”Justin” hälsade han.

”Daphne” svarade jag och skakade hans hand. ”ehm… det var visst meningen att jag skulle ta med er runt i skolan, men jag måste bara gå och lämna mina böcker först” sa jag och visade mitt block.

”såklart” sa Justin och jag började gå mot mitt skåp med dem bakom mig. Som tur var fumlade jag inte med hänglåset utan fick snabbt upp det och slängde in mina böcker.

”här är man tydligen speciellt försiktiga med sina böcker” sa han och log retfullt mot mig. Jag skrattade lågt.

”jag hatar ändå Shakespeare” sa jag. ”vilket klassrum skulle vi till?” frågade jag mannen.

”5c” svarade Justin istället. Jag tittade på honom, han log enbart mot mig. Jag smålog tillbaka.

”okej, men det är labbrummet” sa jag. ”det är den här vägen” fortsatte jag och började gå bort mot den västra änden av skolan. Justin slöt plötsligt upp bredvid mig.

”hur fungerar arbetet?” frågade han mig. Jag tittade på honom och skrattade.

”ehm, det går bra. Men det är inte ett fast jobb, Karen är min moster så jag fick arbeta hos henne två veckor för jag samlar ihop pengar till festivaler som går i sommar” sa jag och insåg att jag precis hade sagt för mycket till en person jag inte ens kände. Jag vände generat bort huvudet.

Han skrattade lite och såg roat på mig.

”hur funkar dina kepsar då?” frågade jag honom och tittade menande på hans blåa keps.

”jättebra, de sitter perfekt” sa han och tog tag i skärmen till kepsen. Jag tittade på honom och kunde inte fatta att vi pratade om hans kepsar.

”nå, har du gjort några nya regler eller något?” frågade jag honom.

”ja, faktiskt. Jag har relegerat varenda elev i hela skolan” sa han.

”du gjorde vad!?” sa jag högt och stirrade på honom. Han började genast skratta.

”det är inte permanent” sa han och log mot mig.

”och mer?” fortsatte jag.

”alla får ha keps eller mössa på sig inomhus. Man kan gå in på Facebook och Twitter på skoldatorerna.” sa han och log brett. Jag skrattade lite.

”något du verkligen borde ändra på är vår skolmat” sa jag till honom. ”jag menar, såg du vad vi fick till lunch idag?” fortsatte jag och slog ut med armarna. Han skakade smått på huvudet, jag suckade och vek in i matsalen istället.

”men skulle vi inte till klassrum 5c?” frågade han mig.

”jo, men jag behöver visa dig en sak. Så du kan ändra på det” sa jag och log mot honom och vinkade med handen att han skulle följa efter. Jag tog med honom in i matsalen och sedan vidare in i köket. 

Jag log mot mat tanterna och frågade om de hade någon mat kvar sedan lunchen. De nickade och tog fram potatismoset och köttbullarna med lingonsylt utspridd över hela tallriken, jag svalde hårt igen för att inte kräkas vid åsynen av maten. Jag tittade på Justin som stirrade på tallriken.

”oh my…” sa han bara och fortsatte att stirrade på potatismoset och lingonsylten med en äcklad minn. Jag tog tag i en köttbulle och släppte ner den på bordet, de lät fortfarande som om man släppte ner en stenkula på bordet. Han stirrade på köttbullen.

”men det här går ju inte att äta, åt du det är till lunch?” frågade han mig och petade på köttbullen för att försäkra sig om att den var lika hård som den lät.

”ja, jag hade inget val direkt” sa jag med ett snett leende. Han enbart stirrade oförstående på mig. 

 

 

Vi nådde klassrum 5c och jag knackade på för att sedan bemötas utav Mr. Hunt som stack ut sitt huvud.

”goddag Daphne.” hälsade han.

”goddag Mr. Hunt” svarade jag honom.

”var det något särskilt du ville?”

”ja” sa jag och steg åt sidan så Mr. Hunt kunde se Justin.

”åh” sa Mr. Hunt genast och svängde upp dörren. ”kom in”

Justin, den mörka mannen och kameramannen steg in. Justin vände sig sedan om mot mig.

”ska du inte med in?” frågade han.

”nej, jag väntar här utanför” sa jag med ett leende. Mr. Hunt stängde dörren efter dem och jag gled ner mot väggen och satte mig på golvet.

Efter ett tag kom han ut igen och log stort ner mot mig. Jag log tillbaka mot honom och ställde mig upp, borstade bort smutsen från min rumpa.

”vart ska vi nu då?” frågade jag.

 

*

 

Dagen fortsatte ungefär i samma stil, när alla klassrum hade blivit besökta visade jag honom aulan där han skulle uppträda senare i veckan. Justin gick fram till trappen för att komma upp på scenen och han såg så extremt bekväm ut där uppe, jag själv satte mig bara på scenkanten och lät honom ta för sig.

”duger det?” frågade jag. Han tittade ner på mig och satte sig sedan bredvid. 

”nja… lite litet kanske” svarade han och log busigt. Jag skrattade men nickade.

”ja, det förstår jag"

”Justin, vi behöver dra nu" sa den mörka mannen.

”okej, vi kommer Kenny” svarade Justin mannen som äntligen fått ett namn - Kenny. Han ställde sig upp och räckte fram handen mot mig, jag tog tag i den och lät honom dra mig upp.

Vi gick till utgången innan vi började gå bort mot mitt skåp, nu hade det börjat komma ut några elever i korridoren och de stirrade på Justin. Dock struntade han i alla stora ögon och viskningar och traskade lugnt vidare. När vi började närma oss mitt skåp, såg jag Tess stå lutad mot väggen bredvid. Hon hade redan ytterkläderna på sig och sin väska i handen.

Hennes ögon vidgades när hon såg vem som gick bredvid mig, vi kom fram till mitt skåp och Justin hälsade på Tess och vände sig sen mot mig.

”kan jag få dit nummer? Så jag kan nå dig om det händer något eller tvärtom” frågade han. Jag nickade och svarade såklart, tog sedan fram min mobil och gav den till honom. Han gav mig sin mobil och jag slog in mitt nummer och skrev ”Daphne”.  Sedan gav jag den tillbaka till honom och jag fick min tillbaka. Han lutade sig fram för att ge mig en kram. 

”hejdå så länge” sa han och log mot mig innan de gick ut genom dörren bakom mig.

 


 

Hoppas ni gillade det. :)
 
Kommentera. :D

"I'm unwrapping you slowly"

Jo, jag har inte lagt ut några bilder till mina kapitel förut, men jag tänkte börja med det nu för att man ska få en bättre helbildsuppfattning. :)
Jag tänkte även ha med två bilder i det här inlägget om hur jag ser Daphne och Tess.
Tess:
 

 
Daphne:
 

 
Något i den stilen. Men tänkt att de byter ögonfärg med varandra. ;P

Just An Ordinary Girl - Kapitel 7

 

Previous: Hon var tjejen som jag hade tyckt varit så vacker och suckat besviket över att jag troligen inte skulle få se igen. Jag stirrade tillbaka och kunde inte tro att det var hon, hon ryckte till och tryckte påsen i handen på mig samtidigt som jag var på väg att säga något. Dock hann jag inte yttra ett ord förän hon sprang bort till en dörr där det stod "Endast personal" på. Jag tänkte följa efter henne, men Kenny tog tag i min arm och sa att vi behövde skynda oss iväg. Jag lät mig dras ut ur butiken och vaknade inte upp för ens vi satt i bilen på väg hem igen.

”okej, vad är det? Du är alldeles vit i ansiktet” frågade Ryan. Jag tittade på honom och andades ut.

”det var hon” svarade jag.

 


 

 

Daphnes Perspektiv. 

Jag förstår inte att jag hade varit så barnslig och sprungit iväg sådär. Jag frustade irriterat till och vände mig om i sängen.

Varför var jag så blyg? Han kände säkert inte ens igen mig, det var säkert bara jag som inbillade mig att jag skulle vara viktig.

Jag låg och vred mig i sängen, i säkert någon timme utan att kunna sova. Tänk att han skulle dyka upp just där jag jobbade! Och så ser jag ut som ett fån och bara stirrar på honom som något galet fan!

 

 

När jag vaknade nästa morgon - relativt pigg - gjorde jag mig bara iordning för att gå till skolan och försökte att inte tänka på gårdagens förödmjukelse.

När jag senare mötte Tess ute vid korsningen berättade jag om allt som hade hänt kvällen innan. Hon tittade storögt på mig.

”WOW, där är ödet” sa hon och jag skrattade lite men blev sedan allvarlig.

”men jag kan fortfarande inte fatta att jag bara sprang! Han måste tycka att jag är världens tönt!” sa jag frustrerat. Tess klappade mig lugnande på axeln.

”jag som trodde att du inte brydde dig” sa hon och tittade retfullt på mig. Jag stannade upp.

”nej, just det! Varför hänger jag mig upp på det här för när jag inte ens bryr mig” sa jag och fortsatte med bestämda steg mot skolan. Jag hörde Tess sucka bakom mig innan hon sprang ikapp mig.

”jag menade inte så” sa hon men jag svarade inte utan fortsatte bara att gå med ett lugnt leende på läpparna. Tess stönade och släppte ämnet.

 

 

Justins Perspektiv.

Ryan tittade på mig. ”hon var snygg, måste jag bara påpeka” sa han och log snett. Jag började skratta.

”ja, det är hon” pressade jag fram och lugnade ner mig. Ryan fortsatte bara att le.

”och jag som trodde att jag aldrig skulle få se henne igen” sa jag och log nu stort, Ryan tittade roat på mig. ”och tänk att hon bor här i Atlanta” fortsatte jag och log ännu bredare medan jag tittade ut genom fönstret. Ryan skakade lätt på huvudet åt mitt vansinne men log ändå.

 

 

När vi nästa dag satt och åt pannkakor i mitt kök så kunde inte mamma hålla sig längre.

”okej, nu får du säga vad det är eller så blir jag galen? Du har ju varit i drömmarnas värld enda sedan igår. Ryan fick han en smäll i huvudet?" frågade mamma ängslikt Ryan och Ryan skrattade roat.

”nä då, han träffade bara sin drömtjej” svarade Ryan innan jag han yttra mig, mamma höjde genast på ögonbrynen och log.

”jaha” sa hon, jag rodnade lite och log ner i tallriken.

”eller drömtjej och drömtjej. Jag känner henne inte” sa jag och sneglade upp på mamma. Hon nickade instämmande och såg fundersamt på mig.

 

 

Daphnes perspektiv:

Resten av veckan var jag på hel spänn för tänk om han kom tillbaka. Okej, skärp dig nu! sa jag till mig själv och gick bort och satte mig på stolen bakom disken. Jag snurrade runt på den i jag vet inte hur länge medan jag satt i mina tankar innan någon helt plötsligt tog tag i mig och jag rycktes ur mina tankar. Jag blickade upp mot personen som hade stoppat mig och såg att det var Tess som log stort mot mig.

”men vad gör du här?” frågade jag henne.

”jag lyckades övertyga din moster om att du fick ledigt resten av dagen eftersom det är söndag och du har jobbat hela helgen, så att vi kan gå och fika” sa hon och log stolt. Jag log stort tillbaka mot henne och gick bort för att hämta mina saker, jag kramade om min moster och sa att vi sågs nästa vecka. Jag och Tess bestämde oss för att vi skulle fika på Waynes Coffee, det var dyrast men samtidigt godast i alla fall enligt oss.

Jag beställde en brownie och Tess beställde en morotskaka. Vi slog oss ner i en hörnsoffa längst in i caféet. Vi började prata om skolarbetet, hur tråkigt det var att läsa om Shakespeare och hur svårt matteprovet hade varit som vi hade haft tidigare i veckan.

Tess höll precis på att säga något när hennes mobil plinga till och hon tog upp den för att se vem som hade messat henne.

Hon flämtade till och stirrade bara på skärmen, sedan räckte hon mig telefonen och jag tog undrande emot den. Meddelandet kom från Twitter och det stod att det var Justin Bieber som hade skrivit det, jag läste texten och stirrade bara på den.

 

”Met this beautiful girl in a shop yesterday, but you ran away. Where are you now?”

 

Tess satt och hoppade i sätet bredvid mig och det ända som gick genom mitt huvud var - han kom ihåg mig!

Jag tittade på Tess som satt och studsade upp och ner med ett jättestort leende och lysande ögon. Sedan började jag fnittra hysteriskt, Tess slutade genast hoppa och såg enbart på mig och skrattade lite lamt med mig.

”vad skrattar du åt?” frågade hon och log mot mig. Jag torkade bort tårarna från mitt ansikte.

”jag vet inte, allt är ju hel galet!” utbrast jag och började fnittra igen. Till slut lugnade jag ner mig och blev väldigt trött i kroppen.

”okeeeej” sa Tess och drog ut på e:et. ”men tar du det här meddelandet positivt eller negativt?” frågade hon sedan.

”jag vet inte” svarade jag fundesamt och skakade lätt på huvudet. Det plingade till igen i Tess telefon. Hon läste meddelandet och räckte över mobilen till mig. Det var från Justin igen och han hade skrivit.

 

”Time to get back to ‘’my world’’ and continue to make you all smile!”

 

 

Justins perspektiv. 

Då var denna lilla semester över, tänkte jag och stod i mitt rum och tittade ut genom mitt fönster och ner på Ryan som bar in sin resväska i vår bil. Det var dags för honom att åka hem igen eftersom deras lov var över, jag suckade tungt. Ibland var det extra jobbigt att bli ensam.

Jag brukar vara väldigt bra på hela grejen med att resa runt själv men ibland blev det helt omöjligt att skiljas från mina vänner, såklart så hade jag ju mitt team men det var fortfarande inte riktigt samma sak.

Jag tittade upp på himlen och tänkte ännu en gång på tjejen som jag hade fått sett igen, jag förstod inte riktigt själv hur jag kunde bli så besatt vid den här tjejen som jag inte ens kände.  Jag skakade lätt på huvudet och log åt alla ”replys” jag hade fått åt mitt tweet som jag hade skrivit.

Åt hur många tjejer som hade skrivit att det var dem själva som hade varit tjejen som sprungit iväg, för att de så himla gärna ville att det skulle vara dem. Men samtidigt så kunde ju någon utan alla dem där tjejerna faktiskt var hon.

Jag stod och grubblade över det ett tag tills mamma ropade på mig att vi skulle åka. Jag vände mig om och gick ut ur mitt rum, ner för trappan och bort till hallen.

Där satte jag på mig mina skor och en jacka innan jag gick bort till bilen och satte mig bak i passagerarsätet tillsammans med Ryan. Kenny och mamma satt där framme, Kenny startade bilen och vi åkte iväg mot flygplatsen.

 

 

Jag kramade om Ryan. ”vi ses snart, okej?” sa jag till honom.

”såklart” svarade han och log, han gick sedan iväg mot sin gate med en sista vink till mig. Jag suckade och vinkade tillbaka innan vi tillsammans började gå mot bilen igen.

Det var skönt att det inte var speciellt många på flygplatsen idag så vi slapp tränga oss genom en stor fanmassa. Det var endast några paparazzis utanför men jag struntade i dem och satte mig bara i bilen.

Deras blixtar gjorde extra ont i ögonen idag, så jag tog fram mina Ray Bans solglasögon och satte dem framför ögonen. 

Jag förstod inte varför jag var så himla deppig, varför det enda jag ville var att krypa ner under mitt täcke och försvinna för evigt eller bara gråta. Jag skakade lätt på huvudet åt mig själv och försökte intala mig att jag verkligen behövde rycka upp mig.

Imorgon skulle vi till någon skola och jag skulle vara rektor för en dag, jag log åt min uppgift som jag hade inför imorgon dagen. Det skulle i alla fall bli roligt. Ibland saknade jag skolan eller kanske inte just skolan, utan mer personerna som var i skolan.

Vi svängde upp på våran avfart och jag fort klev ur bilen och gick emot ytterdörren.

”vad är det med Justin egentligen?” hörde jag Kenny fråga min mamma.

”jag vet inte riktigt” sa hon och jag hörde att hon lät bekymrad. ”jag tror att han går genom en saknad efter sitt gamla liv. Det tog ganska hårt på honom att Ryan behövde åka igen”

Jag orkade inte lyssna mer så jag drog upp dörren och gick in. Ljudet av deras röster klipptes av så fort jag stängde dörren och jag suckade lättat.

Det kanske var saknaden efter mitt gamla liv som jag gick genom och som gjorde att jag var så nere? 

  


 

Här kommer nästa kapitel. hoppas det uppskattas. :D

 

Kommentera. :)


Just An Ordinary Girl - Kapitel 6

 
 PREVIOUS: "jaha, men nu vet du det" sa hon nonchalant.

"de är goda" påpekade jag. Hon nickade och tog en till, vi åt oss mäta på godiset som fanns kvar.

Bra frukost, tänkte jag och log.

"usch, det är söndag!" utbrast jag när tanken slog mig. Tess skrattade åt mitt plötsliga utfall.

På måndag skulle jag börja arbeta hos min moster, nu kände jag inte för att jobba där över huvudtaget. Men jag ville så desperat gå på de där festivalerna, jag menar Maroon 5 skulle komma till ena. Så det var bara att bita ihop och tänkta på målet.

 


 

Skolveckan började och så gjorde även mitt jobb. Efter spanska lektionen, packade jag snabbt ner mina läxor i min väska och började gå mot huvudingången, jag gick över skolgården och över gatan till busshållplatsen.

På skylten stod det att bussen mot Atlanta Centrum skulle gå om fem minuter. Jag tog fram min telefon och började knappa in min hotmail adress och mitt lösenord till Facebook. Jag hade fått fem händelser, Katherine Gold och Angelica Adam hade kommenterat ett foto av mig men saken var den att jag inte var huvudpersonen i fotot utan jag var i bakgrunden och höll precis på att nysa, så mitt ansiktsuttryck var inte det vackraste.

Jag suckade och orkade inte ens läsa kommentarerna, jag bläddrade runt lite på de senaste händelserna och gillade några statusar. När jag loggade ut kom bussen precis körandes runt hörnet, jag ställde mig upp från bänken och bussen stannade framför mig. En gammal gubbe satt i förarstolen och jag räckte fram min remsa, han satte en stämpel på rätt ruta och jag gick genom bussen och hittade två lediga sätten som jag satte mig på.

Resten av resan satt jag och tittade ut genom det stora fönstret och bara drömde mig bort. När jag sedan vaknade upp hade bussen stannat vid hållplatsen jag skulle av vid, jag ryckte fort till mig min väska och gick ut genom dörrarna som svängde kraftigt ihop bakom min rygg, jag blickade upp mot byggnaden, suckade och började gå mot de automatiska dörrarna. 

 

*

 

En timme senare hade jag fått reda på hur kassan funkade, fått en namnbricka och min moster hade visat mig personalrummet. Det var ett mysigt rum, med två soffor ett bord med sex stolar och ett litet kök, i rummet fanns också en annan dörr som en ledde till lagret. Men min moster sa att jag inte behövde gå in där utan att jag kunde be någon annan att hämta grejerna åt mig. Nu passerade jag tiden genom att gå runt i affären för att se så att allt var i sin ordning.

Jag stod i kassan och log vänligt mot kunderna som kom för att betala och när vi väl stängde var jag helt slut och jag längtade verkligen inte till läxorna som jag behövde göra när jag kom hem. Min moster skjutsade hem mig i sin bil och följde med mig fram till dörren för att hälsa på sin syster. Jag öppnade dörren, klev in och ropade ”jag är hemma nu!”

Mamma kom för att möta mig och såg då vem jag hade med mig.

”Karen! Vad glad jag blir” ropade hon och gick fram för att krama sin lillasyster. Min moster och mamma hade alltid kommit bra överens och de hade alltid varandras ryggar i vått och torrt.

”åh, det har varit för länge sedan” sa Karen lika glatt tillbaka.

”kom in, kom in” sa mamma och började backa bakåt.

”tyvärr men jag kan inte, har en hungrig man hemma som behöver matas” sa hon och skrattade, mamma stämde snabbt in i skrattet.

”jag vet vad du menar” svarade hon och jag himlade med ögon åt hur töntiga de båda var. Jag kramade om min moster och tackade henne ännu en gång för att jag fick arbeta hos henne, sedan gick jag upp på mitt rum för att sätta igång med läxorna.

”det är mat snart!” hörde jag min mamma ropa till mig från hallen.

”okej!” ropade jag tillbaka och hörde sedan ytterdörren som stängdes efter Karen.

 

*

 

Veckan på min mosters jobb gick framåt någorlunda snabbt. Det blev torsdag och det första Karen sa när jag kom var ”vad bra att vi har dig här just idag, för det blir bara du, jag och Jackie”. 

”vad har hänt med alla andra?” frågade jag och tittade runt i affären.

”maginfluensan går ju runt nu, så alla har fått magsjukan” svarade hon.

”åh” sa jag och nickade med huvudet. Jag hade hört att den härjade runt, det hade varit väldigt många sjuka idag från skolan också. Jag gick bort till dörren där det stod "Endast personal" och knappade in koden till dörren, ett litet pip hördes och jag tryckte upp dörren.

”ta inte för långt tid bara” sa Karen efter mig.

”nejdå” svarade jag och gick in. Jag gick bort till bordet och hängde min kappa på en utav stolarna och la min väska på stolsdynan innan jag gick bort till hyllan och tog tag i min namnbricka för att fäste den på min koffa.

Jag gick ut i butiken och frågade Karen vad jag kunde göra, hon sa att jag kunde hålla mig runt kassan om det skulle komma en ström av kunder. Mållöst strövade jag runt lite i butiken medan jag tittade på kläderna, kläderna i den här butiken var lite för moderna för min smak. Jag var mer inne i gammeldagsstilen och gillade mer att shoppa i second hand affärer. Jag satte mig på en stol bakom kassan och gjorde ett uttråkat ljud med munnen.

”vi kommer behöva stänga ner butiken ett litet tag, för det är en kändis som ska komma in” sa Karen till mig. Jag nickade och frågade om jag då kunde sitta här bakom läsa på min samhällsläxa. Hon log snett.

”såklart du får. Du måste säga till om du ligger efter med läxorna” svarade hon vänligt.

Jag log tillbaka och började gå mot personalrummet, när jag kom ut igen med historia boken i handen hade gallerna sänktes ner och jag hörde att det var några personer som språkade nere vid ingången. Jag struntade i vilken kändis det var och satte mig på stolen igen, slog upp boken och bläddrade fram till sidorna som vi behövde läsa tills imorgon.

Det var dryga femton sidor, men det handlade om vikinga tiden så det var ganska intressant till skillnad från industrialisering som vi hade arbetat med månaden innan. Jag började läsa och märkte inte ens att Karen hade kommit tillbaka till kassan och läst in priset för kläderna i kassan och tog betalt.

Hon knackade mig på axeln och bad mig stoppa ner grejerna i en påse medan hon gick för att öppna affären igen. Jag la ifrån mig boken och tog tag i en påse för att lägga kläderna i den, när jag sedan var på väg att sträcka fram påsen till kunden flämtade jag till och stirrade på personen framför mig.

 

 

Justins perspektiv:

Att gå till köpcentrum var alltid lite krångligt, nu när man inte kunde gå någonstans utan att ett fans kände igen en och började jaga efter en. De flesta butikerna behövde stänga ner en stund för att jag skulle kunna komma in och handla det jag skulle. Jag log tacksamt mot kvinnan som hade stängt ner sin butik för min skull.

”hej, Karen” presenterade hon sig som och sträckte fram sin hand mot mig.

”Justin” svarade jag henne och skakade hennes hand. ”tack” sa jag men hann inte längre för ens hon svarade.

”det är ingen orsak”

Efter mig kom Kenny och Ryan, jag tittade på Ryan och insåg hur mycket jag hade saknat min bästa vän. Jag saknade mina vänner otroligt mycket när jag var på överallt än hemma, men som tur var så kan jag flyga dem till platserna där jag befann mig vilket gjorde att saknaden inte var lika stor jämnt. Vi började gå bort mot keps avdelningen. Jag älskade att handla kepsar, jag hade säkert över hundra stycken. Jag valde tre som jag tyckte såg snygga ut och som inte såg ut som någon annan keps jag redan hade. Jag gick fram till Ryan.

”vad tycker du?” frågade jag honom och han nickade uppskattande.

”de är snygga, speciellt den” sa han och pekade på den blå, röda kepsen. Jag nickade gillande och jag tittade efter Kenny. Han stod borta vid en t-shirt bänk och han tog upp en tröja medan han granskade den, jag ställde mig bakom honom.

”den ser bra ut” sa jag, han vände sig om mot mig och nickade.

”ja, jag behöver nya. De andra har blivit för små av någon märklig anledning” sa han och skakade oförstående på huvudet. Jag skrattade åt honom och han vände sig med ett leende mot bänken igen och valde en t-shirt till. Jag frågade Ryan om det var något han behövde men han skakade på huvudet, vi gick tillsammans bort mot kassan där kvinnan som hette Karen stod. Bakom henne satt en tjej på en stol nerhukad över en bok, tjejen hade ett par mörkblå strumpbyxor på sig tillsammans med ett par röda klackar, på kroppen hade hon en stor mösntrad kofta tillsammans med en halsduk och hennes bruna hår uppsatt i en tofs. 

Karen knackade tjejen på axeln och sa till henne att hon skulle stoppa ner våra kläder i en påse medan hon gick för att öppna affären igen. Tjejen tog tag i en påse och la ner mina kepsar och Kennys t-shirtar i påsen, jag tyckte jag kände igen henne men det var inte förän hon vände sitt ansikte mot mig, flämtade till och stirrade på mig som det klickade i mig vem hon var.

Hon var tjejen som jag hade tyckt varit så vacker och suckat besviket över att jag troligen inte skulle få se igen. Jag stirrade tillbaka och kunde inte tro att det var hon, hon ryckte till och tryckte påsen i handen på mig samtidigt som jag var på väg att säga något. Dock hann jag inte yttra ett ord förän hon sprang bort till en dörr där det stod "Endast personal" på. Jag tänkte följa efter henne, men Kenny tog tag i min arm och sa att vi behövde skynda oss iväg. Jag lät mig dras ut ur butiken och vaknade inte upp för ens vi satt i bilen på väg hem igen.

”okej, vad är det? Du är alldeles vit i ansiktet” frågade Ryan. Jag tittade på honom och andades ut.

”det var hon” svarade jag.

  


 

Sorry, att det inte har kommit något kapitel tidigare, har inte varit hemma. Men hoppas det uppskattas.

Kommentera! :)

 


Just An Ordinary Girl - Kapitel 5

 
 Previous: Jaha, tänkte jag. "Message" knappen började blicka så jag klickade på den och såg att jag hade fått ett DM från Tess.

"såg du det jag retweetade?" hade hon skrivit.

"ja och?" skrev jag tillbaka.

"men fattar du inte, Justin Bieber är här. Han bor ju i Atlanta!" En känsla jag inte riktigt förstod spreds genom min kropp. Var det glädje? 

"okej, men måste sova nu" skrev jag och loggade snabbt ut.

När jag hade släckt ner allt låg jag och tänkte på det som Tess hade skrivit. Jag försökte intala mig själv att jag inte brydde mig om att han bodde i Atlanta, men ändå kom bilden upp av hans leende ansikte upp i mitt huvud.

 


 

Veckan gick framåt i snigeltakt, när det äntligen var fredag kändes det som om veckan hade varit en månad lång. Jag och Tess hade planerat att ha en sleep over hemma hos henne eftersom hennes föräldrar skulle iväg på en spa weekend. Jag stod i mitt badrum och packade ner tandborsten, hår inpackningen och ansiktsmaskerna. Tess hade inhandlat godiset och drickat, jag gick in i mitt rum och packade ner ett par mjukisshorts och ett slappt linne. Jag gick nerför trappan och in i vardagsrummet där mamma och pappa satt och tittade på House.

"då går jag" sa jag och gav dem en varsin kram. Mamma mumlade fram ett hejdå, hon var alltid lika fast när hon satt och tittade på House. Hon tyckte att hon kunde lära sig av House, vilket jag tyckte lät hel knäppt. Jag menar House var inte ens en riktig doktor. Pappa såg upp på mig.

"ses vi imorgon eller?" frågade han.

"jag vet inte, jag vet inte vad som händer imorgon" svarade jag honom och gick in i köket där jag visste Loll satt och ritade. Hon var väldigt duktig på att teckna och måla, jag tyckte hon hade riktig talang och försökte hela tiden pusha henne till att söka in till en konstskola.

"jag går nu" sa jag och pussade hennes hjässa, hon nickade frånvarande och jag log åt hennes koncentration.

Jag tog på mig mina ytterkläder och ropade ett sista hejdå innan jag stängde dörren och gick ut till på gatan. Jag gick längst vägen och kikade runt på mina grannars hus, alla hade det så himla prydligt på deras framsidor.

En bänk och blommor längst gångarna fram till ytterdörrstrappan och räcket till stentrappan prydes utav klängväxter, på varje ytterdörr satt även en dörrklapp. Något vi monterat bort och även våran dörrklocka då mamma ibland sov på dagarna. Jag stod utanför Tess och tryckte på hennes ringknapp, inifrån hörde man ett starkt "pling plong" sedan dunder nerför trappen och ett enkelt klick ifrån låset. Sedan svängde dörren upp och där stod Tess med ett brett leende. Jag gav henne fort en kram.

”hej!’’ hälsade jag glatt.

”hello” svarade hon och flyttade sig från dörröppningen så jag kunde kliva in, hon stängde och låste dörren efter mig.

"ehm, jag hällde upp godiset i en skål och jag har fyllt upp två baljor med vatten" sa hon medan jag tog av mig min jacka och skor.

”bra” vi gick uppför hennes trappa och upp till hennes rum som såg ungefär likadant ut som mitt, men hennes hade mer färger. Hennes säng stod längst med väggen direkt in till höger och hon hade en massa färgglada kuddar ovanpå överkastet, mittemot hennes säng stod ett skrivbord med en stor tavla över och en i utav tavelramen satt en utav de klassika bilderna på Marilyn Monroe. Mellan skrivbordet och sängen fanns det ett fönster som liksom mitt vette ut mot gatan.

Mittemot hennes fönster fanns det en annan dörr och därinne låg hennes badrum. Jag blev lika chockad varje gång över hur stort det var, de hade nyligen renoverat hennes badrum för det hade blivit fuktskadat. I det vänstra hörnet stod det två stråfåtöljer och nedanför dem stod det två baljor med vatten och skum. I det vänstra hörnet stod ett badkar med gyllene lejontassar och en toalett precis bredvid. Mittemot dörren stod ett handfat och en lång bänk som handfatet hängde ihop med. Jag knäppte upp min väska och tog ur ansiktsmasksförpackningarna och hår inpackningen och la dem bredvid handfatet.

"jaha, vad ska vi börja med?" frågade jag Tess. Hon gick fram till handfatet och tog tag i ansiktsmaskerna innan hon log busigt.

 

*

 

När vi senare hade satt oss i fåtöljerna och kletat in håret i hår inpackningen och båda med turban på huvudet och Tess hade skrik grön gegga i ansiktet och jag hade ljusrosa tittade vi på varandra och skrattade. Hon sträckte sig fram till bordet som stod framför oss och tog tag i sin kamera och knäppte ett kort på mig.

"not fair!" utbrast jag och låtsade spela sur. Hon skrattade roat åt mig.

Vi stoppade ner våra fötter i vattnet som hade hunnit blivit lagom varmt, jag slappnade av och lutade mig bakåt i fåtöljen och bara njöt av värmen från vattnet. Tess sträckte sig åter fram mot bordet för att ta tag i en gurkbit som låg tillsammans med morötter och en skål dip. När hon hade tuggat den klart satte hon igång med att prata. Ibland var det ganska skönt att Tess bara kunde babbla på när man själv inte orkade fylla ut tystnaden.

När vattnet väl blivit för kallt tog vi tag i svamparna som låg bredvid våra baljor och skrubbade bort all död hud från våra fötter. Vi tömde vattnet i badkaret och gick sedan in i Tess rum och satte oss på hennes matta, där hon hade lagt fram en massa nagellack i olika färger och ställt godisskålen bredvid.

Jag velade mellan att ta skrik blåa eller neon gula fingrar men bestämde mig sen att ta den skrik blåa färgen. På nagellack älskade jag starka färger, Tess valde någon mer diskret färg. Vi målade naglarna under tyst koncentration ett tag innan Tess inte kunde hålla sig längre.

"okej, så jag vet att du inte har velat prata om det här men... vad hände?" jag suckade och visste att det här skulle komma upp förr eller senare.

"jag vet inte, har jag ju sagt. När jag såg honom, trodde jag inte att han skulle se så… mogen ut" berättade jag och Tess tittade på mig medan hela hon utstrålade - fortsätt!

"och sedan när vi skakade hand och han tittade på mig sådär, jag vet inte vad som hände. Men jag blev typ helt... knäsvag" fortsatte jag och hon flinade mot mig.

"jag sa ju att han var snygg" påpekade hon och jag himlade med ögon mot henne men fnissade lågt.

"jaja, men jag kommer nog inte att stöta på honom igen" sa jag till henne. 

"nänä, men han visade ju intresse och det händer ju inte varje dag att en världskänd popidol visar intresse för en" sa hon och såg menade på mig. Jag log enbart mot henne.

 

 

En timme senare satt vi nere i hennes vardagsrum och hade precis slagit på våran favoritfilm, The Notebook. När den precis skulle starta yttrade sig Tess igen.

"men skulle du kunna tänka dig att bli tillsammans med honom?" jag skrattade och tänkte att hon kommer aldrig att släppa det här.

"jag vet inte, jag känner honom inte. Bakom hans popstjärne personlighet, kanske han är helt annorlunda. Men jag kan inte säga som du, att om du fick chansen att vara hans flickvän så skulle du slå till direkt. Det skulle inte jag göra" svarade jag och la huvudet på soffkanten. "tänk om han är värsta skitstöveln egentligen och man kan inte lita på det som står i tidningen" sa jag snabbt när jag såg att hon skulle protestera.

Hon stängde munnen och jag såg att hon släppte ämnet för stunden. Filmen rullade vidare och vi båda grät när Allie ville att Noah skulle åka och aldrig komma tillbaka. När filmen väl var slut och vi gick upp till hennes rum igen kröp vi ner i hennes säng. Klockan slog två men vi kändes oss inte alls trötta, så vi låg och småpratade i mörkret.

 

*

 

När jag vaknade senare på dagen av att solen strålade in från hennes fönster, vi hade glömt att dra ner hennes rullgardin. Jag suckade och vände mig om och försökte somna om men det var hopplöst, nu var jag pigg och jag såg att klockan bara var halv tio, jag suckade och puffade på Tess. Hon jämrade sig och jag fick knuffa lätt på henne igen. Hon slog upp ögonen och vände sig om mot mig, men skisade direkt med ögonen när ljuset träffade hennes ansikte. Efter en stund kunde hon se normalt och frågade mig vad klockan var.

"halv tio" svarade jag och hon jämrade sig igen.

"varför så tidigt?" klagade hon och jag skrattade lätt innan jag ryckte på axlarna. Hon reste på sig och gick fram till mattan med godisskålen. Hon grep tag i den och kom tillbaka till mig i sängen, hon ställde den i sitt knä och tog upp en Swedish Fish, hon bet av halva och tittade sen på den.

"visste du att det här är Justins favoritgodis?" frågade hon och såg på mig.

"nä" svarade jag och skrattade innan jag tog en egen Swedish Fish.

"jaha, men nu vet du det" sa hon nonchalant.

"de är goda" påpekade jag. Hon nickade och tog en till, vi åt oss mäta på godiset som fanns kvar.

Bra frukost, tänkte jag och log.

"usch, det är söndag!" utbrast jag när tanken slog mig. Tess skrattade åt mitt plötsliga utfall.

På måndag skulle jag börja arbeta hos min moster, nu kände jag inte för att jobba där över huvudtaget. Men jag ville så desperat gå på de där festivalerna, jag menar Maroon 5 skulle komma till ena. Så det var bara att bita ihop och tänkta på målet.

  


 

Kommentera ! :D

Just An Ordinary Girl - Kapitel 4

 
 PREVIOUS: Jag parkerade min Range Rover - som jag hade fått av Usher i födelsedagspresent - utanför vårt hus och stängde av motorn. Väl innanför dörren grep jag tag om min väska och gick raka vägen uppför trappan och in till mitt rum. Jag släppte väska innanför dörren och kollapsade på sängen utan att bry mig om att byta om. För att så fort mitt huvud kom i kontakt med kudden så sov jag.
 
 


 

Daphnes Perspektiv:

När jag vaknade upp nästa morgon kände jag verkligen hur jag hade behövt de där timmar som jag missade utav natten till att sova, men det fanns inget att göra åt det. Jag tvingade mig själv upp ur min varma säng och kände genast hur gåshuden spred sig över skinnet och jag gick huttrande in i badrummet. Jag tog en dusch i hopp om att det skulle pigga upp mig vilket skulle fungera just för stunden men om sisådär en kvart skulle det väl gått över.

Jag gick tillbaka in i mitt rum och drog upp rullgardinen, jag såg ut över himlen och såg att den var alldeles grå. Jag tittade väder appen på min iPhone och såg att idag så skulle det faktiskt regna.

Bra, tänkte jag för då kunde jag sätta på mig något slappt och mysigt. Jag gick fram till garderoben och hittade ett par tights och en stor vit stickad tröja. Håret satte jag upp i en slarvig knut mitt på huvudet. Jag gick sedan tillbaka in i badrummet och sminkade mig så jag såg någorlunda presentabel ut. Därefter gick jag ner till köket, för att få i mig lite frukost. På matbordet såg jag att en lapp sitta fastklistrad på bordet. 

 

"Godmorgon Daph. Jag behövdes inne på jobbet. Din lillasyster har sovmorgon så du behöver inte väcka henne och jag har pratat med min syster och du fick arbeta där i två veckor. Det startar nästa vecka. Vi ses ikväll. Puss och kram mamma."

 

En lättnad spred sig i min mage när mamma berättade att jag skulle få jobbet hos min moster, jag behövde verkligen pengarna till festivaler som skulle gå på sommarlovet. Det var dags att börja spara ihop och tjäna ihop pengar till det nu. För inget fick man ju av föräldrarna sina. Min moster jobbade i en utav klädaffärerna i det stora köpcentrumet inne i centrumet.

Jag gick fram till kylskåpet och bestämde mig för att ta en skål yoghurt. Jag satte mig ner vid köksbordet och drog till mig dagens tidning, Pakistan hade fortfarande kris med översvämningen och Palestina anhöll om FN - medlemskap. När jag tittade upp på klockan och såg att den redan var fem i åtta hoppade jag fort upp ur stolen och la ner skålen i diskon och hoppades på att Loll kunde vara lite schysst å sätta in den i diskmaskinen åt mig. Jag klev i mina dr. Martins kängor och tog på mig min regnjacka. Jag närmade jag korsningen och såg Tess ståendes vid lyktstolpen.

"vart har du varit?" frågade hon när jag kom nära nog. "jag har väntat här aslänge! Jag fryser" fortsatte hon och såg på henne där hon stod i sin tunna outfit med armarna runt kroppen.

"förlåt, tappade bort tiden. Varför satte du på dig så tunna kläder då?" frågade jag och tittade menande på hennes tunna linne och skinnjacka. Hon la huvudet på sned och såg bistert på mig innan hon suckade.

"alla är vi inte lika duktiga som du och tittar ut på morgonen, jag sätter på mig det jag känner för" jag flinade och vi började traska mot skolan, som tur var bodde vi inte mer än fem minuter från skolan. Dock måste jag säga att det var om man gick fort. För oss tog det kanske tio minuter, när jag och Tess gick med varandra lyckas vi alltid med att gå i snigeltakt. Vilket betyder att vi alltid kommer på håret till våra första lektioner - även idag. Jag behövde springa från mitt skåp med mina böcker i famnen till engelska lektionen.

Vi jobbade med Shakespeare, vilket inte var mitt favoritämne. Jag satt längst bak bredvid Jessica, Jessica och jag hade varit kompisar ända tills vi började 8:an, då började hon hänga med de "coola tjejerna". Vilket betydde att fake solbränna och push up – bhar var ett måste. Jag var inte alltså inte längre acceptabel att umgås med.

Men inte långt efter det började Tess i våran skola och vi klickade direkt, även fast vi var så olika på så många sätt var vi ändå så lika. Vi har varit bästa vänner sen sist. Jag sa ett lågt hej till Jessica som nickade till svars.

Det var det ända hon lyckades med, jag sneglade på henne och insåg att hon inte hade förändrats ett dugg. Fortfarande samma platina blonda hår och för smal för sitt eget bästa. Ja, även vikten minskade drastiskt när hon började umgås med Natalie, Emelie och Camilla.

Jag slutade inspektera Jessica när Mr. Grunt tillkallade allas uppmärksamhet och jag kastade en blick på klockan och suckade. Ett pass 65 minuter låg framför oss. Efter halva lektionen gått och Mr. Grunt fortsatt att endast läsa från olika kapitel ur Shakespeares alla böcker, la jag ner huvudet på bänken och blundade.

 

*

 

Jag rycktes ur min dröm när skolklockans gälla ringning ekade i klassrummet... eller nej. Var inte det där brandalarmet?

"lugn allihop, gå sakta ut genom klassrummet och ställ upp er på era platser ute på skolgården" sa Mr. Grunt lugnt men högt för att höras över ringningen. Jag reste trött på mig och tog tag i mina böcker innan jag gick ut genom klassrumsdörren.

 

 

Jag slängde in mina böcker i skåpet med ett brak när vi äntligen hade fått gå in i skolan igen, de visste inte om det hade varit en brand eller inte. Jag gissade på att det var en utav alla eleverna som ville spela ett litet spratt på alla, kllarna i 9:an speciellt gillade att underhålla sig med sådant.

Jag tog tag i min mattebok och gick längs korridoren. På vägen till mattesalen mötte jag Tess, hon var väldigt sur på den som hade gjort ett fake ”alarm” och tvingat henne att stå ute i hennes tunna linne för läraren hade vägrat att släppa in henne så hon kunde hämta sin jacka. Jag var glad att vi hade matte tillsammans för jag orkade inte sitta bredvid Jessica mer än jag tvingades till.

 

 

Dagen flöt på i ett stim, jag kände mig som en sengångare. När dagen väl kom till sitt slut hade vi fått en massa läxor, inte lika många som vi brukar få men ändå tillräckligt många för att få en att vilja spy.

Tess frågade mig om jag ville hänga med henne hem och göra dem men jag tackade nej och sa att jag skulle hem och göra dem nödvändigaste för att sedan kunna sova en stund, för jag var absolut helt slut.

Väl hemma satt Loll redan och åt mellanmål, jag gled ner i stolen mittemot hennes och tog en tugga utav hennes macka. Hon protesterade högt och kastade sig över bordet för att ta tillbaka mackan, jag tog snabbt en tugga till och gav den sedan till henne. Hon såg surt på mig innan hon vände blicken mot sin macka som nu var halvt uppäten, jag flinade roat åt henne.

"gör din egen macka" sa hon buttert och gick in i vardagsrummet där jag hörde hur hon slog på tvn. Det tog en enorm viljestyrka för att inte gå efter henne och slå sig ner i soffan bredvid henne istället för att gå upp och plugga. Men jag suckade och tog bestämt tag om min axelremsa och gick upp på mitt rum. Där la jag min väska på sängen och gick fram till stereon för att sätta på radion, NRJ var min favorit kanal för det första så spelade de fem timmar non stop musik och hade härliga programpratare. 

”Hello” med Martin Solveig dunkade genom högtalarna. Jag gick fram till sängen och tog upp engelska boken och no häftet ur väskan innan jag satte mig på sängkanten. I naturvetenskap skulle vi skriva en text om molekyler och atomer och hur de hängde ihop och hela historien, men jag gillar no så för mig var den här uppgiften inte speciellt jobbig.

När jag var klar tog jag tag i den tjocka engelska boken av Shakespeare. Vi skulle ha läst till kapitel 17 tills imorgon och som tur var hade jag bara några sidor kvar till kapitel 17. Men långt kom jag inte förän jag somnade med boken över ansiktet.

 

*

 

"Daph vakna!" var det någon som ropade och ruskade mig.

"vad!?" sa jag sluddrigt och satte mig upp, boken åkte i golvet med en smäll och jag såg förvirrat på min lilla syster som stod bredvid min säng.

"det är middag" sa hon.

"vad blir det?"

”pizza” jag nickade och klev ur sängen för att sedan ta upp boken och lägga tillbaka den på sängen. Jag följde med Loll ner till köket där jag träffades utav doften av nybakad pizza.

"hej sömntuta" hälsade pappa när han såg oss i dörren till köket, jag log endast tillbaka. Inne i köket tog mamma precis ut en stor pizza ur ugnen, vi köpte aldrig pizza på pizzerior. För i mammas yngre dagar arbetade hon på en pizzeria och lärde sig hur man bakade dem, så mammas pizza var alltid tusen gånger godare än köpte pizzor.

”varsågoda” sa hon och ställde en stor, ryckande familjepizza på bordet.

"det ser jättegott ut mamma" sa jag och satte mig ner på en utav köksstolarna. Hon log brett mot mig och tog plats mittemot mig bredvid Loll.

"hur var skolan?" frågade pappa efter en stund tyst ätande.

”bra” svarade jag med en axel ryckning. "men det var någon idiot som satte på brandalarmet idag på våran engelska lektion" jag skippade dock den lilla detaljen att jag även sov på den lektionen.

"gud vad töntigt" kommenterade Loll.

"ja, brandkåren måste i sådana fall rycka ut i onödan" sa pappa allvarligt.

"precis, men annars var dagen sig lik" avslutade jag.

"och hur var din dag?" frågade pappa och vände sig mot Loll.

"samma gamla vanliga" sa hon uttråkat och fortsatte att äta på sin pizza bit.

 

 

Efter middagen behövde jag och Loll diska, vilket jag inte alls var sugen på. Jag ville bara upp och lägga mig igen, när vi väl var klara sa jag god natt till alla och gick upp på mitt rum. Jag tog fram min laptop för att se om jag hade missat något stort, jag loggade in på facebook, men jag hade inga händelser. Vad populär jag kände mig, jag suckade och loggade in på Twitter istället.

Jag hade två nya followers och blev genast lite gladare, alltid roligt med nya followers sen tryckte jag på "Home" och sen "Timeline". Jag tittade runt lite på vad alla hade skrivit och bläddrade sedan längst upp där det stod att det hade skrivits ett nytt tweet. Jag klickade på det för att se att det var Tess som hade retweetat någon annans tweet. Hon hade retweetat ett utav Justin Biebers tweet.

 

"Äntligen får jag lite efterlängtad semester, ska bli skönt att chilla lite."

 

Jaha, tänkte jag. "Message" knappen började blicka så jag klickade på den och såg att jag hade fått ett DM från Tess.

"såg du det jag retweetade?" hade hon skrivit.

"ja och?" skrev jag tillbaka.

"men fattar du inte, Justin Bieber är här. Han bor ju i Atlanta!" En känsla jag inte riktigt förstod spreds genom min kropp. Var det glädje? 

"okej, men måste sova nu" skrev jag och loggade snabbt ut.

När jag hade släckt ner allt låg jag och tänkte på det som Tess hade skrivit. Jag försökte intala mig själv att jag inte brydde mig om att han bodde i Atlanta, men ändå kom bilden upp av hans leende ansikte upp i mitt huvud.

 


 

Även om det inte händer så mycket med Justin, så hoppas jag att kapitlet gillas. För lite vardag behövs in för att det ska vara mer troligt. :)
 
Kommentera !! :)

Just An Ordinary Girl - Kapitel 3

 
PREVIOUS: För jag blev alltid så varm när jag sov och kröp ner under täcket. Jag kurrade upp mig i fosterställning och blundade. När jag blundade så kunde jag se Justins ansikte framför mig som log mot mig och hans chokladbruna ögon stirrade rakt in i mina. Sedan sköljdes allt bort ju mer in i sömnen jag kom.
 
 
 

 

Justins Perspektiv:

Äntligen var det över. Jag älskar mina fans men, det kan bli ganska jobbigt att göra en fotografering nästan direkt efter inpå en show. Men det får man ta, det är jag som har valt det här.

"din mamma vill att du äter" meddelade Kenny. Jag såg på min livvakt men också vän och nickade, vi gick genom dörren och bort från rummet. Genom en korridor med en massa dörrar på sidorna som jag ärligt inte visste vart hälften utav dem ledde en.

"jag vill duscha först" sa jag till Kenny som nickade och fortsatte till min logé medan jag gick in till mitt omklädningsrum. 

 

 

Väl ny duschad och påklädd i mjukisbyxor och t-shirt gick jag bort till Kenny, han satt i en utav sofforna i rummet och tittade på en fotbollsmatch. Jag satte mig trött ner bredvid honom i soffan.

"vart är mamma?" frågade jag honom.

"hon är i din buss och packar ihop era saker" svarade han utan att flytta blicken från skärmen.

"okej, vad finns det att äta?"

"mackor… ledsen’’ sa han till mitt besvikna ansiktsuttryck när han sa att det endast fanns mackor. Jag vet inte hur många mackor jag hade ätit idag, fler än man borde äta under en dag. Jag gick dock ändå bort och tog en macka innan jag gick en sväng runt för att se vad alla andra hade tagit vägen. Jag kom ut i arenan och såg att teknikerna var i full gång att fixa om för en annan konsert som skulle äga rum här dagen därpå. Jag såg Scooter längre ner och började gå mot honom.

"vilka är det som ska spela imorgon?" frågade jag honom när han hade kommit inom hörhåll. Han tittade ner på mig, svepte med blicken över mitt ny duschade hår och min halvätna macka innan han log stolt.

"ingen hår föning idag eller?" frågade han och tittade på mitt hår.

"orkade inte" sa jag med en axelryckning. "men får väl sota för det imorgon"

"Mando Diao är det som ska spela" sa han sedan och besvarade min tidigare fråga. Jag höjde imponerande ögonbrynen medan jag smått nickade. 

"ska du också åka hem med Carin eller?" frågade jag honom.

"ja, vi tänkte det. Alla får semester förutom Kenny" sa han och småskrattade. Jag skrattade med honom.

"ja, stackarn. Vet du vart Ryan är?" frågade jag sedan.

"på sitt rum antar jag"

"okej, tack" 

 

 

Jag knackade på hos Ryan men det var ingen som svarade, jag antog att han var ute någonstans med vänner eller så sov han redan. Så jag gick vidare till Allisons rum för att säga hejdå till henne, jag knackade på hennes dörrlist då hennes dörr redan stod öppen.

"hej, Justin" sa hon och log mot mig.

”halloj” svarade jag och gick fram till hennes skrivbord där hon satt och fixade med mitt schema, jag la inte så mycket energi i de där sakerna så jag såg istället runt i resten av rummet. Min blick landade på en stor hög av papper, genast blev jag nyfiken och gick fram till högen för att se att det var alla fans fotona. De gjorde alltid kopior av någon anledning. Jag bläddrade igenom högen i rask takt för att få se alla leende ansikten, det roligaste med kändisskapet var att kunna göra någon så glad genom att bara finnas.

Då såg jag fotot med den speciella tjejen som jag tyckte varit så vacker stannade jag fort. Där stod hon bredvid mig med sitt mörka hår och bruna ögon. Hon hade en gammaldags klädstil, högt i midjan och dr. Martins på fötterna. Jag själv var inte så stort fan av den klädstilen, men på henne passade den perfekt. Hon hade ett varmt leende som jag inte kunde sluta titta på.

"vem tittar du på?" frågade Allison precis bakom mitt öra. Jag hade inte märkt att hon hade smugit upp bakom ryggen på mig vilket fick mig att kraftigt rycka till och fotot åkte ur handen på mig. Jag plockade snabbt upp bilden och log mot henne. Hon log ursäktande tillbaka.

”hon” sa jag och pekade på tjejen.

”söt” kommenterade Allison, jag såg på tjejen igen.

"ja" sa jag med en suck. "men jag kommer nog aldrig att få se henne igen" 

"de kommer och går Justin" sa Allison. "du kommer se fler söta tjejer"

"ja, det tror jag säkert" sa jag och flinade. "men jag vet inte, hon var speciell på något vis. Det var något i hennes ögon"

"okej, dream boy" fnittrade Allison. "men jag tror att din mamma vill åka snart, så du borde gå och göra dig i ordning" Jag la fort ner kortet. 

"ja, just det. Jag kom för att säga hejdå" sa jag och gick fram till henne för att ge henne en kram.

"vi ses när semestern är över"sa jag och hon sa detsamma innan hon bad mig hälsa mamma. Jag gick ut i korridoren med en sista vink för att sedan möta Ryan en bit bort.

"där är du ju!" utbrast jag till honom.

"hey! Hur äre läget?" sa han flummigt. Jag småflinande, Ryan var alltid lika galen och vild. Det spelade ingen roll vilken tid på dygnet det var. 

"jag kom bara för att säga hejdå och vi ses senare" 

"absolut!" svarade han och vi gjorde det speciella handslaget vi hade innan jag började gå mot min logé igen. Bakom mig hörde jag Ryan ropa en sista sak.

"GO HARD!" jag gick skrattande in i min logé där Kenny fortfarande satt men hade nu fått sällskap utav min mamma. Hon tittade upp när hon hörde mig komma in och log brett.

"där är du, vart har du varit?"

"jag sa bara hejdå till Allison, Scooter och Ryan" svarade jag med ett leende.

"okej, så du är redo att åka. Har du ätit?" frågade hon.

"ja, jag är redo. Ja" svarade jag med ett uttråkat ansiktsuttryck som matchade min humör gentemot matfrågan.

 

 

Jag parkerade min Range Rover - som jag hade fått av Usher i födelsedagspresent - utanför vårt hus och stängde av motorn. Väl innanför dörren grep jag tag om min väska och gick raka vägen uppför trappan och in till mitt rum. Jag släppte väska innanför dörren och kollapsade på sängen utan att bry mig om att byta om. För att så fort mitt huvud kom i kontakt med kudden så sov jag.

 


 

Jag hoppas att mitt Justin perspektiv verkade verklighetstroende.
Kommentera !! :)

Just An Ordinary Girl - Kapitel 2

PREVIOUS: "trevligt att träffas" jag tog hans hand.

"trevligt att träffas’’ svarade jag, han log mot mig och jag log tillbaka. Men han släppte fortfarande inte min hand utan fortsatte titta in i mina ögon. Tills den mörka mannen harklade sig, jag ryckte till och drog till mig min hand och tog tag i Tess och gick genom draperierna till foto disken.

"okej, vad var det som just hände?’’ frågade Tess.

 


 

"jag har ingen aning’’ svarade jag medan jag skakade på huvudet. Jag gick fram till foto disken och letade fort fram vårat foto innan jag drog med mig Tess till utgången, när vi väl var ute hade det hunnit blivit mörkt och en sval vind pustade mitt ansikte. Det kändes skönt och jag lyckades slappna av igen. 

Jag gav Tess fotot. "här har du"

Hon tittade på fotot. "ni skulle bli ett gulligt par" sa hon, jag himlade med ögonen mot henne och vi började gå hemåt. När vi behövde skilja oss åt för att vi bodde i en varsin ände av radhuslängan frågade hon. 

"du är säkert på att du inte vill ha det?" jag suckade.

"nej, för miljonte gången" svarade jag.

"okej, okej" sa hon och tittade ännu en gång på fotot.

"du jag måste verkligen gå nu, men vi ses ju imorgon" sa jag till henne. Hon nickade till svar och vi kramades hejdå sen gick vi åt varsitt håll.

 

 

Jag öppnade ytterdörren och fasade faktiskt lite över vad som snart skulle hända, klockan elva brukar vara deras gräns för mina utflykter ute. Mina föräldrar gillar inte när man kommer hem försent och inte har hört av sig.

Så jag öppnade dörren försiktigt och tog tyst av mig skorna. Jag gjorde ett försök till att smyga genom huset men misslyckades helt då mamma och pappa fortfarande var vakna, sittandes i köket med en varsin tekopp framför sig. Jag insåg fort att jag inte skulle kunna smita undan deras vrede så jag svalde och gick jag fram till dem.

"förlåt att jag är sen, men Tess ville så gärna ha ett foto med Justin Bieber och hon ville ha med mig, så hon tittade på mig med sina bambi ögon och ni vet att ingen kan stå emot de där lömska ögonen och sen-" började jag rabbla men längre hann jag inte förän pappa avbröt mig.

"vi är inte arga på dig, men du borde ha hört av dig Daph" sa han lugnt och tittade menande på telefonen jag hade i handen. Jag log fåraktigt mot honom. Pappa var alltid mer förlåtande än vad mamma var, hon var mer sträng och gillar inte slarv. Jag såg försiktigt upp på henne men hon satt och tittade ner i sin tekopp.

"men du förlåter mig inte, eller hur?" frågade jag henne. Hon tittade upp på mig och jag såg att hon hade mörka ringar under ögonen efter att ha jobbat dubbelpass på sjukhuset. Min mamma är undersköterska på den viktigaste avdelningen på sjukhuset, vilket betyder att hon har ungefär två eller i bästa fall tre lediga dagar i veckan. Så jag ser henne inte särskilt mycket under veckodagarna eftersom hon sov om dagarna och arbetar på nätterna. Ja, hon har den där sjuka placeringen att hon ska arbeta på natten och sova på dagarna. Vilket jag tycker är hel idiotiskt, men då säger mamma bara "men Daph jag får bättre betalt om jag jobbar på nätterna". 

Ja ja, whatever.

Pappa däremot, han går upp vid sex på morgonen och jobbar till fem på dagarna. Han sitter på något fancy kontor och måste använda kostym varje dag och gå runt med portfölj, så honom ser jag lite på kvällarna och på de middagar jag äter hemma.

"jo, det är klart att jag gör men jag blir orolig förstår du väl" 

"ja, jag fattar. Har Loll gått och lagt sig?" frågade jag och använde mitt personliga smeknamn för min lillasyster.

"ja, hon gick och la sig för flera timmar sedan" svarade pappa.

"okej, men då går jag och lägger mig nu. Har också skola imorgon" jag gav dem en varsin kram innan jag gick bort mot trappan. 

 

 

Innan jag gick in till mig kikade jag först in hos Loll, för jag visste mycket väl att hon skulle vara vaken och mycket rikigt, så fort jag hade stängt dörren kastade hon sig på mig och frågade miljoner frågor på en gång.

"hur var det? Var han bra? Har du foton? En autograf?" jag hyssade henne och tittade runt i hennes rum, hennes väggar var täckta med Justin Bieber affischer. Han log mot mig från 25 håll, vilket var lite obekvämt och obehagligt så jag vände blicken mot Loll igen. Hennes ögon strålade och krävde efter information jag hade.

"konserten var jätte bra-" svarade jag. Hon himlade med ögonen åt mitt mesiga svar gentemot hur konserten var.

"-och han sjöng bra, inget sprack" fortsatte jag och syftade på hans stämband. "ja, vi tog en bild men den fick Tess ta med sig hem och nej, ingen autograf" avslutade jag. Hennes mun log breddare för varje sak jag sa.

"okej, men var han lika snygg i verkligheten som på bilderna?" frågade hon. Jag kunde fortfarande inte riktigt vänja mig vid att min 11åriga lillasyster använde ordet ”snygg”, jag blickade upp på hennes största affisch som hängde över hennes säng.

"han är snyggare i verkligheten än på bilden" sa jag och himlade med ögonen. Vi satt och pratade ett bra tag om allt möjligt, jag och min syster var inte bara syskon utan vi var även bästa vänner trots ålderskillnaden på fem år mellan oss, vi kunde prata om allt. Dock när jag sneglade på klockan och såg att den hade hunnit blivit ett hoppade jag genast upp ur hennes säng och pussade henne på panna.

"god natt, vi ses imorgon" sa jag och jag stängde dörren.

"okej, god natt" hörde jag henne svara. Jag gick tyst längst den lilla korridoren och bort till mitt rum. Mitt rum var enkelt - vita väggar, en 1,40 säng som stod i mitten av rummet, en garderob till höger om sängen bredvid ett fönster som vette ut mot gatan och ett skrivbord på vänster om sängen. Men jag hade faktiskt paxat för det här rummet när vi skulle flytta in - för jag hade eget badrum.

Jag gick in genom badrumsdörren som låg precis bredvid den ”vanliga” dörren och tvättade av sminket och borstade tänderna. Sedan gick jag bort till sängen och hittade min pyjamas som endast bestod av en stor t-shirt eftersom jag alltid blir så varm när jag sover och kröp ned under täcket.

Jag kurrade upp mig i fosterställning och blundade. När jag blundade så kunde jag se Justins ansikte framför mig som log mot mig och hans chokladbruna ögon stirrade rakt in i mina. Sedan sköljdes allt bort ju mer in i sömnen jag kom.

  


 

Det här kapitlet blev inte riktigt lika långt som det förra, för jag valde att berätta mer och Daphnes familj.

Kommentera gärna. :)


Just An Ordinary Girl - Kapitel 1

 
 

Jag kunde fortfarande inte förstå att jag ställde upp på det här. Tess stod bredvid mig med sina stora blå ögon stirrandes stort på mig medan hon hoppade och slet i min arm så hennes ljusbruna lockar studsade, konstant viskandes i mitt öra.

"kan inte fatta att vi är här, kan inte fatta att vi verkligen är här" nej det kunde inte jag heller, speciellt inte fyra timmar innan. Men vad gör man inte för sin bästa, men halvgalna vän.

Jag tittade på Tess och log roat. Hon hade väntat på det här i säkert tre månader och har tjatat om det precis lika länge. Vad hon skulle ha på sig, hur mycket hon skulle gråta och vad hon skulle säga till honom om hon fick chansen att prata med honom. Även om det gjorde mig helt galen så log jag ändå uppmuntrande mot henne och nickade till allt hon sa.

Jag såg mig omkring och det stod säkert 10,000 andra tjejer framför konsert hallen där Justin Bieber skulle ha sin show. Jag tittade framåt och vi stod ungefär 15 meter från ingången.

Vi stod inte längst bak i alla fall, tänkte jag och tittade mot slutet av kön där tjejerna såg ut som pysslingar från där jag stod. Jag såg upp för att se en stor skylt som det stod "Justin Bieber - My World" på och en stor bild på Justins nunna som jag mycket väl kände igen från hans album framsida. På grund av Tess som hade den liggandes i sitt rum. Tess följde min blick och tittade upp på skylten.

"visst är han snygg" sa hon till mig.

"han är ganska söt" medgav jag, Tess tittade skeptiskt på mig och kunde lätt höra hur hon sa "är-du-seriös? Bara-söt?" i huvudet. Jag suckade och tog upp min iPod innan jag satte på "Moves Like Jagger" med Maroon 5 - min favoritlåt, i alla fall för tillfälligt. Det skulle bli fyra långa timmar innan det hände något.

 

*

 

Tess klappade hårt till mitt huvud och jag rycktes skrämt till och tillbaka till verkligenheten från min dagdröm vilket fick mig att nästan stupa ner i marken bredvid mig.

"vad?" utbrast jag till Tess som började småspringa på stället och gjorde ett tjut/uppspelt ljud.

"de börjar släppa in om några minuter så du måste vakna till liv och ställ dig upp" jag suckade och ställde mig trött upp och märkte först då att kön hade blivit ungefär tredubbelt så lång som den var innan. Jag suckade igen och kom återigen att tänkta på hur trångt detta skulle bli. Tess himlade med ögonen medan hon såg på mig.

"men kom igen nu! Bli lite gladare, vi ska ju ändå på konsert oavsett vem det än är som ska spela. Det är alltid roligt att gå på konsert!"

"ja, du här rätt" erkände jag och log. "det kommer bli kul"

 

 

Tess grät oavbrutet genom hela konserten, sjöng med i till vartenda ord till alla låtarna. Jag blev både förvånad och glad när Sean Kingston helt plötsligt dök upp på scen och sjöng tillsammans med Justin. När det var dags för Justin att sjunga "One Less Lonely Girl" blev Tess helt stel och stirrade sig omkring.

"vad tittar du efter?" frågade jag henne förvirrat och följde hennes blick. 

"Allison eller Scooter eller någon annan från Justins crew"

"varför?"

"de tar alltid ut en tjej från publiken som får följa med upp på scenen där Justin sjunger för en och ger en blommor" svarade hon och satte hand på min axel för att kunna sträcka sig högre upp. 

”WOW” anades jag.

"jag vet och jag vill hemsk gärna att de ska ta mig" aa hon medan hon fortsatte att titta sig omkring och märkte då inte att Justin redan hunnit sjunga halva låten och att en tjej redan var på väg ut på scenen.

"ehm... Tess ledsen att behöva göra dig besviken… men de har redan valt en tjej" 

"vad, hur vet du det?" jag grep tag i hennes huvud och vred det mot scenen så hon kunde se tjejen som satt plaserad på en stol och blickade upp mot Justin som kom dansade mot henne. Jag kunde se besvikelsen dansa i Tess ansikte men hon sa inget utan fortsatte enbart att se mot tjejen. Tjejen som satt på stolen hade handen över munnen och grät ögonen ur sig.

Men snälla, le och var glad istället för att sitta där och stor böla. Men det verkade vara en syndrom som alla hans fans hade, jag såg inte en tjej som inte grät. Väl vid den sista låten skrek han "vem vill vara min baby?" ut i publiken vilket fick alla att bli helt galna och jag såg mig skrämt omkring med stora ögon.

Oh my God! tänkte jag samtidigt som Justin började sjunga.

 

 

Efteråt tvingade Tess mig - till min fördärv - att vi skulle ställa oss i kön för att få ta ett foto med honom och hans autograf.

"men varför gör du inte det själv? Jag orkar inte stå i en till kö" gnällde jag trött.

"NEJ! Jag behöver dig! Jag vill inte göra det ensam, för pinsamt" sa hon och tittade på mig med sina bambi ögon som hon visste funkade på allt och alla, till och med på våran lärare. Jag såg tillbaka på henne och suckade.

"okej då"

"yey!" utbrast hon och slog armarna om mig.

 

 

När det bara var några framför oss började Tess bli riktigt nervös. Hon stod och trampa på stället medan hon tittade sig panikslaget om efter - från min synpunkt efter en flyktväg.

"vill du skippa det här och gå hem istället?" frågade jag henne.

"nej..." sa hon tveksamt. Jag tittade på henne med undrande ögon och hon såg tillbaka.

"nej" upprepade hon sedan mer bestämt.

"som du vill" suckade jag och såg att det var vår tur efter nästa. Jag kunde nu höra en killröst som sa "hejdå, trevligt att träffas" och sen stack ett mörkt huvud ut genom draperierna. 

"nästa" sa mannen. Jag och Tess klev innanför draperiet och jag såg mig omkring i det lilla fyrkantiga rummet som hade svarta draperier hela vägen runt och på andra sidan från där jag stod fanns det en dörr. Den mörka mannen ställde sig bredvid kameramannen och väntade på att vi skulle ta bilden.

Jag vände mig om för att fråga Tess om hon ville göra fotot ensam eller inte, men när jag vände mig om var hon inte där utan hon hade redan ställt sig bredvid Justin och viskat fram ett hej. Jag vände då blicken mot Justin som log vänligt mot henne.

"hej!” sa han glatt tillbaka innan han vände sig mot mig och frågade om jag ville vara med i fotot också. Jag stirrade på honom och måste ha sett riktigt dum ut, men han såg så annorlunda ut från bilden utanför. Mycket äldre, mognare och jag måste tyvärr erkänna det men mycket snyggare än jag trott.

"Daphne!" viskade Tess och jag rycktes ur min dvala.

"nej, det behövs in-" började jag men han avbröt mig fort.

"jo, kom igen" sa han och jag tittade på honom, han såg mig rakt i ögonen och nickade med sitt huvud att jag skulle ställa mig på hans andra sida.

"okej" mumlade jag med ett litet leende och ställde ifrån mig min väska innan jag ställde mig bredvid honom. Jag log hastigt mot honom och han log tillbaka, han la armarna runt våra axlar och skickade kameran ett brett leende.

"cheese" sa kameramannen högt och jag såg in i kameran och log. Kameran blixtrade till.

"ni kan hämta erat foto bakom det här draperiet" sa kameramannen och pekade på det bakom Justin. "sedan ligger utgången precis bredvid"

"tack" sa vi samtidigt och började fort gå mot utgången, precis när jag skulle passera Justin räcker han ut handen.

"trevligt att träffas" sa han och jag tog hans hand.

"trevligt att träffas" svarade jag, han log mot mig och jag skickade honom ett nervöst leende. Men han släppte fortfarande inte min hand utan fortsatte se in i mina ögon. Förundran och nervositet bubblade i min mage. Den mörka mannens harkling fick mig att rycka till och jag drog snabbt till mig min hand innan jag tog tag om Tess arm och gick genom draperierna till foto disken.

"okej, vad var det som just hände?" frågade Tess.

 


 

Jag hoppas ni gillar min novell och inte tycker den är allför dålig. :)

Kommentarer gillas. :D


Nyare inlägg