Previous: "vad är klockan?" frågade jag Justin huttrande.

"fem i tolv" sa han och såg på sin armbandsur, jag nickade och log mot honom. Alla hade nu samlats utomhus och tomteblossen hade börjat tändas, som fängslad såg jag på hur min sprakade. Fyrverkerier sköts upp på himlen och jag stod med Justins hand i min och tittade upp på den nu färgglada himlen.

"10, 9, 8, 7, 6" nedräkningen började och jag såg upp på Justin som hade vänt sig mot mig, han böjde ner sitt huvud mot mitt.

"3, 2, 1! Gott nytt år!" skrek alla samtidigt som Justin tryckte sina läppar mot mina. Jag la varsamt mina händer på hans kinder och tryckte honom närmre.

"gott nytt år, babe" sa han sedan och tittade in i mina ögon.

"gott nytt år, love" svarade jag och log.

 

---

 

 

Jag gäspade och sträckte på mig i sängen, jag borrade ner huvudet i kudden och andades in djupt. Jag sög in doften av Justin som kudden var täckt av, jag kramade kudden och öppnade försiktigt ögonen. Jag låg i Justins säng och Justin låg i tältsängen bredvid, jag såg ner på mig själv och såg att jag låg i underkläderna.

Konstigt, jag hade inget minne utav att ha tagit av mig kläderna igår. Eller borstat tänderna, jag satte mig upp och letade efter klockan. Jag hittade den och den slog precis över till 14.15, jag tittade chockat på klockan. Jag letade fram min iPod och tryckte in plupparna i öronen och klickade fram "Purple Rain" med Prince.

 

 

 

Previous:  Hon tog fart som om hon skulle göra ett hopp, mitt hjärta bultade hårt. Tänk om hon inte klarar det och blir allvarligt skada! Hon tryckte ifrån med benet och flög upp i luften och landade sedan tjusigt på det andra benet och gled smidigt iväg, hon åkte en liten bit tills hon gjorde en hockey stanning.

”wow, häftigt” mumlade någon bakom mig.

”vad har du skaffat dig för killer brud!?” frågade Chaz, hon blev kvarstående och vi alla applåderade imponerat. Hennes huvud rycktes åt vårt håll och förvåningen övergick till ett generat leende. Jag log brett mot henne och gick fram till sargen, hon åkte fram till oss och buggade gulligt.

”wow” sa Chaz. ”hur?” hon skrattade till. 

 

---

 

 

 

nytt år, nya tider. :)

hoppas ni gillade det och hoppas att det inte är stavfel ;P
nästa kommer upp.... eh, vet inte. men nu måste jag kila, ska göra julgodis. :D

Vad tycks? Kommentera . ♥

 

 

"Justin" sa Daphne bredvid mig, jag öppnade frågande ena ögat för att se på henne men såg till min förvåning hade hon stängda ögonen och sov.

"Justin" mumlade hon igen, jag såg roat på henne innan jag svepte med blicken över planet för att se så att ingen lyssnade in på oss. Som tur var satt vi en bit bort från de andra, dessutom sov de flesta fortfarande. 

"Justin" mumlade hon återigen innan hon stönade lågt. Jag skrattade till, undra vad drömmer hon om? Plötsligt slog hon upp ögonen och såg in i mina, jag skrattade.

"vad drömde du om?" frågade jag och log busigt. Hon rodnade och vek undan blicken bort från min.

"hur?" frågade hon sedan.

"du pratade i sömnen, sa mitt namn och stönade" svarade jag och hon spärrade upp ögonen innan hon rodnade mer än någonsin. Jag log roat mot henne. "så hur långt kom vi?" frågade jag samtidigt som jag grep tag om hennes höfter och satte henne i mitt knä. 

Hon fnissade till, jag såg in i hennes ögon och hon rodnade återigen. Jag la min hand på hennes ena kind och smekte med tummen över hennes rodnad. Sedan sträckte jag mig försiktigt upp och kysste ömt hennes läppar, hon la sina händer vid min nacke och hennes läppar besvarade kyssen. Mina händer letade sig under hennes sov tröja och smekte fort över hennes mjuka mage men vandrade sedan uppåt.

"ja, er behöver jag ju inte väcka. Ni är ju redan vakna" sa en röst bredvid oss, mitt ansikte rycktes fort till sidan där stod Alfredo med ett brett leende. Jag stönade svagt

"vad vill du?" frågade jag. 

"vi går inför landning, dags att spänna fast sig" sa han muntert innan han försvann bort till sin stol. Jag satte tillbaka Daphne i sitt sätet där hon genast drog bältet över höfterna innan hon vände blicken mot fönstret. 

 

 

Daphnes Perspektiv.

Vi var i Stratford, där Justin hade vuxit upp, där han hade bott innan Scooter hade kommit och förändrat allt.

Vi samlade ihop våra saker och jag smet en snabbis in i badrummet. Jag granskade mig själv i spegeln och flämtade till, mitt hår var rufsigt och jag gissade att det fanns tovor lite här och vart. Förskräckt tog jag tag i en hårslinga och lyfte upp den. 

"är du i behov utav den här?" frågade någon bakom mig, jag vände mig om och möttes av Justins busiga leende. I handen höll han borsten.

"snälla, ge mig den"vädjade jag och sträckte fram handen mot borsten, han tvekade samtidigt som han granskade mitt hår.

"hm..." sa han samtidigt som han började backa smått, jag klev försiktigt efter honom. "vore det inte roligare om du mötte mina morföräldrar och såg ut som ett troll i huvudet?" frågade han och såg på mig med busiga ögonen, jag skakade på huvudet.

"nej, Justin. Det vore inte alls roligt!" sa jag något panikslaget.

"men det tycker-" längre han hann inte för än jag attackerade honom med målet att få tag i borsten. Han hann dansa undan och sprang ut genom flygplansdörren och nerför trappan. Justin joggade bort en bit på den stora landningsbanan och vände sig mot mig, här var skillnaden på graderna jämfört med México stora, här sjönk mina fötter ner i djup snö och vinden blåste kallt.

"Justin. Ge. Mig. Borsten" sa jag lugnt.

"hm..." sa han återigen och slog med borsten mot handflatan. Jag klev försiktigt ett steg fram emot honom och slängde mig sedan över honom, på något viss hamnade jag på hans rygg. Jag klängde mig fast och försökte sträcka mig över hans axel och fram till borsten i hans hand. Han sträckte ut armen så hans hand kom utom räckhåll för mig.

"Justin! Ge mig borsten!" skratt klingade runt oss och jag ryckte fort upp huvudet och såg Justins crew ståendes en bit bort från oss. Jag klev av hans rygg och i Justins förvånade tillstånd ryckte jag fort till mig borsten, han såg på mig och jag log triumferande tillbaks mot honom. Jag såg sedan på hans team som i sin tur såg roat på oss. 

"det är inte mig de vill prata med så jag överlämnar dem till dig" sa jag och började gå tillbaka mot flygplanet samtidigt som jag försiktigt började borsta mitt hår.

Efter mycket slit och jämmer var mitt hår tov fritt och mjukt igen, jag la ner borsten i min väska och hissade upp axelremsbandet på min axel. Jag klev i mina converse och grep tag i min munkjacka som låg över en sätesrygg, vid trappens slut mötte jag Justin som såg lömskt på mig. Jag log mot honom och smekte honom över kinden. Vi satte oss i bilen som skulle ta oss hem till Justins mormor och morfar, med en nervös mage och klump i halsen steg jag ur bilen och såg på huset.

"ingen fara, det kommer gå bra" sa han lugnande och tog tag i min hand, jag log tvekande mot honom och följde efter honom fram till dörren. Återigen träffades jag av den kalla vinden, i hallen möttes vi i utav en kort kvinna med rund frisyr och glasögon, hon log strålande mot Justin och gav honom en kram.

"mormor, det här är Daphne" sa Justin sedan och vände sig mot mig, kvinnan skrattade hjärtligt.

"ja, dig har jag hört mycket om" sa hon och log vänligt, jag skrattade generat.

"trevligt att träffas, Mrs. Malette" sa jag och skakade hennes hand.

"oh, kalla mig Diane" sa hon vänligt.

"Diane" upprepade jag svagt och log. Justin och jag tog av oss ytterkläderna innan vi följde efter Diane in i köket, där Pattie satt mittemot en kort, knubbig man vid ett matbord. Mannen vände huvudet mot oss och sken upp i ett leende, han ställde sig upp och kom fram till oss. Även han precis som Diane omfamnade Justin i en kram innan han vände sig mot mig.

"och det här måste vara Daphne antar jag?" sa mannen och Justin nickade glatt.

"trevligt att träffa er, Mr. Malette" sa jag.

"ni kan kalla mig Bruce" sa han precis lika vänligt som Diane tidigare gjort, jag log.

"kom, jag kan visa dig runt" sa Justin och grep tag i min hand och drog iväg med mig. Jag log bara förvirrat mot Diane, Bruce och Pattie som roat log tillbaka mot mig.

"här har vi mitt gamla rum" sa Justin och öppnade dörren som ledde in till ett litet rum med vit, blåa tapeter och en säng. Jag tittade närmre på tapeten och såg att det var blåa Kanada löv och det stod Toronto bredvid.

"vänta, låt mig gissa... du gillar hockey" sa jag. Han skrattade.

"såklart, man är väl kanadensare" sa han och gick fram till mig, han tog tag i min väska och la den på golvet.

 

 

"vad händer idag då?" frågade Diane när vi satt vid matbordet och åt frukost, jag vände blicken mot Justin.

"ehm... Ryan och Chaz kommer nog att döda mig om vi inte träffas nu när jag är hemma" sa han och såg tvivlade på mig, förvirrat tittade jag tillbaka.

"frågar du mig om lov eller?" frågade jag och skrattade till. Han flinade mot mig.

"nej, mer hoppas det inte gör något" sa han.

"såklart inte. De saknar väl dig lika mycket som alla andra" sa jag och log. Han log tillbaka mot mig.

 

 

 

”JUSTIN!?” ropade någon eller några från hallen, jag såg upp från min mobil och sneglade sedan på Justin i sängen, han tittade förvånat tillbaka på mig. Han ställde sig upp och hann genom halva rummet innan dörren slängdes upp och in kom några killar rusande och slängde sig på honom så de hamnade i en stor hög på golvet. Jag tittade chockat på högen av killar på golvet.

”aj!” hörde jag Justin skrika.

”du skulle ju ringa ju!” ”hur mår du, bro?” flera frågor haglade över honom.

”vänta!” skrek Justin under alla killar och de tystnade, han krånglade sig ur högen och log mot killarna.

”hej, roligt att se er med. Jag mår bra, México var grymt. Fick en rolig överraskning också” de såg frågande på honom. Jag harklade mig och deras huvuden vändes mot mig, de såg först chockat på mig sedan brast Chaz och Ryan ut i stora leenden. De kom glatt fram till mig och kramade mig.

”hej på er också killar” de två andra killarna ställde sig upp och kom fram till mig.

”Nolan” presenterade sig en kille som, han hade brunt hår och ljusbrun hy, jag log och skakade hans hand.

”Daphne” svarade jag.

”Mitch” sa den andra, även han med brunt hår men han var mycket längre. Jag log tillbaka mot honom och skakade hans hand.

”varför så bråttom?” frågade Justin sedan.

”vi ska åka och spela basket” sa Ryan glatt, Justin log brett. Fem minuter senare var i färdigklädda i våra ytterkläder efter en väldig trängsel i hallen. Jag hade hittat min svarta kappa och min mörkgråa halsduk. Jag virade den runt min hals, klev i mina boots och knäppte knapparna till min kappa. Justin stod kvar i dörröppningen och grep tag i min hand när vi gick ut efter de andra, vi trängde oss in i bilen och jag blev placerad i Chaz knä för vi var en för mycket.

”tur att du inte är tung” sa han och jag skrattade till. Vi anlände till en stor sporthall och klev ur bilen, när vi gick mot ingången såg jag många huvuden som vände sig om när vi gick förbi. Jag såg roat på Justin.

”du har till och med vuxna efter dig” sa jag vid hans öra, han vände huvudet mot mig och skrattade.

”ja, det är lite konstigt men…” sa han och ryckte på axlarna. Medan killarna gick och bytte om, gick jag ut i den stora salen som hade en stor läktare på ena sidan.

Jag gick ut till mitten av planen och stannade, jag knäppte upp jackan och virade av mig halsduken. Med den i handen gick jag fram till läktaren och satte mig ner, jag la halsduken bredvid mig och la mig ner med den som huvudkudde. Jag låg där och tittade upp i taket när Justins ansikte från ingenstans skymde min sikt, jag ryckte till i förvåning.

”jeez, gör inte så!” sa jag och han log. Han böjde sig ner den sista biten och kysste mig.

”ey! Lägg av med gullandet nu. Vi ska ju spela” ropade Chaz, jag skrattade mot Justins läppar och han sträckte på sig. Jag satte mig upp och de började spela, Justin var förvånansvärt bra, eller ska jag säga icke förvånansvärt. Han är ju bra på allt, eller hur? Efter en stund blev det lite tråkigt att enbart sitta och titta på dem så jag reste på mig och gick ut genom dörren jag hade kommit in genom.

 

 

Justins Perspektiv.

Det kändes skönt att göra något som krävde muskler och arbete och spela basket med killarna var inte alltid en dans på rosor. Jag och Ryan var på team mot Mitch, Chaz och Nolan. Matchen slutade med att jag och Ryan vann, jag gav honom en väl förtjänt high five.

”grymt spelat, bro” sa jag och han nickade trött.

”vart tog Daphne vägen?” frågade Chaz bakom oss, mitt huvud ryckte mot platsen hon hade suttit på sist jag sett henne. Men där satt hon inte längre, det enda som låg kvar var hennes halsduk. Jag rynkade pannan och ryckte på axlarna.

”jag vet inte” svarade jag Chaz. Vi gick till omklädningsrummen för att se om hon var där, men det fanns ingen skymt av Daphne. Fort bytte vi om och packade våra väskor, jag hissade upp väskan på axeln och tillsammans med killarna gick vi bort mot ishockey rinken, kanske hon satt där.

Jag knuffade upp dörren och våra steg ekade en stund innan det blev tyst, jag lyssnade efter skridskoåkande och hörde ett ensamt skrapande mot isen. Undrande gick jag tillsammans med dem andra runt hörnet som ledde till att hela rinken visade sig och ute på isen såg jag en svartklädd figur åka runt.

Det tog en liten stund för mig att inse att det var Daphne som åkte runt, hon gjorde fina rörelser med armarna som man såg konståkningstävlarna göra på tv. Hon åkte fort baklänges och gjorde en fin piruett, hon fortsatte att snurra och jag blev nästan yr av att enbart se på henne. I snurren satte hon sig ner och fortsatte snurrade tills hon snurrade upp igen och gled bort en bit på isen. Jag tittade imponerat på henne, Wow!

Hon tog fart som om hon skulle göra ett hopp, mitt hjärta bultade hårt. Tänk om hon inte klarar det och blir allvarligt skada! Hon tryckte ifrån med benet och flög upp i luften och landade sedan tjusigt på det andra benet och gled smidigt iväg, hon åkte en liten bit tills hon gjorde en hockey stanning.

”wow, häftigt” mumlade någon bakom mig.

”vad har du skaffat dig för killer brud!?” frågade Chaz, hon blev kvarstående och vi alla applåderade imponerat. Hennes huvud rycktes åt vårt håll och förvåningen övergick till ett generat leende. Jag log brett mot henne och gick fram till sargen, hon åkte fram till oss och buggade gulligt.

”wow” sa Chaz. ”hur?” hon skrattade till. 

---

ännu en talang ;P haha.

aja, jag hoppas ni gillade det. vet inte riktigt vad jag ska skriva mer... titta på dansklippen längre ner. :D

 

Vad tycks? Kommentera . ♥

ja, lonely som jag är sitter jag och tittar på gryyyyyymma koregrafier. ;P

och kom då och tänka på Daphne, i mitt huvud så är Daphne grymmast på dans.

kanske inte i era huvuden, så därför tänkte jag visa några videosar här för att demostrera. :)

 

 

"Alfredo, my man!" ropade Justin när vi kom ut i korridoren. Den mörka killen sköt genast ifrån väggen där han stod lutad och de gjorde ett handslag, så hans namn var alltså Alfredo.

"det här är Daphne, Daphne det här är Alfredo Flores" sa Justin sedan, jag räckte glatt fram handen och hälsade på honom.

"trevligt att träffas, dig har man hört mycket om. Du dansar, sitter på Justins mage och trycker upp saker i hans ansikte" sa Alfredo, jag skrattade generat till.

"ehm..." sa jag och sneglade på Justin som såg trött på Alfredo.

"vi kan ändå för allt mellan himmel och jord glömma tårtan!" sa han och slog ut med armarna. Jag skrattade.

"jag tycker vi glömmer sitta på magen delen och kastar spotlighten på tårtan istället" sa jag, Alfredo skrattade och jag såg roat på Justin.

 

 

Förmiddagen passerade utav att jag och Justin satt i en soffa på rummet och halvsov medan tvn framför oss visade någon tv serie på spanska. Inte speciellt underhållande kan jag ju säga. Jag satt lutad mot honom och hade svårigheter med att hålla uppe ögonlocken, ett skratt bröt ut och jag ryckte kraftigt till. Det var Alfredo som hade skrattat och han såg roat på oss i soffan.

”ni ser för roliga ut” kommenterade han och skrattade igen. Jag log och såg på Justin som gäspade, det smittade av sig på mig och jag gäspade så jag fick tårar i ögonen. Innan jag hann torka bort dem rann de nerför mina kinder, jag skrattade till och torkade bort dem. Justin såg roat på mig och jag reste mig hastigt.

”nej, nu går jag innan jag somnar” sa jag och gick fram till dörren. Jag öppnade den och klev ut i korridoren, jag tog hissen ner innan jag klev ut i värmen. Jag stod fundersam precis utanför entrén och tvekade över vart jag skulle ta vägen. Jag bestämde mig för att jag ännu en gång kunde gå till stranden, för att se den i dagsljuset när vattnet färgades härligt turkost.

Jag kom fram till stranden och den enda skillnaden från natten var att nu låg det människor med sina handdukar, filtar tillsammans med sina familjer och solade eller hade picknick. Jag började sicksacka mig förbi filtarna och handdukarna för att komma fram till vattnet, jag klev ur mina vita converse och med dem i handen klev jag ut en bit i vattnet.

När vattnet nådde mig till knäna stannade jag och borrade ner tårna i sanden och log lyckligt. Där stod jag en stund medan jag tänkte och bara njöt utav det svala vattnet som jag fort vande sig vid, när jag var på väg upp längst stranden till gatan igen råkade jag kollidera med en tjej.

”åh, förlåt mig” sa jag, hon såg först vänligt på mig innan hennes ansiktsuttryck förändrades till ett chockat. Jag såg undrande på henne.

”är du… är du Daphne?” frågade hon på engelska, jag nickade tvekande. Kommer hon slå mig kanske? När hon fick det bekräftat sken hennes ansikte upp i ett brett leende.

”åh, får jag ta ett foto med dig?” frågade hon.

”eh… visst” sa jag förvirrat. Glatt vände hon sig mot sina tjejkompisar som låg på handdukar vid våra fötter. Fort började hon prata på spanska eller portugisiska. Har ingen koll vad de pratar i Mexico? Fort rann hennes ord ur munnen i alla fall. Tjejerna sken också upp och ställde sig fort upp innan de flockade sig runt mig och vi bildade en liten halvmåne, ena tjejen hade tagit fram en kamera och tog fotot. Jag log och såg in i kameran, sedan bytte tjejen som hade tagit fotot med en annan så hon också fick vara med i ett, en bild till tog innan jag sa hejdå till dem och de sa att jag skulle hälsa till Justin.

”det ska jag” sa jag roat och började traska fram till vägen igen. Förvånad gick jag hela vägen hem, hade det där just hänt... eller? Hotellet kom inom synhåll och tog mig upp till vår våning, jag öppnade dörren och möttes av Justin som satt kvar i på samma ställe i soffan och Alfredo som satt bredvid med fjärrkontrollen i handen, nu satt även Kenny i soffan med dem. De vände upp sina ansikten mot mig när jag kom in, Justins ansikte sken upp i ett leende. Jag stirrade tillbaka mot honom, hans ansikte gick från glatt till oroligt. Fort ställde han sig upp och gick fram till mig.

”vad är det?” frågade han, när jag förstod att han var orolig skrattade jag. Det var ju inte hemskt som hade hänt, jag var bara väldigt förvånad.

”nej, inget hemskt har hänt” svarade jag fort och han slappande av.

”men vad är det då?” frågade han nyfiket.

”jag gick till stranden igen och när jag sen skulle gå hem igen råkade jag krocka med en tjej” sa jag och Justin nickade. ”och hon blev jätteglad när hon insåg att jag var Daphne och de tog kort med mig. Allt var jätte konstigt, jag har aldrig var med om något liknande” skratt hördes borta från soffan och Justin såg roat på mig. Han skrattade till.

”ja, alla är inte haters. De kommer säkert finnas många som vill ta kort med dig bara för att du är min flickvän” sa han och jag tittade chockat på honom.

”varför!?” frågade jag. Återigen skrattade han.

”därför att du är min flickvän och därför känner du mig. Jag menar tjejer vill till och med ta kort med Kenny, inget illa menat Kenny” sa han och kastade Kenny en blick som log roat tillbaka.

”sant” inflikade Kenny.

Jag skrattade till. ”de är bra roliga” sa jag och Justin log mot mig. Dörren öppnades och in kom Scooter.

”dags att åka!” utbrast han och log mot oss.

"vart ska du?" frågade jag.

"vi ska åka till en konferens om "Under the Mistletoe" och jag ska samt få två plaketter" sa han och jag log mot honom. Jag klev i mina converse igen och tillsammans med Scooter, Kenny och Alfredo gick vi till en svart bil. 
Bilen rullade iväg och bilens gungade rörelser vaggade mig till sömn. 

Någon ruskade mig och jag slog fort upp ögonen och var nära på att skrika. Men jag svalde och stirrade bara på Kennys leende ansikte. 

"vi är framme, väcker du Justin?" frågade han, jag vände mig mot Justin som satt lutad mot rutan och sov lugnt. Försiktigt skakade jag honom. 

"Justin" sa jag mjukt, han slog sakta upp ögonen och log mot mig. Jag log tillbaka och klev ur bilen, vi stod i ett garage och det för inte för än nu som jag märkte att det var väldigt ljust.

Vänta lite, det där var inte lampor det var blixtar och Gud, vad trångt det blev helt plötsligt. Justin klev ur bilen med nedsänkt huvud, han grepp tag i min hand och med hjälp av Kenny och andra lyckades vi ta oss in i byggnaden. Där inne hördes endast svaga ljud utav tjejskriken, skrik som löd "Justin, Justin, Justin". 

 

 

Justin satt framför en stor röd duk och på den vänstra sidan på duken var det en stor bild utav honom annars stod hans namn överallt tillsammans med 'Under the Mistletoe'. Alldeles själv satt han där framme vid ett högt bord med två vattenflaskor på. En massa journalister samlades i rummet och rummet fylldes sakta av mummel. Jag och resten ställde oss längre bak i rummet och väntade på att det skulle börja.

Konferensen tog sin början och en journalist fick ordet, hon började fort prata på spanska. Det verkade aldrig ta slut och Justin satt förvirrade uppe på sin stol. Såklart förstod han ingenting, så bristen på sömn, kvinnans eviga babbel och Justins förvirring fick mig att bryta ihop i skratt. Jag ramlade in i Kenny och han höll upp mig med ena armen för att jag inte skulle segna till marken, så ljudlöst jag kunde skrattade jag vidare och jag hann se Justin le stort mot mig när tårarna inte svämmade över i mina ögon. 

Jag fick kontroll över mig själv och kunde stå på egna ben, jag tackade Kenny som log roat mot mig och torkade mina tårar. Nu hade Justin fått en tolk och kunde nu svara på journalisternas alla frågor. Efteråt fick han gå ut genom en stor vit dörr för att ställa sig på en plattform framför en duk där en massa fotografer stod beredda. Kenny hjälpte honom av med mikrofonen och jag stod lugnt bredvid Kenny och såg ut över församlingen. När Justin var på väg mot trappan som ledde till plattformen spred sig ett bu:ande över människorna som stod framför, jag rynkade pannan. 

Vad fan höll de på med!? Jag kände hur tröttheten och ilskan sköljde över mig och jag tog argt ett steg mot fotograferna men Kenny grepp tag i min arm. Jag stred mot honom en stund tills han bar upp mig och rullade ihop mig till en boll mot sitt bröst. För att inte ställa till en scen gick han bort därifrån och in i byggnaden igen. 

Argt började jag pladdra på om hur totalt respektlösa idioter de var och hur i hela helvetet de kunde göra så mot honom. Sen slog tanken mig om hur mycket hat Justin fick varje dag, vilket påminde mig om mina haters. 
Nu sprutade tårarna ur mina ögon, tröttheten slog på mig mer än någonsin. Trött grät jag i Kennys famn.

"jag är så trött" mumlade jag innan mina ögonlock slog ihop och jag slocknade. 

 

Justins Perspektiv. 
Jag klev av plattformen och möttes av enbart Scooter och Alfredo, jag rynkade pannan. 

"vart är Daphne och Kenny?" frågade jag.

"Daphne blev riktigt upprörd över publikens buande så hon tänkte attackera den närmaste personen, men Kenny lyckades gripa tag i henne och gick in med henne" förklarade Alfredo och nickade in i byggnaden. Jag smålog när Alfredo pratade om Daphnes humörsväng, hon var för söt.

Vi gick in genom dörren och fann Kenny sittandes i en stol med Daphne i famnen, hon satt ihoprullad och sov i hans knä. Jag skrattade till som snabbt följdes av en gäsp vid synen av den sovande Daphne.

Jag gick fram till Kenny och ruskade Daphne försiktigt, hon slog sakta upp ögonen och såg sig förvirrat omkring innan hon mötte min blick. Hennes ögon fylldes med tårar tills de svämmade över och det rann nerför hennes kinder, jag log mjukt mot henne. Hon ställde sig upp och slängde sig snyftande i min famn.

”jag f-förstår inte… hu-hur de… k-kunde!” snyftade hon fram. Okej, hon är riktigt trött, tänkte jag och kramade om henne. Vi åkte med bilen hem och så fort vi kom in i på vårt hotellrum gick jag tillsammans med Daphne tätt bakom mig bort till sängen där vi kollapsade. Mer kommer jag inte ihåg för att mina ögonlock slog ihop och sömnen tog över.

 

---

hahh, vem var övertrött? DAPHNE! ;P hahh.

men hoppas att ni gillade kapitlet, nästa kapitel kommer så fort det är klart (uppenbarligen) och de kommer bli klart så fort fantasin flödar. ;P

 

vad tycks? :) Kommentera sweetheart. ♥

 

 

 

Justins Perspektiv.

När showen var slut duschade jag så fort jag kunde och klädde på mig i ett par basketshorts och en t-shirt. Jag fönade det blöta håret och packade ihop min väska, med Kenny efter mig gick jag ut ur byggnaden och skriken började tvärt när fansen fick syn på mig komma gående. Jag vinkade glatt till dem och de skrek högre, jag skrattade till och gled in i bilen.

Ljudet blev genast svagare och jag hasade trött ner i sätet innan de började rulla. Vi stannade utanför hotellet som till min lycka var tomt på fans eller paparazzis, tillsammans med Kenny gick jag genom hotellets lobby och bort till hissen. Den plingade till när vi kom upp till rätt våning, i korridoren mötte jag mamma som gav mig ett vänligt leende. 

"hej gubben. Du var jätte duktig" sa hon vid mitt öra när hon kramade mig.

"tack" svarade jag. Ett skratt klingade längre bort från ett utav hotellsrummen där dörren fortfarande stod öppen, detta var inte ett problem då vi hyrt tillräckligt många rum för att vi skulle få ha våningen för oss själva. 

"gå du" sa mamma och jag gick fort bort till dörren innan jag ställde mig i dörröppningen, på sängen låg Daphne och vred sig i skratt. Bredvid henne låg en bok.

"ah! Jag dör" flämtade hon mellan skratten.

"snälla gör inte det" sa jag, hon ryckte till och vände huvudet mot dörren där jag stod. Hon skrattade till igen och jag stängde dörren bakom mig innan jag gick fram till sängkanten.

"överraskning!" utbrast hon sedan. Jag skrattade.

"lite sen va?" frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

"bättre sent än aldrig" svarade hon med ett leende. Hon satte sig upp och kröp fram till mig, hon ställde sig på knä så våra ansikten kom i jämnhöjd.

"hej" viskade hon.

"hej" mumlade jag tillbaka innan jag pressade mina läppar mot hennes, hon la varsamt sina armar runt min nacke och jag lindade mina armar runt hennes midja.

 

 

Daphnes Perspektiv.

Vi låg under täcket och viskade till varandra, då och då avbröt Justin för att impulsivt kyssa mig. Att befinna mig på ett hotellrum tillsammans med honom i en majestätisk säng fick mig att minnas de sex veckor vi spenderade på ett och samma hotell. Glädjen. 

"jag älskar dig" viskade han när han ännu en gång hade kysst mina läppar.

"jag älskar dig också" svarade jag. Han log fint mot mig. "hur länge stannar vi i México?" frågade jag.

"inte många, en eller två" svarade han.

"skulle vilja se stranden" mumlade jag, stränderna var det bästa med semester, de var alltid så vackra. 

"kom" viskade han plötsligt och reste sig från sängen, han hittade en t-shirt och drog den över huvudet innan han drog på sig en munkjacka.

"vart ska vi?" frågade jag fortfarande sittandes i sängen.

"ut" svarade han kort, jag reste mig tvekande från sängen och drog på mig varmare kläder. Smygande gick vi genom korridoren, vi kom fram till hissen och Justin klickade på "hit" knappen. Med ett onödigt högt pling anlände hissen till vårt plan och vi hörde hur det mumlades bakom en utav dörrarna närmast. 

"kom!" viskade Justin fort och grepp tag i min hand innan han fort drog in mig i hissen. 

"Justin? Daphne?" hörde vi någon ropa medan hissdörrarna gled igen, jag fnissade till och vi sprang när vi kom ner i lobbyn, ut på parkeringen och fram till gatan. Där slutade vi springa och jag skrattade busigt, Justin flinade och vi började hand i hand gå bort längst gatan.

"vart ska vi?" frågade jag.

"stranden såklart" svarade han. Jag log stort mot honom. Vi gick längst gatan tills vi kom fram till en lång strand, månen lös på himlen och vågornas brus och musikens pumpande från något annat hotell längre bort på stranden var det enda som hördes. Annars var det tyst.

Våra fötter gjorde avtryck i sanden när vi började gå fram mot vattnet, Justin stannade någon meter från vattnet. Jag släppte hans hand och gick fram till vattnet och en våg spolade över mina nakna fötter. Jag log, vattnet var varmt med tanke på tiden på dygnet.

Ett par armar slöt sig om min midja och Justin la sitt huvud på min axel, en varm bris kom och mitt hår dansade med vinden. Jag lutade mitt huvud mot hans och blickade ut över havet, vattnet var mörkt och månen speglade sig i vattnet. Vi gick upp en bit på stranden och satte oss ner i sanden och pratade en stund, jag lutade mig mot hans sida. Han la sin arm runt mina axlar och jag log.

Vi satt där och såg hur himlen gick från svart till ljus rosa och lila, Justin ställde sig upp och räckte fram handen mot mig.

”får jag?” frågade han. Jag log roat mot honom, jag grepp tag i hans hand och han hjälpte mig upp på fötterna. Han la sin arm runt min midja och jag la min arm som inte höll Justins hand runt hans nacke, där på stranden dansade vi lugnt runt i en liten cirkel. Jag såg in i hans ögon och såg hur de blänkte nattsvart. Hans armar släppte taget om mig och han höjde den andra armen och jag snurrade runt, jag kom tillbaka till hans famn och såg att han log.

Jag log tillbaka mot honom och lutade min panna mot hans. Jag släppte hans hand och la även den armen runt hans nacka, hans arm la sig som hans andra runt min midja. Jag blundade och kände hans varma andetag mot mina läppar, sakta lätt jag mina läppar smekta över hans innan jag kysste honom. Han snurrade runt oss och vi tappade balansen och föll ner i sanden, jag hamnade över honom. Jag skrattade ovanpå honom och han skrattade till.

”gick det bra?” frågade han och svepte bort mitt hår från mitt ansikte. Jag skrattade igen.

”jag är okej” sa jag glatt. ”aldrig mått bättre” jag log ner mot honom igen och han såg upp på mig, sedan kupade han sina händer om mitt ansikte och sträckte på nacken och kysste ömt mina läpparna. Vi satt där på stranden och såg när solen gick upp, sömnigt reste jag på mig och såg ner på Justin som satt och själv hade svårt med att inte somna. Jag skrattade lite svagt åt honom och sträckte fram min hand mot honom, han grepp tag i den och jag drog upp han på fötterna.

Lite vingligt gick vi bort från stranden, jag flätade ihop våra fingrar och han log nöjt mot mig. Hotellet kom inom synhåll och vi gick bort mot entrén, tyst tog vi oss genom lobbyn och upp via hissen. Korridoren var alldeles tyst, jag såg ner på mina fötter som var alldeles sandiga. Jag såg sedan på Justins som var minst lika sandiga, jag kramade hans hand så han tittade på mig. Jag pekade ner på våra fötter när jag hade fått hans uppmärksamhet, han nickade och vi gick med lätta steg bort mot badrummet på rummet.

Där inne tog han av sig munkjacka och t-shirten, jag tog av mig munkjackan och mjukisbyxorna. Kvar på kroppen hade jag mina sov shorts och ett linne, Justin stod i endast mjukisbyxor. Han klev in i duschen och jag klev försiktigt in efter honom. Han skruvade på vattnet och varmt vatten spolade ur munstycket, han började slarvigt spruta på våra fötter. Jag huttrade till och fick gåshud, han måste ha sett det för att ena sekunden var jag torr den andra spolade vattnet över mig. Han skrattade till och jag stod chockat kvar, jag kände hur linnet klistrade sig mot min kropp och shortsen blev blöta.

Jag grepp tag i slangen och tog över duschen, genast satte jag den över hans huvud istället och på några sekunder var han helt blöt också. Jag sjönk ner på duschgolvet och Justin följde efter, där satt vi med vattnet spolade över oss. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och han lutade sitt huvud mot mitt och där somnade jag mot hans axel.

 

 

Iskallt vatten spolade på min kropp, jag slog fort upp ögonen och skrek. Justin stämde fort in i mina klagorop, jag försökte söka skydd hos Justin han slog fort armarna runt mig.

”vi fattar!” skrek han, skratten ekade i hela badrummet och vattnet stängdes av. I badrummet stod en mörk kille, Scooter, Kenny och Pattie.

”dags att vakna!” utbrast den mörka killen glatt, Scooter skrattade.

”vart har ni varit hela natten?” frågade Pattie sedan skarpt.

”ehm…” började Justin. ”på stranden” de såg snopet på oss.

”stranden?” ekade Scooter.

”ja, stranden” svarade Justin.

”du har tur som inte har uppgifter för än i eftermiddag” påpekade Scooter sedan och såg menande på Justin innan han lämnade badrummet. Den mörka killen stod fortfarande kvar i badrummet med ett brett flin, Pattie skakade på huvudet och gick. Kenny följde strax skrattande efter. Justin reste på sig och hjälpte mig upp, jag sneglade ner på mig själv och såg att det ljusa linnet satt klistrad mot min nakna hud. Jag insåg genast att linnet blivit genomskinligt så jag vände mig fort bort från den okända killen, Justin verkade inse problemet för han schasade bort killen och stängde dörren.

En handduk lades på mina axlar och jag log tacksamt mot Justin, jag lindade den om mig och huttrade till. Justin tog tag i en egen handduk och började torka sig. När vi gick sedan ut i rummet för att klä på oss nya kläder, jag drog fram ett par svarta midjeshorts med färgglatt mönster på ena benet tillsammans med en neon blå grön magtröja. Justin tog fram egna kläder, snabbt drog vi på oss plaggen innna han kom han fram till mig och omfamnade mig. Jag skrattade.

”nattens äventyr var skoj” sa jag och han skrattade.

”glad att du gillade det” svarade han enkelt.

 

---

 

Liten strandpromenad är ju alltid mysigt. ;P Vad tycks? Kommentera ♥

 hoppas det inte e stavfel -.-

  

 

Jag pluggade in hörlurarna i ögonen och Rihannas låt "You Da One" började spelas, jag vred huvudet och såg ut genom det lilla flygplansfönstret, planet började rulla och på nolltid var vi uppe i luften. Snart kommer jag få träffa Justin igen. Jag log stort av tanken innan jag dryftade bort i mina egen värld. 

”miss?” frågade någon och skakade mig. Jag ryckte till och slog upp ögonen och såg in i ett par isblåa. Jag ryggade tillbaka och tittade förvirrat omkring.

”vad händer?” frågade jag förvirrat.

”vi har landat, miss” svarade flygvärdinnan vänligt, jag log svagt mot henne och samlade fort ihop mina saker och gick längst gången med kvinnan bakom mig. Jag klev ur planet och in på flygplatsen, jag ställde mig vid ett fönster och blickade utåt. México, tänkte jag och log.

”Daphne?” ropade någon och jag vände mig snabbt om, Pattie kom gående mot mig med ett stort leende. Bakom henne kom Kenny gående med ett vänligt leende. Hon omfamnade mig glatt och kramade mig.

”roligt att du kunna komma på så kort tid” sa hon och släppte mig.

”såklart, bus ställer man alltid upp på” sa jag och såg roat på henne. ”hej Kenny” sa jag och gav även honom en kram.

”hej Daphne” svarade han och kramade mig tillbaka.

”men har du klippt dig?” frågade Pattie när jag hade släppte Kenny och tittade på min lugg. Jag log och såg upp på min lugg.

”japp, vad tycks?” frågade jag och snurrade lätt för att hon skulle kunna se det bakifrån också.

”jätte fint!” utbrast hon glatt.

”vad tror du Justin kommer säga?” frågade jag osäkert. Hon log mot mig och skrattade till.

”såklart han kommer tycka om det, han gillar dig för dig inte för ditt hår. Ditt hår är bara ett plus” sa hon och blinkade mot mig, jag skrattade och tog tag i min resväska. Vi gick mot utgången och värmen slog mot oss, jag log nöjt. Sommarkläder! skrek det inom mig. Vi gick bort mot en svart bil, Kenny grepp tag i min väska och jag log vänligt mot honom. Han la in den i bagageutrymmet medan jag och Pattie satte oss i bilen. Sedan gick han runt bilen och satte sig fram, bilen startades och vi var på väg.

”okej, jag hoppas Justin har soundcheck nu och inte vandrar runt” sa Pattie när vi svängde in på parkeringen bakom konsert hallen.

”han har soundcheck i kanske en halv timme till” sa Kenny från framsätet.

”bra” svarade Pattie och bilen stannade. Vi klev ur och återigen slogs jag av värmen, Kenny var snabb med att öppna bagageutrymmet och lyfte ur min väska.

”tack” sa jag och han log mot mig, jag rullade iväg med den och gick tillsammans med dem bort mot den en stor grå bakdörr. Dörren ledde in i en stor korridor, våra steg ekade i korridoren när vi gick bort mot ljudet. Från ena hållet hördes Justin stämma ur mikrofonen, han pratade med sina fans. En del av mig ville springa mot rösten med den andra sa; nej! Vänta tills ikväll, så jag följde lugnt efter Pattie. 

”vi lägger ditt bagage i dansarnas omklädningsrum så länge” sa hon och öppnade till ett ganska stort rum fyllt med klädstänger och annat bröte, jag nickade och ställde min resväska vid den närmaste väggen. 

”kom så kan jag visa dig runt lite” sa Pattie och jag log stort mot henne.

”visst, jag ska bara snabbt byta om. Det här är alldeles för varmt” sa jag och öppnade resväskan innan jag tog tag i ett par jeans shorts och en svart tröja med stor ärm öppningar. Jag tog på mig kläderna och stoppade in en del av tröjan i byxorna. 

 

 

 

Jag stod spänd och förväntansfull bakom scenen medan jag väntade på att en dansaren skulle komma ut. Nu gällde det! En dansare kom glatt fram till mig och log stort.

”det här ska bli kul!” sa han och såg roat på mig. Jag nickade busigt.

”om det kommer!” ute från scenen hördes fansen oavbrutna skrik och Justins röst som sjöng.

 

”One less lonely girl (I’m coming for you!)

One less lonely girl (I’m coming for you!)”

 

 

Jag log, undra hur Justin kommer reagera!? Killen lyssnade och berättade sedan att det var dags, han grepp tag i en svart stol samtidigt som en annan dansare kom in och grepp tag i en stor bukett med röda rosor.

”okej, dölj ansiktet så länge du kan” sa han och jag drog fram håret för att skymma mitt ansikte mera. Han tog tag i min arm och vi började gå mot skynket som skilde oss från scenen.

 

”I can fix up your broken heart

I can give you a brand new start” sjöng han samtidigt skynket sveptes åt sidan och skriken blev omöjligt högre, killen med stolen ledde mig framåt och ställde stolen på scenen, jag klev upp på den och satte mig. Jag skrattade så mina axlar skulle skaka, så det skulle se ut som om jag grät.

 

”Her hearts locked and nowhere to get the key,

I’ll take her and leave the world with one less lonely girl”

 

Ur ögonvrån såg jag hur en vit klädd figur kom dansande mot mig, killen med blommorna räckte fram dem mot Justin och han tog emot dem.

 

”One less lonely girl (I’m coming for you!)

One less lonely girl (I’m coming for you!)”

 

Han räckte fram blommorna mot mig och jag tog försiktigt tog jag emot dem utan att visa mitt ansikte. Han klev framför mig och vevade med armen. Sedan kom han tillbaka mot mig och jag gömde ansikte i händerna.

 

”I’m gonna put you first (I’m coming for you!)

I’ll show you what you are worth (I’m coming for you!)” sjöng han vid mitt öra.

 

Han grepp tag om mina händer och jag bestämde mig för att det var dags att visa mig, dels för att jag så gärna ville se hans ögon och dels för att låten var nog snart slut. Jag lät honom ta bort mina händer och han la ett finger under min haka och tiltade upp mitt ansikte, han såg in i mina ögon under några sekunder innan han tystnade i chock. Musiken fortsatte pumpas men ingen sång kom från Justins läppar.

”D-Da…” sa han men tystnade igen. Jag log svagt mot honom och fortsatte se in i hans ögon som stirrade tillbaka mot mig. Jag nickade lugnande mot honom för att försäkra honom om att det var jag som satt där och inte hans hjärna som spelade honom ett spratt.

Låten tystnade och hela scenen släcktes ner, fort tog Justin tag i min hand och drog med mig backstage. Vi kom in bakom skynket och innan jag hann reagera tryckte han upp mig mot väggen och tryckte ivrigt sina läppar mot mina. Jag släppte taget om rosorna och slängde mina armar runt hans nacke och tryckte honom närmre, vad jag hade saknat hans läppar mot mina. Jag kunde inte få nog.

Våra tungor möttes och Justin tryckte sig ännu närmre. Bakom honom hördes busvisslingar och applåder, Justin slet sina läppar från mina och vände huvudet bakåt. Jag vred lite på mig och såg över hans axel. Där stod en grupp människor med stora leenden bland annat Scooter, Pattie och Ryan Good. Jag skrattade till och Justin vände sitt ansikte mot mig igen, jag såg in i hans bruna, varma ögon och han kysste mig lätt igen.

”Justin du ska in igen!” ropade någon och Justin tog ett kliv från mig, jag plockade upp rosorna från golvet.

”vi ses sen” sa jag och gick bort mot Pattie.

 

 

Resten av konserten stod jag tillsammans med resten av teamet och såg klart på showen. Justin var jätte bra och Jaden kom med ut på scenen till ”Never Say Never”.

Justin sjöng ”Baby” och tackade sedan publiken för att de hade varit fantastiska och scenen slocknade, jag gick tillsammans med Pattie bort genom samma korridor som vi hade gått genom tidigare på dagen och bort till omklädningsrummet för att hämta min resväska. Jag grep tag i handtaget och lät den rulla bakom mig. 

Med blommarna i famnen följde jag efter Pattie till en bil där jag kunde lägga ifrån mig mitt bagage, jag och Pattie skulle åka i förväg till hotellet där vi skulle mötas upp med resten. Då de hade saker att reda upp i arenan innan de kunde åka. 

---

tada! ett nytt kapitel ! :D

Men nu är Dustin reunited, gulligungar. :P jaha, men vad tror ni händer på turnen nu då?

Vad tycks? Kommentera, helt sjukt att det lyckas bli 6 kommentarer på bara någon timme, love you guys! ♥

 

 

 

 

I julklapp fick jag många fina saker; pengar, en ny bok - Starcrossed som verkade väldigt bra, mycket fantasy, sockor och stickade tröjor. Loll hade blivit jätte glad över halsbandet jag hade köpt åt henne, jag log stort åt hur hennes ansikte hade spruckit upp i ett leende när hon såg smycket i den lilla asken.

Nu satt jag framför datorn och det var annan dag jul, utanför fönstret föll snön ner. Jag gick in i badrummet, satte upp håret i en slarvig knut och luggen med ett hårspänne, sköljde mitt ansikte och borstade fort tänderna. Jag gick sedan in i mitt rum igen och loggade in på Skype, tittade vilka som var inne innan jag även loggade in på Twitter. Länge sen sist... Jag gick tvekande in på mina "mentions", fort flödade det in statusar.

 

"vart har mitt hatobjekt tagit vägen?"

"såg bilden av er på flygplatsen, ugh! Kräktes precis lite i munnen"

"ni är super söta, stay strong. I believe in Dustin!"

"gå och häng dig Daphne, förstår inte hur du orkar leva med dig själv"

"förstår inte vad Justin ser hos dig, ful som ett troll med ingen personlighet"

"hands off bitch!"

 

 

Jag försökte svälja men klumpen i magen gjorde det svårt och en tår rann nerför min kind. På Skype ringde någon, jag klickade upp sidan och såg att det var Justin. Jag log och torkade mig i ansiktet innan jag svarade, ett hundansikte dök upp på skärmen. Jag såg förvånat på hunden som nosade på skärmen.

"oj! Jag måste bara säga att du har blivit ännu snyggare sen vi sågs sist" sa jag och ett skratt bröt ut bakom hunden, Justin lyfte bort den och visade sig själv istället. Jag log stort när jag såg hans välbekanta ansikte. "söt hund" kommenterade jag. Han log, tittade åt sidan och ner på hunden antagligen.

"Sammy" sa han.

Jag log stort. "ett sött namn till en söt hund"

"mhm" mumlade han och vände blicken mot mig igen. "hur äre läget?" frågade han sedan glatt, jag log.

"jul, släkt, pres-" började jag men tystnade när dörren till mitt rum slogs upp, fort rycktes min blick mot dörröppningen där Karen stod. "eh..." sa jag.

"så, jag hörde lite skvaller" sa hon med en busig glimt i ögonen. "vem kunde gissa att du skulle börja dejta Justin Bieber!?" min blick gled fort till skärmen och tillbaka, Justin satt där tyst och lyssnade.

"Ka-"

"inte varje tjej som fångar hans blick inte!" fortsatte hon och gick fram till sängen. "men du måste ju ta med honom någon gång, så jag får träffa honom som din pojkvän" jag kände hur rodnaden spred sig på mina kinder utav att min moster stod och pratade om min pojkvän som dessutom lyssnade.

"varför säger du inte hej nu?" frågade jag och vred dataskärmen mot henne. Hon rynkade pannan innan hon slog handen för munnen när hon såg Justin på skärmen.

"oh!" sa hon.

"hej Karen" sa Justin samtidigt som han försökte att inte skratta. Jag vände fort skärmen mot mig igen.

"jag ska låta er prata" sa hon och gick fort ut.

"oh my God!" utbrast jag och la mig ner på sängen, Justin började skratta för fullt. "pinsamt värre!" jag satte mig upp och Justin log.

"jag saknar dig" sa han sedan allvarligt.

"jag saknar dig också" svarade jag sorgset. Jag ställde mig upp, vred datorn med mig och gick fram till garderoben. "men hur har du haft det då?" frågade jag samtidigt som jag drog upp dörrarna.

"som du. Jul, släkt, pres-" sa han och klippte av där jag hade tystnat. Jag gav honom en ironisk blick och han skrattade.

"ha ha" sa jag.

"nej, men det har gått bra. Är för tillfället hemma i Stratford över julen, ska sedan en snabbis till Mexico innan nyår och tillbaka. De planerar så konstigt ibland" jag nickade för att visa honom att jag lyssnade medan jag tittade genom mina lådor och letade efter kläder att ha på mig. Jag drog fram ett par blommiga byxor och en svart tröja med vit text som jag la på sängen innan jag gick jag fram och satte på stereon, den var mitt i en jullåt.

"baby I hear melodies when your heart beats. It sings to me like fa la la" jag lyssnade en stund innan jag stirrade på radion.

"du är ju överallt" sa jag till Justin som hade tagit upp Sammy i famnen och satt och kelade med honom. Han skrattade.

"och det var en utav Justin Biebers nya jullåtar Fa La La ft. Boyz II Men från Under the Mistletoe" sa radion och reklam började spelas, jag stönade högt. Jag hatar reklamen. Jag knäppte upp mina pyjamas byxor och lät dem falla till golvet.

"oh, strip tease!" utbrast Justin från datorn, jag skrattade till och klev ur byxorna. Jag drog på mig de svarta byxorna och knäppte dem i midjan. Jag drog av mig den stora sov tröjan och släppte den bredvid pyjamasbyxorna, jag tog tag i tröjan och drog den över huvudet. Jag tog sedan min pyjamas och la den under kudden innan jag satte mig på sängen. Jag vred datorn mot mig och möttes av Justins besvikna ansikte.

"inget mer?" frågade han, jag skrattade.

"ledsen babe" svarade jag roat, han log mot mig. Vi satt i någon timme och pratade, Justin snackade mer om hans konserter och om länderna han hade varit i medan jag berättade vad som hände hänt här hemma och skolan.

Nu satt jag i fåtöljen och läste i den nya boken jag hade fått, just nu stod Claire och Helena på färjan och diskuterade shopping. I min ficka vibrerade mobilen, jag la ifrån mig boken och tog upp mobilen. Pattie stod det på skärmen.

"hej Pattie" sa jag glatt.

---

 

okej, det här kapitlet blev sjuuukt kort men... det blev ett mellan kapitel.

och eftersom det blev så kort så ska jag direkt börja skriva på nästa och hoppas det

kommer upp senare ikväll. :D vad sägs om det?

 

men nu när Daphne har klippt sig, så har hon oxå i mitt huvud ändrat utseende . :P

men ni kanske fortfarande har kvar eran bild, men whatever.

 

 

 

 

 

 

De första veckorna släppande sig fram. Jag och Justin pratade mycket i telefon och smsade, jag saknade honom otroligt mycket. Men jag hade samtidigt mycket att sysselsätta mig, dansen, Tess och snart var det ju julafton så jul shopping. Jag och Tess hade bestämt att vi skulle åka in till stan och gå på julmarknaden för att se om vi hittade några presenter.

Ute hade det nu snöat ett par dagar och ett lager med snö hade lagt sig på marken, de vackra snöflingorna föll sakta ner. Snö är himla vackert men onödigt kallt. Skolklockan ringde och skolan var slut för dagen, jag gick lugnt bort till mitt skåp. Nu när Justin hade bevisat att de alla hade haft fel, hade alla i stort sett gått tillbaka till att ignorera mig. Jag drog ut min jacka, virade min halsduk runt halsen och tog tag i handtaget till min väska och låste skåpet. Jag började gå bort mot Tess skåp vid ingången.

"är du klar?" frågade jag och lutade mig mot skåpet bredvid.

"strax" svarade hon frånvarande med blicken fäst i sin bok, sedan smällde hon igen den och la den i sitt skåp. Hon drog fram sin jacka, halsduk och vantar innan hon tog tag i sin väska.

"klar" sa hon glatt, jag log och vi började gå ut och bort mot bussen. Vi satte oss på bänken och jag huttrade till.

"som sagt, jag hatar kylan!" utbrast Tess, jag skrattade åt hennes sätt att krampaktigt hålla om sig själv.

"men det är mysigt med jul" påpekade jag.

"det må så vara, men det behöver inte vara så förbaskat kallt för det!" jag skrattade igen, bussen uppenbarade sig och vi ställde oss upp.

 

 

Julmarknad, alltid lika mysig. Jag såg runt på de olika stånden, ljusen och sög in doften av glögg och rostade mandlar. Nu hade det hunnit blivit mörkt så ljusslingorna lös upp och skapade en mysig känsla. Jag tog ett kort och la upp det på min Instagram.

"ute på jul shopping" skrev jag. Jag såg fort genom mina "feeds" och såg att Justin hade lagt ut två bilder med några timmars mellanrum. En bild på sig själv i en grå, collage jacka, han stod i ett hotellrum skulle jag gissa. Jag såg på honom och saknaden fyllde mig, sedan granskade jag hans hår. Vänta lite... Han hade gjort om det! Tagit upp luggen? Snyggt!

Sedan var det en annan bild på honom när hans stod på scen för kanske en timme sedan. Han var klädd i rött. Han hade även på sig svarta solglasögon och pekade ut i publiken, jag log och kände mig stolt. Talangfulla Justin. Jag fick några gillningar och log.

"kommer du eller?" frågade Tess, jag ryckte till och la ner mobilen i fickan.

"japp" svarade jag glatt och gick fram till henne och krokade armen med henne. Vi gick runt på marknaden och såg på alla fina saker, jag hittade till och med ett fint halsband som jag tänkte ge Loll i julklapp.

Vi satte oss sedan på ett gulligt fik och drack varm choklad samtidigt som vi pratade lite om vad vi skulle ha på oss på julafton. Det var kanske en vecka kvar... herregud så tiden går fort. Jag satt och pillade med mitt hår och granskade mina toppar, skulle behöva klippa mig. Jag kastade en blick på klockan, den var ungefär halv fem. Hm... skulle jag?

"har du lust att följa med mig till frissan?" frågade jag Tess.

"nu?" frågade hon, jag nickade glatt. Hon funderade en stund innan hon log stort.

"visst, måste ju se till att du inte klipper dig helt snett" sa hon och ställde sig upp, jag log mot henne och följde hennes exempel och reste på mig. Vi gick längst gatan och bort mot frisören som vi brukade klippa hos oss. Jag öppnade dörren och det plingade till i lokalen, Shaun stack ut huvudet och log stort när han såg oss.

"hey, gurls!" hälsade han och gick fram till oss, jag log stort mot honom. Han kom fram till oss och gjorde en fransk hälsning - med kyssar på kinderna. Shaun var homosexuell som önskade att han var fransk och han har klippt mig enda sedan jag var liten.

"hej Shaun!" sa jag glatt. Vi tog av oss jackorna och hängde upp dem på klädhängaren, väskorna la vi i en fåtölj.

"så..." började han och grabbade tog i en hårslinga. "... dags för klippning?" fortsatte han och såg menande på de slitna topparna. Jag nickade och log mot honom. Han gick fram till en stol och klappade på sätet, jag gick fram och satte mig i stolen. Han svängde den såg jag kunde se mig själv i spegeln, han började fort lyfta på mitt hår.

"hur mycket få jag klippa och vill du göra något speciellt?" frågade han och såg på mig genom spegeln.

"hur mycket behövs?" frågade jag tvekande. Han tog tag i en topp och visade att kanske en decimeter måste bort. Jag svalde, mitt älskade hår.

"okej" sa jag svagt. Han log medlidande mot mig.

"och annat?" frågade han.

"vad tycker du?" frågade jag. Han granskade mitt huvud med en fundersam blick.

"lugg kanske?" sa han, jag såg på Tess. Hon granskade mig som om hon försökte föreställa sig mig med lugg.

"hm... tja" sa hon. "du kan ju alltid prova och du blir säkert jättesnygg" försäkrade hon, jag vände mig mot Shaun och nickade.

"vi kör" sa jag.

 

 

Jag blundade och kände hur Shaun tog bort skynket runt min kropp. Han hade precis fönat och sprayat mitt hår med något och jag satt förväntansfull medan jag väntade på att jag skulle få öppna ögonen.

"okej, du kan öppna ögonen nu" sa Shaun, jag öppnade sakta ögonen och såg på främlingen i spegeln. Tess ställde sig bakom mig och log stort.

"du är skitsnygg" sa hon, jag vred lite på huvudet för att se från olika vinklar, jag såg verkligen annorlunda ut. Han hade klippt lugg, kortat av det och gjort mitten bena. Jag gillade det, jag log tacksamt upp mot Shaun som nöjt studerade sitt verk.

Jag ställde mig upp och drog fingrarna genom mitt hår, håret kändes superskönt efter klippningen. Jag betalade och sedan började jag och Tess traska hemåt, det kändes jätte konstigt att ha något i pannan. Jag såg uppåt och fick en skymt utav slutet av min lugg.

"gah! Du blev verkligen super snygg! Justin kommer ju dö på stället när han ser dig" utbrast Tess, jag skrattade när hon sa det sista. Undra vad Justin skulle tycka? Vad min familj skulle tycka? Vi kramades när vi behövde gå skilda vägar och jag gick bort mot mitt hus, jag gick fram till ytterdörren och drog upp den. Värmen omslöt mig och jag log.

"hej!" ropade jag in i huset.

"vi är i köket" ropade mamma tillbaka. Jag drog av mig jackan och klev ur skorna, roat gick jag bort från hallen och ställde mig i dörröppningen in till köket så att de alla kunde se mig.

"hu-" började mamma men tystnade.

"har du klippt dig?!" utbrast Loll, jag log och nickade.

"vad tycks?" frågade jag.

"du är superfin, gumman. Du ser mer vuxen ut" sa mamma och ställde sig upp innan hon kom fram till mig. Hon drog sina fingrar genom mitt hår och granskade min lugg. "jag visste inte att du ville ha lugg" sa hon sedan.

"ville ha lite förändring och ville se snyggare ut i huvudet till jul" sa jag lätt och gick bort till kylskåpet, jag tog ut juice paket och hällde upp ett glas. Jag klunkade juicen och insåg först nu hur törstig jag var, jag hällde snabbt upp ett till glas men drack det lite lugnare än det förra. Loll satt och tittade på mig.

"vad tycker du? Snyggt, fult?" frågade jag henne samtidigt som jag ställde in glaset i diskmaskinen.

"jätte snyggt, det passar dig jätte bra" sa hon. Jag log mot henne och gick sedan upp på mitt rum, jag gick in i badrummet och granskade min nya frisyr. Jepp, jag tycker om det! Sedan log jag brett när jag kom och tänka på att det var skolavslutning imorgon.

 

*

 

"WOW!" andades Jens och stirrade på mig. Vi hade stött ihop med varandra i korridoren.

"vad?" frågade jag.

"du ser jätte vacker ut" sa han, fortfarande stirrandes på mig.

"tack" svarade jag generat, jag såg ner på min vita axelbandslösa klänning med något fluffig kjol. Det var lite obekvämt att höra det från Jens mun eftersom jag visste vad han kände för mig men det var ändå trevligt att höra.

"wow" upprepade han.

"jaja" sa jag och knuffade till honom. Tess fnös bredvid mig, jag tittade på henne och fnissade. Jag krokade min arm med hennes och vi började gå bort mot aulan där alla elever skulle samlas för att lyssna på rektorn. Rektorn gjorde sitt lilla tal och alla jublade glatt när han väl slutade prata och jullovet nu började. Jag log glatt mot Tess och vi gick ut ur aulan, jag drog på mig min kappa och gick sedan bort mot Tess skåp.

 

 

 

 

Julafton kom närmre och närmre, glatt gick jag och la mig kvällen innan. Nu hade jag fått röda lakan i sängen, julstjärnan hade hängts upp i fönstret och röda doftljus stod utspridda i rummet. Jag låg där i sängen och önskade mig inget speciellt den här julen. Förutom Justin, att han skulle knacka på min dörr och le mot mig med sitt vackra leende, jag skulle slänga mig i hans famn och kyssa hans perfekta läppar. Men han var tusentals mil härifrån, i någon annan världsdel, i något annat land. Jag sträckte mig efter min mobil och gick in på meddelande.

 

Till Justin:

"jag skulle kyssa dig nu om du inte vore tusentals mil härifrån. <3" 

 

Mobilen slocknade, jag låg lugnt kvar och väntade på ett svar. Mobilen vibrerade till och jag öppnade den.

 

Från Justin:

"jag älskar dig, babe. December har aldrig känt så fel. <3" Jag log.

 

Till Justin:

"jag älskar dig också, darling. God Jul, jag önskar att du var här med mig. <3"

 

Från Justin:

 

"God Jul, my love. Kom ihåg, "all I want is you this christmas". <3" Jag log mot skärmen och en tår rann nerför min kind, sakta strök jag bort den.

 

 

Justins perspektiv:

Till Daphne:

 

"God Jul, my love. Kom ihåg, "all I want is you this christmas". <3" 

 

Jag saknade henne så det inte fanns, imorgon var det julafton och det enda jag önskade mig skulle inte uppfyllas. Jag suckade där jag låg i sängen som gungades av bussen, vi var på väg hem till mormor och morfar för att fira jul tillsammans. Jag log, jag älskade att fira julafton. Presenterna, släkten, maten, alla glada ansikten. Jag la telefonen på bordet bredvid och blundade, jag drömde mig bort och somnade.

 

*

 

"Justin" sa min mamma mjukt medan hon skakade mig försiktigt. Jag slog upp ögonen, hon satt på min sängkant och log ömt mot mig. "god jul" sa hon.

"god jul mamma" svarade jag och satte mig upp. "vart är vi?" frågade jag sedan.

"vi kom precis fram, så klä på dig så får du träffa mormor och morfar" sa hon och smekte mig över kinden innan hon gick ut från mitt rum.

Jag reste på mig och gick in i badrummet. Jag fixade håret och gick sedan ut för att klä mig i ett par svarta jeans, en svart bomullströja med tre knappar tillsammans med ett par Ray Ban solglasögon. Jag satte mina lila Beats by Dre runt halsen innan jag krängde på mig min ryggsäck. Mina fötter landade i hög med snö. Kanada, tänkte jag och log. Jag huttrade till och gick mot dörren.

"Justin" hälsade mormor glatt när hon mötte mig i hallen.

"mormor" sa jag glatt tillbaka och gav henne en kram. Bakom henne kom morfar gående, jag log och gav honom en kram.

"du mår bra?" frågade mormor samtidigt som vi gick in i köket.

"japp, och ni?" frågade jag.

"bara bra" svarade hon och log vänligt mot mig, ett skall hördes genom huset innan Sammy glatt kom springandes mot mig. Jag föll ner på knä och den lilla hunden hoppade fort upp i min famn.

"hey, boy!" sa jag och kliade honom på huvudet. Sammy skällde till igen och slickade mig i ansiktet. Min mobil plingade till, jag drog upp den och såg att Daphne hade skickat en bild. Jag log och öppnade meddelandet.

 

Från Daphne:

"min önskan gick i uppfyllelse, du är här med mig. <3 =P" bilden visade ett rum fullt med affischer på mig, jag skrattade till.

 

 

Daphnes Perspektiv.

Jag slog glatt upp ögonen på morgonen. Julafton... Jag satte mig upp och drog på mig mina tofflor samt en stickad tröja. Jag öppnade min dörr, svag julmusik hördes nerifrån och hela huset doftade gröt och nybakat. Jag trippade nerför trappan - från vardagsrummet spelades musik - jag gick vidare in i köket där mamma och pappa satt och åt frukost.

"god jul" sa jag när jag kom in i köket. Deras ansikten vändes mot mig och de log vänligt.

"god jul, gumman" svarade de. Jag gick fram till vattenkokaren och kände om det fanns något vatten i. Jag tog fram en kopp, en te påse och hällde vatten i koppen. Jag la i te påsen innan jag ställde koppen på bordet. Jag satte mig bredvid mamma och tog tag i en nybakad fralla, den doftade ljuvligt. Jag gjorde två halvor av den, bredde på smör och apelsin marmelad.

"så vilka kommer idag?" frågade jag sedan, pappa såg upp från sin tidning och tittade på mig.

"mormor, morfar, farmor och Karen plus familj" svarade han, jag log. Farfar hade gått bort när jag var runt tre så Loll han aldrig träffa honom. Vi satt där och åt frukost, Loll hade fortfarande inte kommit ner så jag gick uppför trappan och bort till hennes rum. Jag öppnade försiktigt dörren och kikade in, hon låg där och sov.

Försiktigt gick jag fram till hennes fönster och tände hennes julstjärna, rummet lystes upp lite och alla hennes affischer syntes. Justin såg på mig från alla håll, jag skrattade till och tog upp min mobil ut fickan och knäppte ett kort.

 

Till Justin:

"min önskan gick i uppfyllelse, du är här med mig. <3 =P" 

 

Jag la ner telefonen igen och gick fram till Loll i sängen. "Loll" mumlade jag och satte mig på hennes sängkant. Hon jämrade sig och vred sig bort från mig. "Loll" sa jag igen och skakade hennes arm lite.

Hon slog upp ögonen, jag log glatt mot henne och hon satte sig upp. "god jul" sa jag och hon log stort. Hon hoppade glatt ur sängen och gav mig en kram.

"god jul" hon släppte mig och drog på sig sin morgonrock och tofflor, sedan tog hon tag i min hand och drog med mig ut ur rummet och ner mot musiken igen.

 

*

 

Jag hade lockat håret och sedan satt upp det i en snygg hästsvans medan jag plattat min lugg och låtit några få slingor hänga ner bredvid, jag log ännu en gång nöjt mot mig själv genom spegeln. Jag sminkade mina ögon och la på läppglans på läpparna, sedan gick jag ut till mitt rum och fram till sängen där min klänning låg. Den var röd med ärmar som räckte mig ungefär till armbågarna, den var söt och enkel. Tillsammans med den drog jag på mig ett par svarta, lårhöga strumpor tillsammans med mina bruna, öppna Jeffrey Campbells. 

Jag drog på mig kläderna innan jag gick bort till Lolls rum för att be henne om hjälp med dragkedjan. Jag knackade på och möttes av henne i dörren.

"skulle du?" frågade jag och vände ryggen åt henne. Hon drog upp kedjan och jag log tacksamt mot henne. "hur går det?" frågade jag.

"bra" svarade hon kort och stängde dörren igen. Jag såg förvånat på hennes dörr, nere i hallen plingade det på dörren. Jag gick nerför trappan och ut i hallen, jag öppnade dörren och där stod mormor och morfar.

"hej!" hälsade jag glatt och gick åt sidan så de kunde komma in.

"hej sötnos. Vad fin du är! Och har du klippt dig!" utbrast mormor fort.

"tack och ja, igår" svarade jag och log. De tog av sig ytterkläderna och de gav mig en varsin varm kram, mamma kom gående mot hallen.

"mamma, pappa!" utbrast hon och kramade dem. "hur mår ni?" frågade hon. Jag orkade dock inte lyssna på deras småprat så jag gick bort från hallen och in i vardagsrummet. Där låg min bok, jag tog tag i den och satte mig i fåtöljen bredvid den öppna spisen. Elden värmde skönt och jag slog upp rätt sida, jag läste Harry Potter som jag alltid brukade läsa runt jul. De böckerna var så himla mysiga och roliga, men samtidigt spännande.

"läser du Harry Potter igen?" hördes det från dörröppningen. Jag vände mig mot morfar och log.

"såklart" sa jag och vände mig mot boken igen.

 

 

Kalle Anka började klockan tre, efter det skulle vi äta och efter det var det inte långt kvar till presenterna. Mina småkusiner sprang runt, mormor satt och pratade med farmor i ena soffan, mamma och Karen var antagligen ute i köket och pappa och Eric var inne på pappas kontor och gjorde något. I den andra soffan satt morfar med Loll i knät, jag log och såg in i brasan.

God jul, sa jag till mig själv och såg hur elden dansade. 

---

Ah ! Jul, längtar verkligen. =) och det är inte långt kvar och det betyder oxå att det snart är jullov. YEEEEEEEYYYY !!! D: nej, jag är inte skoltrött. :P men i alla fall, hoppas ni gillade det.

Jag vet inte riktigt när nästa kommer upp för jag har SO - prov på fredag om samhälls ekonomi, yey -.- NOT ! så måste plugga :(

Previous:  ”japp, han är supersöt” svarade jag och såg upp på honom. Han log innan han böjde sig ner och kysste mig, jag la mina armar runt hans nacke och han slappnade av innan han la sig ovan på mig. Vi låg där och kysstes tills Justin lutade sig bakåt och såg in i mina ögon.

”jag kommer att sakna dig” mumlade han.

”vad?” frågade jag.

”nej, inget” svarade han fort och satte sig upp. Jag satte mig långsamt upp.

”jo, vad är det?” frågade jag.

”ehm… jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men…”

 

---

 

  

”vad, Justin?” uppmanade jag oroligt när han tystnade och fortsatte inte på sin mening. Han såg upp på mig med en sorgsen blick, nu började jag bli riktigt orolig. Skulle han göra slut med mig!? Men han lovade ju!

”vad?!” utbrast jag nu lite panikslagen. Han grepp tag i mina händer och suckade. Jag stirrade panikslaget på honom, han öppnade munnen. Här kommer det!

”jag ska på turné i 3 månader” sa han snabbt, jag satt stel och såg på honom.

”vad?” frågade jag.

”jag åker på söndag” svarade han och tittade in i mina ögon. En lättnad rann genom mig över att han inte skulle lämna mig, men sedan gick det upp för mig vad han menade. Mina ögon tårades.

”3 månader?” viskade jag. Han nickade, jag slängde mina armar runt hans hals och kramade honom hårt. Tårarna rann sakta nerför mina kinder, efter att spenderat 6 veckor med varandra och lite till, till att inte se varandra på Gud vet hur länge smärtade i bröstet på mig.

”jag kommer sakna dig” viskade jag. Hans armar runt mig spändes hårdare och han borrade in sitt ansikte i mitt hår.

”jag kommer att sakna dig också” svarade han.

 

*

 

De sista dagarna innan han skulle åka försökte vi spendera så mycket tid tillsammans som vi kunde och innan vi visste ordet av det var det söndag morgon. Jag satte mig trött upp i sängen och gnuggade mina ögon, jag såg ut genom fönstret och suckade. Idag skulle han åka ifrån mig… lämna mig i 3 månader…

Jag reste mig från sängen och gick in i badrummet, tog en snabb dusch och klädde mig i ett par tjocka tights tillsammans med en lång vit t-shirt med tryck, över drog jag min grön, gråa jacka. På huvudet satte jag min svarta hatt medan jag lät håret hänga fritt, jag drog till mig min väska från sängen och svingade upp den på min axel. Jag gick ner till köket för att äta frukost. En lapp låg på bordet.

 

”Daphne, vi har åkt för att stor handla inför julbaket. Vi kommer hem runt fyra kanske. Hälsa den trevlige unge mannen Justin, kramar mamma.”

 

Han hade verkligen gjort ett gott intryck på dem, i fredags hade vi bestämt att det var dags för mina föräldrar att träffa honom så jag hade tagit med honom hem för att äta middag med oss. Pappa hade blivit glatt överraskad över hans sätt att artigt hälsa med ”Mr” och ”Mrs”, tills mamma hade bett honom säga Charlotte istället. När vi hade satt oss ner för att äta hade pappa genast börjat fråga honom lite om sig själv men han hade inte mycket att fråga.

”vi vet ju redan allt om dig, vi har blivit välinformerad under det senaste året” hade han sagt och sneglat på Loll som ogenerat hade sett på Justin. Justin hade lett stort och skrattat smått, jag skakade roat på huvudet åt minnet.

Han hade sedan artigt skakat pappas hand när det var dags för honom att åka hem och vänligt tackat mamma för maten, hon hade lett stort och sagt att det var trevligt att träffa honom. Igen. Jag hade otåligt väntat på att de skulle lämna hallen för att jag skulle kunna säga hejdå till honom, när de väl gick in i vardagsrummet hade jag vänt mig mot honom och han log stort mot mig.

”det gick ju bra” hade jag sagt.

”tror du jag klarade testet?” hade han sedan frågat. Jag hade skrattat och nickat med huvudet.

”det tror jag” hade jag mumlat innan jag kysste honom, vi hade stått där en stund tätt ihopslingrade och glömt lite vart vi var någonstans tills pappa hade ropat.

”vi hör er! Dags att säga god natt, Daphne” jag hade generat skrattat till och Justin öppnade ytterdörren, gav mig en snabb kyss innan han gick mot sin bil.

Jag rostade två mackor och satte mig vid bordet för att vänta. 3 månader… det var lång tid. Jag suckade när mina ögon tårades igen, jag orkade inte gråta. Jag skulle gråta tillräckligt mycket på flygplatsen, efter frukosten skulle jag gå hem till Justin för att följa med till flygplatsen för att där säga hejdå. Brödrosten plingade till och jag hoppade högt i stolen, jag reste på mig och gick fram för att plocka upp dem.

Jag åt mina mackor i långsamt tempo och dagdrömde mig in i en annan värld, när jag hade stoppat i den sista brödbiten i munnen gick jag upp och borstade tänderna. Jag knöt på mig mina svarta Dr. Martens kängor och satte sedan ett bar runda solglasögon på nästippen då jag sett att solen lös på himlen. Jag låste dörren och började gå bort mot Justin hus, jag spatserade lite och sparkade nonchalant på en sten som studsade en bit fram på gatan.

 

 

Kamerorna blixtrade och fansen skrek. Vi trängde oss genom massan med hjälp av Kenny och andra säkerhetsvakter, jag förstod inte hur han orkade med allt det här. Jag såg upp på honom och hans läppar var hårt igen pressade, då slog det mig. Han hade ju klaustrofobi. Jag tittade medlidande på honom och kramade hans hand. Från någonstans i massan hördes både Justins namn ropas med även mitt.

”Daphne släng dig i väggen!” ”Justin titta hitåt!” ”Justin!” ”Vi älskar dig, Justin!”

Vi kom in på flygplatsen och vakterna försökte hålla fans och paparazzis utanför. Vi slog oss ner i några stolar för att vänta på att hans plan skulle komma, jag lutade mig mot honom och la mitt huvud mot hans axel. Han la sin arm runt mina axlar, högtalaren sprakade till och en kvinnoröst började prata.

”nu är Gate 4 öppen, jag upprepar nu är Gate 4 öppen” sedan tystade högtalaren. Jag suckade och reste på mig, Justin grepp tag i sin väska och reste sig efter mig. Vi gick bort mot Gate 4 där resten av hans crew stod, vi stannade en bit bort för att säga hejdå utan att alla öron. Jag såg upp på honom med tårfyllda ögon.

”jag…” började jag men rösten övergav mig, jag vände ner blicken i marken. Tårar rann nerför mina kinder, Justin strök bort dem med sina tummar. Jag såg återigen upp i hans ögon och såg att även hans ögon var glansiga, han riktade sin blick neråt men jag la mina händer på hans kinder och gjorde så han tittade på mig igen. En tår rann nerför hans kind, jag snyftade till när jag såg tåren och slängde mina armar runt honom innan jag tryckte mig hårt mot honom.

Hans armar slöt sig om mig och kramade mig lika hårt tillbaka, jag snyftade återigen till och lutade mig bak. Nu rann tårarna nerför båda våra kinder, jag lutade mig mot hans ansikte och tvekade lite. Det befann sig många fans och paparazzis här, skulle jag? Men det beslutet fattade Justin åt mig genom att snabbt trycka sina läppar nästan desperat mot mina.

”Justin!” ropade någon bakom hans rygg. ”Justin, vi måste gå!” Justin släppte mina läppar och tittade in i mina ögon.

”jag älskar dig” viskade han.

”som jag älskar dig” viskade jag tillbaka. Jag släppte honom motvilligt och behövde smekta honom lugnande över handen för att han skulle släppa taget om mig.

”vi ses innan du vet ordet av det” sa jag lugnande. Han såg ner mig och skakade motvilligt på huvudet, jag smekte hans kind.

”du måste gå, så du inte missar ditt flyg” fortsatte jag.

”Justin!” ropade de igen. Justin började långsamt ta ett steg bort från mig innan han vände sig om och gick bort mot dem med nedsänkt huvud. Jag såg hur hans ryggtavla försvann bort, jag vände mig om för att börja gå bort mot ingången.

”Daphne!” ropade någon bakom mig. Jag vände mig snabbt om igen och såg Justin komma springande.

”en sista” sa han innan han kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och log mot hans läppar.

”så gå nu” sa jag sedan och log mot honom. ”jag klarar mig”

”jag älskar dig” sa han innan han gick bort mot sin gate igen.

---

 åh, ledsamt med hejdån. :( men de måste ju finnas för att det ska finnas ett ''hej'' eller hur? ;P

Vad tycks? fortsätt med kommentarerna, ni är jättegulliga. :D

 

Previous:  ”bra” sa jag och kysste honom lätt. Han tryckte mig mot toalettdörren och pressade sig närmre.

”jag har saknat dig” mumlade han sedan mot mina läppar.

”och jag dig” mumlade jag tillbaka innan han lutade sig tillbaka.

”jag kom faktiskt förbi för att fråga dig en grej” sa han och jag tittade förväntansfullt på honom.

”min pappa är här och hälsar på och han har med sig mina småsyskon. De vill gärna träffa dig, så om du kan så är det middag hemma hos mig ikväll” sa han och log. Jag log stort tillbaka.

”jag är ledig” sa jag fort. Då log han stort och kysste mig snabbt.

 

---

 

 

Previous:  ”hej snygging” utbrast hon när jag kom gående. Jag log mot henne.

”hej sötnos” svarade jag och vi kramades, jag kvävde en suck när vi började närma oss skolan. 

”okej, jag måste rusa till mitt skåp. Men jag tror Jens skulle möta dig här idag” sa hon och såg på mig, jag gav henne en ironisk blick. Jag kände mig som en bebis.

”jag klarar mig” sa jag till henne.

”nej, det gör du inte” sa hon bestämt innan hon gick bort mot sitt skåp. Jag suckade och gick ut från mitt utrymme innan jag fortsatte vidare mot mitt klassrum, helt plötsligt fick jag en knuff i ryggen så jag flög in i ett skåp.

”äntligen är dina beskyddare borta”

 

---

 

 

Everybody Hurts by REM

 

 

Ny skolvecka, nya läxor, nya kommentarer… Jag suckade ännu en gång när jag klev upp ur sängen och in i badrummet. Jag granskade mig själv i spegeln och mitt hår hade självlockats sig så det behövdes det inte göras något med. Jag sminkade mig och borstade snabbt genom mitt hår, sedan gick jag ut till min garderob. Jag drog fram mina favoritjeans, det var en massa hål i dem men de var jättebekväma och en grå tröja till det.

 

 

”din hora, varför stör du Justin för!?” var det någon som skrek efter mig. Jag stirrade ner i golvet och fortsatte bara gå, skulle jag verkligen bli tjejen som varenda elev på hela skolan - förutom Tess och Jens - skulle mobba och trakassera.

Jag suckade och öppnade dörren till sal 3, klassrummet var nästan tomt förutom några tjejer som satt och pratade runt ett bord. De såg upp när jag öppnade dörren och deras ögon strålade genast fientlighet när de såg att det var jag.

”nej men är det inte stalker girl, det skulle inte förvåna mig om han anmäler dig snart” sa ena tjejen och visade en tidning med bilden som jag hade sett förut, på framsidan.

”för du kan inte allvarligt tro att du betyder något för honom, så ful som du är. Jag fattar varför Jens gillar dig, lika fula och obetydliga båda två” sa en annan tjej. De reste sig från platserna och började sakta gå bort mot mig.

”om du inte slutar att besvära Justin snart så kommer vi se till att du inte kan ta ett danssteg mer i ditt liv” sa den tredje tjejen.

”ni kan inte röra mig” svarade jag.

”jaså inte” sa den första tjejen innan hon fort slog mig över ansiktet, hennes slag fick mig att tappa balansen och jag ramlade ner på golvet. Snabbt började de sparka på mig, en fot träffade mig rakt i magen och jag tappade andan.

”tro aldrig att du är bättre än någon annan din nolla” hörde jag en utav dem säga innan någon utav dem spottade på mig. Sedan hördes deras klackar mot golvet och dörren öppnades och stängdes. Jag låg kvar på golvet och kippade efter andan innan jag satte mig upp och reste på mig, min ena öga värkte och min mage bultade.

Långsamt gick jag till dörren och ut i korridoren, jag tog upp telefonen för att ringa Tess. Signal efter signal gick fram men ingen svarade, tre gånger försökte jag innan jag gav upp. Ja, här tänker jag inte stanna. Jag gick mot utgången och bort från byggnaden, inte hem. Inte till det stora tomma huset. Utan tankar strövade jag runt och hamnade på Justins gata.

Jag gick fram till hans trappsteg framför dörren och satte mig ner med en suck, ingen hemma. Jag drog upp min tröja för att titta hur min mage såg ut, den hade ett stort rött märke som skiftade lite i mörkrött. Jag suckade igen, jag skulle säkert få ett blåmärke. Min hand placerade sig istället på mitt öga och den bultade under mina fingrar, andra blåtiran.

Snyggt! Jag drog upp benen, slog armarna runt dem och la huvudet på knäna. Där satt jag och väntade, väntade på vad? Justin? Tänk om han hade åkt bort och kom inte hem för än imorgon, eller något?

Jag bestämde mig för att sitta kvar en stund till, dels för att jag inte orkade resa mig upp och dels för att jag hoppades på att han skulle komma in svängandes med sin bil.  Min förhoppning gick ganska snabbt i uppfyllelse när en svart Range Rover svängde in på deras uppfart, när Justin klev ur bilen och såg oroat bort mot mig, var det precis som om det gick upp för mig att jag precis hade blivit misshandlad av några tjejer i min klass. Tårarna svämmade fort över och jag grät ner mot mina knän.

”Daphne, vad är det som har hänt?” frågade Justin oroligt och hans röst kom närmre. Jag tittade upp på honom och han flämtade till när han såg mitt ansikte.

”vem?” frågade han kort och argt innan han knäböjde framför mig.

”det spelar ingen roll, jag ville inte vara kvar i skolan bara” sa jag, jag ville fortfarande inte hänga ut dem där tjejerna. De var inte de enda som var taskiga mot mig, men det som de gjorde var i alla fall någon grad värre än vad de andra brukar säga men ändå…

”det spelar viss roll. De har ju slagit dig!” sa Justin argt, jag log vänligt mot honom.

”Justin du kan inte ge varje person som kommer att hata mig en höger” sa jag och smekte hans kind.

”men jag måste ju försvara min tjej” sa han irriterat.

”och jag älskar dig för att du bryr dig, men låt det här bara vara så kommer de att sluta” sa jag lugnande. Kenny, Scooter och Pattie slöt upp bakom Justin.

”hej Da-" började Pattie glatt innan han tystnade, jag tittade upp på hennes ansikte som såg chockat på mitt öga. ”men vad har hänt?” frågade hon precis som Justin.

”lite skolproblem” sa jag bara. De stirrade förvånat på mig.

”på grund av…” började Scooter och såg på Justin.

Jag nickade svagt. ”de tror att jag förföljer honom, de vill då få mig att sluta”

”genom att slå dig?” frågade han chockat. Jag ryckte på axlarna.

”tydligen” sa jag och ställde mig upp. Justin reste också på sig och tittade på mitt ansikte med rynkad panna.

”jag klarar mig” sa jag till honom, hans blick borrade in sig i min och jag försökte titta så lugnt jag kunde tillbaka. Kenny, Scooter och Pattie gick in i huset och lämnade oss vid trappan. Justin fortsatte granska mitt ansikte innan han la en arm runt min midja och drog in mig i huset.

”vi kan i alla fall lägga is på” sa han och grepp tag i min hand och drog med mig in köket. Utan att släppa min hand öppnade han frysen och tog ut en kylklamp, virade in den i en handduk och tryckte den lätt mot min kind. Kylen svalde skönt och det slutade bulta en aning.

”kom” sa han och började ledda mig mot vardagsrummet, på vägen dit råkade jag stötta i bordet med magen och jag kramade Justins hand hårt för att inte skrika. Han såg oroligt på mig innan han försiktigt lyfte på min tröja, det röda märket hade gått över till att bara vara mörkrött. Han flämtade till och tittade argt på min mage. Sedan rycktes hans arga ögon upp till mitt ansikte.

”det är ingen fara” sa jag svagt.

”ingen fara!?” ekade han argt. ”Daphne de har ju misshandlat dig! Hur tror du att jag bara kan släppa det här?” fräste han.

”de kommer inte bli bättre-” började jag men han avbröt mig.

”att du låter dem göra så här mot dig utan att du gör något åt saken, det är fel!” sa han argt. Tyst stod jag där utan att veta vad jag skulle svara, han hade ju rätt. Men jag ville inte göra en stor sak av det, ge tjejerna den uppmärksamhet de vill ha.

”jag klarar mig” upprepade jag.

”men inte jag! Tror du verkligen att jag kommer kunna se någon jag älskar, bli misshandlad?” skrek han innan han vände sig bort och sprang uppför trappan, smällde igen sovrumsdörren och en tystnad bröt ut i huset. Slappt blev jag stående kvar i köket med blicken någon annan stans än i verkligheten, min arm föll ner från mitt ansikte och kylklampen åkte ur min hand.

Innan jag visste ordet av det hade jag sprungit ut på gatan och sprang bort från hans hus, tårarna rann nerför mitt ansikte och skymde mitt skikt. Jag snubblade på något och blev liggandes på marken. Jag förstod Justin, han ville beskydda mig men jag tyckte inte det blev bättre genom att göra samma sak tillbaka. Jag förstod att han inte ville se mig misshandlad, jag ville inte bli misshandlad. Jag förstod att han var arg men… men.

Regnet började sakta falla och mina kläder blev långsamt blöta.

 

 

Justins Perspektiv.

Jag slog hårt till lampan så den flög genom rummet och kraschade i golvet. Jag bankade i väggen med knytnäven och smärtan strålade men jag brydde mig inte om det, ilskan bedövade smärtan.

Ilskna tårar rann nerför mina kinder. Hur vågade de göra så här!? Min Daphne!? Som jag precis har skrikit rakt i ansiktet på! Men jag visste inte vad jag skulle göra, hon ville inte göra något åt saken och jag ville inte släppa det. De ska inte tro att de kunde komma in och förstöra. 

Sakta gled jag ner mot väggen och hörde hur regnet började piska lätt mot fönstret. Tårarna fortsatte rinna och förtvivlat jämrade jag mig. Mitt kändisskap förstörde varje gång, kunde de inte bara låta mig vara ifred.

”Justin?” frågade min mamma svagt från dörren. Jag satt tyst kvar mot väggen, hon kom fram till mig och satte sig bredvid.

”vad hände?” frågade hon mjukt.

”jag… allt… ah!” sa jag tillslut.

”jag såg Daphnes ansikte Justin och jag gillar det absolut inte och vi hörde vad du skrek. Men det är som Daphne säger vi kan inte ge igen på alla” sa mamma lugnt och kramade mig. Jag borrade ner mitt ansikte i hennes hår.

”men du borde åka över till henne och se till att hon klarade sig hem” sa hon sedan.

”har hon gått?” frågade jag och tittade ut genom fönstret. Med snabba steg klev jag nerför trappan och ut genom ytterdörren och fram till bilen. Jag startade den och gasade iväg längst gatan, jag svängde runt hörnet och såg en hög av jeans och hår. Hon låg på trottoaren och hennes ansikte vändes åt mitt håll när jag körde förbi. Fort tvärnitade jag, det var ju Daphne. Jag klev fort ur bilen och gick fram till henne.

”Daphne?” viskade jag.

---

Okej, kanske lite mycket drama på en gång kanske. men jag fick lust. :)

Vad tycks? :) Kommentera. :)

Jag lyfte försiktigt på Justins arm som låg runt min midja och klev tyst ur sängen för att inte väcka honom. Men lätta steg gick jag ut ur rummet och fortsatt in i köket, jag gick in genom dörren och flämtade till innan jag tog mig om bröstet. Vid bordet satt Tess med en tekopp framför sig, hon fnissade till när hon såg min reaktion.

”skräms inte” viskade jag och skrattade till. Jag gick fram till vattenkokaren och kände att det fortfarande fanns vatten kvar, jag tog fram en kopp, la i en tepåse och hällde sedan vatten i koppen. Sedan tog jag med mig koppen till bordet och lät den vara, tillslut såg jag upp på Tess och granskade henne.

”så hur är det med dig?” frågade jag henne. ”hur har det gått?” Tess log svagt.

”bra, tror jag. Vi pratade och jag tror vi kan klara det, vi ska försöka hålla mer kontakt och sen se om det fortfarande inte finns någon… gnista” sa hon. Jag log glatt mot henne.

”vad glad jag blir att ni kan lösa det ” sa jag. Hon log mot mig innan en busig glimt flammade till i hennes ögon.

”så… vad hände på bryggan och imorse?” frågade hon och höjde på ena ögonbrynet. Jag skrattade till, innan jag tystnade och såg ner på min kopp. Det hade mörknat och jag tog bort tepåsen.

”vad hände!?” frågade hon otåligt efter en stund.

”han sa att han älskade mig” sa jag och såg upp i hennes ögon. Hon spärrade chockat upp ögonen innan hon samlade sig.

”vad!? Är det sant!?” frågade hon överraskat. Jag nickade och log lite.

”åh! Vad gulligt!” utbrast hon sedan, min blick rycktes fort upp till hennes ansikte som strålade av lycka. Jag skrattade. ”men vad svarade du!?” frågade hon tvärt och fick en allvarlig minn.

”att jag älskade honom såklart” svarade jag. Ett ”iiihh” ljud kom från Tess mun, jag skrattade igen åt hennes fåniga lycka.

Jag älskar honom verkligen, han var som ett… ett… under. Okej, det kanske inte var rätt ord men han liksom… han gjorde mig så himla glad. Och jag är glad att jag kan vara precis den jag är med honom, han gillar mig ändå. Jag log åt hur fin pojkvän jag hade. Den bästa.

”och… imorse!?” frågade hon och log busigt igen. Då skrattade jag så jag fick ont i magen.

”vi skulle faktiskt göra pannkakor från början” sa jag och Tess skrattade. Sedan berättade jag om vårt lilla mat krig, när jag sedan började berätta om hur jag hade förklarat för Justin om ägg och hår, satte hon nästan teet i halsen. Hon hostade till innan hon skrattade som en galning. Jag log åt Tess som skrattade så tårarna rann nerför hennes kinder.

”fortsätt” pressade hon fram mellan skratten, roat fortsatte jag berätta och avslutade när hon själv kom in i bilden. Hon torkade sina tårar och jag lutade mig back mot ryggstödet och såg ut i rymden.

Undra vad jag skulle känna om Justin gjorde slut med mig? Om jag helt plötsligt inte skulle räcka till? Skulle jag bli ett sådant där freak som helt plötsligt inte kan leva utan sin kille? Oh my God… Men han får inte… nej, det skulle han inte… men tänk om!

Paniken började bildas i mitt bröst av ingen anledning, varför kom jag och tänka på det här helt plötsligt? Han hade ju inte visat några som helst tecken på att lämna mig!

Jag satte mig upp i stolen och mumlade ett "snart tillbaka" till Tess innan jag rusade in till den sovande Justin. Jag slängde mig på sängen bredvid honom och ruskade honom, förvirrat öppnade han ögonen och såg upp på mig.

”vad är det?” mumlade han förvirrat.

”kommer du lämna mig!?” frågade jag allvarligt.

”vad?” frågade han dumt.

”kommer du lämna mig?” upprepade jag. Han satte sig upp och gnuggade sig i ögonen innan han sågfrågande på mig.

”vad?” frågade han igen. Jag satte mig ner på rumpan. ”kommer du lämna mig?” upprepade jag långsamt.

Han stirrad konstigt på mig. ”nej! Varför i hela friden skulle jag göra det? Du är det bästa som har hänt mig” svarade han och skrattade frustrerat. ”ska du!?” frågade han sedan dödsallvarligt. Glatt slängde jag mig på honom.

”nej, såklart inte. Jag vet inte ens varför tanken slog mig men det gjorde den” mumlade jag mot hans hals.

”lämna mig aldrig” mumlade han.

”aldrig” svarade jag.

”pinky swear?” frågade han, jag skrattade och krockade ihop mitt lillfinger med hans lillfinger.

”pinky swear” jag kysste honom innan jag klev ur sängen igen.

”vart ska du?” frågade han sorgset.

”jag sitter i köket och pratar med Tess” sa jag och började gå mot dörren.

”kom snart tillbaka” sa han innan jag gick bort mot köket, jag log mot honom.

”vad hände?” frågade Tess mär jag kom tillbaka in i köket.

”jag behövde bara försäkra mig om att Justin inte tänkte lämna mig” sa jag samtidigt som jag satte mig ner på stolen.

”är du galen? Hur kom du att tänka på det!?” frågade hon. ”nej aldrig! Du skulle se hur han tittar på dig, som om du är hans allt” fortsatte hon, jag log galet stort ner mot min tekopp.

”och han betyder allt för mig” svarade jag och tittade upp på henne, hon log vänligt tillbaka mot mig. I en timme till minst, satt vi kvar och pratade, tills mitt te hann svalna och mina ögonlock blev tunga. När jag gäspade stort fjärde gången i rad och Tess snabbt blev mitt eko ställde jag mig upp.

”nej! Nu tror jag att jag snart somnar sittandes. Dags för sängen” sa jag och hällde ut det kalla teet och ställde koppen bredvid hoven. Tess gjorde likadant och vi gav varandra en kram innan vi gick in genom olika dörrar. På sängen låg Justin på sidan och sov lugnt, jag gick fram till sängen och kröp ner under täcket. En arm slöt sig runt min midja och Justin drog mig intill sig.

”du är tillbaka” mumlade han intill mitt öra. Jag log och nickade som snabbt följdes efter av en gäspning. Jag smackade lite med tungan innan jag la handen över Justins och somnade.

 

*

 

Jag vaknade på morgonen utav att det var ljust i rummet, jag låg på sidan med min arm över Justins bröst, våra ansikten låg några centimeter från varandras. Jag log svagt och rullade runt till ryggen och tittade upp i taket, idag var det söndag och vi skulle åka hem igen. Wow, vart hade dagarna tagit vägen? Varför gick helgerna alltid i hundraåttio och veckodagarna i trettio km/h?Jag suckade. Tillbaka till skolan, tillbaka till avundsjukan, hatet… Jag önskade att det bara kunde lämna mig ifred, jag orkade inte med deras elaka blickar och kommentarer. Det var nog som det var på Twitter, jag hade slutat mer och mer att använda mitt konto, orkade inte läsa vad som stod.

Jag fick ändå reda vad världen tyckte genom att läsa tidningen, senaste gången jag hade sett mig själv var för någon dag sedan och det var ett foto på mig när jag pratade med Justin i dörröppningen. De hade sina spekulationer runt vad som hände.

Undra när det kommer komma ut? När det kommer bli ”officiellt”? Kommer det vara vi som bekräftar det eller kommer de dra en egen slutsats? Hur kommer det kännas när Justin gång på gång förnekar vårat förhållande? Det kanske smärtar, men tänk bara på hur värre och värre dödshoten skulle bli om alla Beliebers fick sanningen… Jag rös till av tanken. Nej, jag gillade att vi var lite anonyma eller vad man skulle kalla det.

”vad tänker du på?” frågade Justin bredvid mig, jag vände huvudet mot honom.

”allt och inget” svarade jag. Han log svagt.

”det svaret känner jag igen” mumlade han. Jag skrattade till.

 

 

”hejdå, fina landställe” sa jag och låste ytterdörren. Jag suckade lite när vi började gå vägen tillbaka mot verkligheten. Justin tog min hand och vi gick längst bak i vår lilla grupp.

”är du nöjd?” frågade jag honom.

”extremt” svarade han. ”fick ju vara med dig hela helgen” fortsatte han och såg in i mina ögon, jag tittade tillbaka och log.

”det glädjer mig” sa jag och kramade hans arm. På bussen tog jag fram min iPod och tryckte in båda lurarna i öronen och satte på radion, Adeles "Set Fire To The Rain" slutade precis och en lugn låt började spelas. Jag kände inte igen den först tills artisten började sjunga.

 

Det var ju Justin, jag kände dock inte igen låten. Var den ny? Jag pickade honom på axeln och han vände direkt huvudet mot mig, jag gav honom ena hörluren och han satte den i örat. Han lyssnade i några sekunder innan han skrattade till.

”vilken är den här?” frågade jag.

”det är "All I Want Is You" från mitt nya album "Under the Mistletoe"" svarade han, jag såg förvånat tillbaka mot honom.

”har du gjort ett jul album?” frågade jag förvånat. Han nickade glatt. Jag tystande och lyssnade på Justins ljuva stämma, när den var slut log jag stort mot honom.

”den var ju superfin” sa jag.

”all I want is you this christmas” sjöng han lågt och citerade från sin låt med en menande blick på mig, jag tittade tillbaka på honom och log generat.

”du kan inte önska dig något du redan har” sa jag lågt och lutade mig närmre.

”då är min lista tom” mumlade han innan han tryckte sina läppar mot mina.

---

nu är det hem de ska igen! vad händer nu!? :P

Vad tycks? Titta ni kunde ju få ihop 7 kommentarer! Glad jag blir, men sluta inte kommentera! <3 älskar er som kommenterar. :)

 

Previous:  ”gör du?” viskade hon bredvid mig, jag vände huvudet för att kunna se ner på henne och insåg att hon hade nog trots allt inte sovit. Jag blickade in hennes ögon.

”ja, det gör jag. Jag älskar dig Daphne McCartney” svarade jag, dock plötsligt nervös. Tänk om hon inte känner samma sak. 

Hon såg tillbaka in i mina ögon men sedan log hon ett vackert leende.

”och jag älskar dig Justin Bieber” sa hon, en värme spred sig i min kropp efter att ha hört henne uttala dem orden om mig. Jag böjde mig ner och kysste henne, hon besvarade kyssen.

 

---

 

En sval bris fick mig att vakna och jag såg mig förvirrat omkring. Jag låg på en brygga och under mig forsade vattnet, jag vände mig om och stötte ihop med Daphnes kropp. Jag log och strök bort en hårslinga från hennes ansikte, jag kysste henne lätt på kinden och satte mig upp.

Ännu en sval bris träffade mig och jag huttrade till, fort la jag mig ner igen och drog upp täcket till hakan och kröp intill Daphne. Hon var ovanligt varm för att ha sovit här ute i kylan, fort slog jag armen om henne och tryckte mig närmre. Hon jämrade sig och vred sig mot mig.

”god morgon” viskade hon hest, log mot mig och blundade igen.

”god morgon” svarade jag mjukt. Hon tryckte sig närmre och utbrast; ”vad varm du är!” och slängde sina armar om mig. Jag skrattade till. Våra ansikten låg några centimeter från varandra och jag granskade hennes blundande ansikte, utan förvarning slog hon upp sina ögon och hennes bruna ögon lyste mot mig.

”fina ögon” mumlade hon och fortsatte se in i mina ögon.

”du har finare” mumlade jag tillbaka, en svag rodnad spred sig på hennes kinder. Jag log och la min hand på hennes kind, hon blundade och la sin egen hand på min. Hon vred sitt ansikte och kysste min handflata innan hon flätade ihop våra fingrar och såg på mig.

”jag älskar dig” mumlade jag innan jag flyttade mig fram den sista biten på kudden och kysste henne. Min mage kurrade högt.

”om jag inte missförstod det där ljudet så är du precis lika hungrig som jag är” sa hon och jag skrattade.  Jag reste mig fort upp, Daphne skrattade till och reste sig. Hon huttrade till och vi började små jogga upp till huset.

”jag älskar julen och allt mysigt runt vintern men jag hatar kylan” sa hon när vi kom innanför dörren, värmen slog emot oss och jag suckade lättat.

”okej, frukost!” sa Daphne och gick in i köket. Jag gick roat efter henne in i köket. ”jag tycker vi kan göra pannkakor” sa hon och öppnade ett skåp.

”låter som en bra idé” sa jag instämmande. Daphne tog ner en tjock bok från en hylla och släppte ner den på bordet, en hög smäll ekade i köket. Hon öppnade den bakifrån och slog i registret efter pannkakor, vi tog sedan fram vetemjöl, ägg, mjölk och resten av ingredienserna.

Daphne tog fram en stod bunke och jag tog av mig min tjockare tröja och så gjorde även Daphne efter ett tag, under hade hon en tunn t-shirt. Vi började måtta fram vetemjölet, jag log busigt och sprätte lite på henne.

”Justin!” utbrast hon och jag fnissade, hon kastade lite mjöl tillbaka på mig. När vi skulle hälla ner sockret så kastade jag lite socker på henne.

”Justin!” tjöt hon igen och skrattade. ”slut” hon kastade tillbaka socker.

 

 

Daphnes Perspektiv.

Han var busig, huh? Ville leka med Daphne, huh? Jag skrattade busigt inom mig när jag tog fram äggen. Han vände huvudet mot boken och jag tog chansen, fort knäckte jag ägget över hans huvud. Han ryckte till och såg uppåt mot sitt huvud.

”du vet att ägg är bra för håret, va? Så varför inte göra dina Beliebers lite extra glada genom att göra ditt hår extra fluffigt och glansigt?” pladdrade jag på och märkte inte att Justin tog tag i ett eget ägg och innan jag hann reagera knäckte han det över mitt huvud. Tvärt slutade jag prata och såg chockat på honom, jag kände hur ägget rann ner vid mina öronen och nacken.

”ja, som du sa så är ju ägg bra för håret” sa han flinandes och slängde äggskalen i hoven.

”jo, tack” sa jag och blängde på honom, han skrattade till. Fort tog jag tag i påsen med socker och började kasta på honom, han drog fort upp händerna för att skydda sig mot sockret. Han tog tag i mjölpåsen och kastade mjöl tillbaka mot mig, skrattandes och en aning skrikandes gick jag fram mot honom och hällde hela sockerpåsen över honom samtidigt som jag försökte skydda mig mot mjölet.

Då gjorde han samma sak, hällde hela mjölpåsen över mitt huvud. Bådas påsar var slut och vi stod och såg på varandra. Justin med socker i hela håret och ansiktet, på axlarna låg som ett tunt täcke, jag såg säkert inte bättre ut med mjöl i hela håret, ansiktet och ja, överallt.

Jag tog fort tag i mjölkpaket och började hälla på honom, snabbt började han vrida strålen över mig och det resulterade i att jag fick ungefär halva mjölken över mig själv. Jag kände hur en smet blandades på mitt huvud utav mjölken och mjölet. Vi brakade i golvet efter att ha halkat på troligtvis äggsmet och hamnade i en skrattande hög.

”euh!” utbrast jag. Justin skrattade hjärtligt.

”tycker du inte om mjölsmet i håret?” frågade han. Jag skrattade och tryckte mitt ansikte mot hans axel. Socker fastade på mina läppar och jag slickade av det.

”mhm” mumlade jag, Justin fnissade till. Jag såg upp på hans ansikte och slickade honom över kinden där det hade satt fast sig en massa socker.

”mhm, socker” mumlade jag igen och satte mig gränsle över hans höfter. Jag såg busigt ner på honom och böjde mig sedan ner och kysste hans sockriga läppar.

”vad fan har ni gjort?” frågade någon från dörröppningen, fort satte jag mig upp och vände huvudet mot dörröppningen där Tess, Ryan och Chaz stod. Deras blickar trevade runt i köket, jag följde själv deras blickar runt i köket för att beskåda vårt verk. Mjöl och socker låg över hela golvet och på vissa ställen hade de bildats smet tillsammans med antingen ägg eller mjölk.

”ehm… vi skulle göra pannkakor” svarade jag oskyldigt.

”det gick ju bra, ser vi” sa Ryan och flinade. Justin skrattade under mig.

 

 

Jag gick in i sovrummet efter att ha duschat bort all smet och skurat i köket, jag var precis på väg fram till badrumsdörren när den öppnades och Justin kom ut. Han var nyduschad och hade ett par mjukisbyxor på sig, inget annat. Jag stirrade på hans mage och tappade handduken som jag hade i min hand på golvet.

Men skärp dig Daphne! Har du aldrig sett en mage förut eller?

Hungrigt bet jag mig i läppen och såg upp på hans ansikte, hans egen blick var fäst vid mina läppar. Snabbt tryckte jag upp honom mot väggen och kysste honom ivrigt, han kysste mig tillbaka och började sedan sakta gå framåt. Vi stötte ihop med sängkanten och jag föll baklänges ner i sängen med honom över mig. Jag fnissade till.

”hey sexy” mumlade jag innan jag tryckte mina läppar mot hans igen. Hans händer smet in under mitt linne och trevade upp längst min mage, mina händer lekte med hans hår. Vi rullade runt så jag hamnade över honom, jag flyttade mina händer från hans hår och placerade dem på hans kinder istället.

Han satte sig försiktigt upp så jag inte skulle ramla av honom innan han själv satte sina händer på mina kinder. Jag slet min mun från hans för att andas en stund och lutade min panna mot hans.

”jag älskar dig” mumlade jag och strök med mitt finger över hans läppar, han log under mina fingrar.

”jag älskar dig också” svarade han. En pirrig känsla spred sig i min mage varje gång han sa det, det var som om jag inte kunde fatta att han verkligen älskade mig. Mig!? Daphne McCartney. En helt vanlig tjej. Varför jag?

Men jag var fortfarande glad att jag satt här i hans famn och lutade pannan mot hans.

 

 

Senare på dagen satte vi oss i tv rummet och spelade kort, Ryan hade ett riktigt pokerface och inget kunde få honom att visa att han hade vunnit eller misslyckas. Jag och andra sidan fnissade som en galning, Justin skrattade varje gång jag avslöjade mig. Till slut slog jag till honom på armen.

”det är inte kul längre!” sa jag och försökte verka irriterad, vilket resulterade bara i att han skrattade ännu mer.

”du är för söt” sa han och pussade mig på kinden, jag log generat mot mina kort och Chaz la muttrande ett kort på bordet. Han var en sådan dålig förlorare, Tess satt och log glatt åt alla. Jag log vänligt tillbaka mot henne. Jag måste prata med henne sen. Se till att allt är okej. Ikväll.

 

 

”oh my God! Ser ni regnet eller!?” skrek jag från fönstret. Alla rusade genast dit och utanför vräkte regnet ner.

”God” mumlade Tess bredvid mig. Jag stod kvar och snart lämnade resten fönstret för att återgå till det de hållit på med innan. Jag stod och tittade fundersamt på regnet, skulle jag? Jo, det skulle jag.

Med bestämda steg gick jag bort till ytterdörren och klev rakt ut i regnet, jag dansade ut på gräsmattan och inom några sekunder var mitt rosa linne och mina mjukisbyxor genomblöta. Jag ställde mig mitt på gräsmattan och vände huvudet upp mot himlen och blundade medan vattendropparna landade på mitt ansikte.

”Daphne!? Vad gör du!?” ropade Justin från ytterdörren. Jag vände huvudet mot dörren och skrattade.

”dansar” ropade jag tillbaka och gjorde en piruett på gräset. ”kom!” ropade jag. Mitt långa, bruna hår låg som strippor runt mitt huvud och det klistrade fast på mitt ansikte när jag snurrade runt. Ett par armar slöt sig runt min midja och jag öppnade mina ögon, bakom mig stod Justin. Hans vita t-shirt klistrade sig mot hans bröstkorg och mage.

Jag lade mina armar om hans nacke och kysste honom lätt på munnen, han log ner mot min och kysste mig igen. Min tunga slickade bort vattnet från hans underläpp innan våra tungor möttes. Vi stod i regnet och kysstes, det kändes som ett äkta amerikanskt slut på en romantisk film, där de får varandra till slut. The End.

Jag log lite mot hans läppar, jag flätade ihop våra händer och lyfte dem över våra huvuden.

---

hahh, foooooodfight ! :P

Vad tycks? Jag skulle bli jätteglad om kommentartalet kunde vara högre än 5 :)

men det är ju upp till ER, så kommentera ! :) Puss. <3

(hoppas att det inte var stavfel :/)

 

Previous: ”nu äter vi” sa hon och satte sig på platsen närmast spisen, Justin gick fort fram och drog ut en stol och pekade menande att jag skulle sätta mig i den.

”tack Justin” sa jag och satte mig. Han log tillbaka mot mig och satte sig i stolen bredvid mig, när han sedan hade satt sig ner igen blev han genast tröttare. Han började sakta äta och jag kunde se hur hans ögonlock skulle vilket sekund stängas och hans ansikte skulle landa i tallriken med pasta.

Jag fnissade tyst till och sneglade på Pattie som såg roat på sin son. Jag tog upp mitt glas med vatten och tittade frågande på henne, hon skrockade svagt tillbaka. Jag tog det som ett ja och kastade ut vattnet från glaset på Justin. Han satte sig genast piggt upp och såg sig förvirrat omkring. Han såg först på sin skrattande mamma och sedan på mig som log stort med glaset i handen.

”jorden anropar Justin” kommenterade jag sedan.

 

---

 

Jag stod i dörröppningen och Justin stod lutad mot dörrlisten.

”så imorgon gäller det” sa han och log. Jag log stort tillbaka, imorgon var det fredag och vi skulle åka till mitt landställe på eftermiddagen efter skolan.

”imorgon gäller det” kontrade jag glatt. ”men du, det var en sak jag ville fråga om” fortsatte jag och rynkade pannan en aning. Han såg bekymrat på mig.

”vad är det?” frågade han en aning otåligt.

”jo… jag undrar bara om du har pratat med Chaz någonting?” frågade jag. Han skrattade till och jag märkte att det inte var det han förväntade sig att höra.

”ehm… jo, det är klart jag har” svarade han.

”men jag menar mer om han har varit speciellt ledsen över något?” frågade jag.

”jag förstår inte riktigt vart du vill komma” sa han osäkert.

”idag när jag och Tess var och fikade, så pratade vi om Chaz och att hon var orolig” sa jag och ville inte gå i på mer detaljer, Justin hade inte riktigt med det att göra. Det enda jag ville få reda på var om Chaz hade fått samma känslor som hon och sedan delat med sig till honom.

”jo, han pratade något om att han undrade vart deras förhållande var på väg” sa han och jag log svagt mot honom.

”okej, men vi ses imorgon” sa jag och lutade mig mot honom och kysste honom snabbt innan jag gick hemåt, jag vinkade mot honom och han vinkade tillbaka innan han stängde dörren och jag gick vidare längst gatan.

 

*

 

Vi klev på bussen och Justin drog ännu en gång ner den röda kepsskärmen över ansiktet som också skymdes bakom ett par svarta solglasögon. Vi gick längst gången och satte oss längst back i bussen. Han fick sätta sig längst in och Ryan fick sätta sig i de två sätena framför oss, Tess och Chaz hade satt sig en bit från oss för att de skulle kunna prata ostört.

Eller så ostört de kunde eftersom bussen långsamt fylldes på med människor, Justin hasade ner lite i sätet bredvid mig och vid det här laget hade han nästan satt kepsen på ansiktet. Snabbt tog jag bort den och kysste honom innan jag satte tillbaka den på hans ansikte, jag hörde ett svagt skratt bakom kepsen och log. Bussen startades och ett högt brummande hördes, bussen körde iväg.

 

 

”Justin” sa jag och skakade honom lite, han tog fort bort kepsen.

”DET ÄR INTE JAG!” sa han högt. Jag skrattade.

”jo, du är Justin och jag är Daphne” sa jag och skrattade igen, han log ironiskt mot mig. ”men vi är snart framme” sa jag sedan. Han nickade och såg ut genom fönstret.

”vart är vi?” frågade han.

”i närheten av Tampa” han nickade. Från bussen var det någon kilometer att gå till fots. Vi gick längst vägen och man kunde se vattnet mellan trädstammarna, i kanterna av sjön hade vattnet börjat frysa lite men i mitten forsade det fortfarande vatten. Justin tog tag i min hand och flätade samman våra fingrar, jag log varmt mot honom. När jag såg en skymt av huset, skuttade jag glatt till och pep lite. Justin skrattade och såg roat ner på mig.

”jag har alltid älskat det här stället, vi spenderar alltid varje sommar här. Alla i familjen” sa jag till honom och började gå lite fortare. Huset uppenbarade sig och jag log stort. Det var ett vanligt våningshus, kanske lite för stort för att det skulle kunna kallas sommarstuga men det var så vi gillade det.

Huset låg på ett berg precis vid vattnet, så till huset fanns det även en bod och en brygga som vi brukade använda flitigt på somrarna. Verandan från huset stod rakt ut i luften och hölls uppe utav trä pelare och vette ut mot sjön.

Jag såg bakom mig och såg Ryan gå bakom oss med en öppen mun stirrandes mot huset, några meter bakom honom gick Tess och Chaz. De såg ut att fortfarande prata om deras så kallad "förhållande problem", förvisso gick de hand i hand. Men det behövde inte betyda något.

  

 

Jag ställde ner väskan i hallen och log stort åt de välbekanta rummen, vårt gulliga lilla kök, det mysiga tv rummet och de sköna dubbelsängarna. Jag gick in i det rummet som jag alltid brukade sova i och la mig över hela sängen och sög in den goda doften av landet. Jag reste på mig och ställde mig vid fönstret och såg ut på sjön som glittrade i solen. Justin kom och kramade mig bakifrån, vi stod där en stund och tittade ut över sjön.

”okej, turturduvor. Jag är hungrig” vi vände oss mot dörröppningen och där stod Chaz med händerna i sidorna. Jag skrattade.

”är du hungrig Chaz?” frågade jag och höjde på ögonbrynen. ”du som aldrig brukar vara hungrig, har det hänt något? Är du sjuk?” frågade jag bekymrat och Justin skrattade bredvid mig.

”ha ha, du är en riktig komiker Daphne” sa han och gick, jag skrattade efter honom.

”kom, vi ser till att göra mat innan han äter upp ett bord eller något” sa jag och tog Justins hand och drog med honom ut ur rummet.

”okej” sa jag och öppnade kylskåpet som var full av mat. Mamma och pappa hade åkt hit igår för att fylla på med mat och dricka. ”vad vill ni ha då?” frågade jag.

”nej, vänta. Jag bestämmer” sa jag sedan snabbt för att det inte skulle bli tjafs. Jag tvekade lite innan jag tog det vanligaste och det enklaste. Pasta och köttbullar. Jag öppnade skåpsluckan till där jag visste pastan brukade stå, jag grepp tag i påsen och la den på diskbänken. Sedan öppnade jag dörren till frysen och öppnade varje låda för att leta efter köttbullesförpackningen, när jag hittade den la jag paket bredvid pastan och stängde frysen igen.

”pasta och köttbullar” sa jag och vände mig mot dem. Kvar stod Tess och Chaz.

”vart tog grabbarna vägen?” frågade jag.

”de skulle lägga in väskorna i rummen man ska sova i” svarade Tess och log, jag log undrande tillbaka mot henne. Hon nickade bara som svar. Jag vände mig mot diskbänken igen och tog upp en kastrull och en stekpanna, jag satte på spisen och ställde stekpannan på plattan. Kastrullen fyllde jag med vatten och ställde den på en annan platta och hällde i salt, sedan lät jag den vara tills det började koka.

Jag sprutade flytande smör i stekpannan och väntade på att den skulle bli varm. Efter ett tag tog jag vatten och skvätte på pannan, det fräste till och jag hällde i köttbullar. Tess hade tagit över kastrullen och öppnade nu locket och såg att vattnet kokade, hon mätte upp rätt mått för hur mycket pasta vi skulle ha, men la sedan till lite.

”vi har ju Chaz här” sa hon och jag skrattade.

”hur gick det förresten?” frågade jag.

”jo” sa hon. ”vi har inte gjort slut i alla fall” sa hon och log glatt. Jag kramade henne med ena armen, hon skrattade till. Köttbullarna fräste till i pannan och spagettin kokade i kastrullen.

 

 

Jag gick in i badrummet och bytte om från mina jeans till mjukisbyxor och drog på mig en collegetröja. Jag såg mig i spegeln och satte upp mitt hår i en knut, jag borstade tänderna och kom på när jag var klar att jag egentligen inte hade behövt borsta tänderna än, jag skrattade lite åt mig själv och spottade ut tandkrämen in handfatet. Jag ställde tandborsten i koppen och blickade ut genom det lilla fönstret, ute hade det blivit mörkt och stjärnklart.

Jag vill sova ute, sa jag till mig själv. Jag låste upp dörren och gick in i rummet, där slängde jag ner jeansen i väskan och vände mig sen för att gå ut igen. Men hoppade förskräckt till när jag såg Justin stå lutad mot garderobsdörren i mjukis byxor och en ”YMCMB” tröja.

”Jeez! Skräms inte” utbrast jag anklagande. Han skrattade innan han kom fram och omfamnade mig.

”du” sa jag till honom. ”vill du sova på bryggan med mig?” frågade jag. Han såg frågande på mig.

”blir inte det riktigt kallt?” frågade han. Jag skrattade.

”vi får ju såklart ha med oss massa täcken” sa jag, då log han stort.

”jag är på” jag log stort tillbaka mot honom och drog bort täcket från sängen och mosade ihop det till en boll.

 

 

Vi hade lagt en madrass på bryggan och bart ner tre eller fyra täcken och några kuddar, jag log mot våran lilla hög och la mig sedan fort under täckena. Varmt var det inte ute. Jag gosade ner mitt huvud i en kudde och jag kände att täcket lyftes bredvid mig och Justin la sig bredvid mig. Jag såg upp på honom och log, han tittade in i mina ögon och log tillbaka.

Han la sitt huvud på en kudde och jag la mig på hans axel, hans armar slöt sig om mig och vi låg där medan vi såg upp på den stjärnbetäckta himlen. Vi låg där under himlen och pratade om allt som kom till oss, jag blev sedan pösig och blundade.

 

 

Justins Perspektiv.

Daphne blev tröttare och tröttare och till slut somnade hon, jag granskade hennes sovande ansikte och log.

”jag älskar dig” viskade jag och såg upp i himlen. Jag hade tänkt på det under en tid om det faktiskt var så jag kände men inte för än nu när jag sagt dem insåg jag hur rätt jag tänkte. Jag älskade tjejen som låg i mina armar, jag ville aldrig släppa henne. Jag kunde inte tänka mig att hon någonsin skulle bli någon annan än min. 

”gör du?” viskade hon bredvid mig, jag vände huvudet för att kunna se ner på henne och insåg att hon hade nog trots allt inte sovit. Jag blickade in hennes ögon.

”ja, det gör jag. Jag älskar dig Daphne McCartney” svarade jag, dock plötsligt nervös. Tänk om hon inte känner samma sak. 

Hon såg tillbaka in i mina ögon men sedan log hon ett vackert leende.

”och jag älskar dig Justin Bieber” sa hon, en värme spred sig i min kropp efter att ha hört henne uttala dem orden om mig. Jag böjde mig ner och kysste henne, hon besvarade kyssen.

 

aww, där kom det. Jag älskar dig <3

“men skulle inte du ha intervju?” frågade jag Justin.

“jag har haft det, högst upp” sa han och pekade upp i taket. Jag nickade. “men nu ska jag sitta vid ett bord i bara gud vet hur länge och skriva autografer på lappar till mina fans” fortsatte han och log stort.

“jaha, lycka till då. Vi ska gå och fika nu så ha så kul” sa jag och gav honom ett leende innan vi gick ut samma väg som vi kom in. Vi trängde oss förbi alla tjejer och gick bort mot Waynes Coffee. Vi beställde och satte oss i en varsin soffa vid ett bord, först började vi klaga över skolan innan vi kom in på mer personliga saker.

“så hur går det för dig och Chaz? Känns som det har handlat för mycket om mig på senaste tiden” sa jag och log ursäktande mot henne. “och Justin” la jag sedan till och hon skrattade innan hon såg ner i sin kopp och tystnade. Jag tittade oroligt på henne och sträckte mig över bordet och tog tag i hennes hand. Hon vände genast upp blicken mot mig och en tår rann nerför hennes ena kind.

“vad är det?” frågade jag bekymrat.

“jag vet inte” sa hon och snyftade till och torkade bort tåren med baksidan av handen. “det känns som om vi har glidit isär” sa hon och tårarna föll nerför hennes kinder. “jag vill inte att det ska vara över, jag gillar honom verkligen” 

“gumman” sa jag och satte mig bredvid henne i hennes soffa och kramade henne. “det ordnar sig ska du se. Ni får väl prata och reda ut allt nu när vi syns i helgen” sa jag tröstande. Hon nickade mot min axel och drog ett djupt andetag och lutade sig back mot ryggstödet. Hon log tacksamt mot mig.

“tack” sa hon och jag log tillbaka mot henne. Tjejskaran som väntade på att Justin skulle komma skrek hysteriskt och började hoppa på ställena.

”och nu kommer Justin” sa jag och Tess skrattade till och tittade bort mot skaran.

 

 

Justins Perspektiv.

Jag gick genom korridoren med två vakter framför mig och Kenny bakom mig, Scooter stannade kvar i rummet för att göra pappersarbete eller något annat tråkigt.

Ena vakten öppnade den stora grå dörren och vi klev ut och fler vakter slöt upp bredvid oss för att gå med mig fram till bordet. När tjejerna som hade samlats i gallerian såg att jag kom ut började de närmaste skrika, vilket gjorde att alla andra reagera och det hela slutade med att alla skrek hysteriskt.

Jag log mot alla och vinkade lite, vi kom fram till bordet och jag satte mig ner och tog tag i pennan. Jag suckade lite över att jag troligen skulle få kramp i handen när dagen var slut. De bildade någon slags kö och jag började skriva. Jag gav den första lappen till en gråtfärdig tjej, jag log mot henne för att försöka uppmuntra henne.

Men det resulterade i att hennes ögon svämmade över och hon brast ut i gråt, jag skakade roat på huvudet. Jag förstod verkligen inte varför de grät, de borde vara glada och le vackert istället. Kön fortsatte och jag gav fler lappar till gråtande tjejer, en del tjejer förvånade mig med att inte gråta utan log bara stort mot mig istället, då log jag glatt tillbaka mot dem.

“oh my God, det är varmt här inne” sa jag och fläktade mig lite i ansiktet och satte kepsen back och fram. Fanns det absolut inga fläktar eller ventilation här inne? Jag kände ett svagt illamående sprida sig i magen på mig, jag hade inte ätit på flera timmar och värmen gjorde det inte enklare.

“okej, jag behöver en paus. Jag kommer att kräkas annars” sa jag till Kenny och reste på mig och gick fort bak till korridoren, där satte jag mig på golvet och lutade huvudet back mot väggen. In genom den stora dörren kom Kenny in och tittade oroligt på mig.

“behöver du något?” frågade han bekymrat.

“nej, jag klarar mig. Men det blev för varmt” sa jag och blundade.

“ska vi avbryta, du ser inte helt okej ut?” hörde jag honom fråga.

“nej, nej!” sa jag snabbt och slog upp ögonen. “jag kan ju inte svika dem sista” sa jag och reste mig fort upp, vilket ledde till att det flimrade till framför ögonen på mig och jag vinglade till. Kenny tog tag i min arm och såg frågande på mig.

“jag är okej, jag lovar” sa jag försäkrande och log mot honom. Han suckade och öppnade den gråa dörren igen. Jag satte mig återigen i stolen och skrev. Det var över, min hand värkte och mitt huvud kändes jätte tungt.

“tröööött!!” sa jag utdraget och Kenny skrattade. Vi gick till rummet som Scooter satt i och han höll på att plocka ihop det sista. Efter gick vi ut till bilen som väntade på att få köra oss hem. Paparazzoerna fotade som galningar och jag satte på mig mina solglasögon, jag satte mig i bilen och vi åkte iväg. Jag hasade ner i bilsätet lite och inom några sekunder hade jag somnat till den gungade rörelsen av bilens åkande.

 

 

“Justin” sa någon och skakade mig. Jag slog upp ögonen och tittade upp på Kenny. “vi är framme” sa han och jag sträckte på mig innan jag klev ur sätet och ut ur bilen, jag försökte ruska av mig den trötta dvalan och började gå mot mitt hus. Jag öppnade dörren och lät den stå öppen för Kenny och Scooter.

“hallå mamma!” ropade jag in i huset men fick inget svar. Nähä, så var inte hon hemma.

Jag klev ur mina skor, drog av mig jackan och hängde upp den på kroken. Sedan gick jag med släpande steg upp till mitt rum och kollapsade på sängen. Jag blev liggandes men kunde inte riktigt somna om. Min mobil vibrerade och jag stönade svagt och drog upp den ur min ficka, utan att titta på skärmen klickade jag på svarade och satte telefonen mot örat.

“hallå” sa jag och kom på mig själv med att låta jävligt grinig.

“oj, vem har haft en tråkig dag?” frågade Daphne och jag skrattade till.

“jag är verkligen supertrött och kan inte sova” sa jag och rullade runt så jag låg på rygg.

“stackars dig då. Ska jag komma och läsa en godnattsaga för dig?” frågade hon och gjorde till sin röst så hon lät som en dagisfröken som pratade med en bebis, jag skrattade till.

“ja, det skulle nog kunna funka” sa jag allvarligt och hon skrattade.

“okej, men då kommer jag om fem då” sa hon och la på. Jag såg förvånat på skärmen och skrattade till, sedan la jag telefonen bredvid mig och blundade igen. Jag dryftade bort i mina egna tankar och märkte inte själv att jag somnade.

 

 

Daphnes perspektiv:

Jag gick bort mot Justins hus, men jag hade inga tankar på att läsa någon godnattsaga för honom. Nej, jag hade andra saker jag i mitt huvud. Andra saker jag ville fråga honom om. Jag kom in på rätt gata, jag gick bort till hans nummer och gick fram till ytterdörren. Jag plingade på och Kenny kom och öppnade dörren, jag log glatt mot honom. Jag gillade Kenny, han var så snäll och liknade en gullig teddybjörn.

“han är uppe på sitt rum” sa han och flinade. Jag tog av mig skorna och hängde upp min jacka, sedan gick jag bort till trappen och gick upp till hans rum. Jag öppnade dörren och fann honom liggandes på rygg över stort sett hela sängen, han sov så sött. Jag skrattade till och gick fram till sängen, jag la mig ner bredvid honom och kysste honom lätt. Han vaknade till och kisade mot mig, när han såg att det var jag la han sin arm runt min midja och drog mig närmre så vi låg som två skedar. Han gosade ner sitt huvud vid min halsbörjan och suckade lyckligt. Jag smekte med fingrarna över hans handrygg och log.

 

 

Någon ruskade mig och jag slog upp ögonen, jag såg mig förvirrat omkring. Vart var jag? Jag såg upp på Pattie som log varmt mot mig, då slog det mig. Jag var hos Justin och jag måste ha somnat bredvid honom i sängen.

”middagen är klar” sa hon. ”så du kan väcka Justin och komma ner sen. Jag har pratat med din mamma och det är okej att du äter här” fortsatte hon och jag log tillbaka mot henne. Hon gick ut ur rummet och nerför trappan. Jag vred mig om i Justins grepp om mig och vände mig mot honom, jag smekte honom över kinden.

”Justin” mumlade jag mjukt. Han jämrade sig lite och jag lutade mig fram och kysste honom försiktigt. Han mumlade något och slog sakta upp ögonen.

”det är mat” sa jag till honom. Han suckade och la sig på rygg och sträckte på sig, jag satte mig upp och sträckte på ryggen. Sedan tittade jag på Justin i sängen igen, han blundade och såg ut att ha somnat om.

”Justin!” sa jag igen och han satte sig käpprätt upp. Jag skrattade till och han såg förvirrat på mig.

”det är mat” upprepade jag. Den här gången klev han ur sängen och gäspade. Jag fnissade till och gick fram och tog tag i hans hand innan jag drog med honom till dörren. Med tunga steg gick han efter mig ner, det doftade gott utav maten. Vi kom in i köket och möttes av att Pattie som dukat fram tre rykande tallrikar med pasta, min mage kurrade lägligt och ett skratt kom från spisen. Jag vände mig med ett leende mot Pattie.

”nu äter vi” sa hon och satte sig på platsen närmast spisen, Justin gick fort fram och drog ut en stol och pekade menande att jag skulle sätta mig i den.

”tack Justin” sa jag och satte mig. Han log tillbaka mot mig och satte sig i stolen bredvid mig, när han sedan hade satt sig ner igen blev han genast tröttare. Han började sakta äta och jag kunde se hur hans ögonlock skulle vilket sekund stängas och hans ansikte skulle landa i tallriken med pasta.

Jag fnissade tyst till och sneglade på Pattie som såg roat på sin son. Jag tog upp mitt glas med vatten och tittade frågande på henne, hon skrockade svagt tillbaka. Jag tog det som ett ja och kastade ut vattnet från glaset på Justin. Han satte sig genast piggt upp och såg sig förvirrat omkring. Han såg först på sin skrattande mamma och sedan på mig som log stort med glaset i handen.

”jorden anropar Justin” kommenterade jag sedan.

---

och där kom kapitlet. :) vet inte när nästa kommer upp, imorgon kanske.... aja, hålla utskik iaf <3

 

 

Previous:  ”nä, ska nog besöka din garderob igen” sa jag samtidigt som jag reste mig från honom och ställde mig bredvid sängen för att gå. Justins arm grepp fort tag runt min midja och drog ner mig i sängen igen.

”skulle inte tro det” sa han. Jag log och han tryckte sina läppar mot mina. Han rullade runt så han hamnade överst och tryckte ner mig i madrassen, våra tungor hittade varandras och Justins hand smet innanför min tröja.

Jag låste fast mina armar runt hans nacke och rös till när hans fingrar smekte min mage, jag lossade på mitt grepp om hans nacke och började dra upp hans tröja. Han förstod vad jag vill göra och satte sig upp lite och drog av sig sin tröja. Jag hann få en skymt av hans sexiga mage innan han tryckte sina läppar mot mina igen.

Hans händer drog upp min tröja lite och plötsligt öppnades dörren intill hans rum.

 

---

 

hahh ! caught twice ! ;P nästa kapitel kan komma upp i dag, fast det är tveksamt. men annars kommer jag hinner lägga ut det i morgon. ska och se BREAKING DAWN PART 1 imorgon, sooooo excited !! :D men jag kanske hinner lägga in ett innan annars kommer det på lördag.

Vad tycks? 5 kommentarer för nästa guys ! <3