Eller hade han känslor för mig också? Dagarna liggandes sjuk och samtalen med honom fick mig att inse att han var så mycket mer än en popstjärna med stort ego. Han hade precis som alla andra gått genom svårigheter och hans kändisskap var inte perfekt, även om det såg så ut utifrån.

En ensam tår rann längst min kind men jag torkade fort bort den, jag antar att denna lek slutar nu… 

”are you guys in for tonight?” Ryan tillsammans med Justin och Chaz hade kommit fram till oss så fort vi kommit ut ur duschrummet. Den sista träningen med Fredrik var över och så var snart den sista dagen på lägret, imorgon skulle vi alla åka i bussen hem till Stratford igen.

Vilket var sorligt, att tillbringa tid i lägret hade varit en distraktion från allt som hänt. Mammas nya kille och flytten från mina vänner, att då komma hem igen skulle vara som att spräcka bubblan jag för tillfället bodde i. Ansvaren och plikterna kom tillbaka, jag suckade tungt av tanken på mammas tjat om att jag ska städa mitt rum eller tvätta mina kläder.

”tonight?” frågade Chloé förvirrat.

”yeah, every year we go to the beach not far from here. We have a barbeque, listening to music and just have a good time” förklarade Chaz och vi båda sken upp i ett varsitt leende.

”but what about Fredrik and McClain?” frågade jag osäkert.

”we go at night time when they have gone to sleep” svarade Chaz, min blick svepte över killarna innan den tillslut fastnade på Justin, hans gyllenbruna ögon såg rakt tillbaka på mig och för ett ögonblick stod jag fängslad av hans intensiva blick.

”of course, we’ll come” Chloés glada stämma fick mig att fort vända bort blicken från Justin för att le instämmande mot killarna. ”well, we better start pack then” skyndade hon sig sedan att säga innan hon puffade mig mot dörren, vi klev smidigt i våra flipp flopps för att först hänga upp våra blöta handdukar innan vi gick mot vår stuga. På golvet satte redan Joanna och Lea i full gång med att samla ihop sina kläder och packa ner dem i sina resväskor.

”hey girls” hälsade jag glatt till dem och de mumlade något till svar då Lea satt med näsan i en lista och Joanna satt och tittade på två tröjor med fundersam blick.

”have Ryan talk to you?” Joanna såg upp från sina kläder och såg på oss.

”yes, right before we got here” svarade Chloé. ”you’re coming, right?”

”of course!” svarade dem i unison, jag och Chloé skrattade roat.

Jag föll ner på knäna och drog sedan fram min resväska som legat under sängen genom veckorna, jag lyfte upp locket och försäkrade mig om att inga insekter eller annat fanns i väskan.

Jag började sedan samla ihop kläderna som tillhörde mig, jag rynkade äcklat på näsan när jag lagt mina träningskläder i en hög. Fastän dem har fått hängt på vädring varje natt luktade den ändå som en svinstia. Jag vek omsorgsfullt ihop mina kläder innan jag la ner dem i väskan, runt mig stönade dem andra när de fann nya plagg som tillhörde dem och de fick tänka om sin packning.

”does this ever end?” klagade Lea som lyckades hitta en till tröja under sängen som var hennes, jag såg på hennes fulla väska och log medlidande.

”don’t forget the sheets” påminde jag retsamt och flinade.

”FUCK!” skrek hon och satte sig ner på golvet med en suck, jag fnissade lågt innan jag la en hand på hennes lår.

”hey, it’s going to be alright. You got everything with you here, right?” hon nickade. ”then you are going to get everything with you home as well” hon log tacksamt över mina stöttande ord och jag skrattade.  

*

”DONE!” tjöt Joanna och slängde sig på sin säng med ett nöjt och trött leende, jag nickade instämmande på huvudet.

”finally” sa Chloé då vi hållit på i säkert 2 timmar med att packa, städa och vädra stugan då det var nödvändigt och ett måste enligt tränarna.

”what time is it?” frågade jag.

”it’s soon time for dinner” svarade Lea som kom in genom dörren, jag nickade.

”speaking of nothing, how is it going with Justin?” frågade Joanna och log retsamt.

Jag kände hur ett fånigt stort leende la sig över mina läppar och jag bet mig generat i nagel samtidigt som jag kände hur rodnaden spred sig på mina kinder.

"speaking of nothing, how is it going with Justin?"

”oh! Someone is in love” sjöng Lea och satte sig bredvid Joanna i hennes säng.

”yeah” svarade jag generat. ”I have definitely lost the game” mumlade jag.

”YEY!” utbrast Chloé från golvet där hon låg i en hög, jag såg frågande på henne innan ilskan tog över mig.

”what’s so great about it?” fräste jag, Lea och Joanna såg förvånat på mig över min plötsliga humörsvängning men Chloé himlade bara på ögonen.

”can’t you see it?” hennes uttalande fick mig att bara bli ännu mer irriterad.

”no, what am I supossed to see” fräste jag.

”that he has totally fallen for you as well” svarade hon med ett tonfall som skvallrade om att hon tyckte det var den självklaraste saken i världen, detta fick mig stum och chockad.

”what?” ekade jag dumt.

”Chloé is right, Olivia. You might haven’t noticed because you two have been so involved with each other” jag himlade med ögonen. ”but the rest of us can clearly see that there is more than friendship between you two” sa Joanna mjukt och jag stirrade tillbaka mot henne innan jag skrattade.

”you guys are funny” sa jag och Chloé suckade trött åt mig. ”wait, are you serious?”

”no, I was just kidding with you” sa Joanna ironiskt innan hon gav mig en menande blick.

”of course I’m serious and you should really go for him. We all know Justin since kindergarden and he’s a really good guy” fortsatte hon och jag sög in hennes ord likt en torr svamp.

Kunde det var möjligt? Fanns det en möjlighet att jag skulle få mina känslor besvarade.

”well, I guess we’ll find out tonight” svarade jag lågt.

*

”is everybody here!?” visk/skrek någon och bemöttes sedan av ett ”yes” och snart började gruppen röra sig framåt.

”this is so exciting” utbrast Emma halvhögt som plötsligt studsade bredvid mig, jag såg förvånat på henne innan jag gav henne ett stelt leende.

"this is so exciting"

”absolutely” svarade jag och gav diskret Chloé en ”what-the-fuck” blick som hon kort skrattade åt innan hon ryckte på axlarna och vände sig mot Ryan igen.

Emma hade den sista veckan blivit som ett plåster på mig men även Chloé, hon skulle vara med överallt och helst stå i centrum. Emma var annars jättesöt och snäll men hennes underliga beteende gav motsatta effekten till trevlig.

Vi nådde tillslut efter 10 minuters vandring och jag sken upp i ett stort leende, det mörka vattnet slog in på stranden och det vita skummet skapade halvcirklar, solen låg lågt på himlen och fick den att lysa vackert orange som sedan blandades med det mörkblåa.

”beautiful” mumlade jag fram och stirrade på horisonten. ”not as beautiful as you” hörde jag någon mumla bakom mig, genast snurrade jag runt för att se Justin stå där med händerna i fickorna.

”what did you say?” frågade jag.

”I was just admiring the view” svarade Justin med ett leende som fick hans ögon att glittra och jag hoppades med varenda cell i min kropp att han gillade mig lika mycket som jag gillade honom.

”oh” fick jag fram och la obekvämt en hårslinga bakom örat. ”well, I better go and help out” sa jag sedan snabbt för att ha en anledning att få springa därifrån.

Kvällen fortsatte med skratt, bus och grillande av både marshmallows och korv, någon hade dessutom lyckats få med sig två gitarren.

"well, I better go and help out"

Ena gavs till Justin och den andra till Julian som också var ett musikaliskt geni, dock inte när det kom till sång men instrument kunde han spela i sömnen.

Fascinerat såg jag Justin spela på gitarren som skapade de mest vackra melodierna innan han nynnande på texten till troligtvis tillhörde. Han såg så vacker ut där han satt i skenet från elden och spelade på gitarren, han försvann bort i sin egen värld.

”Justin, can I talk to you?” jag ställde mig och beklagade över att jag skulle behöva väcka honom ur hans trans med instrumentet, genast såg han upp på mig.

”yeah, sure” svarade han och la ner gitarren i sanden, jag gick i förväg en bit bort på stranden för att jag skulle kunna prata med honom ostört. ”what is it?” frågade han när jag stannat och vände mig mot honom.

”I need to tell you something” mumlade jag och såg upp i hans ögon, han nickade uppmuntrande.

”youwon” sa jag sedan snabbt. ”what?” frågade han.

”you won” upprepade jag tydligt och han stirrade chockat på mig. ”actually I lost a couple days ago but I didn’t have the guts to tell you, but now I have” 

hur tror ni Justin reagerar? vad tycks? kommentera, dem betyder allt för mig. ♥

”do you know if Chloé has any feelings for Ryan?” frågade Justin.

”yeah, you should have seen her when we met him and the guys. She got all red and shy” svarade jag och Justin sken upp i ett stort leende.

 ”why?” frågade jag förvirrat åt hans glada leende.

”well, in fact Ryan happens to like her to. A lot it seems” svarade Justin och ett gillande leende spred sig på mina läppar. ”really!?” utbrast jag och Justin nickade.

Under middagen, samma kväll, hade McClain kallat ut mig för att ge mig en ursäkt och beklaga sorgen, jag hade tagit emot den och imponerats över att han över huvud taget hade gett mig en.

Då vi båda inte var speciellt förtjusta i den andra, men jag var ändå tacksam. Justin blev också nöjd när han frågat vad han velat och fortsatt äta sin mat. Längtande stod jag och såg ut över sjön som befann sig ungefär 50 meter från planen och ville inget annat än att springa dit för att slänga mig i det svala vattnet.  

”Olivia, can you hear me?” ropade Fredrik och fick mig tillbaka till verkligenheten, som just nu var en mördande träningspass då solen stekte oss levande. ”yeah, coach. Sorry” sa jag fort.

”it’s okay” svarade han och drog handen över sin svettiga panna, även han som i stort sett bara stått still dröp av svett. Fredrik började ge oss instruktioner igen men jag stönade högt.

”sorry, but I just can’t take this anymore” utbrast jag innan jag drog av mig t-shirten som satt klistrad mot min svettiga hud och visade min svarta sport bh.

Jag kastade den av plan innan jag vände blicken mot Fredrik igen som såg förvånat på mig.

”so I’m listening” sa jag men han stod stum, det gick några sekunder sedan hade alla tjejer slitit av sina tröjor och kastat den i en hög på min.

”well…” började Fredrik, nu en aning obekväm skulle jag tro då han inte var speciellt gammal utan i 25 års ålder och vi alla snart 18. Han lät blicken svepa över oss där vi alla stod i sport bh:ar i olika färger.

”okay, guys. Go hit the shower, you stink!” ropade McClain och jag andades lättat ut, det var en ovanligt varm dag och det hettade illa på planen. Det kändes som om jag simmade i svett.

”finally” andades Ryan ut som stannat någon meter från mig, det rann längst hans ansikte och hans träningströja var mörkröd istället för den vanliga röda färgen den haft innan passet.

Jag måste ha sätt likadan ut i stort sett, vi alla måste. I samlad trupp gick vi på vägen tillbaka mot lägret, småpratet upphörde när vi närmade oss planen som låg närmast lägret och som tjejerna för tillfället hade träning på. Tjejerna stod i en grupp och mittemot stod Fredrik, Olivias uppmärksamhet tillkallades och de utbytte några ord innan hon plötsligt tog av sig sin t-shirt för att slänga den på sidan av planen. Mina ögon fick dubbel storlek och jag min haka föll, don’t do this to me!

Några sekunder senare hade resten av laget också tagit av sig tröjorna och kvar stod en förvånad och stum Fredrik, I feel ya brother, tänkte jag.

”oh, sweet” sa någon utav grabbarna bakom mig. ”why haven’t we had girls in the camp before!?” utbrast någon annan och jag skrattade inombords då min utsida fortfarande var fryst i sin chockade ställningen.

”she’s making me crazy” mumlade Ryan bredvid mig och detta fick mig rycka till, jag vände mig halvt mot honom och såg att hans blick var fäst på Chloé som sprang nere på planen.

”DAMN!” sa någon högt då de sprang i samlade grupp, brösten hoppade i takt med deras steg och vi alla stirrade hypnotiserat. ”okay, water war. Who is with me?” frågade någon och alla sträckte genast upp händerna i luften. ”on three!”

”one… two…” jag log busigt och riktade in mig på Olivia som jag såg springande i utkanten av gruppen tillsammans med Chloé. ”THREE!” vi alla sprang nerför den korta backen innan vi sprang mot planen, jag öppnade korken på min vattenflaska och när jag kom tillräckligt nära tryckte jag hårt så det sprutade på Olivia som chockat drog armarna för kroppen. De hade knappt hunnit reagera för än vi varit framme hos dem och vattnet sprutade på dem, jag slutade spruta och Olivia såg chockat upp på mig. Vattnet droppade från hennes haka och hår och rann längst hennes hals och ner mellan den smala glipan mellan hennes bröst. Jag bet mig i läppen och fick behärska mig för att inte slänga mig över henne.

”have I told you this before, Bieber? You. Are. So. Dead?” jag flinade.

”you might have mentioned it” svarade jag, vattnet sprutade runt oss och höga tjej tjut ljöd genom luften. Ur ögonvrån såg jag hur Chloé hade fått ner Ryan på marken och hon satte gränsle över hans mage och han log nöjt. ”well, now I mean it” sa hon och jag hann ge henne en blick innan hon slängde sig mot mig, jag hann precis dansa undan och sprang mot sjön. Jag sprang ut på bryggan och ställde mig längst ut på kanten, Olivia gick med långsamma steg mot mig. Bakom henne kom fler och fler springandes mot sjön för att kunna kasta i den man brottades mot eller svalka sig.

”want to take a swim?” hon hade nu kommit fram till mig och viskade i mitt öra som skickade gåshud längst min hals. ”care to join me” och innan hon hann reagera hade jag tagit ett fast tag om hennes arm innan jag hoppade i vattnet. Jag simmade snabbt upp till vattenytan och hämtade andan.

”Bieber!” jag skrattade åt Olivias anklagande tonfall.

Vi kom in på grundare vatten så vi kunde stå på botten, en våg sköljde över mig innan jag hörde Olivias bedårande fnitter. Jag skvätte genast tillbaka och vattenkriget var i full gång igen, jag lyckades få tag på hennes handleder och drog henne intill mig. Vattendroppar rann längst hennes ansikte och hon hade fått fåtal ögonfransar då de bildat klungor, so beautiful.

Utom kontroll kysste jag hennes läppar, hon var stel i mitt grepp innan hon försiktigt kysste tillbaka.

"so beautiful"

Känslan var så mycket starkare och bättre än de föregående gångerna, hennes läppar var perfekt fylliga och mjuka. Hon slet sig ur mitt grep och log snett, innan hon började ta sig upp ur vattnet och in på land. Frustrerat drog jag händerna genom håret och följde efter henne.

*

Kyssen brände fortfarande hett på mina läppar och jag förundrades av känslorna som härjade likt vildhästar genom min kropp och gjorde mig galen, galen efter mer.

Var jag på väg att förlora? Jag kastade en blick bak mot stranden där flera fortfarande kastade vatten på varandra, Justin syntes inte till. Har jag haft rätt om honom?

"have I been right about him?"

Eller hade han känslor för mig också? Dagarna liggandes sjuk och samtalen med honom fick mig att inse att han var så mycket mer än en popstjärna med stort ego. Han hade precis som alla andra gått genom svårigheter och hans kändisskap var inte perfekt, även om det såg så ut utifrån.

En ensam tår rann längst min kind men jag torkade fort bort den, jag antar att denna lek slutar nu… 

ojoj! hur kommer detta lösa sig nu då!? ;) vad tror ni?

vad tycks!? kommentera! tack för de fina kommentarerna på förra kapitlet. ♥

kramisar Linn. 

”good luck” hörde jag Chaz säga innan jag sprang ifatt Olivia som nästan hade kommit fram till sin stuga.

”Olivia, hold up! What has happened?” frågade jag och grep tag om hennes handled, men hon vägrade se på mig eller svara utan drog upp dörren och puffade löst in mig. Hon smällde igen dörren efter sig innan hon begravde sitt ansikte i mitt bröst, fort la jag armarna runt henne och lutade mitt huvud mot hennes hjässa.

”what happened?” upprepade jag när hennes snyftningar lugnat ner sig. ”what happened?”

”welcome back” Chloé slöt upp bredvid mig och jag log generat.

”thank you” svarade jag och hon skrattade sitt klingande skratt. ”so what have I missed?” frågade jag.

”not much, really” svarade hon och ryckte på axlarna. ”yeah, yeah”

Till mötes på vägen kom Ryan tillsammans med några grabbar från laget, genast stelnade Chloé till och en rodnad spred sig på hennes kinder.

”hey Chloé, Olivia” sa Ryan glatt men gav mig inte så mycket som en blick.

”hey Ryan” svarade Chloé plötsligt väldigt blyg, jag såg frågande på henne. Sen när är Chloé blyg?

När mellanrummet mellan oss blivit stort igen andades hon ut och jag stannade för att lägga armarna i kors och se på henne med höjt ögonbryn.

”what was that all about?” frågade jag och hon bet sig nervöst i läppen.

”ehm… that was Ryan, Da-” började hon fort men jag avbröt henne lika snabbt.

”I know who they are and that was not what I asked. I want to know what just happened?” frågade jag och la tyngd på det sista ordet. Hennes kinder steg till en högröd ton och hon såg ut att vilja sjunka genom jorden.

”okay! I give up, I like Ryan but I don’t know what to do. I just get really nervous when he’s around and it ends with me basically running away” orden sprutade ur hennes mun.

”wait, you like Ryan?” frågade jag och hon nickade nervöst, redo för min bedömning.

”that’s wonderful, he’s a really good guy!” utbrast jag och drog in henne i en kram.

”you think so?” frågade hon lyckligt och jag nickade allvarligt.

”of course!” svarade jag och hon sken likt solen, glatt kvittrande närmade vi oss fotbollsplanen där vi skulle bli tränade av McClain, något jag var mindre glad över.

”GIRLS! WE DON’T HAVE ALL DAY!” röt han åt oss och vi gick genast snabbare mot planen där alla redan var samlade. ”sorry” mumlade jag.

”just because you have been sick doesn’t mean you have other circumstances then the other girls” skällde McClain innan han vände sig mot dem andra.

”did I say I did?” utbrast jag, tålamodet med den här mannen var mycket litet hos mig. ”I said I was sorry” fortsatte jag och jag kände hur Chloé kramade min hand för att signalera att jag skulle lugna ner mig och släppa det istället, men jag valde att ignorera.

”why won’t you just shut up so we can begin our practice, that you and Chloé delayed” fräste han.

”we were here one minute pass the time” försvarade jag oss med.

”well, one minute is two minute too much” sa han. ”do you think your parents would be proud of you? That you came late? You think your dad would give you candy and say good girl? Do you think he would been proud of you? No, they wouldn’t cause it’s unacceptable” mal McClain på och jag kände hur mina ögon tårades när han nämnde min pappa. ”they would be just as unhappy as I am”

”well, I don’t know…” sa jag hårt och kyligt, McClain som precis skulle börja stängde munnen igen.

”… cause he’s dead” sa jag innan jag vände på klacken och lämnade planen.

Jag sprang hela vägen tillbaka till stugorna och huset, jag sökte med blicken över området på jakt efter Justin. Han var den ända som visste hela historien och allt jag behövde var en utav hans mjuka med tröstande kramar, tillslut fann jag honom sittandes på marken tillsammans med Chaz och Nolan. Han såg bekymrad ut och för ett ögonblick undrade jag varför innan jag snabbt gick mot dem, Chaz sa något som fick Justin att titta upp. Hans gyllenbruna ögon borrade in sig i mina och jag kände hur jag var på bristningsgränsen till tårar. ”can I talk to you?” frågade jag och en tår rann längst min kind som jag fort fångade upp med baksidan av handen. ”of course” svarade han och reste sig från marken, snabbt vände jag och gick bort mot min stuga.

”Olivia, hold up! What has happened?” jag hörde hur han närmade sig och snart slöt sig en hand runt min handled, jag höll starkt emot för att jag ville nå stugan innan jag föll ihop. Jag fick upp dörren och även Justin innan jag drog igen dörren och tryckte mitt ansikte mot hans bröst.

Jag grät mot hans t-shirt och blötte ner den med mina tårar, jag kände hur hans starka armar slöt sig runt min kropp och snart lades hans huvud ovanpå mitt.

”what happened?” frågade han och oro dröp om orden. ”what happened?” upprepade han när jag inte svarade och skakade om mig. Snart lyftes jag från golvet och Justin bar upp mig fram till min säng där han först la ner mig för att sedan läggas sig bredvid mig.

"what happened?"

”Olivia, you have to tell me what happened” sa han och strök mig över kinden samtidigt som hans blick var fastlåsta vid mina ögon. Jag drog ett snyftande andetag.

”me and Chloé came one minute, one minute, late for soccer practice with McClain and he immediately started to hiss and complain on us. And of course, I can’t keep my mouth shut and he got angry and…” berättade jag men tystnade och fick ut ett kvidande när det tog emot.

”what, Olivia? What happened then?” frågade Justin med desperat ton.

”he started talking what my dad would think and if he would have been proud” fick jag fram och jag kände hur Justin stelnade till innan hans armar slöt sig runt mig och kramade mig hårt.

”I’m 100 % positive that he’s really proud over you” mumlade Justin efter en stunds tystnad, de småorden betydde världen men fick mig också sorgsen. ”thank you” viskade jag.

*

”OLIVIA!?” jag vaknade med ett ryck av ropet och såg mig förvirrat omkring, dörren till stugan var stängd och bredvid mig i sängen låg Justin och sov tyst. Ropet efter mig kom utifrån och jag suckade klagande då det betydde att jag skulle behöva kliva över Justin och vara försiktig för att inte väcka honom. Jag stod på alla fyra över honom då han vaknade och han såg förvånat på mig.

”well, hello” sa han och jag skrattade.

”I was actually just getting out of bed and I was trying not to wake you” förklarade jag och han flinade. ”yeah, right” svarade han och flinade.

”I was!” protesterade jag och försökte spela allvarligt med log sedan snett och klev ut på golvet.

Jag gick fort fram till dörren och öppnade den, utanför stod Chloé och satte händerna vid munnen för att ropa ännu en gång. Hon hoppade till och stirrade på mig innan hon slängde sig om min hals.

”oh, I’m so sorry. McClain is a douche” sa hon och kramade mig för ett ögonblick hårdare innan hon släppte taget och såg på mig. ”are you okay?” frågade hon och såg forskande på mig.

”I’m fine, I had Justin” mumlade jag tillbaka och Justin slöt upp bakom mig.

”hi” hälsade han och Chloé skrattade kort innan hon lät blicken vandra mellan oss två.

”okay, then I will leave you two. Need to shower anyway” sa Chloé fort innan hon lämnade den lilla verandan för att ta sig upp mot huset.

"okay, then I will leave you two. Need to shower anyway"

”do you know if Chloé likes Ryan?” uttalade sig Justin efter en stund, på tal om ingenting.

”what?” frågade jag och vände mig om för att titta på honom.

”do you know if Chloé has any feelings for Ryan?” frågade Justin.

”yeah, you should have seen her when we met him and the guys. She got all red and shy” svarade jag och Justin sken upp i ett stort leende.

 ”why?” frågade jag förvirrat åt hans glada leende.

”well, in fact Ryan happens to like her to. A lot it seems” svarade Justin och ett gillande leende spred sig på mina läppar. ”really!?” utbrast jag och Justin nickade.

såååååååååååå.. nu fick ni reda på vad som gjorde henne så upprörd! 

McClain = jävla asshole.. fast samtidigt så visste han inte. 

o dem två blir bara gulligare o gulligare, right!? har kapitel 17

nästan klart så om ni bombarderar med kommentarer kommer det 

fortare! ;) VAD TYCKS!? KOMMENTERA! kramisar, love to you! ♥

Jag kom upp till gräsmattan och mötte där Chaz och Ryan. ”hey, boys. What’s up?” frågade jag.

Ryan sken upp i ett ovanligt stort leende och Chaz nickade med ett leende som hälsning.

”hey, Chloé. We thought we would pay Justin a visit” svarade Ryan. ”just finished practice?”

”yes” svarade jag glatt. ”so that’s why I stink” Ryan skrattade.

”it’s okay” svarade han och jag log, vi kom fram till deras stuga och Chaz öppnade dörren.

”aw, look at them” sa Chaz och jag gick nyfiket in, jag log roat när jag såg att dem nu låg i samma säng och Justins arm kramade om Olivias midja.

”they are really cute together” sa jag. 

"where are the cups!?" utbrast jag när jag letat genom nästan alla skåp i jakt efter tekoppar. Av någon underlig anledning var inte mat tanterna inte i köket och vi fick hjälpa oss själva. 
"found it!" Justin ställde sig glatt upp med vattenkokaren i högsta hugg. 
"argh! I can't find them" stönade jag när jag tittat i det sista skåpet och lutade mig sedan mot bänken och funderade på vad som skulle kunna användas istället. Det slutade med att vi fick använda oss av en skål och lägga två tepåsar i den och vänta. ”well, this is new” sa Justin och tog upp tepåsarna ur skålen, jag skrattade och tog fram socker och mjölk.

”yeah, but fun” svarade jag och han log roat, vi tog fram varsin sked och jag rörde försiktigt runt så mjölken och socker skulle blandas. Jag sörplade sedan i mig en sked och brast ut i skratt.

"burst out in laugh"

”gosh, we are stupid” fick jag fram och lutade mig med armarna på bordet som skålen stod på.

Skrattande fick vi oss teet och satte in skålen i diskmaskinen tillsammans med skedarna.

”oh my god! There they are!” utbrast jag när vi kom in i matsalen och jag såg ett dussin tekoppar stå uppradade på hyllan tillsammans med andra glas. Justin brast ut i skratt och hostade sedan, dock renare än tidigare. Vi båda var på förbättringsvägen då vi legat till sängs i nästan två dygn.

”what have you two been up to?” hastigt snurrade vi runt för att se Chloé, Chaz, Ryan och till min förvåning Emma stående i dörröppningen intill huset. Rodnad spred sig på våra kinder innan vi fnittrade, jag drog den stora t-shirten jag bar ännu längre ner över låren och flinade.

”we just drank some tea… ” sa jag och skrattade sedan med Justin som inte kunde hålla sig. ”… out of a bowl” avslutade jag när jag lyckades samla mig för att sedan på nytt skratta.

”just got to bed will you, you two act like you’re drunk or something” sa Ryan och vi skrattade.

”who says we’re not?” frågade Justin innan vi skyndades och iväg och hörde hur dem skrattade bakom oss.

Olivias andetag blev tyngre och djupare och jag förstod att hon att somnat, jag skulle kunna somna lika fort men något höll mig vaken. Jag vred på huvudet och såg på Olivia, sjukdomen hade gett henne mörka ringar under ögonen och hennes hud hade blivit blekare.

Men hon var fortfarande lika strålande vacker.

Under dem senaste dagarna hade jag fått reda på i stort sett allt om henne, hennes liv och familj, både det goda och det onda. Vilket förde mig till insikten att jag höll på att förlora spelet mer och mer. Jag höll på att falla för henne, för hennes ögon, de ljusblåa haven som glittrade i solen, hennes busiga sida som alltid höll en på fötterna och fick en att gång på gång skratta, hennes ironi, hennes skratt, hennes leende, hennes… allt. Allt hos henne var perfektion i mina ögon och jag höll på att falla hårt för henne. Det värsta var dock inte att jag skulle förlora, fastän min tävlingsinriktade sida skrek åt mig att sluta med detta nonsens, att stanna stark, utan det var faktumet att jag inte hade någon som helst aning om jag skulle få mina känslor besvarade. Antingen var hon en väldigt bra skådespelerska som kunde gömma minsta spår till kärlek eller så var den bistra sanningen att det inte fanns någon kärlek att hitta. Att hon fortfarande såg mig som den uppblåsta popstjärnan som bytte tjej lika ofta som man byter underkläder. Jag stönade och vände upp blicken mot taket.

What to do?

*

Dagarna för liggande i sängen, enbart slappa och småprata med Olivia var över då coach McClain ansåg att vi var friska nog. Jag ville protestera men visste mycket väl att vi var helt återställa och kunde träna igen, dock om man bortsåg från hostan som fortfarande härjade i min bröstkorg.

 ”and he’s back from the dead!” utbrast Chaz då jag satte mig bredvid dem i gräset och skrattade.

”I wasn’t dead, Chaz” svarade jag.

”well, you didn’t see yourself the first morning and it wasn’t pretty, you could most likely have been dead. Or dying maybe” påpekade han.

”yeah, yeah. Whatever” svarade jag och himlade med ögonen. ”where’s Ryan by the way?”

”somewhere with Chloé, I guess” svarade Nolan och Chaz skrattade innan de gav varandra en high five.

”what? What have I missed?” utbrast jag när deras intern skämt gjorde mig förvirrad.

”we think Ryan has started to fancy Chloé, a lot” svarade Chaz och flinade.

”okay, but what about her then? Is the feeling mutual?” frågade jag glad för Ryans skull.

”we are not totally sure, but a little maybe” svarade Nolan och såg tvekande ut.

”maybe I can ask Olivia about it, she might know something” detta verkade fångade bådas uppmärksamhet.

”speaking of Olivia, how is it going?” frågade Chaz.

”good, I guess” svarade jag och blev genast nedstämd.

”are you winning, bro?” frågade Nolan roat.

”rather the opposite, I think I’m losing” jag såg ner på mina händer och jag hörde hur killarna tystnade, jag såg upp på dem och dem tittade beklagande tillbaka.

"... I think I'm losing"

”sorry, bro” sa Chaz och la handen på min axel.

”yeah, I guess I need to talk to her about that” mumlade jag.

”well, if you want to get it over with. Here is your chance cause she's on here way over here” sa Chaz snabbt och jag såg fort upp för att se Olivia komma gående med upprörda steg.

Hon stannade framför oss och hon såg ner på mig, först nu såg jag att hennes ögon var tårfyllda.

”can I talk to you?” frågade hon, en tår smet från hennes ena öga som hon fort torkade bort med baksidan av handen.

”of course” svarade jag, ställde mig upp och borstade bort smuts från mina byxor. ”see you guys later” sa jag över axlen till Chaz och Nolan som nickade till svar.

”good luck” hörde jag Chaz säga innan jag sprang ifatt Olivia som nästan hade kommit fram till sin stuga.

”Olivia, hold up! What has happened?” frågade jag och grep tag om hennes handled, men hon vägrade se på mig eller svara utan drog upp dörren och puffade löst in mig. Hon smällde igen dörren efter sig innan hon begravde sitt ansikte i mitt bröst, fort la jag armarna runt henne och lutade mitt huvud mot hennes hjässa.

”what happened?” upprepade jag när hennes snyftningar lugnat ner sig. ”what happened?”

 part 1 ute, part 2 kommer ut senare. :D

vad tror ni hände med Olivia? vad fick henne att gråta? 

VAD TYCKS!! KOMMENTERA. ♥ 

Jag kände hur personen gick framåt då jag lät gungade fram och tillbaka tills jag kom in i värmen igen.

”her too?” hörde jag någon fråga och jag kände igen Ryans röst. ”yes”

Min kropp mötte lena lakan, en mjuk madrass och jag log tacksamt.

 ”tack så mycket” mumlade jag.

”what did she say?” hörde jag någon fråga och jag förstod att jag måste ha pratat på svenska.

”thank… you” mumlade jag innan jag sjönk in i drömmarnas land igen.  

Vitt. Vitt tak. Vita träplankor. Vita träplankor man skymtade de mörka kvistarna genom. Aldrig hade jag märkt att stugornas tak prydes av vita träplankor med mörka kvistar. 
Vad konstigt, tänkte jag. Passar verkligen inte in med resten av inredningen. Wow... Vart leder mina tankar mig?
"how are you feeling?" jag vred försiktigt på huvudet och mötte Justins bruna ögon där han låg i sin säng någon meter från mig. 
"okay, I guess" svarade jag minst lika hest som han innan jag tog ett rosslande andetag som fastnade och fick mig att hosta ljudligt. 
"yeah, I can hear that" svarade han så högt hans röst tillät. "mama Jan would kill me now if she was here" mumlade han sedan innan ett rosslande skratt lämnade hans strupe. 
"what? Who is mama Jan?" frågade jag förvirrat och la mig på sidan så jag slapp vrida på huvudet. 
"she's my vocal coach" svarade han och jag fattade genast vad han menade. Hans röst var hans redskap, utan den hade han aldrig varit där han är idag och att slita ut den borde vara det sista han gör, särskilt när han var sjuk. "have you ever lost your voice before?" frågade jag försiktigt. 
"yes, one time. I couldn't talk for a week or so but luckily I got better for my first Madison Square Garden performance" svarade han och jag kände hur mina ögon vidgades. Madison Square Garden, wow!? Nu när jag tänkte på det kommer jag ihåg Cornelia, hon hade varit helt förtvivlad och skrikit hej vilt om att Justin aldrig skulle kunna tala igen. Jag hade som vanligt himlat med ögonen och skrattat med Melinda åt vår väns galenskaper. 
"don't you think it's a little funny that we are supossed to play each other when we don't even know anything about each other?" frågade Justin innan han la sig på sidan och log mot mig. 
"I guess" svarade jag. 
"so tell me about you" sa han sedan och nyfikenhet tog över hans ögon, jag skrattade lågt innan jag tog ett djupt andetag, så djupt mina slem fyllda lungor tillät. 
"you know my na-" började jag men Justin avbröt fort. 
"actually I don't know your middle name" sa han och log retfullt. 
"it's Alma" svarade jag och han gav mig ett gulligt leende. "Alma" hörde jag han mumla och jag skakade roat på huvudet. 
"anyway so my fully name is Olivia Alma Frid and I'm turning 18 in november. I got a twin brother and his name is Victor" 
"twin brother?" ekade Justin förvånat och jag skrattade. 
"yes, well we are fraternal twins" la jag till och han nickade förstående på huvudet. 
"I moved here with my mom, Kajsa and Victor cause my mom got herself a stupid boyfriend, Stan" fortsatte jag och kände hur mitt dåliga humör steg mig åt huvudet. 
"are your parents divorced?" frågade han och jag svalde när tårarna välde upp i mina ögon vilket gjorde det ännu svårare för mig att andas. Jag skakade på huvudet. 
"no" svarade jag sedan. "he died when I was 11" medlidande sken genast från hans bruna ögon och de blev sorgsna. 
"I'm sorry" sa han och sträckte ut sin hand mot mig, jag tog emot den och han flätade samman våra fingrar. Genom den enkla gesten fann jag mycket tröst, mer tröst än jag funnit hos något annat tidigare vilket förvånade mig. 
"it's okay. He died a brave man and saved a pregnant woman" sa jag och torkade bort tårarna som smitit. 

"what happened?" frågade han försiktigt och kramade min hand. 
"he was going to the bank to take care of some stuff, I don't know what exactly. And some idiot decided to rob the bank and all I know is that he threatens a pregnant lady. When he was just about to shoot her my dad jumped in front and took the bullet for her. He died before the ambulance got there; he died in that woman's arms. My dad was my everything, we did everything together. Soccer were our thing to do, but now it's mine alone to do" tårarna rann likt floder längst mina kinder och det kändes som en sten lyftes från mina axlar då jag aldrig pratat såhär rent ut om min pappas död, inte ens med Victor. 

"... he died in that woman's arms" 

Täcket lyftes bredvid mig och det var först då jag märkt att Justin hade släppt min hand och nu la sig bredvid mig i sängen. Han la armarna om mig och jag omfamnade honom i en hård kram och grät mot hans bröst, tröstande strykningar strök han upp och ner längst min rygg och gav en lugnande effekt över min kropp. Hans kropp var otroligt varm då febern brann inom honom men det var skönt då jag hade kylts ner och nästan kallsvettades. 
"I'm sorry" upprepade han. "I shouldn't have asked"
"no, no. It's okay, I haven't talked about much and it felt good to get it of my chest" snörvlade jag och jag kände hur hans armar spändes runt mig. 
"let's move on" sa jag efter stund när tårarna hade slutat rinna och jag kunde andades någorlunda normalt igen. "I got two best friends home in Sweden, Cornelia and Melinda. They're really beautiful and they're the best friends you can have" berättade jag innan jag skrattade lågt. 
"what?" frågade Justin nyfiket. 
"Cornelia is actually one of your... Beliebers, is that what you call them?" frågade jag en aning förvirrat då jag inte hade sten koll. Justin skrattade. 
"you got it right, Beliebers. And is that so" svarade han. 
"she would die if she knew that I laid in the same bed as you" sa jag och fnissade. "now that I think of it, I haven't told them yet that I even have met you" la jag till och kände mig genast skuldmedveten. 
"what? Haven't you told them about our unconditional love?" retades han och skrattade. 
"if I wasn't sick I would hit you hard now" svarade jag men skrattade. 
"I'm just kidding with you" mumlade han. 
"I know" svarade jag och tystnad fyllde rummet förutom våra rosslande andetag. Jag tog sedan ett andetag innan jag fortsatte. 
"I love to play soccer and skate, have always been that girl that likes to hang out more with boys then girls. But I guess I grow out of it and now it's a mix instead. I'm not afraid to say what I think and stand for it, as you might have noticed?" sa jag och skrattade. 
"yeah, I have noticed" svarade Justin roat och log. 
"ehm... I'm deathly scared of ghost. Don't know why, has just always been" jag ryckte på axlarna men rös av tanken. "what!? what is there to be afraid of?" frågaed Justin och skrattade.

"I don't know" mumlade jag. "but now! What about you, I have told my story. Now it's your turn" utbrast jag. 
"okay, my name is Justin Drew Bieber and I turn 18 in september (Jag vet! Han fyller den 1:a Mars, men vi har gjort det förr så vi kan göra det igen. Flyttar lite på hans födelsedag för att det är nödvändigt. Okej, jag ska sluta. Fortsätt läs...)"
"Drew? That's cute" avbröt jag och Justin flinade. 
"my parents slit up when I was very little so it has mostly been my mom and I. But my grandparents had a big part in my life, they still do of course, cause I always ran home to them if I got sad in school or something" 
"what about your dad?" frågade jag försiktigt då jag inte visste om hans pappa också var i himlen eller inte. 
"we got a strong bond and I try to fly them over as much as I can" svarade han och jag andades ut. 
"them?" frågade jag sedan. 
"yes, I got a little brother and sister, Jazmyn and Jaxon" 
"yeah, I think Cornelia have mention them over the years. She thinks they're really cute" sa jag och Justin skrattade. 
"yeah, they're the best. I really love them" jag log åt hans gulliga ord gentemot sina småsyskon innan jag tystnade för att låta honom fortsätta. Han berättade om när hans livsstil fick en hel vändning och hur tacksam han är för allt som hänt. 
"but isn't hard to always have the spotlight on you?" frågade jag. 
"yeah, sometimes. But I try to find places and take a day off in the week to just relax and be Justin. Not the famous Justin Bieber" svarade han och jag nickade förstående. 
"like now, I often come home to Stratford cause here it's not as hysterical as in LA for example. Here can I visit all my friends and family and take some time off" 
"a soccer camp can't be that relaxing" retades jag och han skrattade. 
"ehm... no, it isn't but it's worth it" svarade han, återigen bredde tystnaden ut sig och jag kände hur mina ögonlock var på väg och stängas. 

Andfått klev jag av planen och svetten rann längst mitt ansikte och nerför min hals, jag grep tag i min vattenflaska och klunkade stora munnar vatten. Träningspasset hade hållit på i två timmar och jag var helt, fullkomligt, slut. Emma kom framspringandes till mig och log stort innan hon böjde sig ner för att plocka upp sin egen vattenflaska. ”tough practice, huh?” frågade hon när hon druckit klart.

Jag hade känt Emma i flera år då vi gått i samma skola och vi båda växt upp i Stratford, men aldrig hade vi pratat eller försökt bli vänner. Därför hade hennes plötsliga påflugenhet och vänlighet förvånat mig, hon var nästan lite för ivrig över att vi skulle bli bästa vänner.

Som om hon aldrig velat annat, men jag log ändå vänligt mot henne. ”yes, are they trying to kill us or what?” frågade jag och hon skrattade, hysteriskt och nästan falskt.

”but I need to go and check on Olivia, see you at dinner” sa jag sedan och gick därifrån.

Jag kom upp till gräsmattan och mötte där Chaz och Ryan. ”hey, boys. What’s up?” frågade jag.

Ryan sken upp i ett ovanligt stort leende och Chaz nickade med ett leende som hälsning.

”hey, Chloé. We thought we would pay Justin a visit” svarade Ryan. ”just finished practice?”

”yes” svarade jag glatt. ”so that’s why I stink” Ryan skrattade.

”it’s okay” svarade han och jag log, vi kom fram till deras stuga och Chaz öppnade dörren.

”aw, look at them” sa Chaz och jag gick nyfiket in, jag log roat när jag såg att dem nu låg i samma säng och Justins arm kramade om Olivias midja.

”they are really cute together” sa jag. 

"they are really cute together"

BONDING TIME! yey! xD hahahah, nej men nu fick de reda på varandras bakgrunder o lite annat.

VAD TYCKS!???? KOMMENTERA!! ♥ love to you guys! 

Jag ställde hungrigt ner min tallrik på bordet och skulle precis sätta gaffeln i min korv när McClain ropade efter både mig och Justin. Jag vände mig om för att titta på honom där han satt vid bordet bredvid, han ryckte på axlarna och vi reste på oss för att lämna matsalen.

McClain stod vid dörrarna som ledde till duschrummen och han såg varken glad eller arg ut, jag kliade mig osäkert på armen samtidigt som vi närmade oss honom.

”yes, coach?” frågade Justin.

”you know, we got really worried for you two today” svarade han och jag bet mig i läppen.

”and because of your carelessness I have a task for you to deal with” 

Jag stönade högt samtidigt som vi rundade hörnet av huset och såg skjulet som det var meningen att jag och Justin skulle måla. ”are they kidding me?” klagade jag.

McClain hade gett oss straffet att måla skjulet för att ha gjort dem oroliga och för att lära oss att vara mer vaksamma nästa gång. Dem andra skulle nu ner och bada i sjön medan vi skulle svettas med målarfärgen. Efter mycket möda och slit fick vi upp den stora, tunga burken med röd färg.

Jag rynkade äcklat näsan över lukten och Justin tog upp en pinne som han sedan rörde om med, jag doppade ena penseln och började stryka färgen över träplankorna.

”well, isn’t this fun?” frågade jag ironiskt och log som om jag njöt och tyckte det var roligt.

Justin skrattade roat och doppade sin pensel i färgen igen.

”let’s just get this over with” suckade han och jag doppade min pensel igen och målade nu under tystnad.

*

”gosh! This is boring” gnällde jag efter att vi hade lyckats måla två sidor av huset.

Återigen skrattade Justin åt mig. ”what are you laugh at?” frågade jag honom och försökte spela allvarlig och irriterad men lyckades inte speciellt väl då jag snart sken upp i ett stort leende och skrattade med honom.

”you” svarade han sedan och böjde sig ner och placerade en kyss på min kind, genast kände jag hur mina kinder hettade och jag vände försiktigt huvudet åt sidan så han inte skulle se.

”are you blushing?” utbrast han roat.

”no” mumlade jag och skakade på huvudet. ”you are!” insisterade han.

”no, I’m not” svarade jag och skrattade innan jag lät penseln måla ett sträck över hans arm.

Han flämtade skämtsamt innan han snabbt gjorde ett sträck på mig fast över min kind.

En stund stod vi och gjorde sträck på varandra tills jag gjorde ett tvärs över hans bröstkorg.

”now it’s war” utbrast han och jag skyndade mig genast därifrån och kom fram till gräsmattan innan en arm slingrade sig runt min midja och ett tjut lämnade mina läppar.

Justin fnissade bakom mig innan hans pensel kom inom synhåll och jag vände genast bort ansiktet för att skydda det mot färgen. Jag vred och vände mig i hans armar och lyckades vrida mig runt så jag lättare kunde ta tag om hans arm och få penseln längre bort från mig.

Men Justin lyckades istället gripa tag om mina handleder och förde dem fort bakom mitt huvud vilket förde honom närmre och plötsligt kände jag hans läppar mot mina.

"now it's war"

Jag besvarade kyssen och kände hur hans grep om mina handleder mjuknade.

”this is exactly what I mean!” genast drog jag bort mitt ansikte från Justins för att vrida på det och se Chloé tillsammans med Chaz, Ryan och Lea stående några meter från oss.

”what are you talking about?” frågade jag förvirrat och Justin släppte mina handleder och plockade upp penseln som han måste ha tappat.

”you… we… never mind” svarade hon sedan och gick mot vår stuga tillsammans med Lea.

Jag såg förvirrat efter henne. ”what´s up with her?” frågade jag Chaz och Ryan som blev kvar.

”girls, you know” svarade de och flinade.

”yeah, I know. I am one, you know” svarade jag och de låtsades bli chockade.

”what!?” jag skrattade och de försvann in i deras stuga.

”ey, babe! Time to paint again!” hörde jag Justin ropa och till min förvåning var han redan uppe vid huset igen, med en suck gick jag mot honom och tillsammans gick vi tillbaka till skjulet.

”I won” sa jag sedan när jag doppat penseln och strök över plankorna.

”what?” frågade Justin och såg på mig.

”the war” jag flinade roat. ”sure you did” svarade han.

*

Skjulet var klart, vi hade tvättat av oss färgen och middagen var äten.

Tillsammans satt vi alla i en ring runt lägerelden som tänts och en del grillade marshmallows, småpratade och skrattade. Spänningen mellan våra två lag hade släppts och det kändes istället som vi var en stor blandning och hörde till samma lag.

"roasted marshmallows"

Jag log och gosade ner mig i Justins famn, jag hade frusit och han hade genast öppnats sina armar så jag hade satt mig mellan hans ben och lutade mig mot hans bröst. Det var en mysig känsla att ha hans armar runt mig och känna värmen från hans kropp. Mobilen i min ficka vibrerade och fick hela min skinka att skaka, jag skrattade smått innan jag lirkade upp den och såg att det stod ”Victor” på skärmen.

Glatt svarade jag och tryckte luren mot mitt öra. ”hej!” nästan skrek jag in i telefonen.

”hej” skrattade Victor som svar. ”hur är det?” frågade han.

”allt är bra” svarade jag. ”jaha, så vad har ni gjort? Bara tränat eller?” frågade han.

”nej, vi har joggat också och jag och Justin behövde måla ett skjul” svarade jag.

”va? Varför?” skrattade han och jag drog hela historien om ler kriget och hur vi tappade bort gruppen.

”wow, ni har varit på ett riktigt äventyr” retades han och jag skrattade, jag saknade min bror och det kändes mer nu än någonsin.

”men hur har det varit hemma då? Hur mår mamma?” frågade jag.

”det är bra, mamma mår toppen. Hon har det bra och verkar faktiskt jätte lyckligt, jag har inte sett henne le såhär sedan… ” berättade han men tystnade.

”jag ska väl vara glad över att hon är lycklig men det känns fortfarande som ett svek” sa jag efter en stunds tystnad.  ”jag vet att du känner så” mumlade Victor tillbaka.

”hälsa dem andra och säg till Justin att om han krossar ditt hjärta så knäcker jag hans nacke” jag skrattade åt min brors plötsliga hot.

”det ska jag! hälsa till mamma, vi ses och hörs” jag klickade på ”avsluta” och såg sedan upp från mobilskärmen och såg först nu att alla satt och tittade på mig.

”what?” frågade jag när ingen yttrade sig.

”we were just listening to your language” svarade Justin och skrattade kort.

”oh” svarade jag. ”well, how did it sound then?” frågade jag.

”you talk really fast” sa Daniel som satt mittemot mig i ringen, jag log roat.

”I can talk faster, that was actually pretty slow” svarade jag och hans ögon blev omöjligt ännu större.

”oh, show us” utropade någon entusiastiskt och jag skrattade innan jag körde igång med att snacka som man ofta gör med sina kompisar och man är uppspelt över något.

Då brukar samtalen ofta gå i 180 och vuxna blir irriterade över då de inte hör vad vi säger.

Jag sa mitt sista ord och ringen var knäpptyst. ”gosh, it sounds so funny” skrattade Chloé och jag log roat mot henne.

”it kind of sounds like you’re singing sometimes” sa Justin i mitt öra och jag vred försiktigt på huvudet för att le mot honom.

”does it?” frågade jag nyfiket då detta var nytt. Mycket hade jag hört om vad folk tyckt att vårt språk låter som men aldrig detta.  ”yeah” svarade han med ett leende och jag såg in i hans ögon då flammorna från elden reflekterade sig i hans, faktiskt, vackra ögon.

”they are so cute” hörde jag någon mumla och jag slet blicken från hans ögon för att se Chloé stirra på oss, precis som alla andra också gjorde vilket fick rodnaden att sprida sig på mina kinder. Jag kände Justins hand under filten och snart flätade han samman sina fingrar med mina och jag log lite i smyg medan jag såg in i elden framför oss. 

mycket krig i denna novell alltså! ;) heheheh. 

ledsen till dig Amanda, du sa att du inte förstod så mycket men du kanske 

skulle kunna översätta en del ord till svenska så kanske helheten blir klarare. :)

jaha, tror ni Olivia omedvetet börjar falla för Justin? eller är det bara

tillfälligt?? KOMMENTERA, vad tror ni!? :DDD

tack för de fina kommentarerna jag har fått, love to you! ♥

”well, yours doesn’t look so good either” sa han sedan och jag la min hand över min kind och kände ny och skör hy pryde en cirkel på min kind. Jag kved till när jag råkade rispa med min nagel över huden, fort gick jag bort mot badrummet för att hämta blöt papper för att lägga över det.

Justin kom gåendes efter mig och jag gav honom ett också som han försiktigt tryckte mot sin kind och andades ut när kylan spred sig över den varma huden.

”that feels good” instämde jag och tillsammans gick vi in i matsalen med en varsitt blöt papper tryckte mot kinden. 

”breakfast is over! Now, go and put on your jogging suits!” McClain kom in i matsalen och bröt de låga konversationerna med sitt höga utrop, jag stönade klagande när jag förstod att det inte skulle bli en kort jogging runda. Jag hade bra kondition och klagade annars inte på att gå ut och springa då jag tycker det är uppfriskande och man kan rena hjärnan på problem. Men nu när min kind värkte och samtidigt gav mig huvudvärk var joggning det sista jag ville göra, tillsammans med Chloé, Joanna och Les gick vi till vår stuga. Jag tog av mig de mjuka och varma kläderna och satte istället på mig mina svarta joggingbyxor tillsammans med en vit short bh och ett grönt linne. Jag tog upp en tunn munkjacka ur min resväska innan jag satte mig på en stol för att knyta på mig mina rosa springskor.

"jogging suits"

Väl klar gick jag fram till den lilla spegeln som stod på skrivbordet och satte upp mitt hår i en hästsvans.

”are you guys ready?” frågade jag och vände mig mot dem andra.

”yes” svarade Chloé och knöt sin sista sko, Joanna drog ner sitt linne över magen och var där med också klar. Lea satte upp sitt långa, svarta hår i en hästsvans och log sedan mot oss, tillsammans gick vi ut ur stugan och såg att en liten klunga hade bildats ute på gräsmattan, när vi kom fram såg jag att dörren till Justins stuga öppnades och de gick nerför den lilla trappan innan de anslöt sig till gruppen.

”EVERYBODY HERE!?” ropade McClain högt och jag vände genast uppmärksamheten mot honom och såg att Fredrik stod bredvid honom med armarna i kors över bröstet.

”okay, let’s go!” ropade han sedan efter en stund. Gruppen började röra sig mot skogskanten där ett snår ledde in i skogen som sedan tog oss till en bredare väg. När vi väl kom till den vägen spred sig gruppen på längden och alla började jogga, jag sprang jämsides med Chloé då hon också var en sådan som inte gillade att prata medan de sprang, som de flesta tjejerna annars gillade att göra.

Vi hade sprungit i säkert 45 minuter och alla hade fått upp flåset och svetten rann, jag såg för ett ögonblick ner på min skor och såg inte att Justin hade stannat och stod framåtböjd. Vilket resulterade i att jag sprang rakt in i honom, förvånat tog jag ett steg bakåt och såg på honom.

”what´s the matter?” frågade jag, en aning oroat då jag såg att hans ansikte var fördrivet av smärta.

”I got sweat in my sore” svarade han och sträckte på sig, då såg jag att han hade handen tryckt över sin skadade kind. Under frukosten hade han råkat riva sig över huden och jag kunde knappt föreställa mig smärtan som han gick genom nu, plötslig smärta och annat kan jag stå ut med men när det svider. Usch, jag blir helt galen.

”sorry” sa jag och han vände genast mot mig, hans ansikte mjuknade och han log snett.

”it’s okay” svarade han och jag log tunt tillbaka. ”aja, should we continue so we don’t…” började han med tystnade sakta, frågande följde jag hans blick och stelnade till. Vägen var tom…

”where did they go?” utbrast jag då dem varit där för bara några sekunder sedan.

”don’t know” svarade Justin frånvarande.

”but shouldn’t you know this tracks?” frågade jag honom.

”it was many years since I was at this camp, you know. And secondly, we have never run this trail before. We were too young to run this far” svarade han och jag såg mig förskräckt omkring, vi var ute i mitten av ingenstans.

”great, just great” sa jag och slog ut med armarna.

*

I cirklar, det var i alla fall så det kändes. Som att vi hade gått runt i cirklar då vi ännu en gång kom ut på samma ställe som två andra gånger, jag stönade högt och drog handen genom håret.

”come on, let’s try here” sa Justin och pekade på en annan ingång.

Jag följde lydigt efter honom och vi gick under tystnad innan han plötsligt stannade vilket resulterade i att jag för andra gången idag kolliderade med hans kropp.

”whata?” frågade jag och tog ett steg tillbaka. ”what´s wrong?” frågade jag sedan och kikade fram bakom hans axel och såg den största gyttjepölen jag någonsin sett.

”argh, how are we supossed to get around this?” frågade Justin irriterat.

”I don’t know” svarade jag minst lika irriterat, Justin muttrade något ohörbart och jag rynkade på pannan. ”what was that?” frågade jag.

”I was just pointing out that if it wasn’t for you, this” sa han och pekade sedan runt omkring sig.

”would have never happened” jag stirrade chockat på honom.

”I wouldn’t have this fucking sore on my cheek, that was the cause to why I stopped running and lost track of the others” fortsatte han sedan och utan att säga mer vände han om för att gå in i skogen för att ta sig runt lerpölen.

”if you weren’t such a DOUCHE, this would never have happened!” röt jag tillbaka och han vände sig genast om igen. ”excuse me?” frågade han.

”oh, you heard me! I called you a douche and you know very well what I think about you”

Han stönade frustrerat. ”oh my god, you are such a pain in the butt!”

Jag flämtade förolämpat och såg ner på leran under mig, sedan med ett snett, falskt leende böjde jag mig ner och innan Justin hann reagera hade jag kastat det mot honom. Det träffade honom vid bröstet och en bit upp på halsen, han stod chockad och såg ner på sitt bröst.

Jag försökte torka bort leran från mina händer medan jag såg på honom.

”you were saying?” frågade jag.

”no! N-” började jag sedan protestera när Justin snabbt varit framme vid leran igen och tagit upp en egen kasa med tjock lera och kastat det mot mig. Det träffade mig på axeln och skvätta upp i mitt ansikte, jag såg chockat på honom.

”GOSH, YOU ARE SUCH A PRICK!” röt jag och ler krig bröt ut medan oss två, jag slängde mig på honom och vi föll i en hög ner i leran så det skvätte högt runt omkring oss.

"you were saying?"

Leran kastades och skvättes, det tog inte långt tid för vi båda var dränkta från topp till tå. Jag kunde till och med känna gruskorn i min sport topp och håret som lossnat från tofsen hängde i leriga strippor runt mitt ansikte. Jag spottade och fräste när jag lyckats få lite i munnen också, jag kastade en sista gång mot Justin innan jag trött satte mig ner. När jag redan var hel täckt av lera såg jag ingen anledning att inte kunna sitta i leran, Justin gjorde likadant och det droppade om hans shorts och hans hår stod på sned, även det fyllt av lera och grus. Min kind smärtade och dunkade.

”we better get back” mumlade han efter en stunds tystnad och jag nickade.

Vi reste på oss och leran rann och droppade från våra kläder och hår, vi tog oss ut till vägen igen och följde den tills vi kom till en annan stig som gick in i skogen. Justin såg frågande på mig och jag ryckte på axlarna innan jag tog täten in på slingan, efter fem minuters gående öppnade sig skogen och vi kom ut på baksidan av huset. Jag såg glatt på huset och tillsammans med Justin gick vi runt, på gräsmattan stod alla i en klunga och de pratade högt med varandra.

”THERE THEY ARE!” skrek någon och allt prat dog genast ut.

”where the fuck have you been!?” röt McClain och bröt sig loss från gruppen och kom sedan med raska, arga steg mot oss. Jag såg förvånat och en aning skrämt på honom samtidigt som han närmade sig.

”we got lost” svarade jag lågt.

”careless!” röt han och drog handen genom håret. ”and why are you covered with mud?” frågade han som om att nu var första gången han såg att det inte fanns en ren fläkt på våra kroppar.

”ehm… long story” svarade Justin.

”well, go and clean up then” sa han och viftade med armen, vi nickade innan vi fort gick mot huset.

Vi skiljdes åt, åt ett varsitt duschrum och jag gick fram till handfaten, nu för första gången jag fick se hur hemsk jag såg ut. Mitt hår var rufsigt och leran hade torkat, mitt ansikte var bajsbrunt och jag kände hur huden kliade på mig. Dörren till duschrummet öppnades och in kom Chloé, Joanna och Lea med stora ögon, jag log snett mot dem.

”what happened to you guys?” frågade hon och tog ett steg mot mig.

”well, I don’t know if you noticed that I stopped running suddenly?” frågade jag henne men hon nickade. ”I noticed, but I thought you would catch up again”

”Justin got sweat in his sore and it burned” började jag och flätade samman mina fingrar. ”so I was just going to check if he was okay and when we were going to run again we saw that you all were gone. So we have been walking around in the woods for a long time until we ended up at a mud puddle. That was when we started fighting and I kind of... throw some mud at him and it ended in war” jag ryckte på axlarna och såg på deras förvånade ansiktsuttryck innan de började skratta.

Jag flinade roat och Joanna la händerna över sin mage samtidigt som hon skippade efter andan, Lea låg på marken ihop rullade till en boll och skrattade ner i kaklet, Chloé stod halvt hängde på handfaten medan tårarna rann längst hennes kinder.

”glad I amuse you” sa jag och Chloé var den första som slutade skratta.

”okay, that was a funny story that will be retold for a long time” sa hon och torkade sig om kinderna och under ögonen. ”but now, we need to get you out of this clothes” sa hon och granskade mig från topp till tå. Jag nickade instämmande och drog av mig munkjackan och släppte den till marken, klädesplaggen fram till mina joggingbyxor gick fin, fint och de alla hjälpte mig att dra.

Men byxorna var envisa och sög sig fast i mitt skinn, jag hoppade runt på ena benet medan de försökte dra. Jag sträckte ut handen för att gripa tag i något att hålla emot mig och jag såg inte att det jag grep tag i var handtaget till dörren så när tjejerna ryckte till flög jag med och dörren öppnades. ”oh my god, this is ridiculous!” utbrast jag och satte mig upp då jag hade stupat i golvet tillsammans med tjejerna.

”are you okay?” jag såg genast upp och såg Justin stå i dörröppningen med ett roat leende och armarna i kors över bröstet. Han var ren och hans hår blött, han var iklädd ett par mjukisbyxor och en enkel vit t-shirt.

”no!” klagade jag. ”my pants won’t come off!” han skrattade innan han gick fram till mig, för tillfället orkade jag inte bry mig om att jag satt i endast underkläder. Justin kilade in sina långa fingrar mellan mitt skinn och byxorna och drog sedan till, ett slags smackande hördes och byxorna åkte av.

Jag sken upp i ett stort leende och sparkade av mig byxorna. ”thank you” sa jag och sken glatt mot honom.

”you are welcome” svarade han och såg upp och in i mina ögon, jag tittade tillbaka och fortsatte le.

”I’m gonna let you shower” sa han sedan och reste sig fort och lämnade rummet.

Han stängde dörren efter sig och jag klev upp från det kalla kakelgolvet innan jag slängde in byxorna i en utav duscharna när resten av mina leriga kläder låg. Jag vände mig sedan om mot tjejerna för att tacka dem för deras hjälp och att jag klara mig själv härifrån men såg istället frågande på deras hemlighetsfulla leenden.

”you know, you guys would make a pretty, adorable couple” sa Chloé, Joanna och Lea fnissade innan dem gick förbi mig och ut ur duschrummet. Jag skulle precis protestera när hon höjde handen.

”I’m just saying! Now, shower” sa hon sedan innan hon log mot mig och även hon lämnade rummet, jag blev stående ensam kvar och tänkte över det hon sagt. Jag log för mig själv innan jag gick fram till ena duschen och drog för draperiet och satte på vattnet.

*

Efter en halvtimme hade jag fått ur all lera ur håret och luktade nu hallon från min tvål och fräscht, ett par mjukisbyxor och ett linne låg på handfatet tillsammans med ett par underkläder. Jag log tacksamt över Chloé hjälpsamhet och klädde fort på mig, jag drog upp mina mjukisar så de slutade vid knäna så att jag sedan kunde skölja mina joggingkläder rena.

Jag tog sedan mina kläder och gick ut med dem för att hänga upp dem på tvättlinan så de kunde torka under natten. ”clean and fresh, I see” jag vände på huvudet och såg Justin stå lutad mot trädet som linans ena ände var fäst i, jag log snett.

”yes” svarade jag och tog tag i mitt linne och hängde den bredvid mina byxor.

”why can’t they get together already?” frågade jag till allmänheten som nu var Chaz, Ryan, Joanna, Ashley och Nolan. ”I mean come on, just look at them” fortsatte jag och pekade med armen mot dem, Olivia hängde upp sina kläder på tvättlinan samtidigt som hon pratade med Justin som stod lutad mot trädet, dem skrattade och log mot varandra.

”cause they are both extremely stubborn” svarade Ryan och såg bort mot dem.

”but can’t they see that they are perfect for each other?” insisterade jag.

Joanna och Ashley fnissade. ”we can, but they can’t” svarade Joanna.

”gosh, they are stupid” svarade jag men log ändå snett och vände mig om igen.

Jag ställde hungrigt ner min tallrik på bordet och skulle precis sätta gaffeln i min korv när McClain ropade efter både mig och Justin. Jag vände mig om för att titta på honom där han satt vid bordet bredvid, han ryckte på axlarna och vi reste på oss för att lämna matsalen.

McClain stod vid dörrarna som ledde till duschrummen och han såg varken glad eller arg ut, jag kliade mig osäkert på armen samtidigt som vi närmade oss honom.

”yes, coach?” frågade Justin.

”you know, we got really worried for you two today” svarade han och jag bet mig i läppen.

”and because of your carelessness I have a task for you to deal with” 

"yes, coach?"

LEEEEEER KRIG! yey, fun, fun, fun! hahahah xD 

nu fick ni reda på hur de andra tycker oxå, blev dessutom ett långt kapitel

nästan uppåt 3000 ord! :) länge sedan ett kapitel blev så långt. 

vad tycks!? KOMMENTERA!

om jag får många kan jag till och med skriva ett till ikväll. ;)

så det är lite upp till er, men mest till mig! vill oxå tacka för dem jag har fått, 

ni är BÄST! :DDDDD

Dörren in till killarnas duschrum öppnades och ut kom Ryan och Chaz, genast stelnade de till när de såg oss. ”no porn, thank you” utbrast Chaz och la handen över ögonen.

Olivia skrattade och släppte taget innan hon tog ett steg tillbaka. ”good night” sa hon sedan, vände på klacken och gick ut genom dörren. Jag andades häftigt ut och lutade huvudet mot väggen bakom mig. 

”Justin, what are you going to do?” väste Chaz.

”I’m just getting her back for grabbing my dick” svarade jag och han skrattade kvävt.

Vi närmade oss matsalen där alla satt och åt lunch, jag ställde ner hinken med is på golvet innan jag tog fram plastmuggen.

”this is gonna be cold” sa jag och såg på min nu is fyllda mugg.

Smygande gick jag in i matsalen och till min lycka satt hon både med ryggen mot mig men även något framåtlutad i stolen. Jag la fingret över läpparna när Chloé såg mig och var på väg att förvarna Olivia, hon tänkte över det i några sekunder innan hon lutade sig bak mot stolryggen igen.

Jag gick fram mot Olivia oh tog sedan ett djupt andetag, sedan inom loppet av några sekunder hade jag hällt muggen med is innanför hennes t-shirt. Ett skrik lämnade hennes läppar innan hon flög upp ur stolen och drog snabbt ut baksidan av sin tröja för att få ut dem kalla isbitarna. Skratt ekade i matsalen och jag flinade nöjt.

”you are so dead” Olivia vände sig mot mig och jag mötte lugnt hennes blick.

”I’m not afraid of you, sweetheart” svarade jag och hon höjde förvånat på ögonbrynen.

”well, you should be” sa hon och la armarna i kors över bröstet.

"well, you should be"

”whatever you say” jag vände sedan på klacken och gick ut ur matsalen och fram till Chaz som stod dubbelvikt av skratt. ”priceless” fick han fram innan han samlade sig och torkade tårarna.

”I kind of wonder what she got planned” yttrade sig Chaz när vi var på väg tillbaka med den kvarvarande isen.

”yeah… me too” svarade jag.

Jag hade fortsatt dagen som om inget hade hänt under lunchen och hade i stort sett haft min vanliga brottningsmatch med Justin för att sedan bli liggandes i en hög på hans säng.

Även fast ögonlocken hotade med att bomma igen för gott, tvingade jag mig att hålla mig vaken tills Justin hade somnat.

Försiktigt, för att inte väcka honom, reste jag mig från sängen och smög ut ur stugan. Till min förvåning satt eller stod det inte en kotte på gräsmattan som befann sig i mitten av klungan av stugor. Jag gick snabbt över gräset och fram mot min stuga, även den var folktom.

Jag drog ut lådorna på skrivbordet som stått där inne och lös glatt upp när jag fann det jag sökte efter. ”bingo” sa jag och höll upp den lilla lim burken.

”hans kind kommer bli så fin” kvittrade jag innan jag slet åt mig papper och penna.

”everyone has been right, I’m secretly gay and I’m in love with Chaz” skrev jag och skrattade för mig själv. Payback, på både Justin och Chaz då jag hört att Chaz var medhjälparna när det kom till isen under lunchen. Fort var jag framme vid Justins stuga igen och såg nöjt hur han fortfarande låg och sov, han såg så fridfull ut. But not for much longer…

Försiktigt satte jag mig på sängkanten och lutade mig över Justins kropp, jag öppnade lim burken och tog upp penseln, varsamt strök jag det genomskinliga limmet på hans ena kind medan jag bet mig hårt i läppen för att inte skratta högt. Jag sträckte mig precis fram för att trycka dit lappen när allt plötsligt hände så fort. Dörren till stugan slogs upp, in kom Chaz och Ryan tillsammans med fler instormande, glatt skrikande och innan jag visste ordet av det låg jag tryckte mot Justins kropp.

 ”get off!” röt jag och efter mycket bökande och tryckande klev alla av oss och jag andades lättat ut. Jag satte händerna på en varsin sidan för att kunde trycka mig upp, men mitt huvud vägrade röra sig. ”åh, nej” pep jag förskräckt, min kind måste ha tryckts mot Justins limmade och nu satt vi ihop.

GREAT!

”why don’t you move?” hörde jag Justin fråga under mig.

”cause I can’t” svarade jag.

”why?” långsamt lyckades vi sätta oss upp och jag fick sitta gränsle över hans ben för att det hela skulle fungera.

”this was my payback. Well not exactly like this. I wasn’t supossed to stick to your cheek, this was!” förklarade jag och höll upp lappen så han kunde se den.

”I’m not gay!” utbrast ha och jag skrattade.

”why me?” hörde jag sedan någon annan fråga och kände igen den som Chaz röst.  

”ice, remember?” frågade jag.

Efter mycket krångel och gnällande kom vi ut ur stugan och ut på gräsmattan.

”Olivia?” snart såg jag Chloés ansikte framför mig.

”ehm… hey” svarade jag och hon skrattade innan hon skakade på huvudet.

”so this was your brilliant plan?” frågade hon.

”ehm… no, not exactly like this” hon skrattade igen.

”what has happened here?” jag himlade jag med ögonen när jag hörde McClains mörka röst.

”a little accident happened” svarade jag och snurrade runt med Justin så jag kunde se honom.

*

”sit still!” jag satt gränsle över Justins ben och han i sin tur satt på en stol i matsalen.

Vi både gnällde illa när ena mat tanten försökte få bort limmet.

”it hurts!” fräste jag tillbaka.

”and who’s fault is that?” frågade och såg stint på mig, jag gav henne inget svar och hon började återigen ta medlet som tydligen skulle lösa upp limmet och få det att mjukna igen.

Efter vad som kändes som en evighet kunde jag äntligen luta mig bakåt och se Justins ansikte.

Han såg varken arg eller irriterad ut, utan snarare en aning road och lugn.

”well, this was an experience” sa jag och slog ut med armarna, han skrattade med slutade genast när mat tanten surt tilltalade honom då han fortfarande hade lim rester kvar på kinden.

”it definitely was” svarade han när hon väl var klar.

*

McClains mörka röst, som nu började bli det värsta ljudet i mitt liv, skrek som varje morgon att det var dags att gå upp. Sömndrucket satte jag mig upp i sängen och gnuggade mina ögon medan en gäsp slapp ur min mun, som vanligt drog jag snabbt på mig ett par mjukisbyxor över mina pyjamas shorts innan jag drog till min en collage tröja. Med armarna lindade runt överkroppen och tillsammans med Chloé, Joanna och Lea gick vi upp till huset.

I dörröppningen mötte vi Justin som kom tillsammans med lika trötta Ryan, Chaz och Nolan.

”good morning” hälsade jag.

”good morning” svarade han och gäspade bakom handen, jag såg upp på honom och mina ögon vidgades vid synen av hans kind.

”oh my god!” utbrast jag och han stelnade genast till innan han såg frågande på mig.

”your cheek” förklarade jag och han höjde direkt handen till sin kind.

”well, yours doesn’t look so good either” sa han sedan och jag la min hand över min kind och kände ny och skör hy pryde en cirkel på min kind. Jag kved till när jag råkade rispa med min nagel över huden, fort gick jag bort mot badrummet för att hämta blöt papper för att lägga över det.

Justin kom gåendes efter mig och jag gav honom ett också som han försiktigt tryckte mot sin kind och andades ut när kylan spred sig över den varma huden.

”that feels good” instämde jag och tillsammans gick vi in i matsalen med en varsitt blöt papper tryckte mot kinden. 

hahahah, ja hennes plan blev ju inte dirket 100 % lyckad eller vad tycker ni?? ;)

bara för att uppdateringen de senaste dagarna inte varit den allra

bästa o dessutom har de varit ganska korta så ska jag därför börja skriva

på nästa kapitel genast. ska få skriva om en händelse som jag haft

planerad redan sedan första början. hahahah! VAD TYCKS!?

KOMMENTERA, dem inspirerar o motiverar! :D♥

”good job, I guess” hörde jag McClain säga och jag stirrade på honom med stora ögon och djupa andetag. I guess, I GUESS!?

”vad fan säger han?” frågade jag andfått och satte mig upp, mitt ansikte hettade och svetten rann längst mina tinningar.

”I guess?” fick Chloé ur sin och upprepade min tanke. ”what the fuck does he mean by I guess?”

”well, we already know he’s disturbed” svarade jag henne och hon skrattade. 

Under en vecka hade en slags rutin satt sig i min och Justins vardag, vi började dagen med att oftast äta frukost i lugn och ro, senare är det träning eller löpning och där brukar det inte heller var någon större störning då vi fortfarande var trötta efter gårdagen. Men när lunchen väl satt i magen var bådas busiga sidor framme och det var full rulle fram till ungefär halv fyra, fyra då vi somnade i en hög på varandra. Hur länge vi brukar sova har jag ingen aning, detta variera det också.

Jag träffades av ett slag från ett mjukt föremål och det väckte mig ur sömnen, fort satte jag mig upp och såg Justin stå bredvid sängen med en kudde i ena handen och ett brett flin på sina läppar.

Jag stönade högt och var fort uppe ur sängen och grep tag i en egen kudde, jag svingade och träffade honom i sidan. Han tappade balansen och föll över sängen bredvid, jag tog tillfället i akt och smet snabbt ut ur stugan.

"grabbed a own pillow"

”soon it’s time” sa Ryan och såg ner på sin klocka runt handleden, jag såg förbryllat på honom där vi satt på ett par stockar en bit från det stora huset. Jag hade ganska fort blivit bra vänner med Justins närmaste vänner, Chaz, Ryan och Nolan. Då jag var Olivias närmaste vän här.

”what do you mean?” frågade jag och Chaz skrattade.

”Olivia och Justin’s awaking” förklarade Chaz och mullrade med rösten för att låta mäktig, jag skrattade roat och några sekunder senare kom Olivia utspringandes från stugan, som Justin sover i, med en vit kudde i näven. Tät bakom henne kom Justin med en egen kudde och snart låg dem i en hög på marken, ohörbara ord kom från dem medan de försökte slå varandra med kuddarna.

Jag flinade roat och skakade på huvudet, deras så kallade ”förhållande” gick mer ut på vem som kunde göra mest pranks på den andra och de uteslöt kyssar och annat gosigt åt sidan, dock hände dem ibland. Men även dem brukade sluta i någon slags brottning.

Jag hade för bara några timmar sedan frågat Chaz och Ryan om de kunde se några äkta känslor hos Justin men än så länge tyckte de sig bara se vänskap, jag som inte känt Olivia så länge kunde inte heller ge något bra svar.

På en konstigt, ganska klumpigt sätt kom de båda upp på fötterna igen och Olivia svingade ett slag med sin kudde mot Justin men han hann precis ducka i tid vilket fick Olivia att tappa balansen och hon föll handlöst ner på mage i gräset. Jag hörde hur hon stönade innan hon sa något som fick Justin att skratta, jag såg förvånat hur han la sin kudde på hennes rygg och för att sedan lägga sig ner på marken.

”what are they doing now?” frågade Ryan som om han kunnat läsa min tanke.

”I don’t know…” mumlade Chaz och gned sig om hakan.

Jag bröt ut i skratt. ”they… are… sleeping again” fick jag fram mellan skratten och Ryan och Chaz vände med stora ögon huvudena mot Olivia och Justin. ”they’re unbelievable” Chaz skakade på huvudet men skrattade till igen.

Jag drog fingrarna genom mitt fuktiga hår och tittade på mig själv genom badrumsspegeln, när jag väl var klar och torr i håret gick jag öppnade jag dörren och gick ut i korridoren.

Precis utanför stod Olivia, med ryggen mot mig, iklädd ett par hotpants och en t-shirt, hon rufsade sitt blöta hår med hjälp av en handduk och hade tydligen inte märkt att det kom ut någon bakom henne. Jag lät blicken svepa över hennes kropp och kunde inte neka att hon var ”sexy as fuck”.

Min blick hamnade på hennes rumpa och ett snett leende drog ut sig på mina läppar innan jag tog ett steg fram. Mina händer tog ett grep om hennes röv och klämde åt, vilket fick hennes att hoppa högt innan hon snurrade runt, det vanliga irriterade uttrycket pryde hennes ansikte.

”didn’t I tell you not to do that?” fräste hon och jag ryckte på axlarna.

”sorry, it was to tempting” jag flinade roat. ”like I have said before, it’s so soft”

”what would you say if I squeezed your ass whenever I felt like it?” frågade hon och slog ut med armarna. ”or…” började hon och log busigt innan hon tog ett steg fram och tryckte upp mig mot väggen. Innan jag hann fråga vad hon sysslade med kände jag hur hennes ena hand grep tag om mitt paket. Jag flämtade till och jag hörde hur Olivia fnissade.

”not so nice, huh?” frågade hon innan hon sträckte sig upp för att låta sina läppar smekta mot mina.

"not so nice, huh?"

Dörren in till killarnas duschrum öppnades och ut kom Ryan och Chaz, genast stelnade de till när de såg oss. ”no porn, thank you” utbrast Chaz och la handen över ögonen.

Olivia skrattade och släppte taget innan hon tog ett steg tillbaka. ”good night” sa hon sedan, vände på klacken och gick ut genom dörren. Jag andades häftigt ut och lutade huvudet mot väggen bakom mig. 

blev inte alls långt men jag hade ingen fantasi för att fortsätta på det så jag 

lägger istället upp det. e väldigt tveksam om det kommer fler ikväll

för min kompis ska nämligen sova hos mig. :) men vad tyckte ni? 

hahahah, om det Olivia gjorde mot Justin?? ;) KOMMENTERA!

LOVE TO YOU! ♥

”hey! I heard that” Justin kom gående nerför en utav stugornas trappor med Chaz bakom sig.

Jag flinade. ”oh, I’m so very sorry” svarade jag och låtsades vara ångerfull.

Chaz skrattade lågt bakom honom. ”she’s funny”

Jag suckade sedan och gick fram till honom, jag omfamnade honom i en kram och jag kände hans armar om mig innan jag släppte taget. ”goodnight” sa jag innan jag vände om och gick lika fort.

”goodnight” hörde jag han svara innan han skrattade lågt tillsammans med Chaz. 

"WAKE UP! WAKE UP!" jag skrek till och rullade olyckligtvis ur våningssängen och med ett brak landade jag på det hårda trägolvet. Jag stönade och såg mig förvirrat omkring för att se vart vrålet hade kommit ifrån. Men det ända jag såg var vår öppna stugdörr och några sekunder senare hörde jag samma vrål längre bort. Det var då det slog mig att det här var sättet som McClain växte sina spelare, jag muttrade argt och reste mig från golvet. 
"BREAKFAST IN FIVE" jag hade klivit ut på den lilla verandan framför stugan och plötsligt stod McClain bredvid mig och skrek i mitt öra. 
"YOU DON'T HAVE TO YELL!" röt jag tillbaka. "IF YOU CAN'T ALREADY SEE IT, I'M FUCKING AWAKE!" skratt kom både bakom mig men även längre bort, jag riktade blicken mot huset och såg att det var Justin tillsammans med sina vänner som stod och skrattade. Mitt redan dåliga morgon humör blev värre och jag höjde handen medan jag vände blicken mot McClain igen och pekade finger mot killarna.
Fem minuter senare satt gick vi in i salen, klädda i mys kläder då det varit det ända vi lyckas slita på oss. Killarna satt inte till min förvåning i matsalen utan den var helt tom, med en axelryckning följde jag efter dem bort mot frukostbordet. 
Medans tjejerna landade på både det ena och det andra på sina tallrikar tog jag en skål yoghurt med müsli och en banan som jag tänkte skiva ner. 
Tillsammans med ett glas apelsin juice satte jag mig vid ett bord och snart anslöt sig de andra eftersom. 
"is that all you are going to eat?" frågade Lea förvånat. 
"ehm... yes" svarade jag medan jag öppnade bananen. 
"but you can't possibly get measured by that?" protesterade hon och alla hade nu riktat sin uppmärksamhet på min, tydligen, lilla frukost.

”well… ” började osäkert och såg runt på deras frukost tallrikar. ”this is a normal breakfast meal in Sweden” förklarade jag och de alla såg storögt.

"is that all you're going to eat?"

”what!?” utbrast Chloé som satt bredvid mig. ”this is all you eat!?”

Jag nickade på huvudet och lät bananskivorna falla ner i min vanilj yoghurt.

”wow” Chloé skakade på huvudet. Muller, prat och fotsteg närmade sig matsalen och jag skulle precis vända mig om för att se efter när någon tog tag om min rusiga hästsvans.

Mitt huvud tiltades bakåt och innan jag hann reagera hade Justin pressat sina, förvånansvärt mjuka, läppar mot mina. Jag stelnade till och hann varken besvara eller knuffa bort honom för än han sträckt på ryggen igen och släppte taget om min hästsvans.

”good morning sunshine” hälsade han och lämnade lika snabbt för att hämta egen frukost.

Långsamt rätade jag upp huvudet igen och såg tjejernas förvånade ansiktsuttryck, jag måste sett lika snopen ut för Chloé fnissade tyst. Jag reste mig hastigt upp vilket fick stolen att skrapa mot trägolvet innan jag gick med snabba steg bort mot Justin, som flinade roat med blicken mot maten.

”what the hell was that?” väste jag och han skrattade.

”it’s your rules not mine, babe” svarade han och jag stirrade storögt på honom.

Jag grep sedan tag i hans bredda macka och tryckte upp den i hans ansikte, den föll sedan med ett smack ner på bordet igen och visade Justins chockade ansikte.

”well, ”play fight” check!” sa jag och gjorde en bock i luften med fingret.

”you are so dead” denna gång hann jag reagera fortare och jag sprang snabbt ut ur matsalen, dock med honom efter mig. Jag sprang fort in i duschrummet och grep fort tag i en utav munstyckena och riktade den mot honom.

”hey, that was just payback for the ass grabbing!” utbrast jag när hans flin inte ville rinna av hans ansikte. ”I warn you” sa jag och såg menande på honom.

Han fortsatte flina och jag hann precis skruva på duschen när han löp mot mig, vattnet sprutade överallt och det slutade med att inte bara han blev blöt utan även jag.

”okay, okay” skrattade jag och vattnet stängdes av, vattendroppar rann från hans hår och ner i ansiktet och han andades andfått. Han skrattade med mig och jag hängde upp munstycket igen för att sedan med plaskande steg ta mig ur duschrummet med Justin efter mig.

”I still want revansch for that sandwich” jag skrattade och himlade med ögonen.

”yeah, yeah” svarade jag.

”and what would that be if not some ass grabbing” innan hans ord han sjunka in i min hjärna kände jag hur hans händer klämde åt min rumpa, jag flämtade högt och slingrade mig.

”you’re ass is so soft” retades Justin medan han backade bakåt mot matsalens ingång.

”DIDN’T I WARN YOU ONCE ALREADY?” jag hoppade på honom och vi båda tappade balansen och brakade i golvet, genast började jag slå på varje litet ställe som jag kom åt på Justins kropp.

Justins skyddade sig med armarna innan han lyckades få grepp om mina handleder.

”you-” började jag men han drog fort ut mina armar åt sidorna vilket fick mig att falla över honom, återigen pressade han sina läppar mot mina.

”is this what you call breakfast?” fort släppte Justin mina handleder och jag satte mig upp för att sedan se McClain stå i dörröppningen med armarna i kors över bröstet.

”it depends on how you see it” svarade Justin och jag vände långsamt på huvudet för att med stora ögon stirra på honom.

*

”FASTER, RUN FASTER!” röt McClain och jag bet hårt ihop mina käkar innan jag använde mig av min sista energi för att kuta över planen. I säkert två timmar, om inte mer, hade vi bara sprungit över planen, på olika viss och i olika takter. Jag kom över till andra sidan och orkade inte stå på benen utan kollapsade i en hög i gräset, jag var inte den ända som la sig ner då båda tjejer och killar la sig runt om.

”good job, I guess” hörde jag McClain säga och jag stirrade på honom med stora ögon och djupa andetag. I guess, I GUESS!?

”vad fan säger han?” frågade jag andfått och satte mig upp, mitt ansikte hettade och svetten rann längst mina tinningar.

”I guess?” fick Chloé ur sin och upprepade min tanke. ”what the fuck does he mean by I guess?”

”well, we already know he’s disturbed” svarade jag henne och hon skrattade. 

jaaaaaaaaaaaaa.... what to say, what to say? 

men ni kanske har något att säga om kapitlet! KOMMENTERA! 

lite roligt hur kapitel 7 fick 22 kommentarer o kapitel 8 sedan fick 11, hahahah.

men jag är suuuuuuperglad över dem jag får o era ord är verkligen jätte stöttande

o motiverar mig att verkligen skriva o lägga upp, så TACK! ♥

”are you still down?” frågade jag och han såg bekymmerslös ut innan han nickade.

Jag skakade på huvudet och märkte för första gången att bussen var helt tyst och allas blickar vilade på oss, genast vände jag på klacken för att ta mig bak mot Chloé.

Ett hårt klapp mot min rumpa fick mig att stelna till innan jag vred på mig för att med glödande ögon stirrade på Justin som flinade självsäkert.

”game on, babe”

”you’re going to regret that you ever touched my ass without my permission” väste jag och tog ett steg närmre så det var endast några centimetrar mellan våra ansikten.

Han log bara lugnt tillbaka mot mig vilket fick mig ännu argare.

”Olivia! Justin! Sit. Down!” Coach McClains rop stoppade mig från att placera en mycket hård knytnäve i Justins lugna ansikte. Jag muttrade innan jag vände på klacken och gick fort ner längst gången för att slänga mig ner blev Chloé som såg på mig med hängande haka och stora ögon på mig.

”okay, what the fuck did just happend?” frågade hon medan McClain stod längst fram i bussen för att ge oss någon onödig info om att det absolut var nödvändigt att vi bar säkerhetsbälte.

”what are you talking about?” frågade jag.

”okay, really? Are you gonna play stupid with me? What do you think?” frågade hon medan hon såg ironiskt på mig. Jag suckade.

”this kid is testing my patient and yes, that might wasn’t the greatest of my plans but he’s a player and he needs to realize that” svarade jag.

”yeah, great. And you get a broken heart, hurraj!” utbrast hon och slängde upp sina armar i luften.

”yeah, that’s the bad part. But I’m going to see just how big of a player he is and try, and I mean really try, not to fall for him. Which shouldn’t be that hard because I sort of already hate him.

But the player himself should be able to get anyone to fall” förklarade jag.

Chloé suckade och skakade på huvudet.

”you’re still an idiot though” jag skrattade och nickade på huvudet.

”I definitely am” svarade jag.

”is this game really the smartest you have got yourself into?” frågade Ryan tvekande och jag kände hur Nolan och Chaz hade ställt sig på knä i sina säten för att kunna se ner på oss.

”ehm… no, not the smartest-” började jag.

”cause, if you win it just shows that you’re a player. Which you are not” avbröt Chaz.

”I know I’m not a player, but I don’t know. This girl seems to take out the worst of me, I can’t let her win and just say. Okay, you are right. I am a player and call it a day. I don’t know… and I mean I like to flirt with girls but not play, so I can’t avoid to fell a little bit excited to flirt with this girl.

Cause she’s really beautiful” jag ryckte på axlarna och jag hörde hur dem skrattade.

Ryan klappade mig roat på axlen. ”well, good luck buddy”

Bussen krängde till och brummandet från motorn dog ut, yrvaket satte jag mig upp och såg mig omkring. Med en gäsp gnuggade jag mig i ögonen innan jag trött drog upp min väska mellan sätena och tog brädan under armen. Chloé gick lika sömndrucket efter mig genom gången men vi båda piggnade till när frisk luften träffade oss. Jag skuttade nerför dem få trappstegen innan mina fötter landade på marken, killarna gick vant upp mot stugorna medan vi tjejer stod kvar och såg med imponerade ögon runt på stället. Flertal småstugor var placerade där killarna gick tillsammans med en större hus där jag antog att matsalen låg och andra umgänges rum. Stora gräsytor, en sjö tillsammans med en kort brygga och såklart två fotbollsmål befanns sig också på platsen.

"a lake with a short bridge"

Det påminde om ett kollo, som man brukade åka till på somrarna tills man insåg att det fanns roligare saker att fördriva sommaren med. Tjejerna kvittrade ivrigt runt mig och jag log brett.

”okay, okay!” ropade jag högt för att få dem att tystna, de såg nyfiket på mig.

”I guess we’re going to split up, so who sleeps with who?” frågade jag dem.

Efter fem minuter hade vi fått ihop det och Chloé och jag tillsammans med Joanna och Lea hade bestämt att vi kunde dela samma stuga då vi gissade på att man låg fyra och fyra i varje rum.

”GIRLS! TODAY, NOT TOMORROW!” McClain uppenbarade sig i det stora husets dörröppning och röt argt åt oss, jag suckade innan vi snabbt började gå upp mot huset.

”lucky Fredrik is coming here tomorrow” mumlade jag till Chloé som nickade instämmande.

McClain ledde oss genom den enorma hallen som bestod av bänkar och skohyllor, korridorer ledde från hallen och McClain pekade mot ena och sa att där var det toaletter och pekade sedan mot den bredvid för att säga att det var där vi fann duscharna. Vi gick dock in genom den som var placerad mittemot ytterdörren och genast hörde vi det höga pratet som kom från killarna som redan satt i matsalen. Den var normal stor och kollo inrett, långa bord och många stolar.

De alla satt på ett gemensamt bord och tystnade märkbart när vi kom in, utan att bry mig om deras blickar och speciellt Justins som brände på min hud gick jag till bordet bakom dem och satte mig tillsammans med tjejerna.

*

I mina rosa mjukis shorts och ett linne stod jag tillsammans med Chloé, Joanna och några till i badrummet och borstade tänderna. Rummet var tyst då alla hade tandborsten i munnen och inte hade förmågan att tala för tillfället, jag spottade ner i ett utav handfaten innan jag sköljde munnen och tandborsten med vattnet. Jag satte sedan upp mitt hår i en hästsvans då jag tyckte bäst om att sova så, Chloé och Joanna blev klara och vi gick tillsammans ut till hallen för att kliva i våra tofflor.

Vi hann gå halvvägs över gräsmattan när jag kom på en sak jag glömt göra.

”what is it?” frågade Chloé som märkt att jag stannat.

”I forgot to say goodnight to the loser” svarade jag och himlade med ögonen.

”hey! I heard that” Justin kom gående nerför en utav stugornas trappor med Chaz bakom sig.

Jag flinade. ”oh, I’m so very sorry” svarade jag och låtsades vara ångerfull.

Chaz skrattade lågt bakom honom. ”she’s funny”

Jag suckade sedan och gick fram till honom, jag omfamnade honom i en kram och jag kände hans armar om mig innan jag släppte taget. ”goodnight” sa jag innan jag vände om och gick lika fort.

”goodnight” hörde jag han svara innan han skrattade lågt tillsammans med Chaz. 

TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅK! hade skitsvårt att skriva det här för att 

det är så fantasilöst! USCH! men jag hoppas att ni gillade det i alla fall. :)

men snart drar deras lilla spel igång på riktigt. ;)

VAD TYCKS?? KOMMENTERA! ♥

NI GÖR MIG SÅ GLADA! :DDDDDDDDDD

   ”Och du behöver pengar?” frågade hon roat.

   ”Vore bra” svarade jag och hon gick bort till sin väska för att plocka fram sin plånbok. Med pengar i fickan och sittandes i Chloé bil åkte vi mot det närmaste shopping centrumet, glatt kvittrande om hur skönt det skulle bli med sommarlov. 

”And we say goodbye and good luck to our seniors...” jag himlade med ögonen och stönade uttråkat.

   ”Lycka till, till dig kan vi säga då du omöjligt kommer få ut pinnen jag kommer sticka upp din röv om du inte låter oss gå snart” mumlade jag och Victor bredvid måste ha uppfattat vad jag sa för han skrattade högt. Applåder bröt ut bland publiken vilket betydde att talet äntligen var slut. En lärare kom sedan upp på scenen och ställde sig vid micken.

   ”Have a great summer holiday!” jubel och tjut spred sig och sistaårseleverna slängde sina hattar upp i luften. Det där kommer vara jag om ett år, tänkte jag och log. Chloé kom fram skuttande ur massan människor och vi omfamnades i en glad kram.

   ”Finally summer!” tjöt hon när vi släppt varandra, hon sken som en sol och jag kunde inte låta bli utan skrattade åt henne. Ett stråk av sorg ven genom mig när jag kom och tänka på Melinda och Cornelia, som fortfarande gick i skolan i sådär ca en och en halv vecka då de också skulle få gå på sommarlov.

   De satt säkert uttråkade i sina skolbänkar då nya skoluppgifter upphörde att komma och lärarna istället fyllde schemat med tråkig skit för att dem in kan släppa hem en.

   ”This is going to be the best summer ever, we’re going to the beach, shopping and the best of all! We’re going to soccer camp!” Chloé hoppade ivrigt på stället och när fotbollslägret kom på tal kunde jag inget annat utan att stråla lika mycket som hon gjorde.

   ”Yeah, only one week then it’s going to be soccer all day long”

Ω

Alla mina fotbollskläder och tillbehör låg i prydliga högar på sängen och jag suckade glatt. Från min laptop spelades ”Dansa Pausa” med Panetox och fick mig omöjligt ännu gladare. Smått dansande började jag plocka fram vardagligare kläder som skulle behövas på kvällarna och vid andra tillfällen.

   Imorgon avgick bussen och körde mot platsen vi skulle spendera de tre till fyra veckorna, nästan varje dag hade vi i laget träffats på stranden för att bada och på skoj spel fotboll mot varandra.En utav dagarna tyckte jag att jag såg Justin tillsammans med sina vänner men kom sedan fram till att jag troligtvis såg i syne.  

   ”Går det bra?” mammas fråga fick mig att ryckas till verkligheten och jag gav henne ett leende.

   ”Snart klar” informerade jag och hon log innan hon gick fram och omfamnade mig i en kram.

   ”Jag kommer sakna dig när du är borta” mumlade hon och jag kramade för ett ögonblick hårdare.

   ”Jag kommer sakna dig med”

Ω

”Lilo, vakna!” med ett ryck vaknade jag nästa morgon av mammas panikslagna skrik.

   ”Vad!? Vad?” upprepade jag sömndrucket och förvirrat.

   ”Du måste gå upp nu! Vi har försovit oss” mammas ord sjönk sakta in men när dem väl gjorde det snurrade jag genast runt mot min väckarklocka. Mycket riktigt stod klockan på halv nio och det var meningen att bussen skulle gå klockan nio, med ett frustrerat skrik rusade jag upp ur sängen och slet på mig kläderna som jag tack gode gud la fram på kvällen. Mamma sprang runt och hjälpte mig så mycket hon kunde, jag slet ut yoghurt från kylskåpet och bokstavligen hällde i mig.

   Vi slängde in min resväska i bagage luckan och mamma gasade mot skolan, väl framme hoppade jag ur bilen och mamma försäkrade mig om att hon skulle se till att min väska kom med. När jag kramat henne hejdå och bett om att hon skulle hälsa till Victor slängde jag ner skateboarden på marken och sparkade bort mot bussen, jag rullade mot dörren och grep smidigt tag i den och klev upp på de få trappstegen. Jag böjde mig ner och plockade snabbt upp brädan från marken, jag andades ut och lät stressen rinna av mig då jag ändå lyckats komma i tid. Jag hann gå halvvägs genom bussen när en välbekant röst tilltalade mig, jag stelnade till av chock innan jag vände mig om för att mötas av de gyllenbruna ögonen och den busiga frisyren som prydde Justin Biebers huvud.

   ”What are you doing here? Are you stalking me?” utbrast jag och nästan stirrade på den flinande Justin som satt bredvid Ryan.

   ”No, I’m definitely not stalking you” svarade han och skrattade. Det är något seriöst fel på den här killen, han är ju fan överallt!

   ”Then what are you doing here?” frågade jag och upprepade min första fråga.

   ”I used to play in this team you know so the coach thought, since I’m here over the summer holiday, I could come along to the camp” svarade han och ett stort leende spred sig på hans läppar. Fucking hell! skrek det inom mig, jag klistrade på ett falskt leende och såg på honom.

   ”Well, how fun for you. To come back and play with your little homies” svarade jag och la på tonen som man använde sig av när man pratade med små bebisar. Jag vände mig sedan om igen för att ta mig längre bak i bussen där jag sett att tjejerna satt.

   ”Wow, why so mean?” hörde jag honom fråga, dock inte sårat snarare roat. Jag stönade ljudlöst innan jag återigen vände mig om för att nu se honom ståendes i gången, lutandes mot sitt sätes kant.

   ”You seem like a pretty clingy person and I know your kind of game” hans ögon hårdnade en aning men hade fortfarande samma retfulla glimt.

   ”My kind of game?”

   ”Yes you see Mr. Player you-” började jag men så fort jag sagt mitt namn för honom avbröt han.

   ”What? Mr. Player? Excu-”

   ”Yes, exactly Mr. Player. Cause that’s what you are, a player” svarade jag och höjde utmanade på en ögonbrynet. ”flirting with girls like they are puppys, does it ring a bell?” frågade jag.

"Does it ring a bell?"

   ”I’m being friendly to people. Ever heard of it?” protesterade han och min haka föll av hans förolämpning och mitt tålamod med den här grabben började ta slut.

   ”Oh, so you're saying you’re not?” frågade jag och han var precis på väg att svara när jag återigen tog till orda. ”well, I think you are the biggest player on this planet and I have this game that can prove if I’m wrong and you instead become a softie or I can be proved right and you go away as a play winner” Och, jag i sådana fall med ett krossat hjärta… ”are you in?” frågade jag.

   ”Who am I playing against?” frågade han och la armarna i kors över bröstet.

   ”Me” 

   ”You?” frågade han överraskat och jag nickade lugnt. ”so are you telling me you’re a player too?” frågade han och flinade.

   ”I can play a player just to prove I’m right” svarade jag och han nickade förstående. ”so what is it going to be, yes or no?” frågade jag.

   ”Bring it on” svarade han istället och jag log innan jag började rabbla upp reglerna, en efter en. Irriterande nog hade han sitt flin kvar på läpparna när jag var klar. 

   ”Are you still down?” frågade jag och han såg bekymmerslös ut innan han nickade.

Jag skakade på huvudet och märkte för första gången att bussen var helt tyst och allas blickar vilade på oss, genast vände jag på klacken för att ta mig bak mot Chloé. Ett hårt klapp mot min rumpa fick mig att stelna till innan jag vred på mig för att med glödande ögon stirrade på Justin som flinade självsäkert.

   ”Game on, babe”

såklart, Justin följer med! vad vore ett läger utan honom, va?? ;) o vad tycker ni om "leken" de båda gav sig in på?? hur slutar det här?? kommer hon ha rätt eller fel?? VAD TYCKS?? KOMMENTERA! NU VILL JAG VERKLIGEN VETA ERA TANKAR! :D ♥

såg att jag hade besöksrekord igen igår! aaaaaaaaaaaaaaah, ni fattar inte hur glad jag blir när jag ser att statistiken bara ökar. 

   Omedvetet somnade jag tvärs över sängen fortfarande klädd i kläderna från dagen och spåren efter tårar synliga på mina kinder.

Sommarlov. Det där som faktiskt gör att man orkar kliva upp på morgonen, orkar ta sig genom de odrägliga skoldagarna. För man vet att i slutet kommer det där härliga som kallas sommarlov, det som låter en leva livet utan att behöva gå upp innan solen ens har vaknat. Låter en stanna uppe hur länge man vill, låter en slippa läxor och man får istället spendera sin tid med vänner. 

   Sommarlovet, det närmade sig med stormsteg för den lilla skolan i Stratford och jag kunde inte glädjas mer. Även fast planerna var få längtade jag till dagarna på stranden tillsammans med ens bästa vänner och fotbollen. På tala om fotbollen, tjejerna hade på ett mirakulöst sätt skärpt sig och börjat fokusera. Jag antar att min förolämpning funkade och de verkligen ville få ett bättre rykte och publik.

   Jag rättade till mig där jag låg på gräsmattan och försökte få min bleka hy till en fräsch gyllenbrun, jag log roat när minnet från min ilskna konversation med killarnas fotbollstränare om lägret spelades upp i mitt huvud igen.

Ω

"Olivia, but where are you going?" ropade Chloé efter mig, vi hade lugnt spatserat genom korridorerna på väg hem när vi kommit in på sommarlovet och vilka planer vi hade. I förbi farten hade hon suckat om att hon hade velat vara på fotbollslägret men inte kunde.

   Förvirrat hade jag frågat om anledningen, hennes förklaring var att killarnas tränare ansåg att tjejerna inte var tillräckligt bra och därför inte fick följa med till lägret som sträckte sig över tre till fyra veckor. Förfärat och argt hade jag tittat på henne tills jag vänt på klacken och styrt mina steg tillbaka mot fotbollsplanen och omklädningsrummen där jag visste att killarna just nu hade träning. 

   "I'm going to exchange a few words with Coach McClain" svarade jag argt och knuffade hårt upp dörrarna som ledde ut. Jag kom fram till fotbollsplanen men såg att det var folktomt, fort styrde jag stegen mot omklädningsrummen istället, mina steg ekade genom korridoren och snart såg jag dörren som ledde till killarnas omklädningsrum.

   Jag hörde McClains mörka stämma tala, om just fotbollslägret, ilskan inom mig kokade ännu mer. Om det var något jag verkligen hatade så var det när kvinnor rankades ner för att de inte ansågs tillräckligt starka eller uthålliga som män gjorde. Självklart var män något fysiskt starkare men inte så överdrivet mycket att tjejerna inte skulle få hänga med till ett träningsläger. Utan att bry mig, smällde jag upp dörren vilket fick allas blickar att genast vändas mot mig och pratet dog ut. 

   "Ey, this is the boys dressingroom" hörde jag någon av killarna utbrista. 

   "Does it look like I give a shit?" fräste jag tillbaka. 

   "Frid" avbröt McClain med dålig ut talning av mitt efternamn. "what is it that you want?" frågade han lugnt men man hörde på långa vägar att han var irriterad av min närvaro.

   ”I just heard a really… stupid” började jag och fräste till. ”thing from Chloé, it’s about the soccer camp over the summer” förklarade jag och genast gick det upp för honom vart min ilskna uppsyn kom från. ”and that the girls weren’t allowed to come” avslutade jag och borrade in min blick i hans med armarna korsade över mitt bröst.

   ”Yeah, well you see” började han och flinade. ”the girls soccer team isn’t the best-” började han och genast skrattade flertal killar som satt på bänkarna.

   ”It doesn’t freaking matter, we should have the same opportunities as the boys team!” avbröt jag snabbt när jag förstod att ett patetiskt tal om hur dåligt vårt lag var för tillfället skulle komma ur hans mun.

”It doesn’t freaking matter, we should have the same opportunities as the boys team!"

   ”How are we supossed to get better if we don’t get any chances to get better?” frågade jag.

   ”You have your soccer practice for that” svarade han lugnt med ett överseende leende på läpparna.

   ”The boys do to, but they still go to camp over the summer to get even better” utbrast jag och slog ut med armarna. ”what is this crap you are trying to tell me, why don’t you just change your macho view and let both team go?” jag såg att förolämpningen tog hårt på honom och han surnade till, hans flin gick över till en ilsken grimas och han lutade sig en aning framåt mot mig.

   ”I’m a teacher and you don’t talk to me like that!” röt han men jag rörde inte en minn, såg bara uttråkat på honom. ”the girls team suck and that’s why they don’t get to go to the camp, and as far as I can see they still do. So they still can’t come! End of discussion” fortsatte han och jag såg argt på honom.

   ”You are a coach, not a teacher! And fine, I can just go to the principal if that is what you want. Then he will hear all about how you discriminate the girls” svarade jag nonchalant. ”I can tell him how you insults the girls team, which a coach, isn’t allowed to do. You could get fired-“ när jag nämnt hur han kunde bli avskedad från sin dyrbara plats som fotbollstränare avbröt han mig fort.

   “Okay, okay! Fine” utbrast han och jag log nöjt. “the girls team get to come to the camp” suckade han. ”but if you tell the principal-” började han och hötte med fingret.

   ”Don’t worry, I won’t. I just got what I wanted” försäkrade jag honom och viftade med handen.

"Don't worry, I won't. I just got what I wanted"

   ”See you boys in soccer camp then” sa jag sedan och log mot killarna som satt med öppna munnar på bänkarna och glodde på mig. Jag öppnade dörren och gick nu med glada steg tillbaka dit jag hade lämnat Chloé, hon satt på en bänk och såg orolig ut. Genast studsade hon upp när hon såg mig.

   ”Where have you been? Where did you go? What did you do?” hon sprutade frågor på mig likt ett vattenfall.

   ”Easy, relax” sa jag och såg till att hon andades lugnt innan jag fortsatte. ”I just fixed the little problem with 'girls, no soccer camp' to 'girls get to go to soccer camp'" sa jag och sken upp i ett glatt leende, hon såg med stora, chockade ögon på mig innan hon plötsligt skrek till och slängde sig om min hals. Som femåringar hoppade vi runt i en liten ring och tjöt.

Ω

Killarna hade inte varit speciellt glada över tränarens beslut men jag kunde inte bry mig mindre, tjejerna hade tagit nyheter med strålande leende och tjut. Skrattat åt hur jag hade satt McClain, som de alla hatade, på pottkanten och fått honom att fega ur. Jag skrattade själv glatt åt det och i en högljudd, gemensam klunga gick vi i det lilla centrumet och kvittrade om hur spännande de skulle bli, hur lägret skulle se ut, vad vi skulle göra och hur hårt vi skulle behöva träna.

   ”Olivia, du har besök” hörde jag min mammas röst ropa, genast satte jag mig upp och såg Chloé komma gående mot mig där jag satt på gräsmattan.

   ”Hey” sa hon och skrattade till. ”what?” frågade jag genast och såg ner på mig själv.

   ”No, it’s not you. I still think it’s funny when you speak swedish with each other. It sounds so funny” förklarade hon och fnissade igen, jag höjde roat på ena ögonbrynet.

   ”Så det tycker du?” frågade jag och hon fnissade till igen.

   ”But okay...” sa hon när hon lyckats samla sig. ”I came over because we need to buy dresses for graduation” jag nickade genast instämmande och reste mig på mig samtidigt som jag drog med mig filten. Snabbt bytte jag om innan jag gick in till mamma, med Chloé efter mig, för att be om pengar.

   ”Mamma, vi tänkte köpa klänningar för skolavslutningen” började jag och mamma såg upp med ett leende på läpparna.

   ”Och du behöver pengar?” frågade hon roat.

   ”Vore bra” svarade jag och hon gick bort till sin väska för att plocka fram sin plånbok. Med pengar i fickan och sittandes i Chloé bil åkte vi mot det närmaste shopping centrumet, glatt kvittrande om hur skönt det skulle bli med sommarlov. 

kapitlet kom tidigare än förväntat, men fick reda på att vi tydligen skulle till min moster för att grilla ikväll... -.- så när jag målat klart dem där förbaskade träplankorna så sprang jag i stort sett in o duschade innan jag skrev klart kapitlet. hoppas ni gillade det! :D 

såååååå... dem ska på fotbollsläger under sommaren?? vad tror ni händer där??  VAD TYCKS!!!?? SNÄLLA LÄMNA EN KOMMENTARER, GE MIG RESPONS! OM DET ÄR NÅGOT SOM BORDE ÄNDRAS ELLER NÅGOT SOM NI VERKLIGEN GILLADE! ♥

   Fast nu var hon klädd i endast bikini och en sarong runt höfterna, jag kunde inte undgå att se hur vältränad hon såg ut att vara. Hon såg upp och i samma stund som hennes ljusblåa blick mötte min stelnade hon till i chock.  Hunden hoppade ur min famn och fram till tjejen, den hoppade och skällde vilket fick henne att rycka till och genast se ner på hunden. Jag lyckades bryta loss från min trans och reste mig fort från sanden.

   ”We meet again” sa jag roat.

”Well, well... what a pleasant suprise” sa hon och ironi dröp om hennes ord, jag flinade roat åt hennes svar innan jag la armarna i kors över bröstet. 

   ”I think so” svarade jag och hörde hur Ryan skrockade bakom mig. Hon himlade med ögonen åt mig. ”so this is where you ended up?” frågade jag sedan och slog ut med armarna.

   ”Yeah and I really wished I didn’t” nu var det hennes tur att lägga armarna i kors över bröstet och verkade surna till över samtalsämnet. ”well, it was nice talking to you but I need to head home” sa hon sedan fort och plockade upp hunden från marken innan hon styrde stegen mot den riktningen hon kommit ifrån.

   ”Are you ever going to let me know your name?” jag hann fort i kapp henne och hon såg förvånat upp på mig.

   ”What?” frågade hon men stannade inte. 

   ”I mean, this is the second time we meet and it's not fair that you know my mane but I don't know your” förklarade jag och såg menande på henne.

   ”Life isn't always fair, didn't anyone tell you that. Why do you want to know my name anyway?” frågade hon och höjde på ena ögonbrynet.

   ”Yeah, yeah" svarade jag och himlade med ögonen. "so I know what I’m going to call you when we meet again” la jag sedan till och firade av ett självsäkert leende. 

   ”Who says we’re going to meet again?”

   ”Small town” jag ryckte på axlarna och flinade mot henne, hon suckade tungt.

   ”Olivia, okay? My name is Olivia” sa hon tillslut och jag nickade nöjt. 

   "Till we meet again. Olivia” sa jag och sträckte fram handen mot henne, efter en stund skakade hon den medan hon såg fundersamt på mig.

   ”Okay... whatever. Bye”

   ”Olivia” mumlade jag medan jag såg henne försvinna bort.

   ”What was that?” Ryan kom upp bredvid mig och jag vände fort huvudet mot honom.

   ”You remember that girl I told you about, on the plane?” frågade jag och Ryan nickade. ”that was her” förklarade jag och jag såg hur Ryans haka föll.

   ”What!? She is a lot hotter then you described her” sa Ryan och jag skrattade roat innan jag boxade till honom på axeln.

Olivias Perspektiv.

Okej, vad är oddsen att jag träffar en kändis två gånger på mindre än en vecka? Tydligen väldigt stor! Jag suckade och skakade på huvudet medan jag sparkade hemåt. Bambi gläfste glatt i min famn och jag log roat ner mot henne. Hans självsäkra flin satt fastklistrad på min näthinna när han hade påstått att detta in var sista gången vi träffades. Jag fnös, som om det skulle hända.

   Visst det är en liten stad men snart var han väl borta härifrån och för att åka iväg på en annan världsturné eller något annat som annars ingår i hans vardag. Jag rullade in på gruset och klev genast av då det var omöjligt att skatea på så mycket grus, jag plockade upp brädan samtidigt som jag släppte ner Bambi på marken som glatt skuttade iväg.

   ”Olivia?” hörde jag min mamma ropa och snart gjort hon sig synlig.

   ”Ja?” frågade jag och hon la surt armarna i kors.

   ”Vet du hur oroliga vi har varit, vart har du varit?” frågade hon strängt.

   ”Chilla, jag vara bara nere på stranden. Ingen fara, jag kommer i en del” svarade jag och himlade med ögonen åt henne.

   ”Åh, himla inte med ögonen åt mig!” utbrast hon. ”du vet hur mycket jag hatar när du bara nonchalerar, men kom nu det är middag” sa hon och gick sedan sin väg. ”NU!” hörde jag henne ropa och jag stönade högt samtidigt som jag förbannade mitt liv.

Middagen flöt fram en aning stelt och jag var snabb med att äta upp min mat innan jag reste på mig för att lämna min disk. ”where are you going?” frågade mamma.

   ”Jag är klar och ska lämna min disk” svarade jag och suckade.

   ”Men vi alla är inte klara” protesterade hon och nickade mot Stan och Victor.

   ”Synd” mumlade jag innan jag vände mig om för att gå in till köket igen.

   ”Olivia! Sätt dig ner!” jag hade aldrig hört mamma höja sin ton så pass mycket vilket fick mig att chockat stelna till mitt i steget.

   ”Varför? Varför ska jag sitta ner och låtsas att vi är en lycklig familj som äter en mysig middag!?” skrek jag tillbaka, jag hörde hur Victor suckade i sin stol och la ner sin gaffel på bordet. ”åh, var tyst med dig” väste jag till honom.

   ”Men kan du inte ge dig någon gång?” frågade han och såg vädjande på mig.

   ”Varför är du så okej med allt det här!?” utbrast jag och nästan stirrade på honom.

"Why are you so okay with all of this?"

   ”Ni båda ville flytta ifrån lägenheten vi bodde i, men inte jag! Vi lämnade det ända minnet från pappa, hur kunde du göra det?” tårarna vällde upp i mina ögon och jag såg ner på mamma.

   ”Olivia-” började hon förtvivlat.

   ”Hur tror du jag ska reagera när du plötsligt bestämmer dig för att flytta till ett annat land för att flytta ihop med någon annan!? Tror du att jag ska vara okej med det? Tror du att jag gillar att se hur du gosar runt med honom när det egentligen borde vara pappa!” tårarna strömmade längst mina kinder och nu ville jag inget annat än att försvinna från deras sällskap. Jag släppte tallriken, utan några tankar på att den kunde gå sönder, innan jag sprang upp till mitt rum och låste dörren.

   Jag la mig på sängen och grep tag i en utav mina huvudkuddar innan jag skrek in i kudden. Jag saknade min pappa och ville inget annat än att han skulle komma tillbaka, göra vår familj hel igen. Jag ville att han skulle kunna se mina matcher och jag ville kunna se hans stolta leende efteråt. Jag ville ha hans varma kramar som tröstade mig om någon varit elak eller om jag hade vaknat av en dålig dröm mitt i natten. Jag ville se hans pigga ögon och glada leende när han mötte oss efter skolan, jag ville att han skulle komma tillbaka.

   Omedvetet somnade jag tvärs över sängen fortfarande klädd i kläderna från dagen och spåren efter tårar synliga på mina kinder.

det sista tidsinställa blev ett mellankapitel, lite bråk med mamma. :/ men kan ni klandra henne?? hade nog själv inte varit speciellt glad. kommer hem i morgon från Öland o har nog lyckats skriva ihop ett kapitel under dagarna som gått o kan då få upp det när jag kommer hem. vilket blir runt nio på kvällen. 

VAD TYCKS??? LEAVE A COMMENT! ♥

En vecka hade passerat och det var nu helg igen, skolan hade gått bättre än jag förväntat mig och Chloé hade stannat vid min sida. Till min häpnad hade vi blivit vänner förvånansvärt fort och hon visade sig vara en otroligt glad och trevlig tjej. Jag öppnade ena ögat när jag hörde rasslet från tassar som närmare sig, jag log snett när jag såg Bambi komma springandes och grep tag i henne. Jag lyfte upp henne i knät och la mig till rätta i solstolen och njöt av solens varma strålar. Jag slöt ögonen och tänkte tillbaka på träningen som Chloé fått mig att delta ta i. Vilket skämt...

Ω

Jag drog på mig den andra fotbollsstrumpan och drog den över mitt benskydd i det unkna omklädningsrummet jag satt i. Det var ett vanligt omklädningsrum, vitt kakel, bleka träbenkar och äckliga duschar. Inget nytt men hemtrevligt på samma gång.

   ”Are you ready?” en glad Chloé kom in gåendes, i full utrustning och ett leende på läpparna.

   ”Yeah, just a minute...” svarade jag och drog fram till mina fotbollskor ur väskan. Snabbt knöt jag på dem på fötterna innan jag reste mig från golvet och log mot henne.

   ”Okay, so I just have to warn you... the girls like to talk” sa hon medan vi gick genom korridoren som ledde till ytterdörrarna, våra dobbar ekade mot golvet.

   ”What do you mean?” frågade jag förvirrat och rynkade på pannan.

   ”You’ll see” svarade hon med en suck samtidigt som hon öppnade dörren. 10 minuter senare fick jag svar på min fråga, tjejerna vägra hålla käften. Dem babblade och babblade samtidigt som tränaren hopplöst försökte ge oss instruktioner till övningen som skulle utföras. Jag stönade frustrerat och bet mig i läppen för att inte skrika.

   ”Girls, be quiet please. Listen...” Fredriks vädjande om tystnad fortsatte att bli ignorerad medan tjejerna enbart fortsatte sina konversationer om killar, smink och hår. Jag såg på Chloé som stod mittemot mig i ringen, hon himlade med ögonen och andades frustrerat ut. Är träningarna alltid såhär?

   Jag såg runt på mina blivande lagkamrater och kände hur jag kokade över deras brist på respekt gentemot tränaren, i mitt lag hemma i Sverige var det knäpptyst och om någon avbröt med något oviktigt fick den springa straffrundor runt planen. Vissa tyckte att det var hårt och elakt men hey, med den disciplinen ledde det till att vi vann dem flesta matcher vi spelade. Ett tjut lämnade en blond bruds mun och då rann min bägare över.

   ”Oh my god, SHUT THE FUCK UP!” röt jag och det blev genast tyst likt i graven innan alla förvånat vände blicken mot mig. En del av dem såg förolämpad på mig. ”what are you guys even doing here if you’re only going to talk about your freaking hair?” frågade jag och möttes av tystnad. ”what are you doing here if your focus aren’t here? Do you not want to get better?”

   ”Of course, we want to get better” snäste samma blonda tjej som tjutit, genast vände jag blicken mot henne.

   ”Then why don’t you shut the fuck up and listen to what Fredrik is trying to tell you?” frågade jag henne och hon såg surt på mig innan hon satte näsan i vädret. ”I have been here three days and already heard about how bad this team is, nobody cares about your games. And why is that?” frågade jag dem men ingen valde att svara.

   ”It’s because you suck” svarade jag och de såg genast förolämpat på mig igen. ”yeah, I know the truth stinks. But do you know why you guys suck?” frågade jag dem och möttes som alla andra gånger av tystnad.

   ”It’s because you are not listening to what Fredrik is trying to teach you, do you know what my coaches did to us in Sweden if we talked about pointless shit? We had to run till we barely could stand up or do pull ups” dem såg på mig med stora ögonen, en del svalde högt. ”but” la jag till. ”we could do something about our bad reputation, we could focus and get better. That is all we need, focus and a strong mind” avslutade jag.

   ”Thank you, Olivia” sa Fredrik efter en stund och såg tveksamt på tjejerna som om han förväntade sig att det skulle börja prata igen. Snabbt gick han genom övning innan vi alla spred ut oss.

   ”Wow, no one has ever managed to make them quiet” Chloé kom uppspringande bredvid mig och jag log roat

   ”Well, you just have to have a strong voice” svarade jag.

Ω

Träningen hade fortsatt någorlunda tyst och Chloé hade berättat att det var den bästa träningen dem haft på länge. Om jag skulle fortsätta spela i deras lag skulle ett par åtgärder behövas först. Jag öppnade genast mina slutna ögon när jag hörde hur Stan och mammas röster närmade sig, jag satte mig upp i stolen och Bambi tittade nyfiket upp i min famn. Jag satte fingret över munnen för att signalera att hon skulle vara tyst, jag bar upp henne innan jag i hukande ställning tog mig runt huset.

   Min longboard låg, tacka gud, fortfarande kvar vid trappan som ledde till bakdörren. Fort grep jag tag i den och sparkade iväg, i bikini och en sarong knuten runt höfter tillsammans med Bambi i famnen styrde jag longboarden mot stranden som Chloé visat mig under veckans gång. Efter fem minuter närmade jag mig parkeringen och släppte ner Bambi på marken, jag ställde ner mina bara fötter på marken och plockade upp brädan. Jag svepte med blicken över stranden och såg att den var i stort sett folktom, Bambi sniffade nyfiket runt i sanden medan vi tog oss ner till vattnet.

   Vi gick en stund längst stranden och jag lät vattnet spola över mina nakna fötter och jag log mot solen. Med en suck satte jag mig på longboarden som jag ställt på stenplattorna uppe vid parkeringen och såg ut över vågorna. Bambi fortsatte nosa runt en bit från mig och jag såg till att hålla ett öga på henne så hon inte försvann. Plötsligt lyfte hon spänt på huvudet innan hon stack iväg.

   ”Vad i hela…?” utbrast jag och reste mig hastigt från brädan innan jag med snabba steg följde efter henne.

Justins Perspektiv.

Jag riktade ansiktet mot solen som värmde min kropp, Ryan bredvid mig satt och log medan han såg på de få personerna som tillbringade sin dag på stranden. Förvånansvärt få för att vara en sådan varm dag. Jag la mig ner i sanden men höll mig uppe med hjälp av ena armbågen och skrattade tillsammans med Ryan när en hund flög ut i vattnet i jakt på frisbeen. Plötsligt dök en liten grå hund upp och kom springandes rakt mot oss, jag satte mig upp igen och log när den hoppade upp i min famn.

   ”Hey, little guy” sa jag och gosade ner mina händer i hundens fluffiga päls, Ryan såg förvånat på hunden innan han svepte med blicken efter ägaren. Jag kunde höra hur en röst muttrade ilsket och jag såg genast upp, mina ögon fick dubbel storlek när jag såg att det var samma vackra tjej från flygplanet.

   Fast nu var hon klädd i endast bikini och en sarong runt höfterna, jag kunde inte undgå att se hur vältränad hon såg ut att vara. Hon såg upp och i samma stund som hennes ljusblåa blick mötte min stelnade hon till i chock.  Hunden hoppade ur min famn och fram till tjejen, den hoppade och skällde vilket fick henne att rycka till och genast se ner på hunden. Jag lyckades bryta loss från min trans och reste mig fort från sanden.

   ”We meet again” sa jag roat.

hahahah, dem träffas igen! YEY! ;) vad tyckte ni om träningen då?? FOKUS behövs! tror ni hon kan få ordning på dem?? vad tycks??? KOMMENTERA! MAKE ME HAPPY! ♥

   ”Det finns en strand ungefär fem minuter härifrån och skolan ligger kanske 10 minuter” svarade Victor och såg upp på mig, jag nickade innan jag satte ner longboarden på marken och sparkade iväg.

Alarmklockans eviga ringning ekade i huvudet och jag stönade irriterat innan jag slog hårt på den vilket fick den att genast tystna. ”Lilo, hjärtat. Är du vaken?” mamma var inte sen med att vara där för att se till att jag inte somnade om, vilket hon så väl visste att jag hade väldigt lätt för.

   ”Ja, jag är vaken” stönade jag och drog bort täcket från min kropp, jag tände min nattduksbordslampa och rummet tändes upp av det svaga skenet. 7.15 löd siffrorna på min alarmklocka och skolan började 8.50, jag släpade mig fram till garderoben för att dra på mig ett par tighta, ljusa jeans tillsammans med ett ljusrosa linne. Mode har aldrig varit min grej, inte heller smink. Men ibland gillar jag att fixa till mig - precis som alla andra - men aldrig att jag skulle gå upp en timme tidigare för att sminka mig eller bara för att platta håret eller något sådant. Hellre sover jag den timmen.

   Jag drog till mig min väska och såg till att mobilen och min iPod låg i innan jag gick ner till köket för att få i mig lite frukost. Mamma och Victor satt redan i köket med en varsin skål med yoghurt framför sig, jag log mot dem men det bleknade lika fort då Stan klev in i köket. Mamma sken genast upp i ett glatt leende och kysste honom innan hon satte sig på stolen igen, jag lyckades få ihop en macka och drack ett glas juice. Jag tog mackan i handen och grep tag om min skateboard och styrde mina steg mot dörren.

   ”Lilo! Stan tänkte skjutsa er till skolan” mammas ord stoppade mig.

   ”Det är lugnt” svarade jag och började återigen gå, gårdagen hade jag tillbringat i att ta mig in till staden och sett var jag skulle gå i skolan och sett centrumet som inte alls var märkvärdigt.

   Jag kom ut genom dörren och möttes av den kyliga vinden, jag huttrade till och drog min munkjacka tätare om kroppen innan jag åkte iväg. Ätandes på min macka sparkade jag in mot skolan och lät blicken vandra medan det var nedförsbackar. Väl framme hade eleverna redan börjat anlända, de flesta med bil men det fanns även dem som cyklade, för mig var hela iden av att eleverna åkte bil helt absurd.

   Men vad ska man säga, dem fick körkort vid 16 års ålder och svennar får dem vid 18 års ålder. Efter en stund körde en stor gul buss inpå parkeringen och ut strömmade fler elever, skolbussar. Ett tut från en annan bil fick mig att hoppa till och jag vände häftigt huvudet åt sidan för att se att det bara var Stan och Victor, jag rynkade frustrerat på pannan och såg hur Victor klev ur bilen.

   ”Kan du inte åtminstone ge honom en chans?” frågade han när han kom fram till mig.

   ”Nej” svarade jag tvärt och envist, Victor suckade innan han nickade mot skolan.

   ”Är du redo?” frågade han, jag bet mig nervöst i underläppen.

   ”Nej” upprepade jag och han skrattade mjukt innan han tog tag i min arm och drog mig mot ingången, med min skateboard under armen. Vi följde skyltarna som visade vart expeditionen låg någonstans och bakom disken hittade vi en liten kvinna med glasögon.

   ”Yes, how can I help you?” frågade hon och log nästan tillgjort, jag rynkade på pannan åt henne.

   ”Ehm… we're the new students from Sweden” svarade Victor och kvinnan lös genom upp.

   ”Of course" tjöt hon exalterat. "here I’m just going to get your schedules” hon rullade bakåt på sin stol innan hon reste sig för att bläddra bland en massa papper, tillslut hittade hon det hon sökte och satte sig på stolen igen. ”here you go” sa hon med ett leende innan hon räckte oss papperna, det visade sig vara ett schema och en karta över skolan. ”now good luck today, kids”

   Stumma blev vi stående och hade förväntat oss att någon skulle ta oss till vårt klassrum och lite fint presentera oss innan vi fick smitta till våra platser, men så verkade inte fallet här.

   ”Ehm… vet du vart vi ska?” frågade jag Victor som skakade på huvudet. Jag såg ner på schemat och hittade lektionen jag skulle ha nu - historia. ”vad ska du ha?” frågade jag honom.

   ”Historia” svarade han och jag nickade.

   ”Då har vi samma, så klassrum… 9D” sa jag sedan och såg upp.

   ”Kom vi får skynda oss” sa Victor och grep tag i min arm när ringklockan ekade genom korridorerna.

   ”Kunde inte kärringen ha visat oss vägen!?” vi sprang genom de olika korridorerna men kunde inte finna vägen till detta förbaskade klassrum. Mitt tålamod hade runnit över för säkert tio minuter sedan och vartenda liten grej fick mig att explodera.

   ”Lilo!” ropade Victor efter mig.

   ”Vad?” skrek jag tillbaka och han log roat.

   ”Här är det” mitt dåliga humor försvann lika snabbt som han yttrade dem orden och nervositeten sög sig fast i min mage. Jag gick fram till honom samtidigt som han knackade på dörren, muller och en mörk röst hördes inifrån klassrummet innan dörren öppnades.

   ”Yes?” en gammal man med nästan skalligt huvud förutom på sidorna stack ut huvudet genom dörren och såg på oss. Victor svalde innan han log vänligt. 

   ”We're the new students” svarade Victor tveksamt och kliade sig i nacken.

   ”Yeah, yeah. Come in” sa mannen fort och öppnade dörren så vi kunde komma in. ”students!” ropade mannen ut i klassrummet och eleverna tystnade genast. ”this is…” började han innan han vände sig mot oss.

   ”I’m Victor Frid and this is my sister Olivia Frid” fyllde Victor i och log mot alla nyfikna elever.

   ”Welcome, I’m Mr. Matthew and this is going to be your class for the most of the time” sa han och svepte med armen av klassrummet. ”would you like to introduce yourself?” frågade han sedan.

   ”Ehm… well, what’s there to say?” mumlade Victor.

   ”Or we’ll go the other way around, what would you guys like to know?” frågade jag.

Historia timmen hade fyllts av frågor till oss och innan vi visste ordet av det ringde det ut, alla möjliga frågor hade dem frågat oss men frågan om isbjörnarna var den som fick mig att skratta mest. Flera påståenden hade dem även sagt, jag hade lett roat men svarat vänligt.

   ”Okay, this is your locker” Chloés ljusa röst trängde genom mina tankar och jag såg genast upp. Mr. Matthew hade gett Chloé uppgiften att visa mig runt i skolan och hjälpa mig under min första dag, hon log varmt och hennes grön, bruna ögon såg vänligt på mig.

   ”Thank you” svarade jag och fick snabbt upp det och lyckades få in min skateboard innan jag la in min väska. ”do you skate much?” frågade hon, jag vände på huvudet för att se på henne innan jag nickade.

   ”Do you?”

   ”Nah, not that much. Have no time, football and school takes too much time” svarade hon och fångade genast mitt intresse. Jag höjde frågande på ena ögonbrynet åt henne.

   ”Football?” ekade jag och hon nickade ivrigt. 

   ”Do you play?” frågade hon nyfiket och jag skrattade.

"Do you play?"

   ”I have played ever since I was five or six” hon drog imponerat på munnen medan hon nickade på huvudet. Jag log mot henne och satte in min jacka i skåpet. 

   ”You know, you should come to practice then. Maybe you can continue play with us” uppmuntrade hon med ett leende, jag gav henne en blick medan jag stängde mitt skåp. 

   ”Yeah, maybe I’ll do that” svarade jag och log tillbaka. 

måste bara säga att jag har ändrat hennes ålder från 16 till 17 o att hon ska snart fylla 18 år. KOMMENTERA! VAD TYCKER NI!? :DDDDDD ♥

   I dina drömmar, tänkte jag. Tystnaden i bilen var spänd och pinsam tills mamma började småprata med Stan i framsätet, när mamma väl försökte få in mig i samtalet satte jag fort på mig mina hörlurar och skruvade upp musiken. Bilen stannade med ett ryck och jag väcktes ur mina tankar som befunnit sig hos Cornelia och Melinda, undrat vad dem gjorde just nu. Jag klev irriterat ut ur bilen men stelnade genast till över vad jag möttes av.

   You have got to be kidding me!

"Vad är det här?" fräste jag efter att jag hårt smält igen bildörren. Argt tog jag några kliv framåt medan Victor steg ur bilen på andra sidan. 

   "Tja... det ser ut som en bondgård" svarade Victor, jag himlade med ögonen när han sa det uppenbara. 

   "Det är väl klart jag kan se att det är en bondgård, men vad i helvetet!?" utbrast jag och såg ut över gården som hade ett stort, vitt hus med blå fönsterdörrar som jag gissade var huset man sov i, till vänster stod en gigantisk lada som jag kunde känna lukten enda härifrån. Bortom ladan spred sig öppna fält och åkrar. "först tvingar hon mig att flytta till ett nytt land, då visar det sig att det är den minsta jävla staden i det landet. Men inte nog med det, jag ska dessutom bo på landet i en jävla bondgård!" svor jag ilsket och kände hur jag kokade inombords, det här var bara för mycket.

   Rykande ur öronen - bildligt talat - gick jag efter Victor in i huset. Jag funderade nästan på att stanna utomhus och protestera mot det hela men ansåg att det kanske var lite för barnsligt. Husets insida var inrett i en gammaldags stil men samtidigt mordern och vartenda rum var enorma. I alla fall till skillnad från rummen som vi hade haft i vår lilla lägenhet. 

   "Kom så ska jag visa er era rum" mamma kom upp bakom oss innan hon nickade mot trappan som ledde till övervåningen. När vi väl var uppe pekade hon mot två dörrar, jag tog dörren åt höger och Victor gick in genom den andra. Synen jag möttes av chockerade mig faktiskt. Rummet var ljust och öppet, en dubbelsäng med många kuddar placerad i huvudändan stod till höger om mig och bredvid befann sig en vit dörr. Mittemot sängen stod det en byrå tillsammans med en enkel stol, bredvid byrån hängde en stor spegel med guldkant som matchade den bruna mattan som låg på golvet.

   Men dock var inget utav detta som fångade min uppmärksamhet mest, för att mittemot från där jag stod var det två dubbeldörrar i vit ek. Som förtrollad gick jag tvärs över rummet och fram till dörrarna, försiktigt vred jag ner handtagen och öppnade. Jag möttes av en balkong som vette ut mot baksidan och visade den vackra solnedgången, två stolar och ett bord stod i ena hörnet samt några blomväxter. Jag gick fram till räcket och såg ner på tomten, där såg jag en enorm altan med bord och stolar samt några soffor. På gräsytan, som sträckte sig långt bortåt tills den mötte skog, stod en studsmatta och till min förvåning såg jag tre hundar ligga i gräset och mysa.

   Jag riktade blicken upp mot himlen igen och hela flytten sjönk sakta in i mitt huvud, tårarna vällde upp i mina ögon och min mage knöt sig. Genast vände jag på klacken och gick in i mitt rum igen, jag gick fram till min dörr och stängde den innan jag gled längst väggen tills jag nådde golvet.

   Tårarna rann längst mina kinder och jag bet mig hårt i läppen för att gråta tyst och inte oroa mamma mer än jag redan gjorde, det var aldrig meningen att ta ut flytten på henne men jag kunde inte låta bli. Delvis är det ju hennes fel, att jag behövde flytta från mina vänner och börja i en ny skola. Men samtidigt kunde hon inte hjälpa vem hon blev förälskad i.  

”Det är mat nu, gumman” hörde jag mamma säga genom den stängda dörren.

   ”Jag är inte hungrig” svarade jag och tog upp det inramade fotografiet på mig, Cornelia och Melinda ur väskan innan jag ställde det på mitt nattduksbord. Cornelia var sitt vanliga knasiga jag och gapade mot kameran med tungan utsträckt, jag skrattade till när gamla minnen från hennes galna påhitt kom upp i mitt huvud. Melinda log sitt alltid lika vackra leende men lyckades inte se in i kameran men det gjorde bara bilden mer naturlig medan jag i mitten plutade tillgjort med läpparna och puffade upp håret. Jag drog fingrarna över glaset innan jag gick fram till min väska igen, jag hade spenderat säkert en timme med att plocka upp småsaker som skulle göra rummet mer personligt.

   Foton, böcker, parfymer. Jag tog tag i min MacBook och satte mig i sängen, så fort den laddat klart klickade jag upp Skype. Jag hann knappt logga in för ens ett samtal från Melindas användare ringde, jag svarade snabbt med video samtal.

   ”Hej!” hörde jag deras välbekanta stämmor säga när jag vi väl syntes båda två, jag svalde bort gråten som nu satt i halsen när jag fick se dem igen.

   ”Hej” svarade jag hest och lågt innan jag harklade mig och log mot dem.

   ”Hur är det? Hur ser han ut? Hur bor ni?” Cornelia matade med frågor och jag log snett.

   ”Tja, mamma har skaffat sig värsta muskel berget och dem musklerna har han byggt upp genom att skyffla bajs överallt” svarade jag och kände hur irritation bubblade upp igen.

   ”Vad? Vänta lite… bor ni på en bondgård?” frågade Melinda med stora ögon och hängande haka.

   ”Japp” svarade jag och det blev tyst på andra sidan. ”det finns en lada en liten bit från huset och jag kan känna lukten ända hit och det finns djur överallt” fortsatte jag innan jag tog tag i datorn och gick ut på balkongen. ”titta själva” jag vände på datorn och riktade den mot den lilla delen av ladan som jag kunde se från min balkong.

   ”Wow” hörde jag dem mumla. Jag fnös åt dem innan jag satte mig ner på en utav stolarna.

   ”Lukten är inte lika wow” sa jag och jag kunde se hur Cornelia fnissade i bakgrunden.

   ”Jaha, men hur gick flyget då?” frågade Melinda, jag ryckte uttråkat på axlarna.

   ”Bra” svarade jag och orkade inte dra historien med Justin då Cornelias skrik skulle få min huvudvärk att bli ännu värre. Klockan närmade sig nio på kvällen här men jag var ändå dödstrött, jag gäspade stort vilket jag skymde bakom min hand.

   ”Ledsen, vi ska låta dig sova. Vad är klockan där förresten?” frågade Melinda.

   ”Det är ingen fara, snart nio” svarade jag och gäspade ännu en gång.

   ”Men vi hörs imorgon, lova! Och lycka till i skolan” sa Cornelia innan hon försvann ur bild.

   ”Klart vi gör. Tack, jag kommer behöva all lycka jag kan få” svarade jag och Melinda log tröstande.

   ”Det kommer gå bra ska du se” jag log mot henne innan vi sa hejdå och samtalet avslutades. Jag stängde av datorn och gick tillbaks in i rummet, jag la datorn på byrån innan jag snabbt bytte om till pyjamas. Shorts och en slapp t-shirt, standard.

   När jag väl hade borstat tänderna och sagt god natt till Victor låg jag under mitt täcke och stirrade upp mot taket, idag var det lördag. Om bara en dag skulle jag behöva möta alla mina nya klasskamrater och alla blickar och nyfikna frågor, mitt ända stöd var att jag inte skulle göra det ensam. Victor skulle vara vid min sida…

Ω

”God morgon, hjärtat. Sovit gott?” kvittrade mamma glatt när jag kom ner i köket nästa morgon.

   Jag skickade henne en blick då hon mycket väl visste att jag inte var en morgonmänniska och extremt retlig på morgon kvisten. Jag fnös bara innan jag gick fram till kylskåpet för att ta fram juice, jag hällde upp det i ett glas som jag efter en stunds letande hittade. I tre klunkar hade juicen åkte ner i min mage och jag vände mig mot mamma som satt vid bordet med sin frukost och en tidning.

   ”Så…” började jag och hon såg genast upp på mig med sina pigga ögon. ”vad händer idag?” frågade jag, hon svalde ner sin mat innan hon log.

   ”Inte mycket, tänkte låta er packa upp och bara ta det lugnt. Ni börjar ju i skolan imorgon” svarade hon och jag kände hur jag surnade ännu mer när hon nämnde skolan.

   ”Okej” suckade jag och ställde in juicen igen innan jag lämnade köket, i trappan mötte jag till min olycka Stan.

   ”Good morning Olivia” hälsade han glatt, jag hm-ade till svar innan jag gick förbi honom upp och bort till min sovrumsdörr. Beteendet mot Stan var kanske lite omoget, men jag kunde inte hjälpa det. Snabbt klädde jag mig i ett par jeans shorts och ett enkelt linne, jag satte mina solglasögon på huvudet innan jag grep tag i min longboard.

   Jag skuttade nerför trappan och bort till hallen där jag knöt på mina vita converse från gårdagen innan jag öppnade ytterdörren. De tre hundarna jag sett från igår kom springandes mot mig och jag böjde mig fort ner för att hälsa på dem. De hoppade glatt och ville slicka mig i ansiktet, jag skrattade till och vände bort huvudet. Jag älskade djur, har alltid gjort och kommer alltid göra men djur dregel i ansiktet uppskattades inte.

   ”Visst är dem fina?” jag ställde mig upp och vände mig mot Victor som stod med händerna i sidorna och ett leende på läpparna medan han såg på hundarna. Jag nickade.

   ”Vet du vad dem heter?” frågade jag.

   ”Den där heter Elvis” svarade han och pekade på en Beagle, hunden tittade genast upp och jag log mot den söta hunden. ”och den där heter Bambi” fortsatte han och pekade på en grå, liten hund som nosade runt på marken, jag log roat av namnet på hunden. ”och det där är Oliver” avslutade han och pekade på en ljusbruna Shetland Sheepdog, Victor satte sig på huk och Elvis var snabbt framme hos honom. Victor drog upp honom i sin famn och kliade honom bakom örat, Elvis gäspade stort och Victor log roat.

"This is Elvis"

   ”Jaha, så finns det någon civilisation här i närheten eller är vi dömda att leva i ensamhet?” frågade jag honom efter en stund och suckade.

   ”Det finns en strand ungefär fem minuter härifrån och skolan ligger kanske 10 minuter” svarade Victor och såg upp på mig, jag nickade innan jag satte ner longboarden på marken och sparkade iväg.

det förvänta ni er inte eller hur? ;) inte nog med att hon ska bo i lilla Stratford (som Justin alltid påpekar, hahha) så ska hon dessutom bo på landet... på en bondgård... hahah.

jaha, vad tycker ni hittills!? kan det här vara något? KOMMENTERA! MAKE ME SMILE! :D ♥